Svar

Jodå, självklart hade jag fått svar på mitt email. Det låg i min inbox imorse när jag tittade.

M hade svarat utförligt på mina alla punkter och frågor.

En värme spred sig runt hjärtat när jag läste.

Visst, det kan tyckas extreeeeemt trist för en utomstående, men jag tycker banne mig detta är Kärlek det med! Trots brist på puttinutt så är det underbart att den omtanke man har för varandra även kan innefatta sådana här basala jobbproblem. Att ta sig tid. Tid att läsa. Tid att fundera. Tid att svara. Det är ju också att bry sig om.

I och med denna emailkorrespondens så inser jag också hur mycket man faktiskt stöttar varandra i vardagen. Sådana enkla saker som att diskutera problem på jobbet eller andra saker som surrar i huvudet. Det handlar inte om långa sessioner där vi sitter och tittar varandra djupt i ögonen för att lösa de "Stora Problemen" eller så, utan just bara lite allmänt prat när man lagar mat eller tar en promenad eller sitter vid middagsbordet. Men just detta saknar jag nu. Att vara Två. Att ha någon att ventilera med. Att kunna vända och vrida på saker tillsammans. Någon att skratta tillsammans med åt de knäppa saker som hänt under dagen. Ja, till och med någon att bli irriterad på för att man inte alls får den reaktion eller det svar man tycker man borde.

Nu längtar jag otroligt mycket efter M.