När vi hämtade Lill-Skruttan i fredags fick vi det brev vi väntat på i vilket det fanns ett besked om hennes nästa år på dagis. Vi hade redan på ett tidigt stadium fått veta att hon och hennes nästan jämngamla vän R troligen skulle stanna kvar i Pink Room och inte bli "uppflyttade" till pre-school. Detta eftersom de är såpass mycket yngre än de andra barnen i gruppen. Många föräldrar kan tycka att just den här typen av "kvarsittning" är negativ för barnen. Flera jag träffat vill helst inte att deras barn ska vara äldst i gruppen eftersom de tycker att barnen lär sig mer och utvecklas fortare om de har äldre barn omkring sig som de kan ta efter. Föräldrar med den här typen av åsikter har därför frågat mig om hur vi känt inför ett sådant eventuellt beslut och om vi skulle vilja försöka få det ändrat. Men både M och jag har faktiskt varit av den motsatta åsikten. Hittills har ju Lill-Skruttan och R varit de yngsta i gruppen. Både under sitt första år i "infant room" (Violet Room) samt detta året i "toddler room (Pink Room). De har därmed hela tiden varit "småttingarna", vilket jag tycker kan liknas lite vid att vara yngst i en syskonskara. Jag säger inte att det alltid är så att de yngsta syskonen är bortskämda eller "kommer undan" med mer saker än de äldre, men jag tror att det rent generellt sätt är så att de yngsta inte alltid behöver ta riktigt samma ansvar som de äldre. Så har det iallafall ibland varit med Lill-Skruttan och R i deras dagisgrupp. De har varit "bebisarna". M och jag känner nu att en "kvarsittning" för deras del nog skulle kunna vara riktigt positiv för deras utveckling. Att gå från att vara minstingarna till att höra till de äldsta i gruppen kommer helt klart att göra att de kommer att behöva ta lite mer ansvar. Föregå med "gott exempel". Dessutom kommer de att få känna på hur det är att faktiskt inte hela tiden vara sist med att "klara av saker". Hittills så har de ju hela tiden på många sätt "legat steget efter" och fått kämpa med saker som de äldre barnen redan kan. Alltså från att lära sig sitta, till att krypa, gå och prata. Samt under det här senare årets hälft vara mer subtila saker som att lära sig att uttrycka sig bättre och mer nyanserat, få bättre kroppsuppfattning och kontroll över rörelser etc etc... Jag tror säkert att närvaron av äldre barn kanske hjälpt till att driva deras utveckling lite, men jag tror lika mycket att känslan av att plötsligt vara de som faktiskt kan saker som inte alla andra kan, kommer att kunna vara en stor drivkraft i deras utveckling och självuppfattning. Jag tror kanske framförallt att de kommer att mogna på ett annat plan lite mer när de inte längre kan gömma sig bakom det faktum att de är yngst. Nej, nu kommer de båda att ha lite högre krav på sig att faktiskt ta ett större ansvar för sina handlingar och kanske även "hjälpa" de yngre att klara av vissa saker. Detta tror jag kan vara minst lika bra för barn och deras utveckling som att vara yngst och ha flera äldre barn att härma.
Nu visade sig att vi hade både rätt och fel när vi trodde att Lill-Skruttan och R skulle stanna kvar i Pink Room. De två Gullungarna kommer mycket riktigt att få fortsätta tillsammans. Och de kommer inte att flyttas upp till pre-school. MEN de kommer INTE att stanna kvar i Pink Room. Istället kommer de flytta en dörr längre ner i korridoren till Orange Room. Därmed kommer de att byta lärare. Och eftersom resten av gruppen kommer att flytta vidare så kommer de även att få nya kamrater i Orange Room. De flesta av de "nya" barnen känner de redan ganska väl för det är de äldsta barnen från Violet Room (det "infant room som både Lill-Skruttan och R gick i första året) vilka de träffat ganska mycket under detta året. Men visst kommer det bli en stor förändring för dem. Den ursprungliga gruppen med barn har ju följt varandra i snart två år nu och det från en såpass tidig ålder att det för dem måste kännas som om de varit tillsammans "för alltid". Så naturligtvis kommer Lill-Skruttan att sakna alla sina vänner. Särskilt i början. Men barn anpassar sig ju otroligt snabbt och jag är säker på att hon ganska snart kommer att tycka att interagera fint med de andra barnen. Jag hoppas att hon och R kommer att komma in i den gruppen av barn relativt snabbt och smärtfritt.
En av fördelarna med detta är att alla barnen nu kommer att vara mer lika i ålder. Att ha spridda åldrar i en barngrupp har ju sina fördelar det också såklart, men jag tror att det kanske kommer att bli något enklare att göra aktiviteter tillsammans som passar alla i gruppen när åldersspannet inte är så stort. Vi får se hur blir. Jag gissar att det kommer att bli bra, men att vi nu får vara inställda på att inskolningsveckan samt den första tiden i det nya rummet kanske kommer att påverka Lill-Skruttan en hel del. Så mycket nytt på en och samma gång. I längden tror jag dock det kommer att bli bra och jag tror även att det kan vara väldigt positivt för just Lill-Skruttan som fortfarande har en liten släng av "stranger anxiety" att få lära känna fler nya barn.
Hur som helst känns denna förändring för vår del (M´s och min) inte alls lika jobbig eller känslomässig som flytten från Violet Room gjorde förra året. Då var vi båda två väldigt sorgsna och kände att vi lämnade en stor trygghet samt de fina relationer vi haft med lärarna där. Troligen berodde detta mycket på att Lill-Skruttan är vårt första och enda barn och med bådas familjer på andra sidan Atlanten kom just dagispersonalen att betyda mycket för oss. Det var dem man vände sig till i första hand med frågor om allt som rörde Lill-Skruttan. Dessutom var hon ju så liten då och steget upp till ett toddler room kändes så stort. Bara en sådan sak att hon på den tiden mest blev matad, men att vi var tvungna att lära henne äta själv innan flytten. Nu är hon ju "stora tjejen" och trots de förändringar som kommer att ske så kommer detta att handla mer om anpassning till nytt folk, medan de flesta rutinerna är desamma. Och i grund och botten tror jag på förändringar. Alltså, jag tror att förändringar i våra liv är något som är utvecklande. Att byta miljö ibland. Stifta nya bekantskaper. Få ny input. Det gör att man lär sig mer både om sig själv och sin omgivning. Så jag tror att vårt förestående orange år kommer att bli bra och jag ser fram emot det.
Bilden är från internet: http://images.worldgallery.co.uk/
(Detta är en målning av en av våra favoritkonstnärer Mark Rothko)
Inlägg
18 kommentarer:
Det finns alldeles säkert både för- och nackdelar med att vara yngst resp äldst i en förskolegrupp eller skolklass. Elias är ju född precis i skarven där skolåret bryts, så han skulle egentligen gå i en klass över den han är i nu. Jag har alltid kännt att det är det allra bästa beslutet vi kunde ha tagit (att flytta ner honom), han har alltis varit mer "barnslig" för sin ålder än sina jämnåriga kamrater, så han behöver det försprånget, att vara äldre och därmed lite mognare.
Isak däremot, behöver inte detta, utan går i sin "rätta" årskurs.
Jag tror att det kommer att bli bra för E och R i Orange Room.
Det är nog precis som du skriver att de nu kommer att få ta mer ansvar och växa genom att hjälpa andra.
Jag tycker att det låter jättebra.
Det är såklart en stor omställning för dem båda men jättebra att de har varann. DET är nog en trygghet för dem båda om det känns lite främmande i början.
Är det någon av lärarna i Orange Room som Ella haft tidigare eller stannar alltid samma personal kvar i ett "färgrum" hela tiden?
Leon ska ju börja skolan 2010. Om två år alltså. Här är brytningen på årskurserna den sista Juni tror jag. Alltså Jan - Juni barn börjar alltså skolan ett år innan de som är födda Jul-Dec.
Nu är ju Leon född i slutet av Maj så han kommer att vara bland de yngsta. Vi får se om vi låter honom vänta ett år eller om vi låter honom börja 2010. Och OM vi får en plats på en skola i närheten vill säja!
Vi har redan enrol, vad heter det på svenska?, Jamie för 2012 så han är säkrad en plats men Leon är ännu på väntelista.
Är det samma sak hos er om ni stannar tills Ella börjar skolan.
Att ni redan nu ska enrol till olika skolor för att hon ska få en plats?
Sorry, om det blev lite off topic.
KRAM!
Nämen...det ska ju stå 2012 som Leon's start år och 2014 för Jamie.
Nu är jag helt förvirrad! :)
Jag tror att det kommer att bli jättebra. Som du säger så anpassar sig barn väldigt snabbt och bra. Hon kommer nog att få många nya kompisar snabbt. Men det är ju toppen att hon och R får fortsätta i samma grupp. Då har hon iallfall en gammal vän med sig vid sin sida då det är mycket nytt i början. Låter som en perfekt mix av både nytt och välbekant. Jag tror hon kommer att både trivas och utvecklas fint i den nya gruppen.
Kram!
Jag tycker att det är bra att barn får uppleva att vara äldst och yngst i olika sammanhang, och ha jämnåriga runt sig. Sanning är ju att även barn som är jämnårig är olika och utvecklas på olika sätt och olika fort. Men det är bra att få vara den som hjälper OCH som blir hjälpt. Det stärker barn tror jag. jag tror att hon får en fantastisk tid i det orangearummet nästa år!:)
Vic,
ja visst är det väldigt individuellt för varje barn vad som passar just dem bäst.
Kul att höra hur ni tänkt med era killar.
Kram!!
Jess,
tyvärr kommer nog ingen av lärarna hon har nu at följa med. Förra året följde ju den ena läraren med gruppen från Violet Room, men iår tror jag inte det kommer ske. Den grupp hon går i nu kommer att splittras i tre olika grupper alla baserade på abrnens åldrar. Huvudläraren i varje rum brukar alltis stanna i rummet, och inför kommande året så har deras lärare som flyttade med dem förra året uttryckt en önskan om att få stanna kvar i samma rum. Just för att inte behöva flytta två år i rad. Så jag gissar att de tar hänsyn till detta. Därmed är ju inte oddsen så stora att den tredje läraren kommer att flytta med till just Orange room. Vi får se. Men jag tror nog det kommer att gå bra ändå.
Ang vilka skolor man ska ansöka till här tror jag inte man gör detta nu? Men ärligt talat vet jag inte. Fast jag har inte hört någon förälder eller lärare nämna detta så därför tror jag inte man behöver göra detta så tidigt. Otroligt egentligen att ni måste söka till skolor redan nu för killarna!! Vad händer om man flyttar??? Man kan ju inte söka till alla skolor i hela landet bara "utifall att...."?
Kram!!!
Desiree,
Ja det känns väldigt bra att hennes bästa vän R kommer att följa med till samma rum. Det kommer definitvt att göra stor skillnad för henne åtmonstone i början.
Kram!!
Trillingnöten,
ja jag håller med dig. Jag tror att det är bra för barn att känna av både att vara de som "kan" och som därmed kan ta mer ansvar och hjälpa de som inte kan. Och att få vara i situationer där de själva blir hjälpta. Det är väl som med oss vuxna. Olika situationer får oss att utvecklas och växa. Man lär sig nya saker om sig själv.
Kram!!!
Nu var det ett tag sen jag var inne här hos dig. Tack för att du delar era kloka tankar. Och ni har så "rätt". Och känner er lilla sötnos att ni är med på tåget och beredda på det nya så kommer det att gå så fint. Barn precis som vi vuxna, växer av nytt. Det är egentligen rätt bra att vänja sig vid att saker förändras och är bra ändå, så är ju livet. Även om första tiden kan bli lite svajig just för att man inte känner varandra. Men för barn är just de andra barnen jätteviktiga så hon får säkert många nya fina upplevelseroch ni föräldrar får vidga era vyer, knyta nya vänskapsband med E´s nya lärare. Sen har hon ju de andra "gamla" kompisarna kvar även om det inte är på dagtid. ps, skriver utifrån att jag jobbat med barn lääänge :)
kram
Kloka tankar Saltis. Jag känner och resonerar precis som du, känner jag har samma värderingar och åsikter som det du skriver. Hade jag haft barn hade jag tänkt precis så som du skriver ni resonerar.
Jag är helt säker på att denna förändring kommer att gå jättebra. Skönt också att ni som föräldrar känner att, även om detta också är en förändring, så känns den inte lika dramatisk och stor som förra årets. Jag kan för övrigt helt förstå att just dagispersonal får en väldigt viktig plats och betyder mycket, som du säger, utan familj här så blir det ju så att man tyr sig till andra och andra blir viktiga i form av människor som kan gr trygghet, bekräftelse och allt det där man behöver när man är föräldrar. Jag tycker det är fint att ni hittat olika nätverk som föräldrar, dels dagispersonal ni känner ni litar på och som ger massor, samt så klart alla föräldrar till Lill-Skruttans kompisar som även blivit era egna kompisar och som ni säkert kan diskutera och ventilera mycket med vad gäller barnen också.
Som du säger, med ett första och enda barn så vet man ju ingenting och det är säkert väldigt viktigt att känna man har människor runt omkring som som man kan lita på och dela allt där här.
Kramar!
Även om det nu inte blev exakt som ni hade tänkt er med lill-Skuttans dagisgrupp så är det ju ett bra mellanting - att hon får fortsätta att vara med sin "bror" R och att hon får vara med jämngamla barn. Jag tror annars precis som ni att det är jättebra att få uppleva att vara äldst någongång, och få visa andra barn hur man gör. Det tror jag man växer jättemycket med, titta bara på oss vuxna - hur viktigt det är att ibland känna att man är den som kan något (när man lär upp en ny kollega t.ex). Off topic men i mitt eget fall blev det så märkbart när vi flyttade till PR och jag lärde mig spanska - helt plötsligt kände jag mig så mycket mer bekväm med franskan som jag alltid haft komplex för. Men eftersom jag definitivt pratar så mycket bättre franska än spanska och jobbade på Alliance Francaise med puertoricaner som pratade sämre än jag, så fick jag mer självförtroende i franska. Alla, barn och vuxna, behöver känna ibland att man är duktig på något och i den åldern som E och R är i, så är det nog att få slippa vara yngst. Så jättebra att de nu ska få vara med jämngamla barn och fortfarande ha tryggheten av varandra.
Stor kram
PS Ha ha, skrattar dock åt färgen på deras avdelning, du vet ju vad jag tycker :D
Ewa,
heeej! Kul att du tittar in här igen! :-) Och tack för dina tankar! Skönt att höra erfarenheter från någon som jobbat så länge med barn. Och som du säger så sker ju förändringar i livet mest hela tiden och jag tror som du att det kan vara bra för barn att se att saker och ting kan förändras men att det ändå blir bra. Inte sämre. Bara lite annorlunda.
Kram!!
Anne,
ja det blir ju lätt så att man pratar mycket med dagispersonalen och med andra föräldrar. Generella saker kan man självklart även prata om med familj och vänner där hemma, men det är ju ändå folket här som känner Lill-Skruttan. Tyvärr så är det ju inte samma sak med de i Sverige eftersom de inte träffar henne så ofta. Nu under det senasste året har dock just andra föräldrar (våra vänner) tagit över den största rollen som "nätverk" för oss, och dagispersonalen har fått en lite mindre roll än vad de faktiskt hade första året. Beror säkert dels på att Lill-Skruttan är äldre, att vi känner att vi har mer erfarenhet och fått lära känna henne bättre samt kanske att just vår "huvudlärare" förra året var så outstanding, och även o vi har jättbra lärare även iår så är det inte samma sak som med just henne.
Kram!!
Petra,
ja hahahaaa! jag tänkte faktistk på dig samt M´s syster när jag fick veta vilket rum Lill-Skruttan skulle till. Färgmässigt alltså. ;-)
Själv tyckr jag orange är en klart coolare färg än rosa!!! :-D
Just att R sak flytta med gör att det känns väldigt väldigt bra! Om de hade splittrats hade det känts jättejobbigt eftersom de verkigen följts åt så länge och känner en stor trygghet i varandra. Och precis som du skriver så ÄR det bra att ibland vara den som kan mer och som får guida och leda de som kan mindre. Det boostar självförtroendet och det gör även att man förhoppningsvis övar sig på detta med att hjälpa andra också. Vilket i sin tur är något jag tror är väldigt utvecklande! För vuxna precis som för barn.
Kramar!!
Det är alltid svårt att veta hur barnen ska komma att reagera. Vissa förändringar som vi föräldrar tror kommer bli jätte jobbiga kanske inte alls blir jobbiga för barnen på samma sätt. Men det vet man ju inte förrän efteråt.
Storebror går på ett litet dagis tre förmiddagar i veckan. De är inte så många barn i gruppen och därför var jag beredd på att det skulle kunna bli tufft för L när bästa kompisen skulle sluta. Men det verkade inte vara några problem alls. Han konstaterade bara att K är hemma och inte på dagis. Likaså när en av hans lärare slutade. Även det var odramatiskt för L.
Jag däremot såg framför mig hur tufft det skulle bli...
Lill-skruttan verkar ha ett super bra dagis och det måste kännas riktigt tryggt för er. Jag är säker på att hon kommer tycka det är jättekul i det orange rummet!
Lele,
ja det är kanske det som gör det lite knepigt när man som föräldr försöker föbereda både sig själva och barnet på de kommande förändringarna. Det är svårt att veta vilka förändringar som kan komma att bli jobbiga för barnet. Det enda jag gisssar att man kan göra är att vara uppmärksam på sitt barn och försöka guida och stötta dem när de tycker det är jobbigt...
Det verkar som om Storebror trivs bra på sitt dagis eftersom han inte saknade sin bästis alls. Det visar ju på en bra trygghet.
Kram!
De anpassar sig alltid! När de är så där små så kan jag tycka det är bra med lite olika åldrar i en grupp. Liisa har ju fått känna av att vara både minst och sedan bland de äldsta och just den där biten att ta ansvar var ju SÅ bra tycker jag. Hon avgudar mindre barn, som du märkt, och vill gärna vara med och hjälpa till.
Kram på dig!!!
Taina,
ja,jag tror verkligen att det kan bli jättebra att Lill-Skruttan får prova på att vara äldst ett tag nu. Det kan man lära sig sååå mycket av.
Och jo nog är din Minsting superbra på att hjälpa småttingar! :-)
Kramar!
Det viktigaste tror jag är att E och R får fortsätta att hålla ihop. För det verkar som om han är den viktigaste personen för E utanför er familj. Så att de två får hålla ihop så länge det går, det tror jag är värt att kämpa för.
Annars tror jag som du att det är bra att få känna på att vara både yngst och äldst. Det är bra att utsättas för olika situationer och sammanhang, det växer man av inombords. I mina öron låter "pre-school" dessutom väldigt tidigt när man inte är mer än 2 år! Men allt är ju tidigare där. När börjar barnen skolan? Är det redan vid 4-5? Eller är det bara i UK?
Jag tror att det kommer att bli jättebra, hon har ju stabila och trygga föräldrar, det är det allra viktigaste!
KRAMAR!
Marianne,
jag känner verkligen just så att så länge Lill-Skruttan och R får hålla ihop så kommer det blir bra. Att de båda flyttar tillsammans till samma rum kommer att göra att de iallafall har tryggheten i varandra när saker och ting förändras den första tiden. Sedan kommer de säkert att anpassa sig till allt det nya. Och nej de börjar INTE pre-scholl nu. Orange room är ett "toddler room" det med, däremot börjar resten av deras nuvarande kamrater i pre-school. Vissa av dem är 3 men en del av dem kommer vara ca 2,5 år när de börjar nu i höst. en även de andra barnen i gruppen kommer splittras pga åldern och de äldsta i gruppen (vilka fyllt 3 eller kommer göra det mycket snart i höst) kommer gå i en pre-school grupp med "äldre barn" medan de runt 2,5 år kommer gå i en pre-school grupp med yngre barn.
Här tror jag man börjar kindergarten efter ett par år i pre-school men skolan vet jag inte riktigt när man börjar. Senare än i UK tror jag i varje fall.
Kramar!
Låter som väldigt vettigt tänk, det med att inte alltid vara som småsyskonet utan ibland få vara storasyster/bror. Nu blev det ju inte riktigt exakt så men det verkar som en väldigt bra lösning ändå. Och det viktigaste är ju er inställning till förändringen också. Tror man på det så blir det bra, det tror jag stenhårt på.
Anna Fair and True,
Jo vi känner också att mycket hänger på ens inställning såklart, men visst får man se. Jag vill dock oftast försöka att ha en öppen inställning till det mesta och om det visar sig bli problem så får man ta itu med det då.
Skicka en kommentar