Besöket

I fredags kom hon då äntligen. Min kära kära vän! Vid 18-tiden ringde det på dörren och in klev hon med sin resväska som jag var med och köpte förra gången hon var här. Det blev ett otroligt kärt återseende. Under kvällen pratades det en hel del. M kom med Lill-Skruttan och vi beställde hem en pizza. Det åts och pratades ännu mer. Lill-Skruttan verkade dock lite småhängig och klagade på ont i magen. Strax före läggdags (för Lill-Skruttan då) visade sig orsaken till magvärken. Vi satt i soffan och plötsligt kräktes hon. Över sig själv och mig och soffan. Det var början på en väldigt lång natt om man säger som så. Lill-Skruttan hann gå igenom alla sina pyjamasar, alla våra handdukar och en hel del sängkläder. M var till och med upp och tvättade en maskin vid 2-tiden för att vi skulle något för resten av natten. Under tiden satt jag och Lill-Skruttan med en hink på golvet. Min vän sov på vår extramadrass och hon var som tur var såpass jetlaggad att hon faktiskt fick sova en hel del av natten trots att vi var uppe och härjade. Därtill är hon själv tvåbarnsmamma (= van vid sådana här saker) så hon tyckte inte det var fullt så hemskt som man annars kanske kunnat förvänta sig. Men jag tyckte ändå väldigt synd om henne stackarn. Inte roligt att ha en såpass lång resa i ryggen och sedan hamna mitt i ett kräkhelvete.

På lördagmorgonen var vi alla lite lätt slutkörda. Jag hade tillbringat de få timmar av sömn som jag lyckades få tillsammans med Lill-Skruttan på hennes madrass på golvet. Med ett par extrakuddar för mina utstickande ben. Sömnen handlade därför mest om lite lätt småslumrande och inte direkt en lugn och rogivande sömn. Däremellan dessutom kräkavbrott.... Den långa natten till trots så var det ändå väldigt roligt att ha min vän här! Vi tog det lugnt på morgonen eftersom det inte fanns ork till annat. M gick ut och köpte bagels och vi frukosterade i lugn och ro. Endast en kräkincident till inträffade just innan M kom tillbaka men det visade sig senare att det var den sista. Naturligtvis  kände vi alla efter mer eller mindre hela tiden ifall något litet illamående var på uppseglande men förutom att vi var rätt matta så kände vi oss friska så hoppet levde att vi inte skulle behöva drabbas själva.  Efter frukosten sa M att vi skulle gå ut och göra något så skulle han stanna hemma med Lill-Skruttan. Så vi tog tunnelbanan ner till Union Square. Här promenerade vi runt och det blev en del shoppande, dock inte för min del. Lunch på Republic ett av Ms och mina favoritlunchställen. Lika gott som vanligt! Efter maten promenerade vi hem. Hela vägen pratandes såklart....! Man hinner förresten med rätt långa och ingående samtal från 14:e till 63:e gatan kan jag meddela.

På väg hemåt från Union Square. Framför oss sticker Empire State Building upp.

Väl hemma blev det lite fika med M som just vaknat. Han och Lill-Skruttan hade gått och lagt sig strax efter att vi lämnat lägenheten och sedan sovit fram till 16-tiden. Lill-Skruttan sov fortfarande när vi kom hem. Efter fikat gick jag och lade mig en stund hos Lill-Skruttan som fortfarande sov medan M och M gick ut för att köpa kattsand. När de kom tillbaka var vi vakna och Lill-Skruttan verkade vara nästan sitt vanliga gamla jag. Så hon och jag gick ner till Playroom en stund där det blev riktig fart och fläkt då två av hennes kompisar kom förbi. Det är helt otroligt hur snabbt de här småttingarna hämtar sig. Själv skulle man varit mer eller mindre utslagen åtminstone ett dygn efter en sådan natt men hon sprang runt och klättrade och lekte som vanligt trots att hon nästan inte ätit något på ett dygn. Kvällen fortsatte sedan med god köttgryta och fortsatt prat. Men vi var alla ganska trötta efter natten innan så det blev ändå inte alltför sent.

Dagen därpå var det söndag och jag fick ett sms från några av våra vänner om vi ville hänga med ner till SoHo för att testa ett Pretzel Café som skulle vara riktigt bra. Självklart hängde vi på. M skulle dock jobba så han följde inte med. Vi tog bussen ner genom staden och när vi kom in på Cafét visade det sig vara nästan tomt. Alltså var det inga som helst problem att få bord. Jag är ingen superfan av pretzels men det här cafét, som förövrigt hette Sigmund, var verkligen ett där hur många olika varianter av pretzels som helst fanns att köpa. En helt annan grej än de stora salta lite torra kringlor som annars säljs av korv- och gatukök i var och vartannat hörn här i staden. Kul att se och prova. Rekommenderas helt klart till de som kommer hit och vill ta del av den "New-Yorkska Pretzelkulturen". Dessutom var det en jättetrevlig tjej som jobbade där.

Lokalen är ganska liten men mysig.

Det testades lite olika sorters pretzels. Den omtalade "bacon wrapped" hade de dock inte. Själv tog jag en "pretzel sandwich" med brie, kalkon och karameliserade äppelklyftor. Riktigt gott!!! Till detta drack jag ett väldigt gott tranbärste.

Efter våra pretzels gick familjen K hemåt medan vi andra gick till en närliggande park för Lill-Skruttan och hennes kompis E ville leka. Det blev en riktigt mysig stund i snön på en i övrigt tom lekplats. Faktiskt första gången som jag sett Lill-Skruttan leka såpass länge i snön och ha kul. Annars har hon ofta inte varit så jättepigg på just snö mer än för en liten stund.

Här spåras det!

Lill-Skruttan och E.

När tjejerna lekt en bra stund i snön så var det dags att börja gå hemåt. Eftersom Lill-Skruttan var totalt utmattad somnade hon på tre sekunder i vagnen när vi började gå och min kompis M och jag bestämde då att inte hoppa på bussen utan promenera hemåt. Här måste man nämligen fälla ihop vagnen när man åker med barnvagn på bussarna och med ett sovande barn i vagnen fungerar det ju inte. Vädret var dock underbart så det kändes mest skönt att promenera. Vi sa hejdå till Familjen M-S och fortsatte promenaden. När vi är vid Delancey ser vi plötsligt en stor svensk flagga som hängde på ett av husen på andra sidan vägen. Självklart blev vi nyfikna och gick dit. Det visade sig vara en svensk restaurang FISK och de hade sedan september även en liten "affär" där man kunde handla en del svenska/skandinaviska varor. Jag blev alldeles ivrig och det slutade med att vi stannade där och fikade också. Jag har ingen aning om ifall all personalen kunde svenska men han som serverade oss kunde flytande svenska. Kanske var han ägarnas son? Det blev en riktigt mysig fikastund. 

Denna skylten stod utanför restaurangen/fiket.

 Några saker ur menyn....

Lite fler svenska rätter. 

Inredningen kändes lite rolig. Inte alla restauranger som har Helosansalva och Fiskbullar som dekoration.... Dessutom kunde man köpa en del svenskt godis och självklart Ikeasortimentet av sylter etc. Vi hittade även julmust och eftersom vi aldrig fick tag i någon innan jul köpte jag två flaskor med mig hem!

Gott kaffe var det också. Vi slog dessutom till och delade på en bit lingontårta.

Lill-Skruttan sov sig genom hela fikastunden vilket gjorde att vi kunde prata på ostört.

Min kompis M.

Efter fikat promenerade vi hemåt. Vädret var som sagt helt underbart med sol och endast ett par minusgrader så det blev så att vi promenerade hela vägen hem. En ganska redig promenad. Återigen hann vi med att prata mycket om det mesta. Jag gillar att samtala när jag promenerar så det var verkligen en perfekt promenad för min del haha! Lill-Skruttan vaknade på vägen (runt NYU) och sista tio kvarteren var hon inte så glad. Då ville hon verkligen hem vilket man förstår. Min kompis gick dock ytterligare lite till för hon ville hinna in på Dylan´s Candy bar för att handla till sina söner. Även denna kvällen blev det mycket snack. Vi satt uppe till en bra bit över midnatt men sedan var det dags att försöka sova eftersom vi skulle upp i hyfsad tid morgonen därpå. 

I morse blev det en ganska snabb frukost innan det var dags för avsked. Jag hatar avsked! Men värst är verkligen de avsked då man inte har någon aning om när man kommer att ses nästa gång. Om det blir om ett, tre, eller sju år. Så var det i detta fallet. Kanske var det tur att avskedet gick snabbt. Ni vet, ungefär som att dra bort ett plåster. Det är bättre att göra det fort än att dra ut på plågan. Men jag är så glad över att vi fick detta tillfälle att ses. Det har varit en underbar helg (förutom fredagsnatten då som var nästan allt annat än just underbar) och vi har verkligen hunnit med att prata om en massa saker. Som vanligt. Det enda jobbiga med sådana här besök är att man känner hur mycket man saknar att ha mer regelbunden kontakt. Men det fantastiska är att trots att vi inte setts på drygt 3 år så var det som vi sågs igår. När man börjar prata är känslan som om ingen tid har gått sedan vi sist träffades. Och det är en känsla jag verkligen lärt mig är värdefull. Det är sådan känsla som verkligen betyder något. Vänskap hela vägen från ytan ner på djupet. Nu är hon i Baltimore och stannar där veckan ut på jobb. Sedan åker hon tillbaks till Sverige igen. 

Själv var jag hemma från jobbet idag eftersom det är Martin Luther King day vilket betyder att dagis var stängt. Så det var jag och Lill-Skruttan som tillbringade dagen tillsammans. En dag fylld av lek först här hemma med två av Lill-Skruttans kompisar och på eftermiddagen nere i playroom med ytterligare kompisar. Imorgon är det nya tag på jobbet igen.