lördag, november 27, 2010

Förkylning, dåligt samvete och för lite pynt

Här är det förkylt. Eller det är egentligen bara en i hushållet som är förkyld men eftersom denna person har en viss förmåga att styra och ställa med det mesta här hemma så är vi alla ganska matta för tillfället. Dagen har varit en sådan där när jag känt hur jag påbörjat ungefär tusen tankar utan att hinna tänka en enda färdigt hela vägen till slutet. Ungefär detsamma gäller saker jag försökt få gjort idag. Jag har börjat på en del men blivit avbruten i stort sett hela tiden så ja det har varit lite småjobbigt rent ut sagt. En snorig Lill-Skrutta som hela tiden vill bli buren eller som vill attt man ska sitta med henne i soffan. Konstant. En stund mitt på dagen kände jag mig även som en usel mamma när mitt tålamod sjönk ner till bottenvåningen och jag skrek till en gnällande Lill-Skrutta "att jag faktiskt inte kunde vara med henne hela tiden och att jag definitivt inte orka gå runt och bära runt på henne överallt". Fy! Hon började såklart storgråta. Skuld och dåligt samvete vällde upp i mig men samtidigt orkade jag just då inte ångra mig, utan var både arg och trött och frustrerad. Jag tog helt enkelt en Time Out i köket medan hon grät vidare i soffan. Fast först sprang jag in i badrummet där M stod i duschen och sa att det var kris ute och att han fick ta och duscha j-gt snabbt! Så han kom ut och satt med Lill-Skruttan ett tag. Sedan gick de tillsammans ner i tvättstugan och när de kom tillbaks var hon på ett strålande humör (åtminstone för stunden) och själv hade jag hunnit andas ett par gånger. Så det blev ett litet kram-och-förlåt-kalas och sedan kändes det bättre. Men det är fasiken inte lätt att vara förälder ibland....

Dagen har sedan fortsatt ungefär så. Stundtals har Lill-Skruttan varit på ett okej humör men större delen har det varit mycket gråt och tandagnisslan. Eftersom hon knappt sov middag alls heller så var säkert en del av kvällens dåliga humör orsakat av trötthet. Innan läggdags kändes hon dessutom lite varm så eventuellt har hon haft lite feber som kommit och gått under dagen också. Stackars liten! Man tycker så synd om henne samtidigt som ens egen energi liksom sipprar ut vartefter dagen går. Under eftermiddagen gick vi iallafall ut i det vackra men kyliga vädret och promenerade med ett par vänner. Det blev återigen en fika på AQ Café och det var väldigt roligt att träffa dem.

Väl hemma igen tog jag fram adventsljusstaken och satte ljus i dem. Lill-Skruttan räknade alla fyra ljusen och sedan kallade hon ljusstaken för sin birthday cake. Haha! Förutom adventsljusstaken har vi sorgligt lite pynt framme. Inte kan man tro det är första advent här imorgon inte. Insåg att vi har väldigt lite julpynt eftersom vi åkt hem till Sverige de flesta jularna. Och det lilla julpynt vi faktiskt har är sådant man ska hänga i julgranen. Men eftersom vi inte blivit såpass amerikaniserade än att vi handlat någon gran än utan tänker vänta till efter Lucia så har vi alltså inget annat pynt. Så imorgon tror jag det får bli en sväng på stan och se om vi kan hitta något litet. Det måste dock vara något som fungerar med katterna....

Nu hoppas jag på en lugn kväll. M nattar Lill-Skruttan och jag gissar att de båda somnat för vid det här laget borde han nog annars ha kommit upp igen. Jag ska nog gå och väcka honom nu. Nej, nu hörde jag att han kom ut ur sovrummet!

16 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Ja, när barnen är sjuka är livet inte lätt! Det vet jag! Och jag har också tappat tålamodet både en och två gånger när N har varit sjuk. Det är sånt som händer. Och man är ju som sagt mänsklig. Bara man kan prata om det efteråt och förklara och säga förlåt :) Det är viktigt att barnen får se alla sorters känslor; glädje, ilska, sorg, upprymdhet etc. Humanum errare est! Jag hoppas att sändagen blir aningens bättre! Kramar

Desiree sa...

Hopps lilla E snart mår bättre. Inte lätt att vara liten och sjuk. Jag förstår dig dock och det är helt männskligt att känna att man inte orkar vara där och ställa upp precis hela tiden. Jag tror att hon kommer över det. Det var ju perfekt att M kunde ta med henne en sväng så att du fick lite time out. Men hoppas som sagt att hon mår bättre snart.

Får ni plats med julgran? Vi har så himla övermöblerat här att det inte är att tänka på. Vi kommer ju ändå att fira julafton hemma hos våra familjer så det känns ganska onödigt med en gran. Våran amerikanska gran är nedpackad och magasinerad och det lär den få fortsätta vara ett tag till.
Kram och sköt om dig.

KARLAVAGNEN sa...

Du släpp det dåliga samvetet. Du är visserligen en utmärkt mor, men du är faktiskt också en människa. Jag tycker att det verkar som om ni har en bra familj där det verkar råda en bra harmoni. Jag tänker bara att stackars M om han ska bo med en tonåring och sin fru och bara ha ett badrum? Men tills dess så har ni nog två badrum? Eller duschkabin i källren kanske? Jag menar när det ska läggas make up och fixas hår och så vidare! ;-)

olgakatt sa...

Här är noll pynt än så länge, ljusstakarna ska komma fram idag litet senare. Allt annat får vänta tills på lillejulafton. Annars kräks jag av det i förtid. Gör inte Ella eget pynt på dagis?
Klart att ni föräldrar måste få bli arga själva, det har inte ungar monopol på!

eastcoastmom sa...

Sjuka småbarn är inget kul, stackars hela familjen!

Här är det också dåligt med pyntandes än så länge, får se om jag orkar dra igång imorgon. Men jag bakade faktiskt lussebullar igår, de blev supergoda.

Emmama sa...

Släpp det dåliga samvetet, annars jäklar! ;) De som känner oss bäst får se allt av oss och de känner oss så väl att det negativa inte lämnar några avtryck om det händer ibland! :) Hoppas ni fick en skön lugn kväll efter nattningen!

Stor kram!

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
ja just när de är sjuka är det extra jobbigt tycker jag. Men det är också då jag får som mest dåligt samvete när jag ryter ifrån just för att jag ju inser att de inte riktigt "rår för det" heller. Jag vet att man inte ska ha dåligt samvete men just vetskapen om att de ju inte mår bra gör att det kan kännas värre när man blir arg på dem tycker jag.
Kram!


Desiree,
nej det är itne roligt för henne och som sagt det blir ganska jobbigt för omgiviningen också. Det värsta är att jag ju logiskt inser att hon inte mår bra och jag tycker ju synd om henne för detta men ändå orkar inte tålamodet hela vägen.
Julgran blir det MEN det kommer bli en väldigt liten gran. Här kan man ju köpa små små granar och tidigare har vi också haft julgran ett år och den var liten den med.
Kram!!


Karlavagnen,
haha ja jag VET att man inte ska ha dåligt samvete men just när hon är sjuk känns det liksom extra "dåligt" av mig att skrika åt henne. Men men....
Ang badrummet så hoppas jag vekligen att vi har ett större boende om ett antal år! :-) Dessutom är det just nu M som spenderar mest tid i badrummet haha för jag är tyvärr ingen piffig liten fru som sminkar mig dagligen. Ofta är jag glad om jag lyckas dra en kam genom håret samtidigt som jag svänger i mig en klunk te om morgnarna hahaha! Hur E bir är svårt att veta men bor vi kvar här i USA lär hon säkert bli mer piffig än sin mor iallafall. Vilket i och för sig inte är ett dugg svårt... ;-)
Kram!


Olgakatt,
nej jag vill inte h en massa JULpynt, men lite mer advents- och mysstämning vill ja ha! Hittills har de inte gjort särskilt mycket pynt på dagis faktistk. Tror att just julen är ganska nedtonad här mycket för att så många ju inte firar jul här??
Haha nej monopol på ilska har de inte, men ibland önskar jag att jag kunde låta bli att bli så arg att jag skriker till henne. Oftast är det ju inte så att jag skriker men ja vissa gånger blir det bara för mycket.... Men vi blev ju iallafall sams efteråt vilkt var bra! :-)
Kram!


Eastcostmom,
nej sjuka barn är inte skoj. Mmmm lussekatter! Vad gott!! Det tror jag inte jag kommer göra förrän Lucia närmar sig. Idag får det räcka med köpepepparkakor hahaha!!!


Emmama,
jo jag VET att jag itne ska ha dåligt samvete. Men som jag skrev tidigare här i kommentarerna så känner jag ofta att jag VILL mr än vad jag orkar. Och jus när barnen är sjuka kan jag få extra dåligt samvete för att jag inte orkar, just för att jag ju vet att E är jobbig p g a att hon är sjuk. Inte för att hon "vill". Jaja, nu är det bättre och jag hoppas dagen blir lite mindre "challenging". :-)
Kram!!!

Marianne sa...

Men det är väl också på så sätt barn lär sig var gränserna går i umgänget med andra människor? Föräldrar måste bli arga ibland, tror jag, för annars blir det ju sådana där bortskämda curlingbarn som inte tar hänsyn till någon annan människa än sig själva. Och det vill man ju inte att ens barn ska växa upp till, det blir bara ett hemskt liv utan vänner för dem i så fall. Lite överdrivet, kanske, men jag tror att föräldrar SKA bli arga när det går för långt, för på så sätt lär de sig konflikthantering, att man kan bråka utan att det är farligt. Det finns massor de lär sig av att mamma blir arg ibland.

Hoppas nu att hon blir frisk snart igen!

KRAM!

Anne-Marie sa...

Inte behöver du ha dåligt samvete (även om jag kan förstå att du kände dig som en "dålig" mamma) - du har ju också gränser. Hoppas att E snart mår bättre och att ni får en fin advent. Kram!

Anna, Fair and True sa...

Förhoppningsvis kanske man kan förklara "du vet ibland blir ju du så där trött, ledsen och arg och skriker, ibland blir mammor och pappor också trötta, ledsna och arga så att de skriker men de men de går fort över" :)

Fröken Anki sa...

Usch inte kul med förkylning. Jag har inte blivit av med min än. Går väldigt segt!
Men ni verkar ha haft en mysig långhelg ändå.

Vi har inte heller så mycket julpynt att sätta upp än. Det är ju bara advent. Så ljusstakarna sätter vi upp. Men granen brukar vi vara sena med. Fast kanske att vi ska skaffa en till lucia i år. Bara för att sprida ut myset lite mer, och hinna njuta av julen nu när det är så kort jullov i år.

Kram

Maria sa...

Inge kul med förkylningar, här på ön är det många som har någon typ av ögoninflammation(virus säger doktorn)kan kanske bero på vårt ropiska klimat.

mvh
Fru björnsson på ön

Saltistjejen sa...

Marianne,
visst är det så som du säger. Men jag tror mitt dåliga samvete bottnar i att jag känner att jag tappar kontrollen över mig själv på ngt vis. Jag gillar inte att man skriker åt barn och vill helst inte göra det. Att bli arg är en sak men att uttrycka den genom att skrika och rya, DET gillar jag inte alls när det handlar om barn. men visst det är ju egentligen inte DET som är "farligt" det vet jag ju rent logiskt. Tänk alla "latinokulturer" eller tja de flesta icke-skandinaviska kanske... där man ju har mycket mer häftiga temperament eller iallafall sätt att uttrycka sig på helt andra "dramatiska" nivåer än de flesta svenskar. Men kanske är jag så svensk att jag föredrar att inte skrika...??
Kram!


Anne-Marie,
ja, visst har du rätt.
Tack! Jag vet ju egentligen men ibland känner man saker även när ens intellekt säger en annan sak.
kram!


Anna Fair and True,
jo det gör jag. varje gång haha! Jag tror hon förstår till viss del. Så mycket nu en tvååring kan förstå. Det väsentliga är självklart att hon vet att vi älskar henne även när vi blir arga. :-)
Kram!


Fröken Anki,
haha ja vi tänkte skaffa en gran någongång runt Lucia tror jag. För att kunna njuta lite längre. men innan Lucia vill jag inte ha gran för då skulle jag tröttna helt innan julen ens är här.
Jobbigt att du fortfarande dras med din förkylning! Hoppas du kryar på dig. Här är det bättre men fortfarande inte bra. Vi får se om det blir dagis imorgon eller ej.
Kram!


Maria,
hej jag minns inte att du har kommenterat hrä tidigare? Om du har det och jag glömt ber jag om ursäkt. I vilket fall är jag glad att du vill kommentera nu! :-)
Jobbigt med ögoninfektioner. De kan vara rätt smittsamma har jag förstått. Hoppas ni slipper undan!

Annika sa...

HA INTE dåligt samvete för det där, Saltis.
Det drabbar oss alla stundom, och det kommer att hända igen.
Jag har också tappat tålamodet flera ggr, men sedan kan man ju prata om det, även med en sådan liten som ellan.
Jag vet precis hur det är...
Jag har pyntat som en maniac, men är inte klar...
Kommer inte att bli klar förrän på fredag.
Kräks inte år pynt iNNAN jul alls, men i jan, efter nyårsdagen vill jag bara inte SE det. DÅ ska det UT!!!
Men nu tycker jag det är underbart.
KRAM på dig!!!
OCH DU är bäst!!

Jemayá sa...

Åh vad jag känner igen mig. Jag har också brusat upp och surat med Daniel - men i motsats till hur det var med mina föräldrar, så säger jag alltid förlåt (eller han) om vi kommit ihop oss. Med min pappa (grälade egentligen inte med min mamma) redde vi aldrig ut något och det vill jag verkligen åtgärda med min son. Jag försöker förklara åt honom varför mamma är trött nu och inte orkar. Men det hugger till i hjärtat då han någon gång frågat "mamma glad?" då jag kanske sett sur ut....De är tuffa dessa år då barnen är små (öh, kommer det "o-tuffa" år någonsin med barn?!). Man gör så gott man kan, omänsklig kan man inte vara. Stor kram!!!

Saltistjejen sa...

Jemayá,
tack vännen! Jo det är väldigt jobbigt bitvis. Jag borde doc ha så mycket mer tålamod och ork än du. I jämförelse lever jag ju ett lyxliv. ;-)
Och visst tror jag på att barnen måste få se de sidorna av oss också. Så länge vi kan tala om för dem att det beror på OSS och inte dem. Och att vi kan säga förlåt när vi gjort dumma saker. DET är viktigt.
Varm kram!!