onsdag, september 15, 2010

Labor Day Weekend med vänner - lördag

lördagen vaknade vi till en helt ljuvlig morgon. Gårdagens värme och fukt var bokstavligt talat bortblåst av Earl och det var bara helt underbart väder! Det blev först en utflykt till Bear Mountain (vilket är en State Park) och det zoo som finns där. Senare på eftermiddagen åkte vi in till det lilla samhället Cold Spring för att promenera runt lite. Nedan är bilder från lördagens aktiviteter (obs! det är måååånga bilder...).

En av Lill-Skruttans absoluta favoriter under den här långhelgen i stugan var att lysa med ficklampan som hon hittade där. Till höger i bilden är den härliga inglasade verandan där vi åt frukost och middag, samt en del fika under vistelsen i stugan.


Frukost på verandan.


På väg mot Bear Mountain Zoo passerar man ett område med en stor allmän pool. Här fanns såklart en del godis- och läskautomater. Spännande att trycka på alla färgglada knappar...


På språng!


Lill-Skruttan & jag


Om ni tror att detta enbart är en skylt tar ni alldeles fel. Det hann med att vara både en helikopter, ett flygplan och en båt innan vi gick därifrån.


Familjen K på väg tillbaks från zoo:t.


Väl i stugan igen blev det lite mellanmål.


Peekaboo!


Sedan lite mys.
Här R med sin pappa som läser Lill-Skruttans bok (på SVENSKA!). Bra jobbat!


Även Lill-Skruttan pappamyser.


De båda vännerna roade sig även en del själva.
Så småningom somnade de båda två och vi fick alla en välförtjänt eftermiddagsvila.


Sent på eftermiddagen när barnen vaknat åkte vi till Cold Spring. Ett mysigt litet samhälle som man faktiskt kan åka till med Metro North från Grand Central Station inne i NYC. Här finns även en del vandringsleder i området, men nu med barnen samt en höggravid K valde vi att endast promenera på gatorna.


Vi gick ned till hamnen.


Lill-Skruttan


Lite småprat på bänken.


Bus


Sedan behövde iallafall JAG vila lite.


R tog det lite lugnare.

Krabbfiske på kajen.


Mycket att titta på och undersöka intill vattnet. Vi såg bl a något som liknade en stor frökapsel med vassa taggar på. Är det någon som vet vad det är för något?


På väg tillbaka till parkeringsplatsen passerade vi de här gamla bensinpumparna.


Väl hemma drog papporna igång grillen.


Kvällsvy från verandafönstret.

Efter middagen nattade papporna barnen och jag satt nere i soffan och pratade med K. Vi kom bl a in på det här med att vi båda ser asiatiska ut men inte känner oss hemma i den asiatiska kulturen. Jag gör det ju inte alls eftersom jag är adopterad och växte upp i Sverige sedan 6 månaders ålder. K har asiatiska föräldrar men är född och uppvuxen i Kanada och hon berättade att hon känner sig mer kanadensisk än asiatisk. Det blev en intressant diskussion som grenade ut sig i funderingar kring rötter, kulturer, språk och även rastillhörighet (även om det ju egentligen i biologisk bemärkelse inte finns olika raser av homo sapiens). Som svensk och adopterad, numera
bosatt utanför Sverige
samt mamma till en liten amerikan (även om Lill-Skruttan ju är svensk också) var det lite extra roligt att höra hur en kvinna som själv är s.k "2:A generationens invandrare" har tänkt och funderat kring det hela med ursprung och tillhörighet. K har ju liksom jag även ett utseende som hela tiden skvallrar om vilka gener vi bär. Och självklart kan omgivningen ibland säkert bli förvirrad, förvånad och/eller enbart förundrad över hur lite sådana som vi egentligen tänker på att vårt utseende inte matchar vår kulturella "tillhörighetskänsla." Det blev en ganska sen kväll och M anslöt efter ett tag till vår diskussion. A hade däremot snarkat in tillsammans med R.

Jag måste säga att jag tycker det är otroligt hur man kan klaffa med vissa personer. Med Familjen K känner både M och jag att vi verkligen är på samma våglängd. Vi kan skämta om det mesta (även väldigt "icke-PC" saker) och vi kan även ha väldigt givande diskussioner om allvarliga ämnen. Däremellan är det alltid kul att småsnattra och skvallra lite om vardagiga händelser. Det känns otroligt lyckosamt att vi lärt känna dem och jag tror och hoppas att det är en vänskap som kommer att kunna hålla även när vi i framtiden kommer att gå skilda vägar.

15 kommentarer:

Livet enligt Jenny sa...

Åh vilken otroligt mysig helg ni har haft! Håller med dig, det är obetalbart att hitta vänner man klickar med och som man faktiskt kan ha roligt med och konversera med. När bär det av hem till Sverige "for good" så att säga??
Kramen

Saltistjejen sa...

Jenny,
Ja det är så härligt när man träffar sådana vänner. För min del är ett bra socialt nätverk A och O så det känns otroligt bra att vi lärt känna så många här som vi tycker om. En framtida hemskhet hänger fortfarande i luften. Inget bestämt än men under nästa år vet vi förhoppningsvis mer.
Kram!

Anna, Fair and True sa...

Låter som en mysig dag! Man verkar hinna med så mycket när man har småbarn för att man går upp så tidigt haha! Aktiviteter både FÖRE och EFTER lunch! :)

Intressant att höra om era diskussioner också.

Var har ni förresten köpt lillskruttans klänning?

Annika sa...

Härlig helg med härliga bildbevis.
Ja, att hitta folk man klaffar med är GULD värt!! Så roligt att ni funkar så BRA tillsammans allihopa!! DÅ blir det extra tungt förstår jg om ngn av familjerna måste flytta. USCH vad jag fält tårar över sådant i min dag...
Kram!!

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
Haha ja när man kommer upp på morgonen hinner man ju lite mer ;-)
Lill-Skruttans klänning är köpt i Sverige nu i somras. Tror den är från P.O.P
Kram!


Annika
Ja det kommer att bli känslomässigt väldigt jobbigt den dagen vi eller våra vänner flyttar. Tyvärr vet vi att en av de familjer vi umgås mycket med nu kommer att flytta redan till sommaren. Så tråkigt särskilt som Lill-Skruttan också kommer så bra överens m deras dotter.
Kram!

Marianne sa...

Vilken härlig helg! Jag ser ju inte så asiatisk ut, om det kommer på tal tror folk snarare Sydeuropa än Asien, men jag förstår din känsla av vilken kultur man så naturligt tillhör. K måste i alla fall ha fått med sig lite av föräldrarnas kultur, jag tänker på mat och vissa traditioner, något som du verkligen inte har kunnat få av dina födelseföräldrar. Jag har inte fått mycket från min pappa heller, så den där asiatiska kulturen ÄR verkligen främmande. Det lilla jag vet och kan har jag läst mig till i Lund : )

Har du förresten varit i Korea någon gång? Jag har varit i Indonesien en gång, men jag skulle nog vilja tillbaka en gång till.

KRAM!

Saltistjejen sa...

Marianne,
ja det var en jättehärlig helg! Nej jag tycker ine att jag riktigt kan se dina asiatiska gener heller. Iallafall är det inte något jag har tänkt på så jag blev lite förvånad minns jag, när du berättade att du har Indonesiskt ursprung. Ja K har självklart fått mer från sina föräldrar vad beträffar mat och traditioner än vad jag fått av mina. Nu menar jag asiatiskt då alltså! Men hon berättade att hennes pappa faktiskt är till största delen uppvuxen på Jamaica, så även HAN hade inte så mycket asiatisk kultur med sig direkt. Så jag tror att det kan ha bidragit såklart.
Jag har aldrig varit i Sydkorea och skulle gärna åka dit någongång tror jag. Men mitt intresse för lande och kulturen där har varierat mycket under åen. Jag har aldrig varit jättenyfiken som vissa andra adopterade är, utan snare tyckt att det vore kul att besöka Sydostasien rent allmänt. För den annorlunda kulturen och den goda maten! :-)
När jag var yngre frågade mina föräldrar om jag ville att hela familjen skulle åka till Sydkorea. För att jag skulle få bekanta mig mer med det land jag var född i. Men när jag frågade om vi inte kunde åka till Australien istället för det var jag mycket mer intresserad av, om vi nu ändå skulle resa så långt, så lade de resplanerna åt sidan helt. Det var ju liksom itne riktigt DET som var tanken med en resa tror jag... ;-)
Tror M varit mer intresserad av syostasien förr för jag har för ig att han läst något (i Lund han med) om kulturen eller så??
Kramar!!

Fröken Anki sa...

Vilket mysigt stalle det dar verkar vara. Toppen att universitetet har det och att man kan lana det. Det ar valdigt fint i Hudson River Valley, det lilla jag sett nar vi akt igenom. Jattefina bilder! Och vadret ser ut att ha varit fint ocksa.

Harligt att ni fick en san fin helg dar!
Kram

Saltistjejen sa...

Fröken Anki,
Hudson Valley är fantastiskt. Särksilt om hösten. OM ni får tillfälle att besöka Hudson Valley under hösten så gör det! Det är fantastiska färger och vacker natur. Eftersom ni gillar att vandra en del så kan ni även göra det för det finns en hel del olika vandringsleder runtomkring.
Kram!

Trillingnöten sa...

Vad underbart det låter!! De människor man kan bo med tillsammans en helg - de är riktiga vänner anser jag :) Eller låt säga en vecka. Då får man se varandras baksidor också :p hehe. Skämt å sido. Jättekul att ni fått så bra vänner! Kram

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
haha ja till viss del ligger något i det att om man kan bo tillsammans ett tag och fortfarande gillar varandra så är man vänner. :-)
Fast jag har även väldig nära vänner som jag aldrig skulle vilja dela boende med. Så vänskap handlar såklart om så mycket mer äna tt man står ut med varandras ovanor... ;-)
Kram!

Mrs Clapper sa...

Vilka härliga bilder, "bus"-bilderna var ju underbara!! Smittar verkligen av sig med glädje... Stugan ser ju väldigt mysig ut, en sån där eldstad känns ju mitt i prick!
Kram!

Saltistjejen sa...

Mrs Clapper,
tack!! ja stugan var bra men eldade gjorde vi aldrig för det var lite för varmt. Förra gången vi var här uppe (i den andra stugan) så eldade vi dock mycket för det var i mitten av oktober och nätterna var jättekalla.
Kram!!

Marianne sa...

De har en Ost- och Sydostasien-linje i Lund. Det är där jag har läst, M också? Man kombinerar ett språk och områdesstudier. Haha, det var inte egentligen meningen att jag skulle plugga där på heltid, för jag jobbade ju heltid. Skulle bara sitta med på språklektionerna. Men huvudläraren i indonesiska övertalade mig att läsa allt : )

Så roligt, jag kan se scenen framför mig när dina föräldrar var pedagogiska och omtänksamma och ville åka till Sydkorea med dig och du hellre vill till Australien! : D

KRAMAR!

Saltistjejen sa...

Marianne,
jag vet faktiskt inte om det var den, men det var det kasnke..? fast jag vet inte heller hur länge M faktiskt läste den?
Kram!