Sista rosa dagen

Imorgon är det fredag igen och det är sista dagen för Lill-Skruttan i Pink Room. Jag kan knappt förstå att det redan gått ett år sedan hon började. Tänk! Mycket har hänt under det gångna året också, även om det såklart inte handlar om lika stora skillnader som hennes första år i Violet Room. Separationsångesten jag och M hade förra året när vi skulle säga hejdå till just Violet Room känns inte alls i år. Inte för att det här året i Pink Room varit sämre eller så, utan snarare för att det där första året på något vis var så speciellt. Lill-Skruttan var ju så liten när hon började dagis och vi var så nya som föräldrar.

Nu i år handlar det mer om att det kommer bli en större förändring vid flytten till nästa rum. Dels för att ingen av hennes nuvarande lärare kommer att flytta med. Förra året kom ju en av lärarna från Violet Room med alla barnen till Pink Room, men i år följer ingen lärare med henne. Dels för att barnen på alla avdelningar nu kommer att delas in mer efter ålder vilket gör att Lill-Skruttans grupp blir splittrad i tre olika grupper. Hon kommer att få fortsätta vara tillsammans med R vilket känns väldigt bra, men de andra barnen som hon kommer att gå med är "nya".

Dessutom kommer hon som jag skrev tidigare, att bli äldst i det nya rummet. Det kommer självklart innebära en ganska stor förändring jämfört med att ha varit näst yngst. Men jag tror det kan bli riktigt bra. Det svåra kommer nog att bli den första tiden. När allt känns nytt och ovant för henne. Vår lilla tjej tycker att det är jobbigt med förändring och jag tror att hon kommer att få kämpa lite med den här förändringen. Jag hoppas bara att vi kan hjälpa och stötta henne i detta. En av lärarna som jag pratade med härom dagen berättade för mig att de nu börjat försöka förbereda barnen inför flytten till de nya rummen. Hon sa att det här förberedande pratet inte gick helt lätt med Lill-Skruttan. Varje gång de förde det nya rummet på tal eller någon av lärarna där så blev Lill-Skruttan väldigt upprörd och sa bestämt "No no no!" Hon ville minsann inte höra talas om något sådant inte.

Vi funderade lite över ifall det kanske även var lite för "abstrakt" för henne att tänka på att hon inte ska gå kvar i den vardag hon för närvarande känner till. Att en flytt till något mer "okänt" kanske var något hon inte ens riktigt kunde ta till sig. Men igår morse när M gick med henne till dagis insåg vi att hon mycket väl har förstått att det är något "lurt" på gång. Han berättade att han pratat lite med henne om den kommande flytten och samtalet hade låtit ungefär såhär:

M: "Nu är det bara ett par dagar kvar i Pink Room. Sedan ska du ju gå med R i Orange Room. Det ska väl bli roligt?"

E: Nej.

M: "Inte? Men du kommer att få träffa nya kompisar där och du och R kommer ändå fortsätta vara tillsammans."

Hon hade gått tyst bredvid honom ett tag och liksom funderat. Sedan hade hon vänt upp sitt lilla huvud mot M och sagt: "Nej, jag lite lessen."

M hade då frågat varför hon var ledsen. Efter ytterligare en stunds tystnad hade hon svarat:

"Lite läskigt."

Varav M hade sagt: "Jag förstår att du känner så. Det hade pappa också gjort, men du kommer inte att vara ensam där. Vi kommer vara med i början. Både mamma och jag."

Hon hade återigen funderat en stund och sedan lite eftertänksamt sagt: Mamma och pappa och Ella?

M hade då nickat och upprepat: "Ja, mamma och pappa och Ella. Vi kommer alla vara tillsammans i Orange Room i början."

Hon hade då tittat noga på honom och sagt: "Mamma och pappa åsså. Och Ella åsså. Och R åsså."

Vår lilla stora tjej! Självklart har hon känt att något är i görningen. Självklart har hon förstått ungefär vad som är på gång. Och detta har hon grubblat över. Funderat på. och kommit fram till att hon inte riktigt tycker om. Det okända är såklart läskigt. Så är det ju för de flesta, barn som vuxna. Det som kändes stort nu var att hon faktiskt kunde förmedla sina känslor till oss. Att hon hade förmåga att klä sin rädsla och osäkerhet i ord. Det känns så bra! Jag tror att det i och med detta kommer att kunna bli något lättare. Iallafall hoppas jag det. Att vi nu ska kunna prata om det på ett annat sätt med henne. Kanske kan det hjälpa henne att hantera sina känslor mer före och efter flytten?

Avskedsfirandet har redan varit. Vi missade det eftersom det skedde förra veckan när vi var i Sverige. Lärarna fick varsin Sigg-flaska som vi gjort lite mer personliga genom att låta dekorera med ett collage av teckningar som varje barn i Pink Room gjort. Den blev faktiskt riktigt fin! De fick även lite extra pengar vilket är brukligt här. En s.k "dricks". Jag tycker som svensk fortfarande att just denna del är något underlig, men så är det här. Det blir ju någon form av bonus, och egentligen är de verkligen värda detta med tanke på hur bra de tar hand om våra barn under året.

Så imorgon är alltså sista dagen i Pink Room. Sedan följer en vecka då dagis är stängt för oss. Lärarna jobbar dock men inga barn kan komma. Lite annorlunda jämfört med svenska dagis som ofta har stängt flera veckor under sommarsemestrarna. Här är handlar det alltså om en enda vecka mellan "läsåren". M och jag kommer därför under nästa vecka att saxa lite och dela upp tiden mellan oss. Många andra föräldrar passar annars på att ta semester just under den här veckan. Den här tiden som följer nu kommer vi även att försöka prata mer med Lill-Skruttan om den kommande förändringen. Förbereda lite mer. Så gott det nu går. På tisdag kommer även de nya lärarna på hembesök. För att träffa oss och Lill-Skruttan på hemmaplan. Så har de gjort varje år innan nya läsåret startar. Jag tycker det är jättebra! Ser faktiskt själv fram emot att få se lite vilka de nya lärarna är.

Även för oss som föräldrar blir det ju en större förändring i och med att det kommer nya barn i rummet. Detta innebär ju även nya föräldrar. Jag kommer att sakna vissa av föräldrarna som varit med sedan tiden i Violet Room, medan jag inte alls kommer sakna andra. Så som det ju alltid är. Sist måste jag även nämna att när jag nu läser mitt gamla inlägg om första dagen i Pink Room slås jag av hur liten Lill-Skruttan ändå var då! Hur mycket hon växt. Både kroppsligt och mentalt. Det ska bli roligt att se vad detta nya år kommer att ta henne!