Glad igen!

För att uppdatera lite ytterligare sedan läkarbesöket igår så vaknade Lill-Skruttan på ett strålande humör i morse. Sjöng "Wheels on the bus" i sängen. Skrattade och pratade för sig själv. Sedan blev det lite mer bokläsning med M i soffan innan dagis (bilden här är tagen i morse, strax innan hon och M går iväg till dagis). På kvällen när jag kom hem var hon fortfarande på solskenshumör. W och hans mamma var över hos oss och det var full fart på de små. W´s mamma berättade att Lill-Skruttan talat om för henne att hon varit hos doktorn och fått en lollipop. Hon hade tydligen även sagt att doktorn var "nice". Inget om att det gjort ont eller så. Otroligt! Efter middagen kom hon med sin Nalle och ena dockan i dockvagnen och då skulle de "gå till doktorn". Jag frågade vad de skulle göra där och hon svarade "lyssna på hjärtat". Vi tog fram hennes doktorsväska och hon fick stetoskopet så hon kunde lyssna på Nallens bröst. Därefter skulle "Babyn få en spruta." Både dockan och Nallen fick spruta och plåster. Och de grät för det gjorde ont. Lill-Skruttan tröstade då genom att ta upp dem och hålla dem i famnen och klappa dem på ryggen och säga "Ingen fara ingen fara Babyn. Ingen fara Nallen." Hon konstaterade sedan eftertryckligt att "Nu är Nallen glad igen och Babyn är också glad igen!" vilket brukar vara det som händer efter att hon tröstat dem (oavsett varför de varit ledsna). Sedan ville hon inte leka doktor mer. Men hon viftade med sitt pekfinger* och berättade för mig att hon själv ju "fått en booboo på fingret hos doktorn igår" men att "nu var det bra igen och hon hade tagit bort plåstret och slängt det i soporna!"

Kvällen avslutades med ett besök hos kompisen E ett par trappor upp. Där var det också full fart. Vi har inte sett dem på en vecka nästan eftersom E´s farmor och farfar varit på besök så Lill-Skruttan tyckte det var väldigt roligt att få träffa henne igen. Och här nämndes inte gårdagens läkarbesök alls. Det känns verkligen som om det här läkarbesöket nu är historia för Lill-Skruttan. Såhär i efterhand känns det ändå bra att vi förberedde henne så som vi gjorde. Att hon sedan verkar kunna bearbeta upplevelsen själv genom lek (och även att prata om den) känns extra roligt. Jag tror att det verkligen kan vara ett bra sätt för henne att på sitt eget vis försöka förstå vad som hänt. Lite som egenhändig lekterapi. Och jag kan efter morgonen och kvällen helt enkelt själv konstatera att Lill-Skruttan är Glad igen! Så härligt.

Dagen i övrigt har varit väldigt hektisk och intensiv för min del. Såpass att jag idag inte hann med någon lunch utan har levt på två muggar kaffe och två kakor. Det ena kaffeintaget skedde lite snabbt vid lunchtid och det andra inklusive kakorna på eftermiddagen i pausen på det stamcellssymposium som jag var på då. En del intressanta föreläsningar, men jag var ändå glad när jag kunde gå hem till den väntande middagen. Imorgon blir det förhoppningsvis en mer normal dag igen. På alla fronter. 

*) det var inte ens pekfingret blodprovet tog från utan ringfingret så hon kan verkligen inte ha några som helst känningar i fingret idag.