fredag, juli 16, 2010

Fredag igen

Så var det fredag igen då. Tycker det känns som om veckorna springer iväg. Något som inte verkar springa iväg är dock värmen. Inte heller fukten. Idag var det lite ångbastu ute igen. För närvarande "endast" 29 grader men enligt prognosen ska det bli 34 som mest under dagen. Det är dock inte temperaturen i sig som är jobbig tycker jag utan just fukten! Jag hoppas på torrare luft snart.

Inga direkt planer har vi för helgen vad jag kan minnas. Men jag ska erkänna att min hjärna känner sig lite slö idag så kanske har jag bara glömt.... Gårdagen var väldigt intensiv här på jobbet och jag tror att det är därför jag känner mig lite småseg idag. Har inte samma fart idag. Nu börjar ju även Sverigeresan närma sig och det är dags att börja förbereda lite smått inför den. Särskilt de inköp som ska försöka göras till de där hemma. Det känns som vanligt tudelat att åka hem. På ett sätt längtar jag verkligen. Jag ser fram emot att träffa familjerna och de vänner vi kanske kommer hinna med. Men samtidigt vet jag ju redan på förhand att tiden där hemma är knapp. Att det, liksom varje gång, kommer kännas som om vi inte ens hann göra en procent av det vi ville göra eller se de vi ville träffa. Att man kommer att ha någon form av "skuldkänslor" i stort sett varje dag över alla man inte har tid att träffa. Ibland önskar man att man kunde klona sig själv... Jag kommer dessutom att stanna kvar längre än M eftersom han måste tillbaks hit för jobbets skull. Det gör att jag kommer flyga hem ensam med Lill-Skruttan och detta är något jag inte riktigt ser fram emot ska jag villigt erkänna. Att underhålla en 2-åring på en 8-timmars flygning ensam är ingen dröm. Inklusive säkerhetskontroll och väntetider innan avgång så handlar det om många timmar.... Men, men. Jag lär väl överleva. Jag tröstar mig med att hon iallafall har ett eget säte denna gången.

Nu ska jag däremot ta en kaffe för att försöka få igång hjärnan igen.

15 kommentarer:

Anne sa...

Du skrev om eget säte, är det krav på vuxenbiljetter (eget säte) från 2-årsdagen? Eller har ni själva valt att köpe eget säte/egen biljett åt henne ändå?
Förstår till fullo det inte känns lockande just med själva flygresan och att resa ensam med henne. Det är ju helt klart såna moment man kunde vara utan. Å andra sidan så är det väl ett av de där priserna man måste betala när man bor som både du och jag gör. Hemresor kommer alltid att vara strapatsrika, jobbiga och ge lite ångest (speciellt som sagt om man reser ensam med barn), man måste ta dem bara. Men visst, själva resorna är ju inte roliga och kommer nog aldrig att bli. Tycker jetlaggen är ett annat störande moment och som gör att det känns som man tappar tid i Sverige också då man den första tiden går omkring och känner sig allmänt groggy.
En annan sak, beträffande det här med långa resor. Som du säger, det handlar ju inte bara om ren flygtid utan det är all tid innan med väntetider, incheckning osv. Så från dörr till dörr tar det sin lilla tid. Skönt i alla fall att ni har direktflyg (för det har ni väl) och slipper flygbyten och ytterligare väntetider.

Och ja, de där ständiga "skuldkänslorna" och att inte räcka till, det kan jag verkligen känna igen. Man gör så gott man kan och vill ju gärna känna att det inte bara blir på andra villkor utan att man även själv kan slappna av, få semester och att det inte bara blir som ett "jobb" att åka hem. Samtidigt så VILL man ju och det ÄR så roligt och underbart också. Jag har rätt komplicerade familjesituationer vilket gör det ytterligare lite belastande och så man kan känna sig trött redan innan man åkt, men men man får ta det bara...
Hoppas att ni får en riktigt fin helg! KRAM!

Marianne sa...

Vi har också haft lite mer fuktig värme här de senaste dagarna, runt 70%, och då är det svettigt när det är 37 som det har varit i dag. Var nyss ute och matade katterna, och det var rena ångbastun.

Ja det är trist det där med hemresorna när man känner att man inte hinner allt man vill, samtidigt som man så klart längtar hem och får träffa i alla fall en del av alla. Idealet är ju som Annika, att verkligen hinna njuta också. Men det går ju inte när man jobbar.

När åker ni?

Hoppas du piggnar till av kaffet!
KRAM!

Livet enligt Jenny sa...

Oj ja det kan ju helt klart bli en intressant resa men jag tror du klarar det galant! De flesta har nog full förståelse för att man inte hinner träffa alla... 34 grader och fuktigt det låter som min kopp med thé... Love it!! Inte så kul att springa långt i dock men annars... Skulle vara intressant att höra vad du jobbar med då jag tror att vi jobbar inom samma branch fast i olika roller.. Ha en riktig toppen fredag! Kramen

Saltistjejen sa...

Anne,
ja det är krav på egen biljett från 2 år. Men det hade vi skaffat i vilket fall som helst för hon är alldeles för stor att ha i knät en så lång resa! Redan i julas när vi flög till Sverige kändes det jobbigt och då var vi två OCH hon var mindre!!! Så eget säte känns bra.
Sedan är det som du säger så att det ÄR jobbigt att flyga långt. Dessuto, så¨ÄR det jobbigt med hemresor jus för att förväntningarna PÅ oss som kommer hem ofta kan vara höga. Att hinna allt det där man vill. Att de där hemma också har önskningar och drömmar som de vill förverkliga tillsammans med oss. Att de kasnke har "agendor" och ja det är ju som sagt både roligt och jobbigt. Om man hade lång tid vore det annorlunda men vi kommer vara ca 1 vecka med resp familj och det är verkligen alldeles för kort egentligen. Fast allt detta känner du ju igen så väl... Ni har ju dessutom en värre jetlag än oss.
Kramar!!


Marianne,
oj så ni har fuktig hetta nu!!!! Hoppas verkligen att er AC snart kan vara igång då!
Och visst är idealet att kunna stanna hemma längre än vad man gör. Eller att kunna flyga hem oftare. Men det är som det är och man får göra det bästa av det.
Kram!


Jenny,
jaså så du gillar sådant väder! Oj då skulle du älska somrarna här!! Mitt jobb. Hm, det är forskning insom utvecklingsbiologi jag jobbar med nu.Alltså mycket tidig embryonalutveckling. "Pre-implantation stage" alltså innan embryot fäster i livmodern. Vi är bl a intresserade av vilka olika gener som är aktiva under den här tidiga utvecklingen och vilken vikt de har för att de olika cellerna ska utvecklas till de olika "cellinjerna" i embryot vilka är grunden till alla olika celler i individen.Samt de celler i embryot som inte kommer bli någon del av den färdiga individen utan som bidrar till utvecklingen av moderkakan etc.
Lät det något sånär lika ditt jobb? Vad gör du??
Kram!

Musikanta sa...

Lill-Skruttan kommer nog att sova den mesta tiden nu när hon har eget säte. Sen är det ju mycket att titta på som är spännande. Du får väl ta med dig lite pyssel och böcker för att få tiden att gå.

Oroa dig inte i förväg för att inte hinna med vad du tänkt dig - du hinner ändå bara hälften av det... Huvudsaken är att ni får vara friska så löser sig allt.

Bättre att göra några saker rejält och utan stress så ni har glada minnen med er hem. Viktigt för din lilla flicka att hon inte känner att du jäktar och att du hinner med henne!
Ha det så gott och kram!

Desiree sa...

Tell me about it! Ja pust ja. Jag går här och pustar i hettan och fukten. Fukten i luften gör ju att det känns som om det lätt vore minst 10 grader till än vad det är. Nu är man inte ute mer än vad man absolut max behöver. Ja det känns också verkligen som om tiden springer iväg. Fattar inte heller att det hunnit bli fredag igen. Även om helg alltid är nice :-)
Åh jag förstår dig verkligen med vad du känner inför Sverige resan. Den där glädjen men också en bävan att det ska kännas som om du behöver mer av semester då du är tillbaka än innan du åkte. Semester och familj på andra sidan atlanten är nog det allra största problement med att bo i USA som sagt. Hur man än vänder och vrider på prolematiken så finner man ingen riktigt bra lösning. Ha en skön helg och tänk på det underbara och roliga med resan och Svergevistelsen.
Kram!

Saltistjejen sa...

Musikanta,
tack fär råden! Och ja du har så rätt så rätt! Vi ska verkligen försöka att inte stressa runt utan vara och umgås ordentligt med familjen och eventuellt någon vän eller två. Fast sova på flyget tror jag knappast hon kommer göra mer än en kort stund. Hon sover ju nästan inte hemma så på flyget lär det nog inte bli så mycket sömn haha!
:-)
Kram!!!


Desiree,
ja jag är också hellre inomhus nu än ute faktiskt! :-)
Och Sverigeresor är ju lika för de flesta. Fyllda med både glädje men också en massa funderingar kring ditt och datt. och även om vi verkligen dragit ner mycket på våra "måsten" nu sedan vi rest hem med Lill-Skruttan så är det ändå en "allmän" stress över de här resorna. Man vet hur höga fröväntningar de där hemma har på våra besök och det kan ju också bidra. Men visst känns det väldigt roligt också!
Stor kram!

Anne sa...

Absolut, visst är det så att alla där hemma har förväntingar på ens besök och har kanske sina "agendor" som du är inne på. Jag känner så väl igen det, kanske det är delvis det som gör att man känner man hela tiden måste vara på topp, man vill "ge" så mycket och varje unik person man möter förväntar sig 100% satsning och engagemang av en själv. Emotionellt kan man bli väldigt trött tycker jag, det känns som att man inte riktigt kan slappna utan hela tiden som sagt behöver vara på topp och "ge" väldigt mycket till alla man möter. Man vill ju det också, så det är lätt det kan tolkas fel, det handlar ju inte om viljan. Men det är svårt att på kort tid känna att man orkar. Det här tycker jag personligen kan göra att man nästan drar sig för att planera hemresor, redan innan kan det kännas jobbigt och så ska det ju egentligen inte vara, det roliga och förväntansfulla borde ju dominera...
Kram igen!

Saltistjejen sa...

Anne,
javisst är det så. Exakt! Det är många känslor inblandade och man försöker ju oftast att vara "på topp" och ge 100%. Både för sin egen och andras skull.
Kram!

Veronica Söderberg sa...

Hej Anna!
Jag skickade ett mail till dig... vi åker till USA imorgon. Spännande!
Vi hörs!
Kram
Veronica

Jess sa...

Jag förstår precis hur du menar med bägge sakerna som du tar upp.
Flygning ensam med en toddler är ingen lek för the fainthearted! :)
Jag åkte ju över till Liverpool med Leon. Det tar 40 min i luften men jag var ändå nervös.
Resan över gick relativt bra med Leon i knät men på hemresan fick han dille mot slutet. Var säkert less för jag hade INGA leksaker eller mat med mig. Inte så smart kanske..ha,ha.
Men jag tror att Ella är en van liten vagabond så det ska nog gå bra för dig. Du får se till att trötta ut henne innan så hon sover någon/några timmar på flyget om du har tur.
Vi är ju två vuxna som åker över nu för jag skulle aldrig åka med Leon och Jamie själv än. Får panik bara att tänka på det.. Ha,ha..

Ang stress att åka till Sverige på semester så stämmer det verkligen.
Jag åkte hem en gång, innan kottarna fanns, och hade inte sagt till någon att jag kommit förrens efter några dagar. Jag orkade helt enkelt inte. Det var skönt att bara ligga hemma på mina pärons soffa och prata med mamma istället för att hatta runt som en yr höna och hälsa på folk.
För visst verkar det som att alla förväntar sig att man ska komma till dem när vägen faktiskt går åt bägge hållen??
Att jag och pojkarna åker på enkel biljett är något jag kan känna är skönt. Jag slipper därmed stressen att hinna se "alla" på en kort tid.

När vi var hem med Leon första ggn så bjöd jag hem en massa vänner till mina föräldrar så att man kunde "göra bort" att träffa så många som möjligt på en gång.
Trevligt var det och mindre stressigt för oss.
Nu är det ju Jamie som ska "visas upp" så det lär vara cirkus ett par dagar med gamla tanter som ska gulla och att gå en runda på Konsumi byn kan nog ta tid. :)

Hoppas att du och lillskruttan får en bra vistelse i Sverige och låt de som vill träffa er komma till dig så du slipper bli sönderstressad av semestern.

KRAAAM!

Saltistjejen sa...

Jess,
ja jag ser ju också fram emot Sverigeresan mycket! Det är som alltid roligt att komma tillbaka till Sverige och få träffa nära och kära. Men visst gör stress och tidspress att en del av glädjen förtas lite. Vi har ju dessutom en jet-lag att slåss mot vilket ibland kan ställa till det en del de första dygnen. Särskilt för Lill-Skruttan. Och detta gör ju att en del "dyrbar tid" också "försvinner" lite. Men som sagt man får göra sitt bästa. Att du itne vill flyga ensam med TVÅ barn kan jag verkligen förstå!!!!! DET hade inte jag ehller velat. Inte i de åldrarna de är i nu iallfall dina killar. Men jag ska försöka ta med en del "sysselsättning" till vår tillbakaresa. Lite leksaker, böcker och annat. Och så får man hoppas att hon kan sova något, men det är inte alls säkert...
Stor kram!!

Saltistjejen sa...

Veronica,
jag har svarat dig på din hotmailadress nu!!!
Ska bli superkul att ses!
Kramar!

Petra H sa...

Jag har ju varit hemma tre gånger redan i år, verkligen en lyx men det är ändå fyllt med skuldkänslor. De två sista gångerna träffade jag INGEN utanför familjen vilket var såå skönt men ändå så tråkigt att inte hinna ha tid över till vännerna. O har sagt att jag kan åka hem typ nästa vecka men eftersom du vet vad drar ut på tiden så blir det nog så att mina föräldrar kommer hit istället. Tyvärr har vi ju inte plats åt dem så de kommer att få ta in på hotell för första gången i Bryssel :-(
Jag har precis bokat in en helgresa till Sthlm i september i födelsedagspresent till O så han vet inte om det. Vi ska bo hos våra flamländska vänner och ska träffa svenska B från PR som kommer vara hemma samtidigt. MEN jag har redan panik över alla andra jag BORDE träffa och hur ska det gå, en fika där och en lunch där... Det finns bara inte tillräckligt med tid :-(
Så jag kan förstå att det är ännu värre när man bara är hemma EN GÅNG OM ÅRET EN VECKA och dessutom har ett barn som mormor, farmor och alla andra vill träffa så mycket som möjligt. Så med andra ord ska jag inte klaga ;-)
Stor kram och jag hoppas att det går smidigt i sommar och att ni får tid att njuta också!

Saltistjejen sa...

Petra,
Hahahaaaaaa hoppas att O inte får för sig att tjuvkika på min blogg med Google Translator hahaha! DÅ skulle han få se sin present...! ;-)
Och ja det ÄR jobbigt och tråkigt att inte hinna träffa alla man skulle vilja. Men man får helt enkelt acceptera det. Och hoppas att alla som man inte hnner se förstår. Fast jag VET att de gör det. Men visst är det trist. Å andra sidan vet jag att jag själv lätt SKULLE kunna fylla en hel månad i Stockholm med att träffa olika vänner också och ändå kunna känna stress, så det handlar kanske mest om att begränsa sig rent mentalt också. Att säga till sig själv på förhand att "DEN HÄR GÅNGEN ska jag endast göra detta och detta, samt träffa de här personerna". För vår del har vi dragit er otroligt mycket på just kompisträffar och vill spendera så mycket vi kan med familjen. Just för Lill-Skruttans skull såklart.
Hoppas det blir bra när dina föräldrar kommer ner även om de måste bo på hotell. Lite stöd och sällskap är aldrig fel, särskilt inte när man inte är "på topp".
Stor Gosekram!!!