torsdag, september 23, 2010

The Cove

Jag har alldeles nyss stängt av TVn efter att ha sett den Oscarsnominerade filmen "The Cove". Filmen vann sedan t o m en Oscar för bästa dokumentär. Ja, vad ska man säga? Efter att ha sett den är jag verkligen noll sugen på att gå och se en delfinshow iallafall. Det kan jag säga. Visst, jag vet att den här typen av filmer är filmade endast ur ett perspektiv. Att man som tittare kanske inte serveras alla fakta och att det är därmed kan göra en till ett "lätt byte" där man känner sig känslomässigt blåslagen. Jag vet jag vet. Man ska inte svälja allt man ser med hull och hår. Kanske särskilt inte just den här typen av filmer. Men det kan inte hjälpas. Även om det kanske finns andra vinklar man kan se detta ur. Andra synsätt. Andra siffror om man vrider och vänder på statistiken några varv till. Så spelar det ingen roll. Iallafall inte just nu. Just nu känner jag bara ett stort Nej! 

 

Kanske är det min gamla val- och delfinkärlek som återuppväckts? Den som började som liten och som fullkomligt exploderade i tonåren efter att ha sett Luc Besson´s "Det stora Blå" (jag får fortfarande gåshud av Soundtracket... ). Den som gjorde att jag skickade pengar till Greenpeace och hade planscher på valar i mitt studentrum. Den som gjorde att jag gav en Delfinresa till M i disputationspresent. Till Kolmården. En sådan där heldag där man först fick en liten föreläsning om delfiner och sedan fick vara med dem i bassängen. Något som jag nu efter att ha sett filmen känner mig ytterst kluven till.

Ett av de citat från "The Cove" som satte sig kvar i mitt huvud är när Ric O´Barry (delfintränaren som var med och byggde upp hela den här industrin och som blev kändis när han på 60-talet fångade och tränade de delfiner som "blev Flipper") säger: "It´s not about intelligence it´s about consciousness".  Detta när han beskriver varför han är emot att hålla delfiner i fångenskap. Medvetenhet. Awareness. Hans uttalande är något som återkommer i mitt huvud innan och efter själva dödscenerna då delfinerna kämpar för sina liv i den särskilda "slaktviken". Det får mig att må illa. Särskilt illa mår jag under dödscenerna när man får se en liten delfin som måste vara en unge, hoppa upp en bit i luften för att i panik försöka komma undan. Undan från det blodröda vattnet.

Som sagt, jag inser att man inte ska svälja sådana här filmer med hull och hår. Och jag inser även att trots att sådana här slaktscener som visas i den här filmen ser ohyggligt grymma ut (och självklart är det också) så vet jag inte om delfinerna som dör i fiskeriindustrins trålar får en särskilt mycket humanare död? Egentligen? För att inte tala om alla de kor, grisar och höns vars liv och död möjliggör att vi ska kunna äta kött? Men detta är en helt annan historia och den tänker jag inte gå in på här.

8 kommentarer:

N I N N I sa...

Hugah låter inte som en "rolig" film direkt.
Delfiner är nåt som tilltalar mig, men i fångenskap - hmmm man vill ju kunna vara säker på att de har det bra - men hur kan man det egentligen?? Oj vågar man se den där filmen månne??

Taina sa...

Nä men Saltis! Sitter du och tittar på otäcka filmer mitt i natten? Det är nog ingen film jag skulle vilja se. Inte för att jag vill ducka för verkligheten. Är fascinerad av delfiner men kanske inte i den utsträckning du är/varit. Men djur i fångenskap kan aldrig vara kul. Blir så konfunderad när jag ser alla tomma ängar där kor och grisar skulle kunna springa lösa. Istället ser man ladugårdar med kor rad efter rad. År efter år står de där tills de slaktas...tår i ögat.

Kramar!

Annika sa...

OCH jag har inte ens hört talas om den...
Otroligt nog. Låter hemsk.
Jo, visst är djurens värld grym, och grymmast emot dem är människan. Alltid.
kram!

Saltistjejen sa...

Ninni,
nej det var ingen rolig film alls. omskakande var den. Och även om jag såhär dagen efteråt kan se att den kanske var lite väl enkelspårig och att det finns många obesvarade frågor så var det man såg verkligen skrämmande på flera plan.


Taina,
haha ja så kan det bli när M är borta....
Nej det var ingen rolig film alls. Men jag var nyfiken eftersom den fått en Oscar och jag har aldrig ett en dokumentärfilm som fått en oscar tidigare.
Kram!


Annika,
men den fick pris på Oscarsgalan. och den såg du gjorde du inte?? Å andra sidan är ju galan såååå lång så jag förstår om man inte ser hela. vi såg bara delar av den. Galan alltså.
Kram!

Petra H sa...

Jag har aldrig sett en delfinshow och har faktiskt inte velat se någon... Vad konstigt att Annika missade den här filmen på Oscarsgalan för jag såg den och kommer ihåg att det lilla man såg av filmen verkade väldigt hemskt.
Jag älskade också Det stora blå, försökte se om den med O för något år sedan men han tyckte att den var sååå tråkig! :-(
Kram!

Saltistjejen sa...

Petra,
jaså tyckte O det?? Jag åsåg faktistk om den också för ett antal år sedan tillsammans med M. han förstod varför jag älskat filmen men blev kasnke inte lika förälskad i den som jag. Fast han tyckt eändå om den. Särksilt Enzo!!!! :-D
Kram!!

Anna, Fair and True sa...

Hade också missat den filmen. Men hörde att en ny film precis har premiär, Oceans, som tar upp klimatförändringar, utfiskning och slakt m m men tydligen samtidigt inte riktigt beskriver hur illa ställt det är med världens hav och dess invånare.

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
den filmen har jag inte hört talas om. Verkar den bra?