fredag, november 19, 2010

Fredagstema - ett möte jag aldrig glömmer

Fredag och det är fortfarande Musikanta som står för temat. Idag är det "Ett möte jag aldrig glömmer". Möten är för mig det som är själva livet. Att träffa andra personer, utbyta tankar, erfarenheter, känslor, funderingar och ja bara njuta av stunden och varandras sällskap det tycker jag är det som är det mest fantastiska här i livet. Det är från dessa möten man formas och det är ur sådana möten man lär känna världen omrking sig men också sig själv.


Central Park - ett ställe där många möten sker.
Jag ser möten som något livsnödvändigt. Och det handlar inte enbart om att träffa människor rakt upp och ner, även om det är något jag tycker mycket om det med. Nej, möten kan även ske på helt andra sätt. Genom böcker till exempel. Eller även film. Eller varför inte en blogg. Att mötas är för mig att få ta del av en annan människas liv. Om så bara för en liten stund. Och helst ger ju ett sådant möte att tankar väcks i en själv. Det kan vara tankar av igenkänning eller av aha-upplevelser för att man plötsligt får se saker från nya infallsvinklar. Men visst kan jag även hålla med om att ett "äkta" möte handlar om kommunikation och dialog, vilket man kanske inte får från en bok eller en film. Där sker sjäva "utbytet" mer i det egna huvudet, i den egna känslovärlden. Däremot kan ju nyväckta tankar göra att man diskuterar de tillsammans med andra i nya möten. På så vis kan ju en kedja av möten uppstå vilket är häftigt.


Dammen är ett vanligt mötesställe i Central Park.
Möten kan även vara otroligt läskiga. Det kan vara något man drar sig för. Något man absolut inte vill vara med om. Allt beroende på med vem och var och under vilka omstämndigheter det kommande mötet ska ske. Sådana klassiska typer av möten är väl när man ska på en jobbintevju. Eller när man ska träffa den nya pojk- resp flickvännens familj eller bästa vänner för första gången. Sådana möten som indirekt (eller kanske egentligen väldigt direkt...?) handlar om att man ska bli skärskådad. Granskad. Vägd på våg. Dömd. Bra eller mindre bra. Godkänd eller icke-godkänd.


Lill-Skruttan och hennes Gammelmormor ritar.
Just ett sådant möte ur den senare kategorin är ett jag aldrig kommer att glömma. Det var när jag för första gången skulle träffa M´s mormor. Jag och M hade träffats under försommaren och förhållandet var fortfarande i det där ganska pirriga och spännande stadiet. I mitten av sommaren åkte vi för att hälsa på M´s familj. För första gången. Självklart kändes det lite speciellt, men jag tyckte mest det kändes roligt. Att få träffa och lära känna M´s familj var ju på något vis ännu en pusselbit att lägga till min bild av honom. Alltså kändes det kul. Allt gick så bra! Jag tyckte om hans familj från första stund. En av dagarna skulle vi sedan hälsa på hos hans mormor. Jag hade hört ganska mycket om henne innan eftersom hon tog hand om M som liten tills dess att han började dagis i 3-årsåldern. Så jag visste att de två hade ett lite speciellt band. Alltså var jag väldigt nyfiken på hans mormor. Vi åker dit och M står lite snett framför mig när vi ringer på dörren till hennes hus.

Dörrklockan: Pliiingeling!
Mormor: "Heeej lille M!!!!"
M: "Heeej!"
De kramas i dörröppningen.
M: "Mormor, det här är A."
M tar ett steg åt sidan så att hans älskade mormor ska kunna få se mig. Själv tar jag ett kliv framåt redo att hälsa på den söta lilla damen som tittar fram i dörrhålet.
Mormor: "Du är inte svensk va?!?"
Jag (lite häpet): "Eh, joo. Jag är adopterad."
M ser ut som om han svalt en vattenmelon som smakade citron.
Mormor: "Jaha. Ja, M har ju alltid haft smak för det blandade."
Jag: "Eh, jaså...?"
M tittar på mig och man kan skymta en blandning av förtvivlan och förvirring i hans ögon.
Jag blir lite full i skratt. Tänker att "Ojdå, här får man ta det lite varligt kanske. Visa att man kan svenska." (Efter att ha jobbat flera år inom hemtjänsten är jag ändå van att äldre kan reagera på det här viset. Det är till och med ganska vanligt.) Men jag ska även erkänna att tanken på att vi befann oss i Skåne också for genom huvudet en kort sekund. Skåne var ju redan på den tiden inte direkt känt för att vara väldigt invandrarvänligt... om man säger som så. Det var ju inte för inte som Sven-Olle i Sjöbo placerade Skåne ordentligt på den inte alltför fina kartan.... Men sedan tänker jag att nej, detta handlar nog mer om en gammal tant som blivit helt tagen på sängen av att dottersonens flickvän som ju heter Anna inte alls är den rågblonda skönhet hon i sitt stilla sinne tänkt sig. Stor förvåning alltså. Som inte helt lät sig tyglas.

Mormor: "Jamen kom in kom in!"
Väl inne i hallen tittar hon på mina fötter som är barfota. Jo, det var en varm sommardag och jag hade sandaler på mig, men efter att ha tagit av dem står jag med bara fötter inne på hennes stengolv.
Hon säger då: "Men bara fötter! Oj! Fryser du om fötterna? Du kan få låna ett par tofflor av mig. Det kanske är väldigt varmt där du kommer ifrån? Du kanske inte är van vid kyla?"
M ser ut som om han svalt ytterligare en citronsmakande vattenmelon och säger med hög och tydlig röst:
"Men mormor! Sluta nu. Hon ÄR ju svensk! Hon kommer från Stockholm! Där är det samma temperatur som här!" Sedan viskväser han till mig: "Kan hon inte geeee sig??"
Jag försäkrar mormor om att jag mår bra och att jag inte fryser och att jag är van att vara barfota inomhus på sommaren. Inga problem.
Sedan blir det kaffe.

Denna bild togs i somras när vi hälsade på.
Resten av fikastunden hos M´s mormor var otroligt mysig. Det pratades och spelades scrabble. Fikades och skrattades. En riktigt underbar mormor! Men i bilen på väg hem efteråt sa M att han trodde han skulle dött av skam där på trappen när det första hans mormor sa till mig var "Du är inte svensk va?!". Och när hon fortsatte med att han minsann hade "smak för det blandade" då blev det bara för mycket. Stackars M. Inte så roligt när man presenterar sin nya flickvän för första gången. Men i efterhand har han sagt att det faktiskt var den bästa "kvalitetskontrollen" han kunde få av mig, haha! För eftersom jag hanterade hela situationen så bra och inte blev vare sig arg, ledsen, kränkt eller så utan endast tog det hela så naturligt jag bara kunde, så insåg han att jag hade både humor och intelligens.... Och det har jag låtit honom fortsätta tro....haha! Dessutom har detta kommit att bli en riktigt rolig historia som vi båda kan skratta gott åt idag. Gärna tillsammans med resten av familjen. Jag vill bara poängtera att vi skrattar åt händelsen inte åt mormor!

Vår sillunch tillsammans i somras.



Sedan mitt första möte med M´s mormor har det blivit åtskilliga fler. Alla väldigt trevliga och mysiga. Här ovan är även en bild från Lill-Skruttans första möte med Gammelmormor. Det var julen för två år sedan. Då skilde det nästan 88 år mellan dem. Som ett möte mellan olika tidsepoker. Det kan man kalla möte.

Nu i helgen har vi som vanligt en del saker inbokade. Det kommer bland annat att bli besök på Julmarknaden som Svenska Kyrkan här i New York arrangerar varje år. Där tänkte vi köpa biljetter till den årliga Luciakonserten i december. Vi har även tänkt träffa vänner som vi inte träffat sedan i somras. Men däremellan är det fritt fram för lite spontanitet.

38 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Åh, vad jag skrattade gott åt mötet! Det är det jag tycker är härligt med äldre människor - de är inte rädda för att säga vad de tycker och känner och tänker! Ofta menar de inget ont! Tar man det på rätt sätt, som du, åstadkoms ingen skada :) Man får ju också tänka på att de växte upp i ett annat Sverige, utan adoptivbarn från hela världen, utan invandrare som flytt från krig...för oss och framförallt för våra barn, är det ju annorlunda. Vilken värld till skillnad från deras! Jag är glad att mötet gick så bra och att M inte skämdes ihjäl där i farstun :) Sov gott och ha en toppendag imorgon, hoppas huvudvärken försvinner! Kramar

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
Ja visst är det så. Många äldre är ju inte alls lika vana vid personer som har annan bakgrund eller ser "annorlunda" ut. I detta fallet tror jag verkligen att hon blev mer eller mindre totalt överraskad av att jag inte såg svensk ut. Och det tog säkert en stund för henne att låta detta sjunka in. När hon väl insett och liksom smält det hela var det ju inga konstigheter alls. :-)
Kram!

Ewa sa...

Så härligt att du kunde ta det så bra, jag förstår att din blivande make höll på att svimma av hennes ord. Min gamla mamma (86 år) som är väldigt van vid olika kulturer från sitt arbetsliv och som verkligen sett det som något som har berikat hennes liv enormt, kan trots detta nu för tiden fälla de mest "opassande" kommentarer. På grund av sin ålder såklart och att hon är dement, men jag blir trots detta upprörd och vill bortförklara hennes ord. För jag vet ju att hon verkligen inte menar det som kommer ur hennes mun.

Varma kramar

Annika sa...

Vad roligt! Jag förstår om du blev lite paff, och din man med =) Vad gullig hon ser ut, mormor =) Vad kul att ni har så mycket "svenska" traditioner där borta. Julmarknad låter hur mysigt som helst. Trevlig helg!

Musikanta sa...

Underbart inlägg när du berättar om vad olika möten kan betyda!

Tur att du hade jobbat inom hemtjänsten och fått sådana frågor förut, så att det inte kom som en chock för dig när du träffade "mormor" första gången. Håller med Trillingnöten att äldre personer kan ha svårt att acceptera de stora förändringar som Sverige har genomgått sedan de själva var unga.

Skönt att du sedan blev så god vän med "mormor" och inte blev alltför sårad av hennes ord.

Men, som bekant, man kan förlåta men aldrig glömma...
Stor kram från Ingrid

KARLAVAGNEN sa...

:-)! Fast det var nog bara det att du var STÅÅKHÅÅLMARE som var kruxet. Nu fick jag inspiration ett bloginlägg ikväll.

Taina sa...

Vilket möte!! Jag var tvungen att skratta lite för jag liksom ser M framför mig nu :D

Happy Friday!!

KRAMISAR

Saltistjejen sa...

Ewa,
Ja, om jag förstått det rätt så var även M's mormor väldigt öppen inför andra kulturer och ganska van. Så jag tror verkligen att det den gången framförallt handlade om art ho. Blev helt "tagen på sängen". Hon hade säkert gjort sig en bild av hur "jag" skulle se ut och så stämde den inte alls;-)


Annika,
Ja, hon är hur go som helst!
Ja det är ju främst Svenska kyrkan som arrangerar kring jul. Men det är himla mysigt!


Musikanta,
Ja jag var väldigt van vid äldre och även många av deras reaktioner på mitt utseende. Men sedan kan jag tillägga att jag inte blir direkt ledsen eller känner mig "kränkt" av att folk påpekar detta. Ofta handlar det ju om nyfikenhet eller förvåning från deras sida. Jag tycker det är rätt naturligt och inget jag skulle bli arg eller ledsen över. Det är självklart annorlunda OM det skulle vara ngn form av rasism eller att man på liknande bis blir sämre behandlad eller sedd, men det har jag faktiskt nästan aldrig råkat ut för.
Kram!

Saltistjejen sa...

Karlavagnen,
hahahaa ja kanske var det DET som ar det stora problemet?!?!? Fast hon var faktiskt gift med en Stockholmare för M´s morfar var från just Stockholm! :-)
Kram!!


Taina,
haha ja han var ju verklinge inte så glad på sin mormor just då!!! :-D
Hoppas ni får en riktigt bra helg ni med!
kramar!

Annika sa...

TUR att du är DU, Saltis!! Du kan ju ta människor så bra.
Jag hade förmodligen typ dött om jag fått höra ngt liknande. SATT mest och gapade här i min ensamhet när jag läste inlägget. OCH, jag kan tänka mig hur M måste ha känt sig.
Men, ni tog det hela SÅ bra allihopa!!
YOu rule, my friend!!
Bamsekramar!!

Ingrid sa...

Vilket fint inlägg och vilken otroligt rolig historia (när man klarar av att se det på det sättet).
Jag försöker också alltid att bemöta liknande uttalanden med en positiv attityd. Väldigt sällan vill folk vara elaka utan det finns en förklaring till deras (ibland väldigt korkade eller elaka) uttalanden och genom att klara av att inte reagera lika dumt själv, tror jag man undviker en meningslös konfrontation. Och så har man ju (som min mamma alltid tutade i oss) "visat att man är bättre", ha ha.

Ewa sa...

Du påtal om ståkkhålmare, jag är ju ursprunglign från norraste sverige. När min moster som var berest och bosatt i just Stockholm kom hem till den lilla byn där uppe i norr där min mormor & morfar bodde, med sin blivande man för över 40 år sedan så sa grannarna att -han var ju riktigt trevlig TROTS att han kom från Stocholm. !!.

Det sa dom i all välmening, men oj vad vi har skrattat åt det i alla år.

Kramar

Desiree sa...

Jag forstar att detta ar ett mote du inte glommer i forsta taget. Ganska skojigt faktiskt och jag tycker att du tog det otroligt bra. Det ar bra att bade du och M nu kan skratta at det hela nar ni ser tillbaka pa det. Ha ha jag minns ocksa att C var barfota forsta gangen han kom hem till mina foraldrar och det ar nagot de minns an. Kanske ar det dar med barfota en generationsfraga ocksa.
Ha en riktigt mysig helg.
Kram!

Anonym sa...

Vilken fin historia:-) Har sagt det tidigare...du skriver otroligt bra!
Jag ska också gå på Luciakonserten, min dotter som jobbar på Manhattan (bor i NJ)är med i kören. Hon var med förra året också, men då blev det ingen resa.

Bea i WI

Saltistjejen sa...

Annika,
Hahaha nej det hade du nog inte. Men visst blir man lite överrumplad och ställd i sådana här situationer. Men jag tror verkligen att det var allra värst för M. Stackarn han kunde ju inte veta hur jag skulle reagera. Plus att han väl skämdes också... Men som sagt jag insåg ju att det troligen var av pur "överraskning" som hans mormor sa det hon gjorde. :-)
Kram!!


Ingrid,
Ja så är det väl oftast. Att folk kan säga saker som inte är illa menat. Jag gör det själv ibland, alltså kan uttrycka mig på ett sätt som KAN uppfattas som plumpt enbart för att man blir lite ställd eller överrumplad. Sådant tror jag kan hända alla. Och jag känner sklv att det bara är knäppt att överreagera i en sådan situation.
Kram!

Saltistjejen sa...

Ewa,
Det där m Stockholmare får man ofta höra faktiskt. Lite synd att folk överallt alltid ska påpeka och kommentera tycker jag. Tror jag är mer känslig för den typen av kommentarer än de om mitt utseende el födelseursprung. Troligen p g a man fått höra det lite för många ggr. Och i vissa fall ÄR folk verkligen rätt aggressiva vad gäller det här m Stockholmare. Konstigt tycker jag. Men visst kan man skoja om sådant också. De flesta menar ju inger illa.
Kram!!!


Desirée,
Ja det var ett rätt lustigt möte. Men som sagt det var mer synd om M just då. Haha roligt att även C var barfota! Jag tror att detta m bara fötter till viss del kan vara en generationsfråga. Men även kulturell. Det finns ju många kulturer där man tycker det är jättekonstigt att man är utan några skor även inne.
Kram!!


Bea,
Tack vad roligt! Jag blir verkligen glad art du tycker om att läsa här. Kul att ni ska på Luciakonserten! Den brukar alltid vara så otroligt bra! Den för barn är ju inte riktigt lika högtidlig som de konserterna på kvällen, men den är ju p andra sidan väldigt gullig. Och när man själv har barn blir det ju den man går på. Jag ser fram emot konserten mycket!!

Ingrid sa...

Jag kan absolut också uttrycka mig klumpigt ibland :) ! Så jag tror inte att jag är ett dugg bättre än andra, kanske är därför jag är angelägen om att försöka förstå att andra inte menar så illa.

Saltistjejen sa...

Ingrid,
jag tror som du att om man själv är medveten om hur fota man faktiskt kan uttrycka sig konstigt eller klumpigt så kasnke man har större överseende med när andra gör just samma sak! :-)
Kramar!

Petra H sa...

Ha ha, så pinsamt för M men så bra att du kunde ta situationen på rätt sätt!! Det är som min farfars kommentar när jag var tillsammans med en marockansk jude från Quebec - de träffades aldrig men farfar sa något till mig om att han var "judeälskare", eh? Det kändes bara som en så himla konstig kommentar tyckte jag eftersom jag tyckte att det inte var någon "issue" vilket ursprung han hade.
Vi ska också på svenska kyrkans julbasar på söndag... men i Bryssel! Får mig att tänka på vår bloggträff för två år sedan i NYC när vi ju gick till julbasaren efteråt (minus Annika). Mysigt!
Kram och trevlig helg!
PS Du, ang kommentarer om stockholmare - skåningar får minst lika ofta kommentarer om deras ursprung, eller rättare sagt deras dialekt som alltid ska härmas. Suck, jag blir så trött på sådana onödiga kommentarer.

KARLAVAGNEN sa...

Jag tror att vara Ståååkhålmare är ett större problem i Skåne än något annat. Som Götlaborgare kan man vara hur fräck som helst och folk tycker bara att det är charmigt...

Saltistjejen sa...

Petra,
nej vissa kommentarer som kanske egentligen är menat som "positiva" kan kännas lite konstiga och helt malplacerade. Som din farfars. Han menade säkert bara att han ville visa att han minsann inte hade ngt emot din dåvarande pojkvän, men istället kan det kännas konstigt eftersom du itne bryr dig det minsta och därmed blir ju din farfars kommentar endast "onödig". Kul med julbasaren! Och ja det var riktigt mysigt när vi gick på julmarknaden här tillsamamsn emd Petra. Men det känns länge sedan.....
Och visst får Skåningar ofta kommentarer också. Särskilt om dialekten. Jag håller med. MEN just de där extremt aggressiva kommentarerna eller frågorna om "HUUUUR kan man vilja BO i Stockholm?!?!?" de brukar nog inte ställas till Skåningar (men om Skåne då...).
Stor Kram!!!!!


Karlavagnen,
jo men jag kan berätta att de värsta kommentarerna jag fått ang Stockholm och att bo och leva där har jag itne fått av Skåningar utan av Smålänningar!!!!! Det var en midsommar som jag och M firade i Småland och då fick vi båda så många kommentarer som var riktigt otrevliga att jag faktiskt hade en tanke på att be dem hålla tyst och kasnke gå därifrån. Det var liksom bara FÖR mycket. Just detta att man måste FÖRSVARA sig för att man kommer från Stockhomstrakten och än mer om man VALT att bo där. DET fattar jag itne. Jag kan förstå att vissa absolut INTE vil bo i Stockholm eller andra större städer i Sverige, men för den skull borde de förstå att det faktiskt FINNS de som VILL det. Och JAG skulle aldrig drömma om att säga till folk på likartat sätt vilket då skulle låta ungefär såhär: "Vem skulle vara så dum att de ville bosätta sig i den här jävla trista hålan?!?" För det var på DEN nivån det var kommetnarerna till oss men då ang Stockholm. SÅ oartigt och otrevligt. Och helt onådigt! Enligt min mening. :-)
Kram!

Erica Pettersson sa...

Vilken bra tolkning av dagens tema! Jag gillade tankarna om möten i första delen av inlägget.
Sedan var det roligt att få läsa om ditt minne av mötet med M´s mormor också :D
Förstår att det blev en lite pinsam situation för honom just då, men som du skriver; om man tar det på rätt sätt kan det bli en historia att le åt senare ;)

Hoppas att du får en trevlig helg!
MVH /Erica Pettersson

Saltistjejen sa...

Erica,
tack! :-)
ja det är ju en historia som vi minns om man säger då. ;-)
Hoppas även du får en riktigt fin helg. Har ni snö däruppe??
Kram!

Erica Pettersson sa...

Svar: Ja, vi har snö här uppe i Piteå. Det snöade ganska mycket förra veckan (tror jag det var), så nu ligger det som ett vitt täcke här utomhus och bara väntar på julen :D

Saltistjejen sa...

Erica,
oj då har ni verkligen fin vinter nu! Hoppas det håller sig över advent också! :-)

Karin sa...

Det ÄR en rolig historia det där med Ms mormor. Läste precis upp det för R och vi skrattade gott (åt historien!!).
Möten är ju något som förgyller livet, även om man inte alltid har sådan tur som när jag träffade dig ;-)
Förbannar just nu ett möte jag hade för ca 4 år sedan och som fortfarande är en del av min vardag. Ibland får man acceptera att inte alla möten resulterar i en till person i vänkretsen...
Hade en date med I igår då vi mötte Harry P och hans gäng. Det var ett bra möte det!! Längtar till del II.

Läste i Dagens Industri att prinsessan Madeleine bor i NYC, så du kanske får till ett möte med henne vad det lider? ;-)

Kramar och hälsa M och E!!!!!

Marianne sa...

Hallå där! Du HAR BÅDE INTELLIGENS OCH HUMOR! Och SKÖNHET! Så det så! Man måste inte vara rågblond för att vara vacker. Hoppas jag : D

Du skriver väldigt klokt om möten!

KRAM!

Saltistjejen sa...

Karin,
ja ni känner ju till den sedan förut! Men den är riktigt lustig och ja vi skrattar åt den då och då. :-)
Oj det lät jobbigt med ditt andra möte där. inte så roligt med en del möten nej, så är det. Men man kan ju inte alltid undvika de som är jobbiga. Tyvärr. Och ibland måste man dessutom försöka hålla lite "god min" också.... Härligt med Harry Potter! jag kan längta till att E ska bli såpass stor att man kan se filmer och läsa böcker på det där lite mer "vuxna" viset tillsammans. Vad gäller Madde och mig så hänger vi nog inte riktigt i samma kretsar. ;-)
Kram!!


Marianne,
Haha tack vad gullig du är Marianne! Och nej visst handlar inte skönhet om att vara blond. Långt därifrån. Jag tycker ofta att de vackraste personer jag sett är "svarta". Men skönhet är ju egentligen så mycket mer än enbart utseendet också. Utstrålning framförallt! :-)
Stor kram!!

maisoui sa...

Haha underbart! Jag förstår att din man skämdes. Gud, va pinsamt men det blev ett roligt möte att berätta om och att minnas.

Massor av kramar!

Saltistjejen sa...

maisoui,
haha ja det är tur man kan skratta åt sådana saker!!
och själv tycker jag det var rätt roligt att få möjligheten att se min man så otroligt generad. Jag tror inte det hänt varken förr eller senare. ;-)
Kram!!

Pettas sa...

Du har skrivit ett fantastiskt fint inlägg om möten och vad de betyder för dig. Jag har njutit varje liten stavelse. Tack!

Kram!

Mrs Clapper sa...

Haha! Åh vad härligt! Skönt att du tog det med sån ro!

Jag glömmer aldrig när jag åkte tunnelbana med farfar och han pekade på mannen mittemot och sa: "Det där är en sån där neger." Min farfar var inte så invandrarvänlig precis, vilket är konstigt eftersom han accepterade mamma som inte på långa vägar är svensk. Trodde att jag skulle dö på plats, var i de yngre tonåren också, när han sa så, men tack o lov så log mannen stort åt mig. Han såg väl hur jag pinades...

Kram!

Anna, Fair and True sa...

Vilket fint och smart inlägg! Du beskriver så fint och väl det som en annan bara listade och så mycket mer! Så sant att det finns så många möten som inte är direkt eller ens med människor. Och att många möten eller själva utbytet är i den egna känslovärlden men att man sedan kan dela med sig av detta i ett nytt möte ansikte mot ansikte.

Kan tänka mig att du aldrig glömmer första mötet med M:s mormor även om ni kan skratta åt det nu! Kan tro att det nog nästan var jobbigare för M än för dig! :) Har ni alls pratat om det med mormor senare eller var det inget som hon egentligen tyckte var konstigt eller skämdes för?

Kram!

Norrsken och stjärnfall sa...

Så typiskt äldre att bara säga det som faller dem in. Man blir ju så full i skratt av sådant. Min farmor är likadan hon med och det finns ju en charm i det där raka lite burdusa sättet. :-) Vilken tur att "mormor" verkar vara en varmhjärtad, mysig person. Ha en underbar vecka!

Saltistjejen sa...

Pettas,
tack vad söt du är! Jag blir jätteglad! :-)
Kram!


Mrs Clapper,
ja visst kan sådant vara pinsamt! Men man får försöka hålla god min. :-)
Kram!


Anna Fair and True,
å tack! Vad gullig du är! :-) Jag gillade din tolkning jag. Nej mötet med M´s mormor kommer jag aldrig glömma haha! Det var verkligen lite speciellt. Och ja M tyckte det var tiotusen ggr värre än jag. Själv tyckte jag egentligen inte det var särskilt hemskt alls. Mest lite överrumplande i början, men sedan var jag mest nyfiken på vart det skulle bära av. Och det var rätt kul att se m så otroligt generad. En sida jag inte sett tidigare... ;-)
Nej vi har inte direkt prata med hans mormor om det efteråt. Mest för att jag verkligen inte tror att hon minns det eftersom hon inte menade ngt illa alls med sin reaktion. Så nej skäms tror jag inte att hon gör och det ska hon verkligen inte heller behöva eftersom jag förstår att hon reagerade endast av pur förvåning.
Kram!!


Norrsekn och Stjärnfall,
ja man tar alltid sådant med en nypa salt och man får ha en glimt i ögat! :-)
Och jo M´s mormor är supergo!!!
Kram!

olgakatt sa...

Visst var mormor gift med en stockholmare - men han hade "invandrarbakgrund"! Båda föräldrarna var från Skåne och utvandrade till Stockholm p g a arbetslösheten på 1910-talet.

Saltistjejen sa...

Olgakatt,
hahaha! Där ser man! Det var mer än jag visste. Så han var alltså andra generationens invandrare då ;-)
Välkommen hem förresten!!!!
Vi får höras mer i helgen!
Stor kram!!

Emmama sa...

Vad fint du skriver om det! Och när man märker att det inte finns nån värdering i frågor om färg och ursprung är det ju enklare att hantera det. Hon var bara rak och frågade det kanske många undrar, vilken bakgrund någon har. Jag tänker så när jag och G får frågor - oftast är det utan värderingar - det är bara nyfikenhet. Gustav fick en gång frågan varför han är så brun och även om jag blev lite ställd först så insåg jag ju att barnet bara undrade och inte värderade hans färg som något negativt så jag svarade bara att det var för att hans pappa också är brun.. :) Och ibland är ju uppenbarligen nyfikenheten mer rak är annars! :) :) Skön mormor!