Så varför känns det jobbigare just nu? Livet snurrar ofta snäppet för snabbt runt mig tycker jag. Men oftast kan jag som sagt hålla ungefär samma takt. Kanske något eller några steg efter men ändå hållbart. Nu känns det lite som om jag inte riktigt orkar. Som om det är ett par bollar för mycket i luften för att jag ska klara att jonglera utan att tappa alltför många av dem.
Jag har inget svar. Kanske är det endast den förestående semestern som gör detta? Det extra trycket att hinna avsluta vissa saker på jobbet. Innan semestern. Plus min längtan efter ledighet. Ni vet, ibland känns semestern aldrig lika långt bort som de där sista arbetsdagarna innan man får ledigt. Jo, jag tror att den där extra bollen som fått min jongleringskonst att fallera just nu faktiskt är jobbet. Just nu har det varit lite för mycket. Min lista är lång. Allt jag skulle vilja hinna. Och kanske är det så att nu när jag faktiskt börjar inse att jag inte kommer hinna med allt, inte på långa vägar, då kryper stressen fram ur vrårna. Smygande. Tipp tapp tipp tapp.
Ytterligare något som ökar på känslan av icke-kontroll tror jag är att jag inte sover så bra. Vilket är typiskt tecken på stress. Iallafall för min del. De senaste kvällarna har jag varit trött men har svårt att varva ner. Så istället för att lägga mig tidigt håller jag mig uppe. Ser på TV, läser, surfar.... Allt möjligt för att hålla min hjärna igång. Få den att tänka på "annat" som ett sätt att slippa tänka på allt som kan stressa upp mig. Cheap entertainment. Easy in easy out. Jag vet att det inte är någon hållbar strategi. Men just nu har den fungerat. Men visst, det är väl lite som konstgjord andning. Jag borde skärpa mig. Borde lägga mig tidigt. Borde. Men det är svårt när man inte riktigt kan hitta strömbrytaren. Inte riktigt kan stänga av.
Imorgon är det torsdag. Kanske ska jag bara försöka acceptera att jag inte kommer att kunna beta av min lista innan semestern? Förlika mig med den tanken. Bli vän med den. Och sedan gå och lägga mig tidigt. Kanske? Imorgon?
Inlägg
18 kommentarer:
Ja, det där med stress och tankar som far runt, känner jag igen! Att inte kunna stänga av, fast man är trött som en gnu...Ibland brukar jag skriva en lista på saker som jag tänker på, som oroar mig. För det spelar egentligen ingen roll att man ligger och tänker på dem när man ska sova, för inget blir löst i alla fall. Genom att skriva ned tankarna, kan jag ibland få lite lugn och ro. Men som du sa, att acceptera att man inte kan hinna allt...det är nödvändigt, men väldigt svårt! Jag hoppas det blir bättre snart! Kramar!
Så tråkigt att det är så just nu. Precis som trillingnöten skriver brukar jag göra, skriva ner det som snurrar i huvudet. Bara korta ord, så att jag kan släppa taget om det när jag ska sova och inte behöver ha det snurrande runt runt som en evighets åtta i huvudet. Det brukar hjälpa rätt så bra. Sömnen är så pass viktig säger jag med erfarenhet ur min "utbrändhetstid", att man inte ska ignorera när man känner att man har mer sömnproblem än det där vanliga...då man kanske inte sover på någon natt då och då.
Jag somnade, men vaknade efter bara några timmars sömn och så började tankarna snurra. Jag sa skämtsamt att jag var vårt hus vakthund, för jag vaknade vid minsta lilla knäpp...
Jag tänker nu att man måste vårda sig själv ömt under dessa perioder. Kanske göra som när barnen inte kan somna. Man gör en speciell rutin för kvälls nertrappning. Lugn musik, varmt bad gott te i stor mugg, krypa upp i soffan. Skriva tänkelistan. Vad skulle jag vilja bli klar med på jobbet innan ledigheten, vad vill jag inte glömma att ta med mig på semestern, vad tänker jag om semestern? Några jag verkligen vill träffa, göra? osv. Ingen TV på, ingen dator på, jag tror/tänker att just de aktiverar trötta hjärnan extra mycket på kvällen. Just det! Något jag kom på och som ofta hjälpte rätt bra var att jag flyttade kudden och mig själv till fotänden i sängen. Med huvudet åt motsatt riktning i sängen somnade jag ofta sött...
Kram och sköt om dig!
Trillingnöten,
ja listor ÄR bra. men just nu vet jag inte ens om det skulle hjälpa. Jag har listor på jobbet. Om jobbet. Ändå ligger jag och detaljplanerar morgondagen i huvudet när ja lagt mig. För att jag ska veta EXAKT var, när och HUR jag ska göra VAD för att effektivisera så mycekt som möjligt. Jag vaknar av sådana tankar under natten också. Inte bra.....
Jag ska försöka atttänka nu att "jag hinner det jag hinner". Men det är svårt.
Tack för att du bryr dig om!
kram!
Ewa,
tack fina du för tips och råd! Och framförallt medkänsla! Jag brukar göra just listor för att försöka få en känsla av kontroll. Men just nu känns det som det knappt hjäper. Jag har listor på jobbet o allt jag ska göra och jag tänker på varje dag noggrant innan jag ska somna. Men det blir likosm för mycket. Overload på ngt vis...?
Sedan kan jag hålla med om att det nog vore bra att endast varva ner utan TV eller dator också. Det är mest det att det för mig känns som den enklaste utvägen, Om än inte den bästa.
Tack iallafall för alla fina råd!
Kramar!!!
Det jag brukar göra är att dela upp listan i två sektioner. Sektion 1 är sånt som MÅSTE hinnas med. Och då menar jag verkligen MÅSTE. Där det finns en klart negativ konsekvens om det inte görs. Sen har vi sektion 2 som är mer "skulle vilja hinna med" där det inte finns några direkta negativa konsekvenser utan det är mest bra om man hinner med det.
När det snurrar för mycket så går jag tillbaka till basic. Vad är konsekvensen om jag inte hinner/gör/orkar. Är det egentligen så farligt? Oftast är det inte det och jag kan förlika mig med tanken och faktiskt inse att himlen inte trillar ner och att jag inte är oumbärlig och jag känner mig mycket bättre.
Hoppas du hittar något sånt sätt att hantera det på!
Kram!
Ulrika,
tack!!! jag tror som du säger att det mesta ju inte ÄR livsviktigt när det handlar om jobbsyslor eller andra praktiska saker. Allt handlar om ens mentala inställning och kanske är det DÄR jag bör försöka börja att förändra lite. I mitt jobb är tyvärr en av de svårare sakerna dock att det är så svårt att tänka alltför långt fram. Allt beror på hur "dagens resultat" blir. Om man sedan ska "göra om" eller om man kan gå framåt beror på hur ens experiment fungerat. och detta är nog en av de saker som stressar mig lite. Nu när man vet att man har en "begränsad tid". Men jag ska försöka.
Tack tack för dina råd och din omtanke!
Kram!!
Ulrika,
tack!!! jag tror som du säger att det mesta ju inte ÄR livsviktigt när det handlar om jobbsyslor eller andra praktiska saker. Allt handlar om ens mentala inställning och kanske är det DÄR jag bör försöka börja att förändra lite. I mitt jobb är tyvärr en av de svårare sakerna dock att det är så svårt att tänka alltför långt fram. Allt beror på hur "dagens resultat" blir. Om man sedan ska "göra om" eller om man kan gå framåt beror på hur ens experiment fungerat. och detta är nog en av de saker som stressar mig lite. Nu när man vet att man har en "begränsad tid". Men jag ska försöka.
Tack tack för dina råd och din omtanke!
Kram!!
För dig finns det ju egentligen bara ett enda stort MÅSTE och det är Lillskruttan. Allt annat är ju egentligen oväsentligt...
Det är klart, skulle du fråga dig själv: "Förlorar jag jobbet om jag inte hinner detta", och svaret blir ja, så får du förstås se till att fixa det. Men du måste prioritera allt annat utom din lilla flickas behov. Barn känner meddetsamma om mamma/pappa är stressade och blir kanske extra jobbiga då. Det är det inte värt.
Man behöver inte göra upp någon lista för att kunna prioritera - du vet så väl ändå vad som är ABSOLUT nödvändigt och som du inte kan komma undan att göra. Strunt i allt annat. Och ta hjälp av din man! Det är bra att vara tvungen att delegera ansvar ibland...
Jag tror att du kommer att sova bättre i så fall. Hoppas det löser sig till det bästa.
Många varma kramar från Musikanta
Ibland det bli så lätt att det bara snurrar på inne i hjärnan och alla måstesaker man vet finns där, alla jobbsaker, allting som måste hinnas med och i ens egen hjärna känns allting plötsligt som superviktigt och absolut nödvändigt. Det är lätt, tycker jag, att man tappar lite distansen till det och får svårt att faktiskt se vad som ÄR jätteviktigt och vad som inte alls är det. Man blir lite blind när det bara snurrar på och man liksom fastnat i den här sortens stress. Men om du kan, försök ta ett steg tillbaka och se på allting mer utifrån, hur mycket det är som verkligen ÄR jätteviktigt och stressigt att hinna med just nu, och vad det är som DU gjort till att bli livsviktigt.
Som du säger, ditt jobb är ju ett mer svårplanerat jobb och det bidrar ju också till svårigheten att kunna bocka av , det vet man aldrig om det går, det beror på resultat osv.
Och jaaa, jag tror faktiskt att det strax innan semester lätt kan dyka upp en extra period av sån här känsla att nu jonglerar jag för många bollar och håller på att tappa dem.
Distans kan vara bra ibland, även om det känns stressigt nu så tror jag det kommer bli super med semester JUST NU för er, rätt läge för dig liksom.
Sen tenderar ju allting komma på samma gång också, samtidigt som det finns en konkret stress och en punkt med massor att ha koll på med jobb, listor osv osv så kan samtidigt den här "andra sortens stress" infinna sig, den här som väl vi utlandssvenskar får ibland, vart är vårt liv på väg, hur ser framtiden ut, borde vi/måste vi göra det och det, jobb, boenden. Ja, du vet. Allt det här mer luddiga men som, när man börjar tänka på det också, kan skapa ännu mer stress som man just då redan har mycket av. Jag har märkt att det är väldigt små, nästan osynliga saker som kan trigga igång sådana funderingar. Det kan räcka med att läsa ett inlägg om en annan blogg som t.ex. tagit nåt stort beslut vad gäller kommande framtiden. Jag blev t.ex. rätt påverkad och började fundera en del själv efter jag läst suddriks blogg nyligen. Som sagt, små saker kan trigga igång den sortens "framtidsstress" och man börjar fundera på sin egen situation.
Än mer så tycker jag man kan börja tänka när det vankas ett Sverigebesök också, som det gör för.
Hur som helst, andas lugnt, ta ett steg tillbaka och med nykter blick se på vad som VERKLIGEN är superspressigt och MÅSTE göras just. Allt annat, SLÄPP DET och låt det gå. Det kommer ge dig frid, lugn och harmoni inombords. Lättare sagt än gjort, men nödvändigt och du kan göra det. Många kramar!
Musikanta,
visst är det så. En barn är alltid det viktigaste och prio 1. Men jag tror ändå att det är lite för enkelt att enbart se det på det sätt du beskriver. Livet är aldrig enbart svart eller vitt. Det är så mycket mer. Vilket ju i och för sig är BRA. Och vad beträffar jobbet så ÄR jag i en rätt utsatt situation. Jag har endast anslag t o m början av nästa år. Jag behöver visa resultat och ändå är det osäkert med hur det kommer att gå under nästa år. Om det eventuellt finns någon utväg att bli kvar. Så jo, den stressen ligger på mig och det gör att det blir lite extra tungt. Och jo, listor tror jag ändå är bra för att kunna prioritera bland allt man måste hinna göra. Iallafall för mig som är en ganska typisk "listperson". Och NU menar jag INTE prio bland sådant som är alldeles självklara. Som Lill-Skruttan. Nej, det handlar om sådant jag planerar på mitt jobb eller saker som faktiskt måste fixas och fungera innan vår förestående resa. Eller andra saker i ens vardag. Just att ha listor kan ibland få en att strukturera sina tankar och få en överblick och det tycker jag är bra för min egen del. Kanske gör jag mitt eget liv mer komplicerat än jag är tvungen till, men jag tror att det var och en måste hantera sin egen stress på sitt eget personliga vis. Vi är alla olika. Listor fungerar för vissa. Inte för andra. Vad beträffar min man så finns han alltid där. Vi delar lika på det mesta. Jag tror inte han kan "hjälpa" mig så mycket mer än vad han redan gör. Som sagt, min allra största stressfaktor är jobbet och där måste jag själv försöka styra upp saker. Så är det bara. Tyvärr är mitt jobb ju inte sådant att "så mycket arbete du GÖR är så mycket du FÅR UT". Nej, som jag skrev i ngn av mina kommentarer ovan så handlar det mycket om hur varje enskld del går och att föra hela forskningsprijektet framåt handlar inte enbart om antal timmar nedlagda i jobbet. Tyvärr. För då vore det enklare att kunna kontrollera och styra det hela. Här kan man ibland arbeta väldigt mycket men utan att få några resultat i slutänden. Metoder som inte fungerar. Felsökningar. Celler som inte vill växa på det sätt och i den hastighet man önskar osv osv... Jag tror som sagt att en stor del av min nuvarande stress hänger på att det just nu är så många osäkra faktorer kring mig och oss. Att det är mycket som jag känner att jag inte kan kontrollera. Och då är det lätt att känna att man inte hanterar situationen helt och fullt, vilket kan orsaka stress. Iallafall hos mig. Jag vet dock att eftersom det är så mentalt detta så är det något jag måste försöka jobba med själv. Att hitta en balans.
Tack för din omtanke! Det värmer!
Kram!!!
Anne,
du har så rätt! Att det kasnke känns lite väl överväldigande just nu är orsakat av flera faktorer. Dels jobbstress över saker jag borde få klart innan semestern. En strss som normalt inte hade känts så jobbig eller ens varit där om det inte varit för att jag ju vet att det är oerhört viktigt med resultat snarast för att vi ev ska kunna skriva en ny ansökan om anslag för att jag sak kunna fortsätta jbba nästa år. Stress som känns ganska tung. Sedan är det självklart så att andra "större" saker ligger och pyr. Hela detta året har varit så fullt av funderingar och tankar kring vår framtid. Osäkerheten kring den känns mer och mer påtaglig vilket såklart kryper in i ens vardagsliv. Men samtidigt försöker jag att inte gräva ner mig alltför mycket i dessa funderingar eftersom jag vet att det inte är något jag just NU kan göra åt det hela. Vi ska ju ansöka om Grönt kort i höst. Vetskapen om att vi inte kommer veta hur det faller ut förrän tidigast till våren nästa år är såklart jobbig, men som sagt det finns inget jag kan göra åt just detta. Så är det bara. Man får försöka göra det bästa man kan av situationen nu och är, och det nrukar gå ganska bra för mig, men jag tror att den stundande Sverigeresan gör att det blir ytterligare några extra saker som ökar stressen. Delvis då p g a att jag har en "dead line" för att hinna färdigt så mycket jag bara kan på jobbet. Och delvis för att en sådan resa alldeles naturligt skapar nya stressfaktorer. Visst är det enkelt att tänka att "skit i andra och deras tankar om ert besök i Sverige och GÖR BARA det NI SJÄLVA VILL/kan". Men riktigt SÅ lätt är det ju INTE! Iallafall inte för mig. Jag tycker att förutm praktiska saker att tänka på inför sådana här resor (särksilt med barn) så är det kanske framförallt just de mentala faktorerna som är jobbigast. Detta med fokls förväntninga. Och sina EGNA förväntingar. Självklart kan jag rent logiskt tänka att man inte ska fudnera över sådant, men rent känslomässigt kan jag inte bara stänga av. Jag VET att våra familjer har enorma förväntingar inför vår "hemkomst". Inte konstigt alls utan helt naturligt. Jag har även SJÄLV förväntingar såklart. Jag vill att det ska bli så bra som möjligt och jag vill självfallet träffa så många kjag kan av familj och vänner MEN jag vet också att det är en mycket begränsad tid så det GÅR inte att införliva alla önskningar. Så ÄR det bara.
Oj nu blev det kamske lite flummigt detta svar, men för att summera så handlar nog min mentala status just nu om att både små och stora saker trängs i itt uvud och att jag har lite svårt att få en bra överblick och känna att jag har situationen under kontroll. Vilket skapar stress.
Tack vännnen för din omtanke!!!!!!!! jag vet också att du förstår mycket av dilemmat av att vara långt från familj och detta med att åka till Sverige med allt vad det innebär.
Kraaam!
Mmm veet, det där med listor funkade inte för mig heller..då när det var för mycket. Inte heller att stänga av TV eller dator....Inte heller lugn musik och varmt te å mys uppkrupen i sköna soffan. Jag var mest morrig, överfull av tankar, såg tiden rinna som kvicksand och jag fick inget gjort eftersom jag inte kunde tänka klart, jag pulsade fram i tunga storstövlar i ett trött töcken men kunde inte sova..Man MÅSTE sova annars orkar man inget...varken viktigt eller oviktigt. Man orkar inte ens vara glad!
Jag är yogalärare bland annat....tror du att jag yogade, mediterade eller djupandades??? Skämdes när min fina läkare vid ett besök ville lära mig något som hon sa heter djupandning och jag kände mig tvingad att säga -jag kan, jag vet....
Jag tänker att du just nu kanske endast är en jättesuper ambitiös och otroligt trött ung kvinna med många olika rockar varav mamma rocken är en. Jag tänker att du inte alls är påväg in i någon utbrändhet.Jag bara känner igen vissa signaler.
Du vill avsluta allt bra innan ledigheten. Och det är oftast då precis som du skriver som man är som tröttast, när berget av "to do" saker känns som högst. Men att då och då sätta sig ner sluta ögonen och djupandas -det är jätteskönt!Och bra! Ofta ofta andas vi inte så djupt som vi borde när vi är helt slut, och då får kroppen inte tillräckligt med syre och då...ja du vet redan :), då blir vi trötta, men kan kanske inte sova trots det.
Och efteråt kan man tänka medans ögonen fortfarande är slutna -vad är det värsta som kan hända om jag inte gör klart det jag har tänkt?
Hjärtevarma kramar till dig
Ewa,
jadu visst kan det vara så att när man själv sitter i en situation har man svårt att se ATT man verkligen gör det. Och då ha svårt att göra bngt åt det.
kram!
Många kloka ord här om att hantera den typ av stress du har just nu. Framför allt det där att dela upp grejorna i vad som är absolut viktigt och vad som är bra om det hinns. Och så är det väl det där med att du har så kort semester, att det är så mycket som ska hinnas med även under semestern. Själv är jag absolut list-typen, som nu med katterna och flytten, jag måste absolut skriva en lista över det som ska göras, annars bara snurrar allt och jag blir totalt handlingsförlamad av nervositet och oro för att det ska hända katterna något.
Hoppas att du kan sova gott någon natt, allt blir så mycket lättare att hantera när man är utsövd och hjärnan inte är en stor bomullstuss av trötthet. Och så hoppas jag så klart att du tar klivet över stressen snart så att du kan må bra i stället!
KRAMAR I MÄNGD!
Marianne,
ja det handlar lite om vad som GÅR att göra ngt åt och vad som INTE går att göra ngt åt just nu. Att strukturera upp saker och ting lite.
Och ja jag tycker listor kan hjälpamig med det. Åtminstone till viss del.
Tack vännen för stödet!
Kram!!
Vi är i precis samma fas! Jag har en orokänsla i magen till och från och vet inte riktigt varför men jag vet att jag funderar MYCKET på framtiden, jobbet och allt annat livet innehåller. Har också en semester att se fram emot, vi åker till Sverige på torsdag men jag kan inte riktigt landa i den tanken ännu. Det kommer säkert. Ska läsa alla svar du får för jag kan säkert få hjälp av dom också.
Stor kram!
Nu har det gått ett par dagar sedan ditt inlägg så jag hoppas at det känns lite bättre! Kram!
Emmama,
å men vännen! Tänk att vi funderar så mycket både du och jag. Ja det har varit tyst på din blogg rätt länge nu så jag har undrat lite över om allt varit som det ska. Men så har jag tänkt att du säkert är väldligt aktiv. Det är sommar nu och ni har haft besök etc. Men kanske beror en del av tystnaden också på dina funderingar???
Stor kram iallafall! Hoppas vekrligen att du får rätsida på dina tankar!
Anna Fair and True,
tack för omtanken!
Skicka en kommentar