Tidigare i eftermiddags
Och där for de iväg...
Precis sekunderna efter att jag tog denna bilden sa Lill-Skruttan "Jag saknar dem REDAN!" och sedan började hon gråta.
Hemma kastade hon sig på golvet och grät
Efter en stund bestämde hon sig för att rita en teckning. "En sorglig teckning utan färg i bara grått, för just nu känner jag att det är grått i hela min kropp. SÅ sorgligt ÄR det."
Här är den. Studie i Grått - Avskedet.
Som ni kan se är vi alla mycket ledsna - Pappa M, Mamma, Lill-Skruttan, Farmor, Svägerskan och Loff.
Och visst känns det tomt nu när de rest. Igår kväll spelades det Kinect och Pipolo. Det var tjo och tjim. Prat och skratt. Lill-Skruttan har varit uppspelt och exalterad i stort sett sedan Skånefamiljen kom hit. Men ikväll har det varit betydligt tystare. Vi saknar dem. Mycket. Nu ska vi försöka återgå till vår vardag igen. Lite tid lär det ta. Att anpassa sig tillbaka. Till verkligheten och vardagen.
Inlägg
16 kommentarer:
En studie i grått....så känns det ju! Skönt att få gråta ut och rita av sina känslor.
Ja, vi vet ju hur det är. Så underbart att vara tillsammans, så tomt när att komma hem efter att ha sagt hej då.
Hoppas ni får en skön helg och kan Skypa med varandra
KRAM!!
Lotta,
ja visst är det så. Tomt tomt tomt när man kommer tillbaka efter avskedet. Samtidigt är det på sätt och vis skönt att komma in i vanliga rutiner också. Dagarna med besök är så roliga men oj så intensiva. Man skulle inte riktigt orka med denna takten så länge till...
I helgen blir det Skype helt klart! Och så hoppas vi att det inte ska dröja alltför länge innan vi ska kunna träffas igen.
Kram!!
Det kan jag förstå... det är ju en bit! Inte så att man kan ta bussen o hälsa på!
Fin teckning, bra att få rita eller skriva av sig! Ni får njuta av varandra! Hitta på något roligt i helgen!! New York måste vara underbart vacker nu!
Stor StyrkeKram!! Anna
Lilla tjejen, vad fint hon tecknade. I grått...
Åh finaste lilla E hon visar verkligen det ni säkert alla tre kände. Det blir så himla tomt då man haft kärt besök som far. Usch avsked är inte kul. Jag vet ju hur mycket ni har längtat efter detta besök och hur ni har glatts åt det både innan och då de var hos er. Men jag hoppas att ni får tillfälle att ses om inte allt för länge igen.
En stor varm kram!
Usch ja, avsked är jobbiga. Och när man har haft folk hemma hos sig själv blir det ju inte bara trakigt med själva avskedet och separationen utan det blir ju sa fruktansvärt tomt i huset.
Det är jobbigt och jag vet precis hur ledsen och tom och gra man känner sig.
Hoppas att ni kan ses snart igen.
Ska ni aka till Sverige nagot i sommar?
Stora kramar
USCH ja. Jag tycker också att avsked bara blir värre och värre med åren.
De är vidriga.
Hela avresedagen har ett grått stråk av vemod. HATAR!!
Avskedsprocessen börjar redan då man vaknar, ibland kvällen före.
MEN Ellas teckning är jättefin. VAD duktig hon är och vad hon KAN.
Ja, jag tycker verkligen det. Otroligt, Saltis.
Nu hoppas jag att ni snart kommer ur den bubbla som uppstår efter ett lyckat besök.
Kramar från mig!!
Channal,
ja det är inte så ofta vi ses så det är alltid lika jobbigt när man måste säga hejdå. Ännu mer då man inte vet NÄR man kommer att ses nästa gång. :-(
Att E ritar sina känslor känns bra tycker jag. Ett otroligt bra sätt att kunna uttrycka stora känslor där orden kanske inte alltid räcker till.
Kram!
eastcoastmom,
tack! Och ja, det är lite grått men vi vetju att vardagen kommer rulla på som vanligt snart igen. Och vi gläds åt att besöket var så lyckat!
Kram!
Desiree,
ja det är jobbigt med avsked. Särskilt då man inte har något nytt datum att liksom sikta på. Vi vill ju gärna hem i sommar, men vi får se hur det blir. Vi har inte bokat några biljetter än...
Kramar!
Martina,
ja det blir så tomt. Man är van vid att ha hela huset fullt och E blir liksom van vid att det alltid finns någon som hon kan prata, leka eller busa med.
Vi hoppas komma till Sverige i sommar men än är inget bestämt.
Kram!
Annika,
nej visst är det så att det blir jobbigare med tiden. Jag tycker kanske att det känns så mycket för att ju fler år man stannar här desto mer "permanent" är ju det här med det långa avståndet och de infrekventa möjligheterna till att ses. I början tänkte vi ju att vi skulle flytta tillbaka till Sverige men nu vet vi ju inte alls om det blir så. Alls.
Och Tack! Jag är glad över att E kan uttrycka sina känslor med penna och papper. Sådant hjälper. Och jag tror det är ngt hon kommer kunna ha glädje av under hela sitt liv. Att uttrycka sina stora känslor på andra sätt än med ord, de gånger orden kanske inte riktigt räcker till.
Kramis!!!
Åh vad jobbigt! KÄnns i hela hjärtat när jag läser detta!! Vad jobbigt med avsked!! Speciellt för en liten som E...Stor kram till er alla
Trillingnöten,
ja det är jobbigt. Och för E är det såklart ännu jobbigare på ETT vis. Just för att det ju i hennes värld är en evighet tills vi kommer träffas igen. Vår tidsuppfattning är ju inte riktigt likadan, men för oss är väl det jobbigaste att vi liksom "vet" hur knepigt det är att få till resor och träffar ändå...
Jaja, det man får trösta sig med är att hon lyckats få en så otroligt bra och fin relation till Skånefamiljen TROTS att vi ses såpass sällan ändå. DET är ju verkligen rätt fantastiskt iallafall.
Kram!
Lilla dina -vilken fantastisk teckning!
Emma,
Tack! Och ja den är fin, men när jag sa det till henne igår svarade hon "nej den är inte FIN den är SORGLIG!!"
:-)
Inte så dumt sätt att uttrycka sina känslor på! Jag önskar man kunde vara lite sådär som vuxen också :) det är inte lätt att förstå avstånd och varför man bor som man gör, det förstår jag inte själv heller. Avsked är alltid jobbiga, ibland så jobbiga att det nästan är lättare att inte ses alls. Fast det vill man ju och gör såklart.
Steel City Anna,
nej visst är det ett bra sätt att kunna uttrycka sina känslor på. Just genom att rita, måla eller kanske spela musik/dansa tror jag är sådana uttryckssätt som verkligen kan hjälpa en.
Avsked är fruktansvärt jobbiga. Usch! Men det är priset man får betala för att få träffas när man bor såhär långt bort. Och det är ändå värt det. Att inte ses alls vore ändå jobbigare.
Ja det var en mycket sorglig teckning. Så otroligt bra av er kloka tjej. Vilken fantastisk teckning. Det hjälper att sätta känslor på pränt. Önskar er en fin helg, lite lagom sorglig och massor av fina minnen att prata om.
KRAM!!
bettankax,
Tack! Jag tror som du att det är jättebra att kunna uttrycka sig i både färg och form.
Hoppas även du får en riktigt fin helg!
Kram!
Skicka en kommentar