Lost and Found

På lunchen hemma idag rotade jag för sjuttielfte gången igenom garderober, lådor och andra ställen där vi har alldeles för många papper liggandes i "tryggt" förvar. I Jakten på det försvunna vigselbeviset, vilken har pågått ett bra tag nu. Fast med olika långa uppehåll. Allt mellan ett par timmar till någon vecka i stöten. Vi behöver vigselbeviset för vår Green Card ansökan. Det har dock lyst med sin frånvaro. Häromdagen sa M till mig: "Kan man inte bara visa de ringarna?" Fast med tanke på att vi inte spenderat en smärre förmögenhet på våra ringar vilket ju är det vanliga här i USA så skulle nog våra ringar inte gjort någon succé som vigselbevis. Här hade man säkert tänkt att ringarna var införskaffade på Ikea och egenhändigt ihopmonterade av oss själva. De har nämligen väldigt väldigt lite amerikansk förlovning/vigsel över sig om man säger så. Alltså har vår följetong "Leta vigselbevis" fortsatt.

Så idag, fråga mig inte varför, men idag alldeles nyss hittade jag det!! Mitt bland alla andra "viktiga" papper som vi förvarat i en papperspåse inne i ena garderoben. Kunde knappt tro att det var sant. Men där låg det. Vårt vigselbevis.

Det enda som stör mig lite i glädjen över att det här evinnerliga letandet äntligen är över är själva platsen jag hittade det på. Det är samma påse som både jag och M varit och letat i säkert minst 2 gånger var. Ja, jag har nog varit där och kollat mer än så. Bläddrat bland papper, mappar och kuvert. Utan att se det. Vad säger det om oss? Eller tror ni det finns tomtar ändå. Isåfall har de varit snälla nog att lägga dit vigselbeviset nu när de insett att vi blivit mer och mer desperata. Kanske ska vi ställa fram lite gröt i ena hörnan här i vardagsrummet på julafton ändå? Om inte annat lär väl katterna äta upp den...