Sista dagen med Annika och hennes familj - söndag

Så var det då vår sista dag hos Annika och hennes familj. Söndag. Vi hade pratat om att ta oss in till Georgetown och äta brunch ifall jag mådde tillräckligt bra. Och det gjorde jag. Halsen var varken bättre eller sämre än dagen innan. Så det bar iväg med två bilar för att få in oss alla, till ett otroligt bra brunchställe som Annika och Peter kände till. När vi kom dit var det dock helt tomt. Så vi började nästan undra vad som var fel. Men så småningom började fler och fler droppa in, så vi hade nog bara varit väldigt tidiga. Maten var iallfall otroligt bra. Vilket utbud! Och servicen var mer än utmärkt! Kanske har vi vant oss vid att många matställen i NYC är otroligt stressade med personal som inte alltid varken hinner eller orkar ta hand om alla sina kunder på bästa sätt. Men både M och jag tyckte att personalen på detta stället var oerhört serviceinriktad på ett sätt som kändes äkta och genuint.

Nedan är bilder från dagen:

Brunch på restaurangen Paper Moon. En otroligt god och lyxig brunch med mycket trevlig och serviceinriktad personal!

Hela gänget.

Lill-Skruttan fick till och med två ballonger! Vilket sammanträffande att det råkade bli de svenska färgerna!

Efter den mycket goda brunchen flanerade vi runt lite i Georgetown. M och jag var här även förra och enda gången som vi besökte DC, för ca 3 år sedan, och jag mindes från det besöket att jag verkligen tyckte om Georgetown. Mitt första intryck visade sig fortfarande hålla i sig.

Äldre bebyggelse. Prydligt. pittoreskt. Lugnt.

Vi promenerade ner till vattnet.

Där nere ligger den svenska ambassaden "House of Sweden".

Sedan fortsatte vi promenaden genom Georgetown upp mot universitetet.

Som ni kan se här var kanalen nästan torr.

Några av de färgglada husen intill universitet.

Majestätiskt ligger universitetet på höjden.

Campus

I slutet av promenaden passerade vi även "Exorcisttrappan". Alltså en trappa som var med i filmen "The Excorsist" vilket ju är en klassisk rysare. I ärlighetens namn minns jag inte riktigt i vilken scen trappan är med, men så var det ju flera år sedan jag senast såg filmen.

Efter detta besök i Georgetown var det dags för oss att åka tillbaks till Reston för att packa och göra oss i ordning för vår flygning tillbaka hem till NYC. Annika och Peter skjutsade oss till flygplatsen och det kändes riktigt vemodigt att säga hejdå. Dagarna vi fått spendera tillsammans med dem i och utanför deras hem hade varit så härliga och på många vis gått snabbt. Som det ju ofta gör när man har roligt.

Återigen ETT VARMT TACK till Annika med familj!!!!!

Tack för att ni tog emot oss i ert hem! Med värme, generositet och glädje. Vi hade verkligen en Toppenhelg tillsammans med er!