onsdag, november 24, 2010

Lost and Found

På lunchen hemma idag rotade jag för sjuttielfte gången igenom garderober, lådor och andra ställen där vi har alldeles för många papper liggandes i "tryggt" förvar. I Jakten på det försvunna vigselbeviset, vilken har pågått ett bra tag nu. Fast med olika långa uppehåll. Allt mellan ett par timmar till någon vecka i stöten. Vi behöver vigselbeviset för vår Green Card ansökan. Det har dock lyst med sin frånvaro. Häromdagen sa M till mig: "Kan man inte bara visa de ringarna?" Fast med tanke på att vi inte spenderat en smärre förmögenhet på våra ringar vilket ju är det vanliga här i USA så skulle nog våra ringar inte gjort någon succé som vigselbevis. Här hade man säkert tänkt att ringarna var införskaffade på Ikea och egenhändigt ihopmonterade av oss själva. De har nämligen väldigt väldigt lite amerikansk förlovning/vigsel över sig om man säger så. Alltså har vår följetong "Leta vigselbevis" fortsatt.

Så idag, fråga mig inte varför, men idag alldeles nyss hittade jag det!! Mitt bland alla andra "viktiga" papper som vi förvarat i en papperspåse inne i ena garderoben. Kunde knappt tro att det var sant. Men där låg det. Vårt vigselbevis.

Det enda som stör mig lite i glädjen över att det här evinnerliga letandet äntligen är över är själva platsen jag hittade det på. Det är samma påse som både jag och M varit och letat i säkert minst 2 gånger var. Ja, jag har nog varit där och kollat mer än så. Bläddrat bland papper, mappar och kuvert. Utan att se det. Vad säger det om oss? Eller tror ni det finns tomtar ändå. Isåfall har de varit snälla nog att lägga dit vigselbeviset nu när de insett att vi blivit mer och mer desperata. Kanske ska vi ställa fram lite gröt i ena hörnan här i vardagsrummet på julafton ändå? Om inte annat lär väl katterna äta upp den...



13 kommentarer:

SweFlo sa...

Puh, vad skönt att ni hittade det! Hade samma problem med vårat för många år sedan när vi skulle lämna in immigrationspapper, och fråga mig inte vart det är nu, för det har jag ingen aning om!

Om du skulle behöva en certifierad översättning för inlämning till någon myndighet i USA så säg bara till. Jag kan fixa det (utan kostnad såklart). Certifieringen går bra att använda i både rättsliga och immigrationsärenden här i USA. Även om man enkelt ju kan översätta själv så kräver de att det är certifierat av en "riktig" översättare.

Ha nu en riktigt trevlig Thanksgiving! Här svettas det med 32 grader varmt idag, inge vidare höststämning... Men vi slipper i alla fall stå vid spisen i år eftersom vi ska på Thanksgiving buffet. Det känns ganska skönt faktiskt. Kram!

(Obs! Har raderat gamla bloggen och endast nya (utan lösenord numera) finns...)

eastcoastmom sa...

Va bra! Jag kan allvarligt talat inte komma ihåg vilket sorts vigselbevis vi använde då vi ansökte om GC, tror det var det där enkla utdraget man kan få.

Lycka till!

Saltistjejen sa...

SweFlo,
tack! Jag vet inte om det mpste översättas men det måste det kasnke? har inte ens tänkt så långt. Jag hör av mig isåfall! Vad gullig du är som kan tänka dig det! :-)
Tycker det låter rätt hräigt med 32 grader också. Ifall det inte är för fuktigt bara. Skönt att ni ska på buffet!
Jag ska försöka lägga in din blogg på google reader igen. Det gick av ngn anledning inte förut därav min otroligt dåliga koll på din blogg sedan du bytte. Men nu när du återigen har ny blogg ska jag testa.
Stor Kram och ha en riktigt skön och mysig Thanksgiving!!!!!

Saltistjejen sa...

Eastcostmom,
ja jag mindes knappt hur själva pappret såg ut. Kanske därför jag missade det när jag letade hahaha! ;-)
Ha en riktigt fin Thanksgiving!
kram!

franziengland sa...

Bra jobbat! Så skönt för er! Jag har ABSOLUT ingen aning om var vårt vigselbevis är, fast kanske R vet, han brukar ha koll ibland... Annars säger vi om det mesta de efterlyser här att "tyvärr, det har vi hemma i Sverige i vårt bankfack" och då går det ganska bra ändå :) . Hade nog dock inte funkat så bra för att få Green Card.

Saltistjejen sa...

franziengland,
hahaha ja tack! Vet inte om det var så bra jobbat men det känns iallfall skönt att vi vet var det är. Nu när vi måste ha det! :-)
Kram!!

Trillingnöten sa...

Hahaha! Det där känner jag igen! Man letar och letar och letar, hit och dit och så plötsligt dyker det man letar efter upp! Bara så där liksom! Hoppas allt går lite bättre nu då :) Kram

Desiree sa...

Gud vad skönt det är när man hittar något sådant som varit borta länge men som är jätteviktigt. Åh vilken lyckokänsla.
Kram!

Anna, Fair and True sa...

Vilken tur att du hittade till slut! Ibland är det så där mystiskt när man redan letat på det stället! Som strumporna som försvinner i tvättmaskinen :)

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
ja jag hittade dessutom ännu en sak som varit borta i typ 1,5 års tid!!!! Det låg i en låda!
Kram!


Desiree,
ja det var en stor lättnad för vi började fundera på var sjutton det kunde ha tagit vägen och OM vi ändå av misstag råkat slänga det med andra papper tidigare. Vi trodde inte det men som sagt när man letar och inte hittar börjar man ju fundera....
Kram!


Anna Fair and True,
haha ja visst är det så!
Jag tycker annars jag brukar vara ok på att leta, men att M är urusel. Denna gång var vi dock rätt dåliga båda två. Tills igår då. :-)
Kram!

Marianne sa...

Skönt att du hittade beviset till slut. Men visst är det så, man letar och letar och plötsligt finns det där man har kollat tusen gånger.

Haha, det påminner mig om när vi tog in katterna i Egypten. Jag var ju bara bihang, det var ju KLAS som tog in dem. Men han var inte med och hämtade dem mitt i natten eftersom han skulle jobba. Jag hade hans pass. Och det gick bra ända till sista instans (det var många instanser). Kunde jag bevisa att jag var gift med Klas? Det stod ju inte i passet att jag var hans fru. Jag försökte med ringarna, men det gick inte. Till slut fick jag skriva på ett papper (skrivet på arabiska) där jag intygade med heder och samvete att jag var hans fru. Om det inte stämde kunde jag åka i fängelse!

Jag åkte aldrig i finkan : )

KRAM!

Anne-Marie sa...

Vad härligt att du hittade beviset till slut. Visst är det mysko att man kan leta efter något och inte hitta det och sedan, vips, finns det bara där. Ja varför inte en snäll tomte. ;) Kram!

Saltistjejen sa...

Anna-Marie,
ja det var så skönt!
och ja jag tycker banne mig att sådana där saker man letat efter och inte hittar men senare hittar på just det ställe där man tycker man kollat flera ggr, DET är mysko!!!! :-)
Kram