Detta är Olgakatts sista fredagstema för denna gången. Olgakatt som faktiskt är på väg hit för att hälsa på oss. Om allt går enligt planerna kommer hon hit imorgon eftermiddag och stannar en dryg vecka. Skoj!
Temat för dagen är "en kommentar jag aldrig glömmer". Jag har inte haft tid att fundera på temat riktigt men den allra första tanken jag fick när jag såg dagens tema var ett blogginlägg jag skrev för ett bra tag sedan och som skapade diskussion. Mina blogginlägg brukar ju inte göra det annars. Iallafall inte på det här viset. Men det blev en hel del kommentarer hit och dit angående mitt inlägg. Eftersom det är första, och i stort sett enda, gången jag verkligen fått lite mer "beska" kommentarer här i bloggen så minns jag det hela naturligtvis. Däremot mindes jag faktiskt inte detaljerna i kommentarerna, vare sig de jag fick eller mina svar, men nu när jag letade upp mitt gamla inlägg var det riktigt intressant att läsa.
Eftersom ämnet jag skrev om handlade om barn, barnomsorg och föräldraskap minns jag att jag egentligen inte blev särskilt förvånad över de nästan lite hätska kommentarerna. Jag var nog snarare beredd på att det skulle kunna komma en del liknande kommentarer eftersom jag ju insåg att detta är ett ämne som folk har otroligt starka åsikter och känslor inför. Inte konstigt alls.
Det jag kanske reagerade mest på egentligen var 3 saker:
1) en av dem som kommenterade gick över i vad som nästan skulle kunna ses som "personangrepp". Alltså att ha åsikter om mig som person (trots att vi inte alls kände varandra). Detta tycker jag rent generellt är ett "big no no" när det handlar om kommentarer i officiella forum. Alla kan inte tycka likadant och intressanta och konstruktiva diskussioner mellan personer som har olika synsätt är faktiskt något jag tycker om och uppskattar. Däremot tycker jag det är viktigt att man försöker hålla sig till saken. Man måste acceptera och framförallt respektera att andra kan ha helt motsatta åsikter men för den skull kan man inte börja kritisera personen i sig.
2) En av dem som hade en något aggressiv ton i sin kommentar var anonym. Detta tycker jag också är dåligt. Att inte ens våga stå med ett "nick" när man skriver en kommentar i vilken man kritiserar en person känns otroligt fegt. Nej, våga stå för era åsikter!
3) Den här personen som skrivit kommentarerna jag beskrivit ovan skrev sedan ytterligare en kommentar. Ett svar på min reaktion och respons på både hennes samt andras kommentarer. I detta svar ber hon om ursäkt för den ton hennes första kommentarer hade. Det tycker jag var otroligt starkt gjort! Att man ibland låter känslorna irra iväg med en och kan säga saker som uppfattas värre än de är kan vi nog alla göra lite då och då. Men att sedan våga be om ursäkt och förlåtelse - DET är mod!
Ja, att sedan en av alla kommentarerna faktiskt var ett försvar av mig och mitt inlägg gav en ytterligare krydda till hela diskussionen. Även denna kommentator skrev senare en kommentar där också hon bad om ursäkt för att hennes "försvarskommentar" kanske kunde uppfattas som alltför brysk den också. Som sagt, det inlägget är nog det jag skrivit som hittills resulterat i den mest "spännande" diskussionen helt klart.
Nästa fredag har det hunnit bli oktober. Då är det Pettas som tar över temat:
1 oktober- Med öppet sinne tar jag emot....
8 oktober- Historien upprepar sig
15 oktober- Gränser
22 oktober- När tystnad dödar
29 oktober- När jag slutade tro på tomten/storken
För er som vill läsa inlägget samt kommentarerna kan klicka på länken i texten ovan eller helt enkelt klicka här. Vill dock förvarna om att många av kommentarerna är ganska långa....
Ber även om ursäkt för att detta endast blev ett "tell". Hade inte ork eller tid för att hitta passande bilder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
17 kommentarer:
Jag minns inlägget väl och funderad över vad som väcker folks vrede så till den milda grad. Det får vi aldrig vtea, men nu har ju du facit;-))
Ja, en del saker väcker reaktioner, det har jag märkt på min Facebooksida där jag försvarat demokratin efter att SD kommit in i riksdagen. Det är inte populärt och det är helt okej att kalla Sverigedemokrater för idioter och lägga ut namn på deras medlemmar. MEN! Jag gillar diskussioner, som kan hålla sig på en rumsren nivå =)
Det är fantastiskt vad många svenskar blir framåt och frispråkiga såfort de sitter bakom datorn och kan vara anonyma och faktiskt inte behöver stå upp för sin åsikt. Att folk har mage! Klart att man ska uttrycka sin åsikt, ha rätt att fråga och ifrågasätta... Men att dels göra det anonymt och så personangrepp när det handlar om något så viktigt som ert barn? Läskigt. Det var ju inte så att ni beslutat er för att lämna henne ensam i Central Park om dagarna när ni jobbar för det att det är ju så nyttigt med frisk luft... Galenpannor finns det gott om som gärna tycker och tänker, anonymt då.
Trevlig helg! Kramar
Det är väldigt vanligt - och tråkigt - att folk inte kan skilja på sak och person. Det visade Ohly helt tydligt i söndags när han vägrade att sätta sig i sammar rum som Jimmie Åkesson, ledare för SD. Bättre om han kunde debatterat med honom istället.
Jag håller också med Annika i det hon skriver.
Jag förstår inte heller varför folk inte kan stå för sina kommentarer på bloggen, utan väljer att inte skriva under med namn. Så fegt! Men jag håller med om att det var modigt att skriva och be om ursäkt...
Jag tycker det är ynkligt att inte träda fram och stå för sina åsikter. Men jag måste säga att det var ju himla bra när hon/han bad om ursäkt! Jag har ju fått en riktigt betsk kommentar, också från en anonym, och blev så paff på tonen i kommentaren. Vi tycker olika. Så enkelt är det bara!
Kram på dig och Happy Friday!
Jag minns det där. SÅ väl!!
OCH vad förbannad jag var på trångsyntheten som lyste igenom. OCH på de anonyma kommentarerna.
Jadu, jag minns att jag klickade mig in på din blogg säkert 20 ggr då för att läsa kommentarer som kom in.
Alltid lite kul när diskussionen flödar, men så fegt att gå till angrepp, och anonymt dessutom.
KRAMAR!!!
Fritt ur hjärtat,
ja det är nog så att om man skriver om saker som folk har väldigt starka åsikter och känslor för så får man nog vra beredd att det kan bli reaktioner. Vilket jag tycker är bra rent allmänt, men jag gillar inte när man övergår till att attackera skribenten istället för själva "saken".
Kram!
Annika,
ja sådant som du beskriver väcker alldeles säkert starka reaktiooner det med. Jag vet att vissa tyvärr ser allt i svart eller vitt. Men så länge man kan diskutera och debattera utan att hoppa på någon personligen tycker jag det kan vra otroligt intressant och BRA med just debatt!
kramar!
Mrs Clapper,
ja det är inte snyggt att lämna den typen av kommentarer anonymt det håller jag med om. Det som var positivt i det här fallet tycker jag var att personen ifråga verkligen kom tillbaka senare och bad om ursäkt och då "skrev under".
Sedan insåg jag redan då att just barnfrågor väcker otroliga reaktioner hos folk så då får man nog vara beredd på att man kan få sådana kommentarer. Även om jag inte gillar just anonymiteten och personangrepp.
Kramar!
Musikanta,
ja det är tyvärr vanligt detta. Att man inte skiljer på person och sak. Trist. Oh att ignorera personer är nog det värsta som finns oavsett vad den personen står för åsiktsmässigt. Som du säger bör särskilt politiker ta debatten och istället på demokratisk väg försöka få fram varför folk inte ska rösta på sådana partier som t ex SD. Enligt MIN åsikt då....
Visst var det fint att hon skrev och bad om ursäkt! DET tycker iallafall jag var imponerande och ytterligare visade att vi alla kan göra misstag och bli lite "heta på gröten" när det gäller vissa saker, men det är aldrig för sent att ändra ståndpunkt och att kunna förklara sig. Jag tycker det var såååå modigt!
Kramar!!
Taina,
ja det är starkt att kunna be om ursäkt. det är nog tyvärr inte så vanligt. Mn vi kan ju alla fälla ngn kommentar vi senare ångrar och då är det ju fint om man vågar be om ursäkt för det. Oavsett om det sker på en blogg eller IRL. :-)
Kram!!!
Annika,
haha ja jag minns att vi prataade om detta när vi sågs för första gången IRL lite senare då du var här med K för din väns bröllop! :-) Visst ska man stå för vad man skriver och jag har aldrig riktigt förstått anonyma kommentarer. Än mindre på nätet där det är enkelt att t o m fejka sig till ett namn! Ett nick eller så. Mend et ser ändå trevligare ut med ett namn även om kommentatorn skulle ta ett falskt namn. Nu tycker jag ju att man bör kunna stå för sin åsikt och därmed med sitt riktiga namn (eller blogg) eller vad det nu är, men vissa har ju t ex "hemliga" bloggar och då fungerar ju faktiskt ett "falkslt" namn bra också. Det finns åtminstone en "person" bakom en sådan kommentar tycker jag jämfört med en helt anonym kommentar.
Kramar!!
Vad intressant, både ditt nya inlägg om detta samt det ursprungliga inlägget och kommentarerna. Jag såg att jag skrivit en kort kommentar vilket jag blev förvånad över för det är ett sådant ämne som jag skulle kunnat ha gett mig in i ordentligt!
Håller med om dina tre punkter här. Att det är dåligt att gå till personangrepp och dessutom göra det anonymt men sedan att det strongt att be om ursäkt.
Jag gjorde faktiskt något liknande nyligen. Fast jag gick inte till personangrepp utan jag pratade i ganska allmänna ordalag (även om jag känner personen litegrann från att vi läst varandras bloggar i minst tre år och träffats en gång) och jag var inte anonym. Men hon tog illa upp och jag bad om ursäkt. Ska inte gå in på diskussionen för mycket för då kanske jag avslöjar personen (inte del av utlands- eller fredagstemagänget men ändå) men jag i taket litegrann eftersom tar för givet hur bra vi har det i Sverige och klagar på allt från föräldraförsäkringen (som ju är väldigt generös) eller kostnaden för förskolan (typ 8-9% av den riktiga kostnaden) eller vad det nu kan vara. Men vi redde ut det i alla fall. Ibland får man helt enkelt vara ödmjuk och be om ursäkt och givetvis även kanske förklara lite bättre vad man menade.
Kram!
Anna Fair and True,
ja till viss del är det ju även lätt att misstolka saker som enbart skrivs. Just som email, kommentarer på bloggar etc. När man inte ser personens ansiktsuttryck, kroppsspråk eller hör tonfall är det lätt att missförstå en skriven text. Detta gäller ju både själva inlägget/texten man läser, samt senare kommentarer som kanske blir en respons på själva texten. Bra att du kunde be om ursäkt du med, även om jag kanske tycker att man som bloggare måste inse att folk som läser kan ha andra åsikter än man själv. Och så länge diskussionen är saklig tycker jag det kan vara mest roligt att ta del av andra personers åsikter. Både i bloggens värld och IRL. På ngt vis handlar det alltid i grund och botten i att man kan respektera varandra och att man har olika åsikter. Kan man det är det t om så att man ibland lär sig ngt nytt just för att man se det hela ur ett annan synvinkel!
Kram!!
Jag minns också såväl det här inlägget och kommentaren. På nåt sätt var det chockerande men samtidigt var det inte ett dugg förvånande.
Ser förresten att du och Annika snuddar vid liknande tema idag, jättebra inlägg från er båda!
Just det du säger om perosnligt angrepp, när det inte längre handlar om att bara tycka olika utan hur det är (eller i alla fall rejält gränsar) till personligt angrepp, precis som du säger tycker jag det är ett big no no. Ännu mer så när det dessutom är från människor som inte känner en alls och inte har en aning om vem man är.
Just föräldraskap, mammaroll, kvinnoroll och hur man som familj lever sitt liv, vardag, vilka livsbeslut man har tagit för att leva sitt liv DET är nog det som jag tycker svennar går mest igång på, där det är så lågt till tak och där man har svårt att se och förstå att det finns ingen svensk rätt mall utan att det funkar utmärkt lösa de här sakerna på olika sätt. Men just i de här frågorna svallar känslorna och de kan ha väldigt starka och dömande åsikter. Jag tycker inte alls det är så i andra ämnen och frågor, även om olikheterna är stora där också, mellan länder osv. Men just det här ämnet.
KRAM!
Anne,
ja tyvärr håller jag med dig i att det är just i frågor rörande familjeliv som svenskar ofta har en rätt dömande och väldigt specifik "åsikt". Allt som inte är som den svenska normen anses fel och konstigt. Man gör sina barn orätt om man är hemma för LITE men också om man är hemma för MYCKET. Konstigt det där tycker jag. Att man inte kan diskutera för- och nackdelar med olika sätt att sköta barn och familj utan att man måste säga att ngt är rätt och annat fel. Enligt min mening finns inga rätt eller fel så länge man inte misshandlar sina barn (fysiskt eller psykiskt) utan man är lyhörd som förälder och försöker att se till barnets bästa så gott man kan under de omständigheter man lever i.
Kram!!
Ja, att vara anonym är faktiskt fegt, tycker jag. Speciellt i den här typen av forum. Nu har du gjort mig nyfiken så jag måste klicka på inlägget och läsa vad som var så förfärligt! :-)
trevlig helg!
Lotta,
haha SÅ förfärligt var det kanske inte. Men lite otrevligt. Men det löste sig ju sedan med ursäkt och allt! :-)
Kram!
Vet du, när jag läste det inlägget du skrev för snart två år sen kom jag på en annan incident som jag kommer att skriva om på min egen blogg. Det involverr ungefär samma sak, fast i Sverige...som gjorde mig rasande arg! Människor som är så trångsynta och idiotiska. Nu skrev ju din kommentator en ursäkt i af. Och det är ju bra! Kram
Trillingnöten,
oj så du har liknande uppelvelser? Hoppas att du itne tog alltför illa vid dig iallafall. Det är så trist när folk ger en negativa kommentarer på det viset. Inte för att man vill diskutera så mycket egentligen, utan mer för att man vill... ja jag vet inte vad? "Knäppsa" skribenten på näsan?
Kram!!
Ja, minns inlägget, så väl. Och de personliga kommentarerna. Jättetråkigt att vissa folk inte kan diskutera utan att ta till personangrepp osv. Olika åsikter är ju bra, men...Och anonymiteten; ja skakar på huvudet...
Kram!
Bejla,
ja det är tråkigt när man inte riktigt kan skilja på sak och eprson som någon av kommentatorerna ovan så bra uttryckte sig. Men jag tycker det var starkt gjort att be om ursäkt ändå! Stor eloge till eprsonen ifråga för detta! :-)
Kram!
Skicka en kommentar