torsdag, augusti 26, 2010

Sista rosa dagen

Imorgon är det fredag igen och det är sista dagen för Lill-Skruttan i Pink Room. Jag kan knappt förstå att det redan gått ett år sedan hon började. Tänk! Mycket har hänt under det gångna året också, även om det såklart inte handlar om lika stora skillnader som hennes första år i Violet Room. Separationsångesten jag och M hade förra året när vi skulle säga hejdå till just Violet Room känns inte alls i år. Inte för att det här året i Pink Room varit sämre eller så, utan snarare för att det där första året på något vis var så speciellt. Lill-Skruttan var ju så liten när hon började dagis och vi var så nya som föräldrar.

Nu i år handlar det mer om att det kommer bli en större förändring vid flytten till nästa rum. Dels för att ingen av hennes nuvarande lärare kommer att flytta med. Förra året kom ju en av lärarna från Violet Room med alla barnen till Pink Room, men i år följer ingen lärare med henne. Dels för att barnen på alla avdelningar nu kommer att delas in mer efter ålder vilket gör att Lill-Skruttans grupp blir splittrad i tre olika grupper. Hon kommer att få fortsätta vara tillsammans med R vilket känns väldigt bra, men de andra barnen som hon kommer att gå med är "nya".

Dessutom kommer hon som jag skrev tidigare, att bli äldst i det nya rummet. Det kommer självklart innebära en ganska stor förändring jämfört med att ha varit näst yngst. Men jag tror det kan bli riktigt bra. Det svåra kommer nog att bli den första tiden. När allt känns nytt och ovant för henne. Vår lilla tjej tycker att det är jobbigt med förändring och jag tror att hon kommer att få kämpa lite med den här förändringen. Jag hoppas bara att vi kan hjälpa och stötta henne i detta. En av lärarna som jag pratade med härom dagen berättade för mig att de nu börjat försöka förbereda barnen inför flytten till de nya rummen. Hon sa att det här förberedande pratet inte gick helt lätt med Lill-Skruttan. Varje gång de förde det nya rummet på tal eller någon av lärarna där så blev Lill-Skruttan väldigt upprörd och sa bestämt "No no no!" Hon ville minsann inte höra talas om något sådant inte.
Vi funderade lite över ifall det kanske även var lite för "abstrakt" för henne att tänka på att hon inte ska gå kvar i den vardag hon för närvarande känner till. Att en flytt till något mer "okänt" kanske var något hon inte ens riktigt kunde ta till sig. Men igår morse när M gick med henne till dagis insåg vi att hon mycket väl har förstått att det är något "lurt" på gång. Han berättade att han pratat lite med henne om den kommande flytten och samtalet hade låtit ungefär såhär:

M: "Nu är det bara ett par dagar kvar i Pink Room. Sedan ska du ju gå med R i Orange Room. Det ska väl bli roligt?"

E: Nej.

M: "Inte? Men du kommer att få träffa nya kompisar där och du och R kommer ändå fortsätta vara tillsammans."

Hon hade gått tyst bredvid honom ett tag och liksom funderat. Sedan hade hon vänt upp sitt lilla huvud mot M och sagt: "Nej, jag lite lessen."

M hade då frågat varför hon var ledsen. Efter ytterligare en stunds tystnad hade hon svarat:
"Lite läskigt."

Varav M hade sagt: "Jag förstår att du känner så. Det hade pappa också gjort, men du kommer inte att vara ensam där. Vi kommer vara med i början. Både mamma och jag."

Hon hade återigen funderat en stund och sedan lite eftertänksamt sagt: Mamma och pappa och Ella?

M hade då nickat och upprepat: "Ja, mamma och pappa och Ella. Vi kommer alla vara tillsammans i Orange Room i början."

Hon hade då tittat noga på honom och sagt: "Mamma och pappa åsså. Och Ella åsså. Och R åsså."


Vår lilla stora tjej! Självklart har hon känt att något är i görningen. Självklart har hon förstått ungefär vad som är på gång. Och detta har hon grubblat över. Funderat på. och kommit fram till att hon inte riktigt tycker om. Det okända är såklart läskigt. Så är det ju för de flesta, barn som vuxna. Det som kändes stort nu var att hon faktiskt kunde förmedla sina känslor till oss. Att hon hade förmåga att klä sin rädsla och osäkerhet i ord. Det känns så bra! Jag tror att det i och med detta kommer att kunna bli något lättare. Iallafall hoppas jag det. Att vi nu ska kunna prata om det på ett annat sätt med henne. Kanske kan det hjälpa henne att hantera sina känslor mer före och efter flytten?

Avskedsfirandet har redan varit. Vi missade det eftersom det skedde förra veckan när vi var i Sverige. Lärarna fick varsin Sigg-flaska som vi gjort lite mer personliga genom att låta dekorera med ett collage av teckningar som varje barn i Pink Room gjort. Den blev faktiskt riktigt fin! De fick även lite extra pengar vilket är brukligt här. En s.k "dricks". Jag tycker som svensk fortfarande att just denna del är något underlig, men så är det här. Det blir ju någon form av bonus, och egentligen är de verkligen värda detta med tanke på hur bra de tar hand om våra barn under året.

Så imorgon är alltså sista dagen i Pink Room. Sedan följer en vecka då dagis är stängt för oss. Lärarna jobbar dock men inga barn kan komma. Lite annorlunda jämfört med svenska dagis som ofta har stängt flera veckor under sommarsemestrarna. Här är handlar det alltså om en enda vecka mellan "läsåren". M och jag kommer därför under nästa vecka att saxa lite och dela upp tiden mellan oss. Många andra föräldrar passar annars på att ta semester just under den här veckan. Den här tiden som följer nu kommer vi även att försöka prata mer med Lill-Skruttan om den kommande förändringen. Förbereda lite mer. Så gott det nu går. På tisdag kommer även de nya lärarna på hembesök. För att träffa oss och Lill-Skruttan på hemmaplan. Så har de gjort varje år innan nya läsåret startar. Jag tycker det är jättebra! Ser faktiskt själv fram emot att få se lite vilka de nya lärarna är.

Även för oss som föräldrar blir det ju en större förändring i och med att det kommer nya barn i rummet. Detta innebär ju även nya föräldrar. Jag kommer att sakna vissa av föräldrarna som varit med sedan tiden i Violet Room, medan jag inte alls kommer sakna andra. Så som det ju alltid är. Sist måste jag även nämna att när jag nu läser mitt gamla inlägg om första dagen i Pink Room slås jag av hur liten Lill-Skruttan ändå var då! Hur mycket hon växt. Både kroppsligt och mentalt. Det ska bli roligt att se vad detta nya år kommer att ta henne!



17 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Oj! Tänk att tiden går så himla fort :) De växer som "ogräs" de små rackarna. Ibland kan jag tycka att den där veckan mellan läsåren är lite väl kort. Dels för att barnen fortfarande har allt i färskt minne från sin tidigare grupp...vilket kan försvåra för barnen. A andra sidan är det kanske bra att de har allt i minnet? Jag vet faktiskt inte :) Jag hoppas att det går bra för E nu när hon är lite orolig. Stackaren. Det är i alla fall bra att R kommer att vara med också. Det underlättar nog mycket! Kramar

Millan sa...

Men lilla sotnosen. Otroligt anda sa mycket de forstar och hur mycket de faktiskt kan satta ord pa redan i den aldern. Det ar klart att hon ar lite ledsen och tycker att det ar lite laskigt!
Sofia ska ocksa byta grupp igen nu i September men jag kanner precis som dig faktiskt... ingen separationsangest den har gangen. Det var varre nar hon gick fran babyrummet till det storre rummet tyckte jag!

Kram!!

olgakatt sa...

Det riktigt pirrar i min mage! Jag minns ju tydligt hur det var när man bytte skola; det gjorde man ju några gånger. Kan precis känna hur det pirrar i Ellas mage!
Lycka till med ett ytterligare steg i livet, Ella!

underytanjag sa...

Underbart hur de funderar. Min treåring ville inte heller "flytta upp" på dagis. Absolut inte. Men det går ju. Och blir bra till slut. Stor kram

Anna, Fair and True sa...

Men lilla tjejen, vad mycket de förstår egentligen, fast de kanske behöver lite tid på sig. De kommer säkert gå jättebra. Känns ju som om de ändå gör vad de kan för att förbereda barnen genom att prata om det, besöka nya avdelningen (antar jag?), hembesök av lärarna. Men det blir nog först mer verkligen när barnen väl kommer dit.

Hur länge går hon på nya avdelningen? Ett år och sedan byte igen eller stannar hon där tills det är dags för skola?

Anna, Fair and True sa...

Dvs kindergarten menade jag

bettankax sa...

Måste skriva hur mycket jag tycker om dina inlägg och ditt sätt att beskriva och reflektera(har sagt det förr:)). Det är så lätt, som läsare, att sätta sig in i hur det är för Ella och för er föräldrar, som t ex nu i detta fall när handlar FÖRÄNDRINGAR. Har t o m tänkt vilket hjälp det skulle vara (och förhoppningsvis är) för andra föräldrar att få hjälp och stöd över att ta del av ditt/ert resonemang. Det är befriande skönt från "så kallat, psykobabbel";):),där det stundtals kan konstras till så föräldrar varken vet ut eller in.
Lova att spara alla dina inlägg. Då kommer du framöver ha en ovärderlig skatt av ett barns utveckling. Och för att inte tala om alla dilemmor man ställs inför som förälder. Om det inte blir en bok av det;):), så kommer du ha en självupplevd referens att läsa i när du blir mormor:)Och så fortgår stödet och vägledningen av ens fd Lill-Skrutta...(hoppsan..så var det med "att leva i nuet";) men viss framförhållning är väl okej?:))
KRAMAR!!

Desiree sa...

Det kommer nog bli bra med flytten till nya gruppen så småningom men visst kommer lilla E behöva tid att vänja sig. Jag vet PRECIS hur hon känner. Jag tycker också att det brukar vara jobbigt just med stora förändringar. Men samtidigt är det också viktigt att man utsätts för det så att man vänjer sig och utvecklas. Jag är glad att hon kommer att ha R med sig iallfall för det måste ju känns otroligt skönt för henne. Det är ju en stor tröst mitt i allt det nya att det båda kommer att ha varandra. Kanske kommer hon rent av att stortrivas som att vara bland de äldsta i gruppen. Det tror jag kommer vara toppen för henne att få prova på den rollen.
Kram!

Desiree sa...

Det kommer nog bli bra med flytten till nya gruppen så småningom men visst kommer lilla E behöva tid att vänja sig. Jag vet PRECIS hur hon känner. Jag tycker också att det brukar vara jobbigt just med stora förändringar. Men samtidigt är det också viktigt att man utsätts för det så att man vänjer sig och utvecklas. Jag är glad att hon kommer att ha R med sig iallfall för det måste ju känns otroligt skönt för henne. Det är ju en stor tröst mitt i allt det nya att det båda kommer att ha varandra. Kanske kommer hon rent av att stortrivas som att vara bland de äldsta i gruppen. Det tror jag kommer vara toppen för henne att få prova på den rollen.
Kram!

Annika sa...

Ja, vad åren flyger, Saltis. Men det är samma gamla, fina dagis och självklart kommer det att gå galant även i nya rummet. OCH även när den lilla skruttisen är äldst i "klassen".
Planeringsvecka för lärarna nu då, och sen drar ni igång efter Labor day. Håller fö med Bettankax...tänk så fantastiskt det kommer att bli för Ellan att läsa dina rader om hennes barndom då hon blir äldre. Vilken skatt!!
Kramar!!!

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
javisst springer tiden iväg. Det är ibland svårt att hänga med tycker jag. Jag tror som du att det ibland kan vara lite jobbigt för barnen att ställa om sig just p g a att det bara är en vecka mellan, å andra sidan så är själva "dagisproceduren" inget man måste skola in igen för den minns de ju. Så det är lite på både gott och ont det där.
Kram!


Millan,
ja det är mycket som försigår i hennes lilla huvud även om vi ibland inte riktigt förstår det.... ;-) Nu känns det iallafall bra att hon faktiskt KAN sätta ordpå en del av de obehagskänslor hon har. Jag tror det kan underlätta en del för både henne och oss. Och visst är det stor skillnad att gå från ett toddler room till ett annat jämfört med att gå från babyrummet. Tycker jag.
Kram!


Olgakatt,
haha ja det pirrar nog en hel del i magen på vår lilla gosetjej.
kram!!


underytanjag,
nej jag tror de flesta barn (liksom de flesta vuxna faktiskt) är ärdda för förändringar. Eller inte alltd rädda kanske, men iallafall känns det lite läskigt som sagt, när man itne riktigt vet vad som ska komma.
Kram!!!


Anna Fair and True,
ja de förstår mer än vad man kanske ibland tänker. De har redan besökt nya rummet mycket. Det ligger alldeles bredvid det gamla dessutom, vilket kan ha både för- och nackdelar såklart. Hon kommer gå ett år här och sedan nästa år är det dags att flytta upp till en pre-schoolavdelning. De flesta i hennes gamla grupp gör det redan nu men hon och R är ju så små att de får gå ytterligare ett år i toddler room.
Kram!


bettankax,
hahahaaaa vad gullig du är!!! jag blir jätteglad! :-) För mig handlar det mycket om att försöka bena ut mina egna tankar och funderingar, och det gör jag oftast bäst när jag skriver ner dem. Sätter ord på dem. Men det känns väldigt fint att ni som läsare inte bara tycker det är "dravel från en överbeskyddande mamma"... ;-)
Kram!!!


Desiree,
ja jag tror att du och även min M är lite lika på det planet. Ni har båda personligheter som är mer försiktiga och lite "ängsligare" när det kommer till nya miljöer och personer. Själv är jag ju itne sådan utan har oftast tyckt att förändringar och nya människor varit jätteroligt och spännande. Därav een av anledningarna till att jag valde att flytta till Umeå när jag valde universitet. För att just få se något nytt och inte hänga kvar i Stockholm för det kändes alldeles för nära mitt gamla hem. Men jag inser att man är väldigt olika och att Lill-Skruttan just har den läggningen där hon tycker att nya saker känns jobbigt och att det tar längre tid för henne att anpassa sig till sådana situationer. Man får helt enkelt försöka stötta henne så att hon känner sig trygg.
Kram!!


Annika,
ja det är samma superbra dagis även om vi nu får nya lärare. Har dock pratat med några andra föräldrar som haft vissa av dem och de verkar jättebra! Så själv är jag itne orolig. Mest jobbigt känns det såklart eftersom jag tror att den här förändringen med nya barn i kombination med nya lärare kommer att kunna färga Lill-Skruttan lite i början och göra henne mer osäker och rädd. Men jag hoppas att det ska gå bra och att vi ska kunna hjälpa henne att inse att det är roligt med nya kompisar. De gamla lär hon säkert springa på ute på gården också. Kul att läsa reflektionerna över detta med att du och bettankax tror att de här inläggen kan vara roligt för Lill-Skruttan i framtiden. Just med tanke på Annes inlägg tidigare där hon skrev om det här med att "offentliggöra" sina barn på nätet, och hur många som faktiskt är väldigt negativa till det.
Stor Kram!

Victoria sa...

Vad duktig Ella är som kan formulera sina funderingar inför flytten! Det är inte lätt att beskriva sin rädsla, inte ens när man är vuxen. Jag är säker på att det kommer att bli bram särskilt när ni kan vara med i början. Trevlig helg och många kramar från Florida//Vic

Saltistjejen sa...

Vic,
nej visst kan det vara väldigt svårt att beskriva känslor även som vuxen. Jag tror också att det kommer att bli bra så småningom.
Kram!!!

Anne sa...

Vilken gullunge!!!! Så liten men SÅ KLOK. Tänk att de kan förstå, läsa av och ta in så mycket fastän de är så små... Måste kännas oerhört skönt med en lite äldre tjej som mer kan kommunicera även känslor. Måste kännas tufft den första tiden/åren med ett barn som man ser och märker inte är på topp, men man kan inte kommunicera på ett effektivt sätt och det blir mer gissa och chansa.
Jag är helt säker på att det kommer att gå bra!!! Förändring är läskigt, Lill-Skruttan har ju helt rätt där :)
Och visst kan man vara lite ledsen. Ni hade er period ifjol då hon bytte rum, då var det en omställning för erl "Lite lessen och lite läskigt" för er då. Men så är det inte för er iår, men det är hennes stur känna så i år. Det kommer gå så bra. Med trygga, fina och så underbara föräldrar har hon en grundtrygghet som bär henne genom allt jobbigt.
Förresten, du nämnde kort föräldrar. Visst är det så, vissa saknar man och vissa kan man vara bara glad bli av med. Har du träffat på föräldrar på dagis som du t.om. tyckt riktigt illa om, på så sätt att du inte alls kunnat med deras sätt att se, behandla, uppfostra sina barn.
Fredagskram!

Marianne sa...

Ja oj vad tiden går. Fantastiskt att hon redan kan uttrycka känslor så bra! En verkligt intelligent liten tjej! Och det är verkligen skönt att hon får behålla R hos sig som du skriver, eftersom de har sån bra relation.

Spännande nu att träffa den nya läraren! Jag är övertygad om att det går bra, även om det blir lite gråt i början!

Kram!

Taina sa...

Men oj vad förståndig hon är! Helt otroligt att hon kunde förmedla känslan som "läskigt". Blir SÅ imponerad av denna lilla dam. Bestämd dock. Hon vet vad hon vill och vad hon känner.

Kanon att de kommer på hembesök. Då får man ju tillfälle att prata i lite lugn och ro samtidigt som de ser E i sin hemmiljö.

Lycka till med förberedelserna. Det kommer att gå kanonens!

KRAMAR

Saltistjejen sa...

Anne,
ja det är otroligt vad snabbt de ändå känner av stämningar och känner och tänker en massa själv också. Och ja jag kan bara säga at jag är glad att hon nu faktiskt kan uttrycka sig såpass bra att man kan förstå åtminstone en del av vad som försiggår i hennes huvud. Det underlättar mycket.
Ang förädrar så visst stöter man på föräldrar som inte alls delar ens åsikter om barn och "uppfostran". Så är det bara. Man får försöka att sköta det så bra man kan helt enkelt.
Kram!!!


Marianne,
ja det går fort tiden. Och att hon redan nu kan uttrycka sina känslor är väldigt skönt. Jag tror det gör både henne och osss mindre frustrerade.
Kram!


Taina,
ja läskigt är ett ord hon använder mcket nu. Det mesta är just nu ganska läskigt.... Jag tror att världen verkligen öppnat sig för henne den senaste tiden. Och med detta kommer även rädslorna för allt okänt och allt hon inte har kontroll över. Därav så många läskiga saker...
Hembesök är toppen. En lite lugnare miljö plus att barnen får tillfäle att träffa nya lärarna på sin egen hemmaplan på ngt vis. Bra!
Kram!!!