måndag, september 06, 2010

Avslut och avsked

Jag har redan skrivit en del om det här med att Lill-Skruttan nu ska flytta från sitt gamla Pink Room till det nya Orange Room på dagis. Detta är verkligen en mycket stor och omvälvande förändring i hennes liv. Och det märks. Hon har återigen varit rätt mammig. Även klängig. Det är mycket "Bär mig" just nu. Och hon uttrycker alltid sin motvilja så fort vi nämner Orange Room. Dit vill hon minsann inte!

Just detta med att något nytt och okänt väntar runt hörnet, något som känns otryggt och skrämmande tycker jag är så tydligt i hennes beteende just nu. Hon är rädd för nästan allt nu. Det mesta är "läskit" och hon säger ofta "Jag är lite lessen". Hon gråter mycket och ofta. Och hon har börjat säga att hon "Inte är en stor flicka. Vill vara en baby." Själv tycker jag att man pendlar mellan att få hjärtknipande ont när man känner att man så gärna skulle vilja skölja bort all hennes oro, till frustration och irritation när man känner att det bara blir lite för mycket. För även om man förstår situationen och vill finnas där för henne i det här som är så "läskit" så kan det bli lite väl mycket av de här humörsvängningarna och det gråtklängiga. Även för en mamma. Men visst, sekunderna efter att de här tankarna och känslorna korsat ens inre så kommer skuldkänslorna också. Hon är ju så liten. Världen är självklart stor och utanför hennes kontroll just nu. Ja, det är den väl egentligen hela livet men med tiden lär man sig ju att hantera den vetskapen lite bättre.

Jag kan tycka att det här är lite svårt. Att ha en bra balans mellan stöttning, dvs prata om allt det här och att samtidigt inte överfokusera på saker och ting är inte alltid så lätt. Att inte tappa sitt eget humör eller tålamod när det är alltför mycket gnäll, trots och klängighet är inte heller alltid så lätt. Just humörsvängningar känns som ett nyckelord här och nu. Hon kan gå från att vilja klappa, hjälpa, gosa till att slå, skrika och ilsket slänga saker omkring sig på 2 sekunder. Man hänger inte med. Alls.

En sak vi försöker att använda oss av när vi pratar är hennes "Farwell book". Varje barn får en sådan av sina lärare i slutskedet av läsåret. Där finns bilder på dem och deras vänner från året som gått. Och i slutet av boken finns bilder på de nya lärare som de ska få nästa läsår. Lärarna använder den här boken när de pratar med barnen om de förändringar som ska komma att ske. Sedan kan även vi föräldrar använda oss av boken när vi pratar om detta. Jag tycker även att det är jätteroligt att få en sådan här bok eftersom det på något vis summerar året som gått och visar vad hon gjort under det året. Aktiviteter av olika slag. Roligt att titta i och ha kvar. Ett fint minne.


Framsidan


Några av sidorna i boken som visar allt från målning, musik och legobygge till födelsedagsfirande under året.


En av de saker de gjorde var att besöka Green Room där de hade ägg som sedan kläcktes till kycklingar. Det tyckte alla barn var väldigt roligt.


Hejdå Pink Room!


Här är en av de presenter lärarna fick i år. Det är en Sigg-flaska där ett collage med teckningar/målningar som alla barnen i Punk Room gjort är tryckt på ena sidan. Fint tycker jag och ett bra och användbart "minne".


Under helgen som gått då vi varit tillsammans med Familjen K i stugan vi hyrde har vi pratat en del om den här förändringen också. Både med dem och med Lill-Skruttan. Jag tycker ändå att jag på något vis kanske kanske kan se en liten förändring åt det positiva hållet. Även om hon hela tiden konstaterar att hon "vill till Ruby Room". Men jag tror ändå att det varit bra att vi pratat med henne om flytten såpass mycket som vi gjort. Imorgon börjar inskolningen i Orange Room så då får vi se hur det blir. På riktigt.


*) Den första delen fram t o m texten här under bilderna skrevs innan helgen.


11 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Jag tycker att de där böckerna som de gör (verkar vara på många skolor/förskolor) är toppenbra! Att man går igenom vad som komma ska...Det är inget man gör här i Sverige direkt heller. Men ofta får man gå i samma grupp i mer än ett år här tror jag (beroende på var man går givetvis). Då kanske det är lättare? Jag tror att det kommer att gå bra för E så fort hon börjar och får se hur det är. Nu vet hon ju bara Pink room och kanske föreställer sig hur Orange Room är värsta läskiga stället :) Hon vet ju inget om det från egen erfarenhet. Som du sa så är det ju svårt att veta hur man ska stötta barnet när det blir så här. Man vill ju inte fokusera för mycket på en speciell sak så att det blir "problem" längre fram. Gå på magkänsla :) Man känner sitt eget barn bäst! Kram

Syster i söder sa...

Lycka till. Håller tummarna för lilltjejen. Själv har jag massor att berätta om min helg i storstan. Kram

KARLAVAGNEN sa...

Håller tummarna för att det går vägen. Det blir nog bra efter några dagar. Tror att det som är okänt och hur säger man okonkret, alltså inte har hänt eller är fysiskt närvarande, kan vara lite läskit när man är så liten. Men jag tror att när hon ser de andra barnen och lärarna samt att de har roligt och tycker om varandra så tror jag att det släpper ganska snart. Hittade inte rätta ordet försökte förklara, hoppas att det gick hyfsat.

Btw snygga flaskor!

Anna, Fair and True sa...

Det kommer nog gå bra sedan när hon väl börjar! Ibland kanske man förbereder för mycket och barnet blir mer oroligt eftersom det är så okonkret. Men det är ju svårt att veta när alla barn är så olika. Ibland kan man också tycka att det vore bättre om de inte bytte så ofta men på ett sätt är det ju bra förberedelse för när de väl börjar Kindergarten och skolan för då är det ju byte av klass och klasslärare varje år och inte efter några år som i Sverige.

Annika sa...

Ja, alla står vi inför förändringar. Idag börjar min lilla i high school.
Men, jag är säker på att det kommer att gå fint med Ella på den nya avd nu också. Alla gånger! Så fort hon vant sig kommer det att gå som en dans.
OCH, Saltis, jag vet ju hur KLOK du är, och vilket tålamod du har. Du är en sådan verkligt bra mamma för en liten rädd tjej!!! KOM ihåg det!!
Det här ror ni alla lätt iland.
Stora stärkande KRAMAR!!!

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
visst är böckerna bra!
Och jag tror också att det troligen blir bättre och lättare för henne nu när hon verkligen väl får börja.
Kram!


Syster i Söder,
ååå jag tycker vi ska försöka skypa i helgen så man får höra!!! :-)
Kraaam!


Karlavagnen,
tack! Och visst kan aker som är okända kännas många gånger jobbigare än när man får uppleva dem. Jag hoppas att hon kommer att tycka att det är bra när hon väl kommer dit.
Kram!


Anna Fair and True,
ja det är väl det som varit svårt nu tycker jag, just att hitta rätt balans mellan förberedelse men att ändå inte prata alltför mycket om det hela. Här har de tidigare inte bytt grupp bara en de lärare samt "rum" men nu är det lite nya tag med den nya föreståndaren. Säkert positiva saker med detta också.
Kram!!


Annika,
ja himmel du! TÄNK att din tjej är såååå STOR nu!
Tack också vännen. Du ä så gullig.
Kraaam!

Marianne sa...

Jag kan förstå att det känns lite läskigt för henne, men det kanske blev bättre av helgen när hon fick höra flera gånger att hennes bäste vän också ska till Orange Room. Det är nog bara att räkna med några dagar med trots och humör, sedan är jag övertygad om att det kommer att bli bra. Men visst känner man sig hjälplös!

Tänk, Karolina börjar High School och Ella börjar Orange Room. Stora förändringar för båda!

KRAM!

Anne sa...

Åh vad jag önskar och håller tummarna att denna tisdag, hennes första dag i Orange room går fin-fint. Om första dagen varit sisådär, så är jag säker på att det snart, när några dagar gått kommer gå jättebra.
Jag skulle vilja skriva längre men har haft så besvärligt med migrän och ljuset som flimrar från datorn så säger inget mer just nu. Men hoppas att det här blir en bra dag, för Ella och för er föräldrar (misstänker koncentrationen kanske inte är helt på topp hos er föräldrar idag heller utan att tankarna går till hur det är på dagis...)
Kramar!

Saltistjejen sa...

Marianne,
ja visst växer de fort. Tiende rusar iväg och ibland kan det kännas lite "läskit" det med tycker jag.
Dagen gick över förväntan men mer om det i kommande inlägg. :-)
Kram!!!


Anne,
tack vännen!!! Det gick bättre än väntat tycker jag och jag ska skriva om det sedan. Hoppas verkligen du blir av med migränen snart! Det är HEMSKt med migrän!
Kraaam!

Bejla sa...

Vilket jobb personalen lägger ner på att göra sådana böcker. Vad roligt! :-)

Saltistjejen sa...

Bejla,
ja de är jättefina och roiga at ha de där böckerna tycker jag!