tisdag, november 16, 2010

Glad igen!

För att uppdatera lite ytterligare sedan läkarbesöket igår så vaknade Lill-Skruttan på ett strålande humör i morse. Sjöng "Wheels on the bus" i sängen. Skrattade och pratade för sig själv. Sedan blev det lite mer bokläsning med M i soffan innan dagis (bilden här är tagen i morse, strax innan hon och M går iväg till dagis). På kvällen när jag kom hem var hon fortfarande på solskenshumör. W och hans mamma var över hos oss och det var full fart på de små. W´s mamma berättade att Lill-Skruttan talat om för henne att hon varit hos doktorn och fått en lollipop. Hon hade tydligen även sagt att doktorn var "nice". Inget om att det gjort ont eller så. Otroligt! Efter middagen kom hon med sin Nalle och ena dockan i dockvagnen och då skulle de "gå till doktorn". Jag frågade vad de skulle göra där och hon svarade "lyssna på hjärtat". Vi tog fram hennes doktorsväska och hon fick stetoskopet så hon kunde lyssna på Nallens bröst. Därefter skulle "Babyn få en spruta." Både dockan och Nallen fick spruta och plåster. Och de grät för det gjorde ont. Lill-Skruttan tröstade då genom att ta upp dem och hålla dem i famnen och klappa dem på ryggen och säga "Ingen fara ingen fara Babyn. Ingen fara Nallen." Hon konstaterade sedan eftertryckligt att "Nu är Nallen glad igen och Babyn är också glad igen!" vilket brukar vara det som händer efter att hon tröstat dem (oavsett varför de varit ledsna). Sedan ville hon inte leka doktor mer. Men hon viftade med sitt pekfinger* och berättade för mig att hon själv ju "fått en booboo på fingret hos doktorn igår" men att "nu var det bra igen och hon hade tagit bort plåstret och slängt det i soporna!"

Kvällen avslutades med ett besök hos kompisen E ett par trappor upp. Där var det också full fart. Vi har inte sett dem på en vecka nästan eftersom E´s farmor och farfar varit på besök så Lill-Skruttan tyckte det var väldigt roligt att få träffa henne igen. Och här nämndes inte gårdagens läkarbesök alls. Det känns verkligen som om det här läkarbesöket nu är historia för Lill-Skruttan. Såhär i efterhand känns det ändå bra att vi förberedde henne så som vi gjorde. Att hon sedan verkar kunna bearbeta upplevelsen själv genom lek (och även att prata om den) känns extra roligt. Jag tror att det verkligen kan vara ett bra sätt för henne att på sitt eget vis försöka förstå vad som hänt. Lite som egenhändig lekterapi. Och jag kan efter morgonen och kvällen helt enkelt själv konstatera att Lill-Skruttan är Glad igen! Så härligt.

Dagen i övrigt har varit väldigt hektisk och intensiv för min del. Såpass att jag idag inte hann med någon lunch utan har levt på två muggar kaffe och två kakor. Det ena kaffeintaget skedde lite snabbt vid lunchtid och det andra inklusive kakorna på eftermiddagen i pausen på det stamcellssymposium som jag var på då. En del intressanta föreläsningar, men jag var ändå glad när jag kunde gå hem till den väntande middagen. Imorgon blir det förhoppningsvis en mer normal dag igen. På alla fronter. 


*) det var inte ens pekfingret blodprovet tog från utan ringfingret så hon kan verkligen inte ha några som helst känningar i fingret idag.

16 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Vad skönt att höra att det var bättre nu :) PÅ ett sätt är det skönt att de ibland har ett kort minne. N satte sin fingertopp på plattan hemma igår kväll minsann. Hon grät inte, men visade mig fingret som vi stoppade under kallt vatten länge...innan hon skulle sov hade hon fortfarande "ont" så maken satte plåster på och då blev det vips lite bättre :) Och hon kunde sova utan problem... :)

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
ja det är bra. De minns såklart, men det är himla skönt om de inte minns alla detaljer...
Och plåster samt "blåsa" fungerar tack och lov fortfarande väldigt bra!!!! Undrar hur länge det kommer göra det.....?? ;-)
Kram!

Västmanländskan sa...

Härligt!

Livet enligt Jenny sa...

Barn är för underbara! Härligt att det inte var någon hon bar med sig längre än så..
Kramen

Saltistjejen sa...

Västmanländskan,
:-)


Jenny,
ja visst ärdet otroligt hur snabbt de "kommer över saker" och "går vidare".
Kram!

Katarina på Filippinerna sa...

Det är väl ändå tur att humöret kan växla, härligt att höra att hon sken som solen! tur att man glömmer och hennes egna behandling av sina gossedjut var ju go!

Karin sa...

Lekterapi är ju ett vedertaget sätt att bearbeta jobbiga händelser - härligt att hon gör det helt av sig själv! Jag tror också att det hjälper att hon är så verbal.
Jag tycker därför mest synd om dig! Det är INTE kul att vara förälder när barnen har det svårt!!
Kramar på dig!!

Anna, Fair and True sa...

Vad skönt! Låter jättebra!

Desiree sa...

Vad skönt att lilla E återhämtat sig till fullo och också kan just leka med Nalle och dockan för att bearbeta sin upplevelse hos doktorn. Jag tror det där är himla viktigt så att det inte ska bli fullt lika läskigt nästa gång. Hoppas att du får en mindre hektiskt dag idag så att du hinner med lite lunch. Jag skulle aldrig klara mig genom att skippa lunchen. Det är viktigt att ta en paus och få i sig lite vettig energi.
Kram och sköt om dig.

Annika sa...

Ja, det är bra!
OCH så bra med lite "lekterapi" med dockor och nallar också.
Jag vet själv hur vettskrämd jag var för doktorn som liten, så jag kan förstå den lilla.
OCH jag förstår dig också,Saltis...
Det är inte så lätt alla gånger.
Stor kram!!

Saltistjejen sa...

Katarina,
ja det växlar helt klart snabbt i den här åldern. Humöret alltså. :-)
Kram!


Karin,
haha ja kanske är det mer synd om mig...?! ;-) Kanske hjälper det både henne och mig att vi båda är verbala haha!
Kramar!!!


Anna Fair and True,
:-)


Desiree,
ja det känns bra. förhoppningsvis blir det bättre nästa besök. Ang lunchen och jobbet så vet jag såklart att det är så. Man ska äta ordentligt, men vissa dagar är det bara alldeles för mycket som ska hinna pressas in på lite för få timmar... Tyvärr.
Kram!


Annika,
nej det är ju vanligt att folk var rädda för att gå till doktorn som små, men det verkar ju gå över för de flesta! :-)
Kram!!

Sossus Foto sa...

Hej!
Snälla rösta på mig och Litla i tävlingen årets häst! En röst betyder så himla mycket! Komentera genom länken:
http://www.libresse.se/Pages/General/FlashContainer.aspx?id=58004&flashparamcontributionid=281663

Sedan tryck på tummen upp för att rösta.
Komentera sedan att du röstat i min blogg så kommer du upp i ett inlägg! :)

Kramar Sossu

Marianne sa...

Så skönt att hon har kommit över allt det jobbiga och är glad igen. Och fantastiskt bra att hon kan leka av sig och också inkorporera att det BLIR BRA IGEN och att DET INTE ÄR FARLIGT. Nästa gång kanske blir lite lättare.

KRAM!

Saltistjejen sa...

Marianne,
javisst är det otroligt hur de liksom kan bearbeta saker själva också! Jag hoppas att det blir bättre nästa gång. Då är hon ännu äldre och kasnke minns detta som ngt som iten var så kul men ändå itne jättefarligt. Det gick ju bra.
Kram!

Taina sa...

Hon är ju bara för härlig! Vad skönt det är när man ser att de "hanterar" det genom sina lekar. Och sitt prat. Bella gjorde likadant när hon var 2,5 och skulle operera halsmandlarna och fick då vara på en lekterapi på sjukhuset.

KRAM

Saltistjejen sa...

Taina,
ja det är underbart att se att de faktiskt kan bearbeta sådana här saker själva. Fy vad det lät jobbigt med operation i 2,5-årsåldern! Främst för er som föräldrar kanske...? ;-)
Kram!!