tisdag, maj 04, 2010

Söndagen

Igår söndag var det var det otroligt varmt och fuktigt här. Att gå ut kändes som att kliva in i en ångbastu. Eller som att stå med ett våtvarmt omslag kring kroppen. Jag har inget emot temperaturen men fukten kan jag däremot gärna vara utan. M mådde dock inte så bra så jag bestämde mig för att ta med Lill-Skruttan och hänga med grannarna på en liten tur i staden. Det var en flea market (loppmarknad) på West Side (vid Hells´Kitchen) som vi tänkte ta oss till för att kolla lite på. Det blev en varm promenad men loppisen var inte särskilt skoj så vi bestämde oss ganska tidigt för att gå norrut för att äta lunch. Sedan tänkte vi promenera till Central Park för att få lite mer "svalka" under träden där.

Tyvärr blev lille W väldigt väldigt ledsen. Det började redan under lunchen och plötsligt satt man där med en mönsterdotter som betedde sig hur bra som helst medan W´s föräldrar såg olyckligare och olyckligare ut vartefter lunchen fortskred. Lill-Skruttan var däremot idel solsken, satt fint i sin stol och charmade de flesta som passerade förbi i "gången". Vinkade glatt, lade sitt lilla huvud på sned och log ett av sina goaste leenden. Ungefär hela tiden. Däremellan pratade hon lite med oss runt bordet, iakttog W som for upp och ner, ömsom irriterad, arg, uppspelt och ledsen. Sedan fortsatte hon att "dricka sugrör" och att charma folk.
Efter lunchen fortsatte W att vara allmänt ledsen i sin vagn och när vi promenerat några kvarter började han gråta helt tröstlöst. grannarna bestämde sig för att ta en taxi hem, men jag kände att jag gärna fortsatte promenera med Lill-Skruttan. Hon var nästan på väg att somna i vagnen och jag tyckte det kändes bättre att fortsätta gå. Dessutom känner jag fortfarande att jag helst inte vill åka bil med henne (särskilt inte en taxi) utan bilbarnstol. Kalla mig gärna feg eller hönsig men just taxiförare i New York-trafiken känns inte som något jag vill chansa med om jag verkligen inte måste. Vi var inte långt från parken heller så jag promenerade helt enkelt dit. Väl där råkade jag av en händelse träffa på våra vänner E och M med lilla C och vi gjorde sällskap hemåt. Eftermiddagen var riktigt mysig med en glad liten Skrutta. Vi träffade på W med sin mamma på lekplatsen senare på kvällen och som tur var verkade han pigg och glad igen. Troligen var det värmen som fått honom ur balans. Jag var bara glad att han inte var sjuk utan verkade må bra igen, men hans mamma C sa att hon känt sig så hemsk när de lämnade mig för att ta en bil hem. Jag försökte försäkra henne om att det verkligen inte gjorde något. Det var ju fint väder, jag tycker om att promenera i staden och det var ju inte alls alltför långt hem. Kvällen gick ju som ni kanske redan vet i jobbets tecken och var väl inte den roligaste, men såhär i efterhand är det sådant man glömmer fort! Helgen har på det hela taget varit otroligt bra tycker jag och nu mår även M bättre vilket känns skönt!
Nedan är bilder från söndagen:


Det var den årliga cykelrundan i staden igår. Ett "lopp" där man cyklar runt i stadens alla "boroughs" (= Queens, manhattan, Brooklyn, Bronx, Staten Island). Precis som New York Marathon så passerar de alldeles intill oss. Detta var synen när vi skulle korsa vår gata alldeles i hörnan av vårt hus. Cyklister cyklister cyklister i en aldrig sinande ström...!


Här svänger de av mot Queensboro Bridge.


Vårt besök på The Flea Market blev mycket kort. Det kändes som om det var mest skräp och en massa folk. Jobbigt att ta sig runt med barnvagn, plus att värmen just då kändes lite väl jobbig. Lill-Skruttan och W hade iallafall lite kul med denna spegeln en stund. Även jag kom med på ett litet hörn på ena bilden.


Lunchstället var en riktigt bra hamburgerrestaurang. Jag har tyvärr glömt namnet men burgaren var riktigt god och personalen väldigt trevlig. Inredningen en sådär lagom blandning av snyggt lite avskalat men ändå hemtrevligt och "casual".


Hm, vad ska man tänkas äta idag då...?


Det blev vad C lite ironiskt kallade "The American daily veggies" - pommes med ketchup!
Rena rama skräcken för en nutritionist.
Tur att inte Jamie Oliver var där för då hade vi nog fått på skallen...
Och Lill-Skruttan åt dessutom enbart pommes så hon fick inte ens tomaterna!
Här var W på sitt bästa lunchhumör!


Senare på kvällen tog vi en tur ner till lekparken på bakgården. Klockan var bväl närmare 19 men det var fortfarande nästan 30 grader ute!


Det hejdade inte Lill-Skruttan från att åka både kana, hoppa hage, köra bil, springa upp och ner i de olika trapporna, leka "matförsäljare" (se nedan) samt leka lite med W som vi träffade.



Här leks det. En av Lill-Skruttans favoritlekar nu är att låtsas göra mat som hon bjuder oss på. Jag tycker det är roligt eftersom det är den första "fantasileken" hon gör där det handlar om att låtsas göra något. Utan riktiga leksaker. Vad brukar det vara för mat man får då? Jo oftast är det "koffi, bagel, te, pizza, pannkaka, köttboulle eller pasta" man får serverat. Och "koffit" är självklart "vamm" så det får man vara lite "sikti" med!


Denna veckan är det vad man kallar "Teacher´s Appreciation Week" här och alla på Lill-Skruttans dagis ska försöka göra något lite extra för lärarna där. Det kan vara allt från att ta med sig något gott till dem att äta till att barnen gör kort eller teckningar som de ger till sina lärare. Eller som vi i Pink Room som kommer att se till så att våra lärare får en lunch tillsammans en dag. Annars brukar de äta i omgångar, men om vi föräldrar kan hjälpa dem at komma och "vakta" barnen under middagsvilan så kan alla lärarna äta lunch tillsammans samtidigt. Lite annorlunda mot i Sverige. Jag har planer på att baka något och ge till dem senare i veckan. Vi får se vad jag kan tänkas hitta på för något.

15 kommentarer:

bettankax sa...

Härligt inlägg och jag tycker det är både roligt och intressant att få följa med på söndagsutflykt. Lill-Skruttan är så ljuvlig och tänk vad stor hon blivit, läser matsedel och allt;):)
Tycker också det är mycket intressant att få en inblick i barnomsorg och hur detta fungerar. Kommer ihåg när jag läste om första hembesöket inför Ellas start på "bebisavdelningen". Många tankar väcktes och jag undrade hur det skulle bli. Och nu är Lill-Skruttan en stor tjej, som vet och kan mycket:))

Annika sa...

Ja, visst är fukten GRYM!!!
Men, det är väl bara att bita i det sura äpplet, I guess...

FIN söndag ni fick, du och ella. Visst är det skönt när ens egen lilla unge uppför sig, för man VET ju hur jobbigt det är då de inte gör det...hehe...
Och så kunde du känna för och med de andra fldrana...pust...

Ja, teacher appreciation week ja...
SNACKA om att man gjort mkt för den i sina dagar. Det är stort på ES också, men nu på MS är det klart nedtonat.
Jag är heöt säker på att lärarna kommer att gilla dina bakverk!!!

Kramar!!!

Saltistjejen sa...

bettankax,
tack!! ja hon är verkligen stora tjejen nu och det är stor skillnad på när hon började dagis för snart 2 år sedan!!!
Kram!!


Annika,
ja fukten är hemsk tycker jag. men som du säger är det bara att försöka göra det bästa man kan. ACn står på mycket nu,.... ;-)
Ja det är såååå skönt när ens barn uppför sig, men jag kände mig ändå nästan lite "skyldig" där jag satt med en mönsterunge och hade medlidande med vännernas son som hoppade omkring som jag vet inte vad.... De sa att han aldrig betett sig såpass "illa" någonsin tidigare, och Lill-Skruttan har väl nästan aldrig betett sig så BRA någonsin tidigare på en restaurang. Otroligt!
Teacher appreciation week är ju ngt som jag itne ahr så bra koll på men det är en trevlig tradition tycker jag. De gör ju verkligen massor för våra barn!
Kramar!!

anna of sweden sa...

Tänk om man kunde laga pannkakor i den hastigheten. Vilken superhousewife jag skulle vara då. :)

Saltistjejen sa...

Anna of Sweden,
japp! Du får väl öva...!!!! ;-)
kram!!!

Trillingnöten sa...

Det är inte lätt att vara liten :) Och det är inte lätt att vara förälder som inte vet vad som är felet heller. Ibland önskar jag att man kunde läsa tankarna på barnen till de blir en tre år och kan snacka mer :) Fast man kanske inte gillar det man hör :p Vad skönt att ni hade en trevlig söndag i alla fall. Och kul idé det där med Teachers appreciation week! Det borde vi ha i Sverige :p Fast jag är nog lite bious när det kommer till det! Ha en supertrevlig vecka!! Kram

Saltistjejen sa...

Trliingnöten
ja det är väldigt jobbigt när man itne förstår alls vad felet är. Dels blir man ju irriterad för att ens barn inte kan uppföra sig åtminstone liiiite hyfsat. Men om dert fortstter så blir man ofta lite fundersam om något "större" är fel. Typ sjuk eller ont ngnstans. I detta fall tror vi nog efteråt att det var värmen. De är ju lite känsligare än oss och mer ovana med just sådant väder.
Kramar!!

Suzesan sa...

Åhhh det är ju inte längesen Saltis som du skrev att vattnet gått och du var på väg till BB och jag blev så nervös men försökte lugna med ALLT går bra hehe. OCH det gjorde det ju. Fnissar när hon knådar maten. lagar maten. Gulle Ella.

Kram
/Susanne

Saltistjejen sa...

Suzesan,
ja det är otroligt vad det hänt mycket på den här tiden! Det är nästan svårt att fatta själv.
Kramar!!

Suddrik sa...

När jag var i Florida så fanns där en Flea World. Jättestort ställe med hundratals stånd med allehanda knäppa grejer. De hade lite karuseller och skräpmat också. Det var smutsigt där och fullt med rednecks. Mitt ex lät mig ju inte göra särskilt mycket så jag har inte mycket att jämföra med, men Flea World var nog mitt favoritställe, smutsen till trots. Har inte hittat något liknande här tyvärr.

Vi firar också Teacher appreciaton week, jag arrangerade på Alvas preschool, directorn hade inte tid och är dessutom dyslektiker och bad mig om hjälp. Jag hajar inte såna här högtider, jag tycker att man ska ära folk varje dag. Mors och fars dag och Alla hjärtans, nej kan jag inte vara snäll dan före så får det vara! Men jag förstår verkligen att folk vill göra roligare saker ibland!

Förresten är jag jätteavis på ert väder, fukt eller ej. Det bara regnar och regnar här... Jag är så LESS.

Och din lilla tjej är helt bedårande. Man vill ju bara klappa på henne. :)

sunflake sa...

Ååhhhh.. är det så varmt hos er..!?!! Nasjigt att få ta sommarkläder på... så himla skoj att läsa om er som bor i N.Y, obegripligt stooOor stad :) Men tänk va kul att man ändå kan råka stöta på nån man känner bara sädär i parken, men det är klart...
Det lät som en skön dag!
Vårkramar härifrån m småsmåsmå knoppar på träden!!

Saltistjejen sa...

Suddrik,
aha! fast det lät ju lite mer spännande och roligt än den flea market vi var på i söndags. Jag har varit på andra här i NYC också och en del är roliga men denna kändes mest rörig. fast kasnke var det mer det att de t var så himla hett och fuktigt att jag inte riktigt orkade med flea market på asfalt bland betong...?
Jag tycker att teacher Appreciation Weak är trevligt men håller på sätt och vis med dig. Jag blir SJÄLV klart gladare och uppskattar om folk uppmärksammar mig på ngt positivt vis när det inte är ngn särksild högtid då man "ska" göra det. För kommer det spontant känns det som omd et kommer mer från hjärtat. Å andra sidan tycker jag verkligen att lärarna på dagiset här gör ett kalasjobb så jag tycker det känns bra att uppmärksamma dem lite mer. Särksilt att kunna ge dem en ledig lunch vilket de ju aldrig har annars tillsammans alltså. Och just detta skulle nog vara svårare att co-ordindera om det inte vore för just denna speciella vecka. Vad fint att du hjälpte till att organisera er vecka! :-)
Kramar!!!


Sunflake,
japp här är det varmt. Idag har det varit underbart. Trist att man sitter inomhus och fryser i ACn då... Men så är det. Idag (onsdag) så är det ju jobbdag. Vi åt iallafall lunch ute! :-)
26 grader och TORR luft! Så härligt!
Kramar!!!

Petchie75 sa...

Vad duktig Lill-Skruttan är som kan laga och bjuda på mat och säga till sina gäster att vara försiktiga med kaffet. Så himla sött!!
Jag tycker att du gjorde helt rätt i att promenera hem istället för att ta taxi. jag kan förstå att det inte alltid att man har ett val men jag blir VANSINNIG på Os föräldrar och syskon som inte tycker att det gör något att köra med lilla M utan bilbarnstol!!! De kör ju inte lite snabbt heller! I julas var vi tvungna att köra hela vägen till Zaragoza med M utan bilbarnstol, Os bror C hade stolen i sin bil och M skulle till sin pappa samma dag. Jag var sååå nervös hela bilresan och satt och höll i henne (hon satt uppallrad på några kuddar och med vanligt bilbälte, vet inte om det var bra eller dåligt men det var så mycket jag kunde göra) hela vägen (ca 1 timmes bilkörning på slingriga vägar + motorväg). Jag har sagt till O att det finns INTE EN CHANS att vi kör med henne igen utan bilbarnstol och absolut aldrig att jag går med på det om vi får barn i framtiden. Jag blir så arg bara jag tänker på det!!! Varför har man så lite respekt för bilkörning utomlands?? (trots att jag känner så många utländska vänner vars föräldrar har varit med om otäcka bilolyckor, inkl Os föräldrar - det var någon som dog i bilen som krockade med dem för några år sedan. och ÄNDÅ så skrattar mina svärföräldrar åt mig när jag ber dem sätta på bilbältet i bilen. Jag vägrar iaf att sitta FRAMFÖR dem om de inte har bilbälte, då får de minsann sitta i framsätet, för jag vill inte bli krossad av dem vid en ev. krock)
KRAM och ursäkta för min lilla "outburst" men jag är så trött på att folk tycker att jag är gnällig när det gäller bilbälten!

Saltistjejen sa...

Petra,
ja det här med bilkörning är nog en sådan sak som svenskar är extremt noga med. Alltså när det kommer till säkerheten. Att ha bilbälte. Att köra med bilbarnstol. Att int köra efter att man druckit alkohol etc...
Jag vet flera här som tycker att om man bara ska en kort sträcka så kan man be taxiföraren att köra försiktigt och då går det bra att köra utan bilbarnstol. Men nu är det ju så tycker jag att det finns NDRA bilar i NY-trafiken också. Inte abra ens egen taxiförare som eventuellt kan tänka sig att köra lite mer normalt försiktigt om man ber om det... Och visst kan man aldrig gardera sig mot olyckor helt, men jag känner att jag alsdrig skulle förlåta mig själv om ngt hände E under en biltur utan bilbarnstol! Så jag förstår dig helt!
Kraam!

Marianne sa...

Tänk så mycket gott du får att äta : )

Haha, skulle inte förvåna mig om Ella lekte duktig när lille W var så ledsen, att hon visste att alla skulle tycka hon var duktig!

Kram!