onsdag, maj 19, 2010

Fortsättning på vår DC-helg med Annika - lördagen

lördagen var det DC som stod på schemat. Morgonen började med frukost och för min del även en mugg te med halstablett för min bråkiga hals. Utan att stressa kom vi ändå iväg i hyfsad tid. Vi åkte bil till den närmaste t-banestationen och hoppade där på tåget in mot DC. M ville gå på Air and Space Museum vilket är en del av Smithsonian så detta var vårt första mål.
Nedan är vår dag i bilder:


I väntan på tåget. Tågresan tog väl ca 20 minuter eller så.


THE MALL
The National Mall med Washington Monumentet i bakgrunden.


Here we come!


Lill-Skruttan på språng.


Capitoleum


Vi passerade denna byggnad men jag vet faktiskt inte vad det är? Annika eller någon annan kanske kan berätta?


Air and Space Museum


Många flyg och raketer hann vi med att se. Flera kapslar som den högst upp till vänster i bildkollaget såg vi. Hur man ens kan tänka sig att vilja krypa in i dessa övergår min fattningsförmåga. Den var liten för en person, men det verkade vara tre personer som mer eller mindre alltid skulle sitta där. Hu!


Flygplan. Tur det inte var ett sådant man skulle flyga hem med...


Lill-Skruttan ville också vara med och spela när det var "Quiz". Hon tryckte för glatta livet på de färgglada knapparna....



Hennes poäng räckte dock enbart till en "trainee" (hon var spelare nummer 3).


Efter muséet samt en lunch i deras food court gick vi ut i solen igen. Nu åt andra hållet för att ta oss till alla Memorials.


Lill-Skruttan hade däckat efter lunchen.


Washington Monument


World War Memorial


Lincoln Memorial

The Reflecting pool var torrlagd så den reflekterade inte så mycket när vi var där.


Men vad var nu detta för land?!


Vid Korean Memorial fanns också en damm och den var vattenfylld.
Lill-Skruttan ville mer än gärna "go in there".


Kloka ord måste jag tillstå.
De fick mig att minnas en reklam för svenska försvaret för länge sedan då det stod:
"Alla länder har en armé. Sin egen eller något annat lands."
Sedan behöver orden vid "monumentet" givetvis inte handla om just krigföring, det vet jag inte om de gör, men med tanke på att de är vid ett krigsmemorial skulle jag gissa att det handlar om att alla de som dött offrat sina liv gjort detta för att vi andra ska kunna leva de liv vi gör idag.






En amerikansk-svensk tjej under en av sina flaggor.


Man känner verkligen av den amerikanska patriotismen när man befinner sig just bland Memorials i DC. Många av de man möter är gamla krigsveteraner. Äldre män. Många i rullstol eller med rullator. Då kan det kännas väldigt främmande att tänka att dessa män verkligen deltagit i de ohyggligheter som ju utspelar sig i alla krig. De måste på många vis känna en sådan tacksamhet över att de klarade sig. Ja, historiens vingslag slår helt klart över denna plats.


Här syns mer av själva Korean Memorial.




Här passerar vi även Vietnam Memorial. Det i mitt tycke mest kraftfulla. När man passerar de enkla muren som så fint smälter in i marken och omgivningen tätnar stämningen. På något vis är det som om alla som passerar där tystnar. Andakt är väl ett ord man skulle kunna använda. Eller vördnad. Många kommer även dit och lägger saker vid muren. Allt från cigarettpaket till blommor eller små "lappar med meddelanden". När vi passerade såg vi en man som satte ett papper mot ett av de inhuggna namnen i muren och ritade med penna över så att namnet blev avtryckt på pappret. Sådär som man gjorde med mynt när man var mindre. Det som förvånade mig mest just då var att namnet tillhört en kvinna. I stort sett alla namn man såg här var annars mansnamn.


VITA HUSET
Även här ville Lill-Skruttan "Go in there".


Men med Kalolila och Anninikanaka utanför staketet kunde hon ändå övertalas att inte försöka smita in...


Efter Vita Huset kände vi att vi var lite trötta och nog gärna ville avsluta får dag i DC.
Här är vi på väg mot tågstationen för att åka tillbaks till Reston.


Ytterligare någon som tagit ut sig lite under dagen och behövde vila...


Passerade denna vackra "innegård" på vägen till stationen.


TILLBAKS I RESTON IGEN
Hemma igen!


Då blev det såklart lite aktiviteter utomhus i det vackra vädret!


Man kan även koppla av lite med en kall öl i solen.


Njutning


Pingu badar.


Sedan var det dags för Peter att dra igång grillen.


Middagen serverad!


Så underbart att njuta av god mat och dryck tillsammans med vänner utomhus en kväll som känns som en ljummen svensk sommarkväll.


Bloggvänner - jajamen!



Efter middagen tog vi en promenad ut på golfbanan som ligger alldeles intill Annikas tomt.





Lill-Skruttan var eld och lågor över ytorna hon kunde springa på.



Lite bus också såklart.


Kalolila och Lill-Skruttan.


Det fanns även en vattendepå där man kunde dricka vatten ur roliga strutformade muggar som passade precis lagom även i små små händer.



Underbart kvällsljus vid dammen.
Ytterligare ett ställe som Lill-Skruttan ville "go in there". Tills dess att vi förklarade att vattnet var smutsigt. Då sa hon "yucky" och insåg att där ville hon minsann inte vara.




I slutet av promenaden hade hon hittat en golfboll vilken hon hade otroligt roligt med.


På väg hem passerade vi även lekplatsen där det åktes kana och spelades basket en stund. Sedan var vi alla trötta och avslutade kvällen hemma hos Annika. Det blev lite te samt lite slötitt på TV i soffan. Men vi var alla trötta efter en lång och innehållsrik dag så det blev ganska tidig sänggång. Dagen därpå stod Georgetown på listan.

19 kommentarer:

Peter sa...

Byygnaden på en av dina bilder är Hirschhorn Museum, ett synnerligen trevligt konstmuseum som ingår i Smithsonian-stiftelsen. Roliga bilder!

Desiree sa...

Neeej där försvann just min långa kommentar. Konstigt. Nåväl jättemånga och jättefina bilder Saltis. Museet verkade hur coolt som helst. Vi hann ju tyvärr inte med några museebesök alls för våran del. Jag känner verkligen att vi måste tillbaka någon dag framöver för att hinna med lite sådant. Men jag känner igen många av de andra klassiska siterna du visar upp på bildern. Visst känner man patriotismen på ett helt annat sätt i just Washington.

Ha ha gulligt och roligt att lilla E blev trainee på spelet på museet. Ja hon har ännu mycket kvar att tränas på här i livet. Men ack så söt hon är.

Kram!

Saltistjejen sa...

Peter,
TACK för upplysningen!!!
Och tack för din kommentar. jag antar att du är Peter som bor i DC?? Roligt att du hittat min blogg. Via Annikas kasnke? Eller Tainas?

Saltistjejen sa...

Desiree,
nej vad synd! Visst blir man superirriterad när man kommenterat långt och det bara försvinner! Och DC finns ju kvar så ni kan ju alltid komma dit igen senare!
Kram!

Trillingnöten sa...

Efter alla filmer som jag sett med just Smithsonian vill jag verkligen dit och besöka. Jag var i DC en gång, men då hade vi typ blixtvisit. Vi sprang runt hela DC på en dag och turistade. Foto, nästa ställe. Foto, nästa ställe :) Panikturista!

Jag måste säga att din header verkligen är jättefin! Jättefina bilder du valt till den också!! Hoppas du mår bättre idag också! Kram

Livet enligt Jenny sa...

Åh vad härligt ni verkar ha haft det! Nån gång, då vill jag också komma och hälsa på er.. Både dig å Annika! :) Roligt med dina små Youtube-klipp. Förstår på din hesa röst att du inte mådde helt hundra. Hoppas du e ok nu. Kramen

Millan sa...

Ah det dar museet skulle jag ocksa vilja ga pa! Det maste vara lite coolt att vara i Washington och se alla de dar valdigt kanda byggnaderna i verkligheten?! Eller du kanske hade varit dar forrut? Later som en toppendag!
Kram

bettankax sa...

Det är både roligt och intressant att få följa med på era utflykter. Tack för det! Så många fina bilder. Jag är imponerad av att ni verkar hinna med så mycket och samtidigt tid för avkoppling och mys. Visst är det märkligt att man vissa dagar hinner med hur mycket som helst. Förflyttar sig mellan olika ställen osv. Sen andra dagar befinner man sig nästan på samma fläck och vips är dagen förbi.
Hoppas din hals/hosta har tillfrisknat. KRAM!!

olgakatt sa...

Din stackars hesa kråka! Ella verkar desto piggare och håller verkligen er rastade! Hon får förstås också stå ut med en hel del turistande men har fördelen att ha medförd slaf och personlig assistent, haha.
Bloggvärlden är verkligen fantastisk!

Desiree sa...

Måste också säga att jag gillar din nya header. Jättefin. Nu är vintern borta från NY och du har ny säsong och söta bilder på lilla E. Jättefin som sagt.

Annika sa...

KUL att läsa, och jag ser att Peter i Georgetown redan svarar på Hirshhorn...
OOO, Saltis...
SÅ kul det var att ha er HÄR!!
Den där lördagen inne i stan var verkligen toppen. Vilket VÄDER!!
Vietnam är den finaste, och mest kraftfulla, av alla minnesmärken. man blir SÅ tagen.
Koreamonumentet gillade jag massor också.
Ja, det var en superintensiv helg. VI hann verkligen massor...
OCH du orkade med din onda hals, du stackare. men du klagade inte en enda sekund...
Power, Saltis, power!!!
KRAMAR!!!

anna of sweden sa...

Vad det ser trevligt ut! Och vad härligt att ha en hel golfbana att leka på! :)

PS Vilken intressant raspig röst filmerskan har! ;)

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
tack! Ja jag mår lite bättre idag faktiskt även om dammvippan envisas i bröstet.... ;-)
Att turista så som ni gjorde i DC låter hektiskt. Förra gången vi var där var vi där en helg och gjorde The Mall under en dag, sedan gick vi på ett museum nästa.
Kram!


Jenny,
ja du är så välkommen! Tyvärr kan nog inte vi erbjuda boende hos oss så som Annika gjorde hemma hos sig. Vi bor ju rätt trångt... Men NYC är verkligen vät ett besök!! :-)
Kram!!


Millan,
ja det ÄR coolt att se allt i verkligheten. Allt man annars ser på film. Kankse framförallt då The Mall och vissa av memorials som är där samt såklart Washinton Monumentet, Vi var i DC för ca 3 år sedan också under en helg och såg en hel del då med.
Kram!


Bettankax,
ja så är det. Vissa dagar är man lite mer tidseffektiv. Nu gick vi ju upp rätt tidigt (iallafall för att vara oss när vi är lediga) och då hinner man med en del. Men det är alltid en svår balansgång det där när man är ledig och bortrest; hur mycket vill man hinna se och göra samt hur mycket orkar man...
Kram!


Olgakatt,
japp det är olika att resa som bar och som vuxen
;-)
Halsen är fortfarande rätt hes men jag mår bättre nu än tidigare i veckan iallafall. Alltid något.
Och ja, bloggvärlden är underbar!
kramar!


Desiree,
tack!!!!
:-)


Annika,
ja visst var det heltotroligt vad mycket vi hann med utan att det kändes stressigt det minsta. Jag tycker mest det kändes som om vi flanerade runt i olika stadsdelar under hela helgen och hade mysigt! :-)
Plus kopplade av hemma hos er!
Kramar!!!


Anna of Sweden,
ja min röst var ganska intressant. Man skulle kunna tro att den utvecklats genom mycket whsikey och cigaretter.... ;-)

Västmanländskan sa...

Men de där bilderna såg ju lite bekanta ut;)
Vi var också på Air and Space Museum - både lilla T och hennes pappa gillade det!
Skönt att höra att du känner dig bättre. Kram!

Saltistjejen sa...

Västmanländskan,
hahaha ja visst är det lustigt när man besökt samma plats nära inpå varandra! När jag såg dina bilder från ert DC besök på din blogg kände jag likadant!
Kram!

Bejla sa...

Vilken händelserik helg!!
Håller med; hur vågar man sätta sig i en sådan liiten burk och åka ut i rymden..! Spännande också med alla minnesplatser. Det hela känns så mycket mer verkligt när man besöker sådana ställen, och just det där att man alltid tycks möta äldre män som mycket väl har kunnat delta, det tycker jag gör det hela väldigt svårt att göra annat än ta det väldigt vördnadsfullt, oberoende om vad man tycker om krig och de olika sidorna.
Det är kanske USA's kommande första kvinnliga president vi såg där med halva inne redan som mini?! ;-)

Saltistjejen sa...

Bejla,
ja det var en vädligt innehållsrik helg. Rolig! Och visst är det en alldeles speciell känsla att se gamla krigsveteraner.
Hahas om det är framtida presidenten återstår nog att se. Det vore riktigt kul om den framtida presidenten skulle börja ropa "Don´t want it! Don´t want it!" på presskonferenser när något på dagordningen inte är favoritämnet... ;-)

Anna, Fair and True sa...

Vad många härliga bilder! Ni hann verkligen med mycket! Jag gillar Air & Space Museum. De där kapslarna var ju bara för resan hem och sista biten, men ändå, håller med dig, hur fick tre personer plats??

Roligt med Lillskruttan som ville "go in there" hela tiden! Jag menar, vem skulle inte vilja det i huset! Peters mamma har faktiskt varit på en dans där när hon var i tonåren och hennes pappa var ambassadör eller konsul eller något. Lite avis är man allt!

Gillade också "Freedom is not free" och även arméns slogan som du nämnde. Hade inte hört den förut men den var bra. Tänkvärd.

Den vilande ekorren var ju söt också :)

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
ja vi hann med en hel del utan att det blev alltför stressigt. Det är ju inte lika lätt att "stressa runt" med småbarn så vi ville helst slippa det. Och det gick ju bra! :-)
Wow så Peters mamma har varit där! Coolt!!!
Kram!