BioBus

Jag vet inte om ni minns, men jag skrev tidigare att jag hade träffade en kille som jobbar med ett riktigt kul projekt. Han pratade på ett symposium som jag var på för ett par månader sedan och jag tyckte hans idé var otroligt häftig. En riktig eldsjäl. Hans projekt heter BioBus och idén handlar helt enkelt om att ge barn och ungdomar chansen att få prova på "science" vilket väl här skulle kunna översättas till naturvetenskap. För att göra en lång historia kort så köpte Ben, som han heter, för ett antal år sedan en buss på Craig´s list. Sedan började han kontakta företag för att fråga om de kunde tänka sig att donera material så att han skulle kunna sätta upp ett portabelt labb i bussen. Främst handlade det om mikroskop, datorer och skärmar men även mindre saker som pipetter och mikroskopglas. Såhär står det om BioBus på deras egen hemsida:

History

The Cell Motion BioBus was founded in August, 2007 by Ben Dubin-Thaler, only weeks after he presented his Ph.D. thesis on how cells move. Turning down a number of job offers, Dr. Ben pursued his dream of building a vehicle for bringing hands-on science education to communities that rarely have such opportunities. After purchasing a 1974 San Francisco transit bus, Dr. Ben created the BioBus, a high-tech laboratory on wheels, boasting an array of advanced scientific equipment.

Today

The BioBus reaches over 10,000 students a year, visiting public schools across New York City and the country. The BioBus focuses its efforts on schools that are lacking resources for hands-on science education. Informal educational programs on the BioBus reach an additional 10,000 people a year at summer camps, parks, museums, community gardens, urban farms, and after-school programs. Our students explore the immediate, microscopic world around them in an inquiry-based, hands-on setting aided by state-of-the-art science equipment and supervised by Ph.D. level scientists.

The BioBus is committed to a program of radical sustainable. The BioBus is carbon neutral; its daily energy needs are provided by solar panels, a wind turbine, and an engine that runs on waste vegetable oil. In addition, we use low-environmental impact and salvaged materials in our projects whenever feasible in an effort to reduce waste.

Not-for-profit

The BioBus is owned by Cell Motion Laboratories, Incorporated, an educational non-profit organization based in New York. Our programs are run by a diverse and dedicated staff. Are you ready to join us?

Efter sitt föredrag berättade Ben att de söker volontärer och jag blev väldigt intresserad eftersom jag tycker att projektet kändes så intressant. Jag tog därför kontakt med honom och även Sarah som är den enda heltidsanställda han har (förutom han själv) och berättade att jag var intresserad av att hjälpa till. Vi träffades i slutet av april och en av de uppgifter de verkligen behöver hjälp med är att söka anslag. Detta är alltså en av de saker jag tänkte jag skulle försöka hjälpa till med. Självklart är det en helt annan sak att skriva anslagsansökningar till utbildningsprojekt som BioBus jämfört med forskningsanslag till den typen av forskning jag jobbat med tidigare. Men jag tyckte att det skulle bli en väldigt bra, nyttig och faktiskt rolig erfarenhet. Dessutom sa jag att jag gärna skulle kunna hjälpa till med undervisning också ifall de behövde folk.

Förra veckan hörde sedan Sarah av sig och undrade ifall jag hade tid och möjlighet att hjälpa dem med att undervisa idag. De hade inte fått tillräckligt med volontärer för att täcka upp hela dagen. Det är främst Sarah och Ben som sköter undervisningen på BioBus, men de behöver i stort sett alltid hjälp av volontärer. Skolorna de besöker är framförallt skolor här i NYC, men bussen har varit runt i flera delar av USA. Idag skulle de besöka en skola på Lower East Side ungefär mellan Houston och Delancey. Jag gav mig av hemifrån strax efter 7 i morse och väl framme instruerade Sarah mig samt ännu en volontär i vad som skulle göras under dagen.

Det visade sig att vi skulle undervisa 6 olika klasser i den här skolan. De flesta av dem var väldigt små barn, vilket i Sverige handlade om dagisålder. Barnen gick i "kindergartenklasser" här och var runt 5-6 år. Därför fick vi lägga upp undervisningen med tanke på detta. Skolan vi besökte idag var dock en som är inriktad på naturvetenskap och matematik, och även om det är en public school är den väldigt högt ansedd här och håller därmed en mycket hög standard. För mig som svensk är det lite svårt att riktigt förstå det här med skolsystemet här, och kanske framförallt att så små barn som hemma i Sverige går på dagis, här faktiskt redan går i skolor med en viss inriktning. Annorlunda. En av klasserna var dock en 5th grade class vilket är betydligt äldre barn. Runt 10-11 år ungefär (ni med erfarenhet av amerikanska skolor rätta mig gärna om jag har fel!). Här blev det såklart helt andra typer av diskussioner och frågor än med 5-6-åringarna. Ben och Sarah berättade senare för mig att skolan de besökt dagen innan hade varit totala motsatsen. Den var en av de skolor de besöker i "låginkomstområden" där undervisningen ofta håller rätt låg standard på grund av att skolan har så dåliga resurser. Det är dessa skolor och områden de gärna vill besöka för att kunna ge även de här barnen en chans att få upptäcka naturvetenskap och eventuellt få upp intresset för detta. Men det är besöken i de "betalande" skolorna samt även donationer, som gör det möjligt för att att besöka de här "sämre" skolorna.


Det hela gick galant! Riktigt roligt var det. Första två klasserna satt jag bredvid och tittade och lyssnade. Dels på Sarah som skötte undervisningen i bussens "labb", dels på den andra volontären som undervisade den lite mer "teoretiska" delen. Efter detta tog jag över den "teoretiska" delen resten av dagen eftersom den andra volontären endast hade tid att undervisa ca två timmar. Lite spänd var jag såklart i början, men det hela gick över förväntan. Dagens undervisning handlade om det pyttelilla djuret Daphnia, eller vattenloppor som man väl också kan säga på svenska. Barnen var otroligt duktiga. bara det att de kan sitta still och lyssna, räcka upp handen för att besvara frågor var imponerande tyckte jag med tanke på deras låga ålder. Att de sedan ovanpå detta hade enorma kunskaper gjorde att jag verkligen tänkte wow! Ungefär hälften av alla barnen (de i kindergartenklassserna) hade tidigare använt ett mikroskop. På frågan om de kunde nämna något väldigt litet djur kom inte enbart svaren  myra, nyckelpiga och skalbagge, utan även svar som mikroorganismer, virus och plankton! Herregud, när jag var 5 tror jag inte jag hade en aning om vad vare sig ett mikroskop, en mikroorganism eller plankton var!

Hela BioBus är självklart BIO! Det vill säga den körs på biobränsle - närmare bestämt gammal vegetabilisk olja som de får från restaurangerna efter att de använt den till matlagning (som t ex pommes frites eller annat friterat).

Bussen är dessutom självförsörjande när det gäller elen. Detta gäller även till datorer, mikroksop etc. och elektriciteten fås genom solfångare samt det lilla vindkraftverk som ni kan se här på bilden ovan.

Som sagt en riktigt rolig och annorlunda upplevelse. Det enda jobbiga var att det var en otroligt varm dag idag. En bra bit över 30 grader med rätt hög luftfuktighet. Biobussen har självklart ingen luftkonditionering så det blev riktigt riktigt hett där inne under dagen. Trots öppna fönster och fläktar. Jag drack en hel del vatten och sprejade både mig själv och eleverna med vattensprejflaskor. För att hålla oss någorlunda ok. Varje "lektion" var dock väldigt kort. Det handlade om ca 15 minuter inne i bussen per klass och den tiden var uppdelad i två block, då ena halvan av klassen var i främre labbdelen av bussen med Sarah medan jag undervisade den andra halvan. Sedan bytte vi. Och däremellan kunde man oftast gå ut ur bussen en stund och försöka få lite luft, även om temperaturen var rätt hög även ute på gatan.

Detta är insidan av bussen. Till vänster på stora bilden är själva labbet. Det är i främre delen av bussen- Här stå alla mikroskop, datorer och skärmar uppställda. Bakre delen är "lektionssalen", med bänkar byggda över motorn. Längst bak finns en bänk där mikroskop och datorer kan ställas upp för att visa det man pratar om.

Det här är definitivt något jag gärna gör om. Otroligt roligt att få träffa och prata med barn på det här viset. Idén med att ta labbet och vetenskapen ut till skolorna är otroligt bra tycker jag! Att kunna erbjuda toppmodern labbutrustning till barn och ungdomar. De flesta skolor  undervisar i naturvetenskap men de har ju inte möjligheterna att köpa sådan utrustning, men om de kan anlita BioBus så kan man på detta sätt få in den delen i undervisningen på sin skola. De skolor som inte har några resurser alls försöker ju BioBus att besöka ändå och detta betalas då med donerade pengar eller av den "vinst" som man får av de skolor som har råd att betala för besöken. Detta är ett sätt att kunna ge barn i de här områdena en chans att få ta del av undervisning deras skolor annars inte har någon möjlighet att erbjuda dem. 

Jag är verkligen full av beundran för sådana eldsjälar som Ben. Som får en idé och som sedan genomför den. För att de verkligen tror på den. Och för att de vill hjälpa andra. Det är häftigt! Själv känner jag att det är roligt om jag kan vara med och hjälpa detta projektet. Om så bara lite på ett hörn.