torsdag, juli 08, 2010

Tidig morgon

Inatt blev det inte många timmars sömn. Lill-Skruttan började gråta hejdlöst. Halvt i sömnen. Jag försökte trösta men hon var nästan otröstlig. Bitvis lugnade hon ner sig lite igen. Men hon sov mycket oroligt och nya gråtattacker kom med jämna mellanrum. Själv for jag in och ut ur någon slags halvslummer. Till slut vaknade hon mer eller mindre panikgråtandes. Trots att jag tog över henne i vår säng och försökte lugna tog det lång tid innan hon slutade gråta. Hon frågade efter M också. "Pappa pappa!?!" Även när han låg på andra sidan i sängen så var det på något vis inte nog. Hon ville att han skulle ligga närmare. Helst röra vid henne och allra helst även titta på henne. Och då låg hon redan i stort sett uppe på mig. Hennes små ben över min mage, hennes hand runt min hals. Hennes tårdränkta kind tätt tätt tryckt mot min. När hon vred huvudet för att ha ansiktet mot mitt fick jag nappen i ögonvrån.

Hon somnade inte om. Snurrade en del. Ville hela tiden krypa så nära mig det bara gick. Ibland när hon låg stilla tittade jag på henne och såg henne ligga och titta rakt ut i luften. Stora mörka tårfyllda ögon som klippte då och då med ögonlocken. Nappen guppandes upp och ner i munnen. Jag undrade vad hon tänkte på. Vad som flög runt i hennes huvud. Där och då.

Efter ytterligare gråtattacker och även försök med att ge mjölk, två flaskor, gav jag upp. Hon ville gå upp så det gjorde vi. Då var gråten över. Klockan visade runt halv sex och jag gjorde mig en kopp te. Vi satte oss i soffan och tittade på Pingu. Efter en stund nickade jag till. Någonstans efter avsnittet då Pingu tar med sälen till skolan. Vaknade till i sista avsnittet. Då ligger Lill-Skruttan med huvudet i mitt knä. Hon sover. Håret svettlockigt i pannan.

Hon har haft sådana här gråtattacker i sömnen till och från flera gånger förut. Men nu var det ett tag sedan. Om jag förstår det hela rätt är det vanligare med sådana oroliga nätter under perioder när mycket ska processas. Nya intryck eller då de små är i någon utvecklingsfas. Vi får se om det blir fler sådana här nätter nu framöver eller om detta var tillfälligt. Själv hoppas jag på det sistnämnda. Man blir så dränerad på energi när man inte sover mer än högst någon timme i sträck, utan resten upphackat i små lätta slumrar. Den totala nattsömnen inatt var nog heller inte mer än ca 2-3 timmar för min del eftersom jag kom i säng ganska sent.

Nu sover hon i soffan. Ett tag var det en orolig sömn med nya gråtattacker, men för tillfället sover hon lugnt. Tyvärr är det dags att väcka henne snart. Den tidiga morgonen är inte så tidig längre. Vi måste alla göra oss i ordning för en ny dag.

7 kommentarer:

Desiree sa...

Oj vilken jobbig natt. Men du gjorde allt du kunde. Hoppas bara att det blir mycket bättre nästa natt så att ni får sova igen lite. Skönt att hon inte har dessa gråtattacker så ofta iallfall. Jag antar att det är en fas som du säger. Inte lätt att veta vad man ska göra men som sagt jag tycker du gjorde allt som gick att göra på bästa sätt även om det inte blev mycket sömn.
Kram!

Marianne sa...

Åh nej vad jobbigt för henne. Ja för er också, så klart. Det är så konstigt att så små kan drömma så hemska mardrömmar att de gråter så hejdlöst. Och så jobbigt när man inte kan trösta på något vis i världen. Men som Desirée säger, tur att det inte är så väldigt ofta. Hoppas det var en engångsgrej nu och att det var den allra sista gången det hände!

KRAM!

Saltistjejen sa...

Desiree,
ja det var rätt jobbigt. Men just nu är det ok. Kommer nog säkert bli trött i eftermiddag gissar jag. man försöker ändå se det hela positivt och det är att det "bara" handlade om förlorad nattsömn och INTE att Lill-Skruttan var sjuk. Det finns nätter när man dels förlorar sömnen och samtidigt halvligger eller sitter i badkaret med henne och blir ner kräkt.... DET slapp jag ju inatt! :-)
Kram!


Marianne,
ja det är jobbigast att man inte vet vad det ä de blir så ledsna för. Hon är fortfarande för liten för att kunna uttrycka sådana känslor i ord. Att kunna berätta vad de drömt om eller vad som oroar dem. Det dröjer nog ett tag innan hon har den kommunikationsförmågan.
Kram!

Katarina på Filippinerna sa...

Oj, vilken jobbig natt hon och ni haft! Vad jobbigt med dessa gråt attacker. Jag kan tänka mig att det är svårt att veta vad det är som gör att hon gråter.

Du verkar ju verkligen ha försökt ditt bästa. Hoppas ni får en god natt sömn i natt, i alla fall.

Saltistjejen sa...

Katarina,
ja det kan kännas jobbigt att inte veta vad det är som gör henne så förtvivlad. Hon sov bättre natten som gick iallafall.
Kram!

Anna, Fair and True sa...

Vad jobbigt, särskilt när man känner att man inte kan göra så mycket. Man undrar ju verkligen vad som försigår där inne i den lilla hjärnan. Det måste ju vara så mycket nytt de ser och upplever hela tiden som de inte förstår och på något sätt bearbetar omedvetet i sömnen och på andra sätt. Säkert en helt normal fas barn går igenom men ändå jobbigt för både er och henne. Hoppas det är en snabbt övergående fas!

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
ja det här kommer och går lite i perioder har vi märkt. Jag är inte orolig eftersom det verkar vara helt normalt för små barn att gå igenom sådana här faser. Men visst är det jobbigt när det sker. Inatt sov hon bar emn drömde massor för hon pratade mycket i sömnen! Mest var hon arg....! ;-)
Kram!!