Utställning - Yoshitomo Nara

Det blev ju som jag redan tjatat tillräckligt om här, rätt mycket jobb under mellandagarna. Men en sak vi ändå lyckades göra var att komma iväg på en utställning jag och M velat gå på under hösten. Det var den japanske konstnären Yoshitomo Nara som ställde ut på Asian Society här i New York City. Utställningen "Nobody´s fool" har pågått hela hösten och sista dagen var nu den 2 januari och det var då vi gick dit. Jag kände inte till Yoshitomo Nara så väl innan jag för något år sedan fick ett paket med kort av en av mina vänner. Det var kort som hon köpt när hon var i Paris och de var målade av just Yoshitomo Nara. Hon gav dem till mig eftersom hon tyckte om dem och även för att hon tyckte de påminde om Lill-Skruttan. Även M har fått höra detta när han för ett bra tag sedan var med Lill-Skruttan i en intilliggande lekpark och en av föräldrarna till ett annat barn pratade med honom. Den föräldern nämnde också att hon tyckte att Lill-Skruttan påminde väldigt mycket om de barn som just Yoshitomo Nara målar. Och till viss del stämmer det verkligen. Till största del för att Lill-Skruttan såklart har en del asiatiska drag över sig, men det finns även andra saker som gör att vissa av "Naras barn" liknar henne. Kanske är det truligheten i en del av bilderna, haha! En av hans stora skulpturer "White ghost" har stått ute i mitten av Park Avenue under hösten och den har vi passerat många gånger.

En av de målade tallrikar som fanns i utställningen. Det visade sig dock att man inte fick fotografera där så när jag tog detta fotot blev jag tillsagd och fick därefter snällt stoppa ner kameran igen. Därför finns inga fler bilder från uställningen men om ni klickar på länken i stycket ovan så kan ni se lite mer.

Efter att jag sett mer av Yoshitomo Nara´s konst måste jag säga att jag verkligen fallit för den. Han porträtterar ofta barn eller i vissa fall även valpar och kattungar men på sitt eget unika sätt. På många vis balanserar de mellan det söta och oskuldsfulla (som barn eller djurungar ju ofta är eller anses vara) och det "förbjudna" eller mer "mörka".  Just den här balansen gör bilderna så intressanta. Som något sötsurt. De flesta av bilderna väcker helt klart en känsla. man känner sig inte helt bekväm, men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Hans figurer har stilistiskt sett även påverkats mycket av den japanska mangakulturen vilket syns och kanske gör även detta att jag tycker om dem, för jag är lite svag för manga.

Jag tycker otroligt mycket om "Oh my God! I miss you." och likaså bilden till höger som heter "Too young to die". Alla dessa bilder är motiv på de vykort jag fick av min kompis.

Nedan är några ord om Yoshitomo´s konst:

"The enigmatic, abbreviated quality of Nara’s style may be an invitation for you to take your best subtextural potshot. But take care. In doing so, you risk revealing a lot about yourself, more than might be comfortable. Nara’s artworks are sticky-sweet booby traps, Rorschach tests for a post-modern innocence quotient. They are candy-cane puzzles begging to be deciphered, only to reveal the cavities inside our own grown-up hearts."

text från: www.assemblylanguage.com/reviews/Nara.html

Även själva utställningen vi var på tycker jag var otroligt välgjord. Det var inte enbart konst som hängde rakt upp och ner på väggarna, utan man hade byggt en hel del olika "installationer" med eller kring konsten. Det var som att besöka olika rum och i vissa fall få tjuvkika lite på tavlor genom små fönster i väggarna. Eller i vissa fall var hela hus uppbyggda med rum som man kunde gå in i. Eftersom Yoshitomo Nara inspirerats och influerats mycket av musik hördes även den i flera av utställningsrummen. Jag är väldigt glad att jag kunde ta lite tid från mitt skrivande så vi hann uppleva den här utställningen för det var den verkligen värd.

En review av utställningen fanns att läsa i NY Times tidigare.

Nara målar/tecknar inte enbart utan gör även "skulpturer".

Hunden heter "pupcup". Dessa bilder är lånade från nätet.

Här är några fler bilder. Längst till vänster är en av mina favoriter; "The little Star Dweller". Bilden längst ner i högra hörnet heter; Don´t cry tears, love me!" och den i övre högra hörnet heter "Harmless kitten". Även dessa bilder är lånade från nätet. De två längst till vänster fanns med på utställningen.

Det här är också från min "vykortssamling", där texten är den som står längst bak på samlingens omslag.