fredag, maj 31, 2013

Behöver tid

Just nu rusar allt runt runt runt. Både på jobbet och privat. Det är massor av måsten som knackar på axeln, viskar i mitt öra, eller till och med ropar högt ibland. Som en konstant kör av viskningar och rop. I mitt huvud. Inte konstigt att man blir trött. Igår hade jag lätt huvudvärk hela dagen faktiskt. Jag tror det är stressen. Men visst, det kan ju vara fukten och hettan också. Eller en kombo.

Jag längtar just nu till att den här superhektiska perioden på jobbet ska vara över. För det ÄR verkligen otroligt intensivt nu. De här topparna vi har inför de stora konferenserna (två om året med ca ett halvårs mellanrum) är verkligen ingen barnlek. Det är konstant saker som skulle varit gjorda igår. Tusen saker att hålla i huvudet. Personer att kontakta. Att minnas att man ska kontakta. Och att göra det i tid. Det kan ibland vara en av de stora utmaningarna i mitt jobb just nu. Plus att i vissa fall ha silkesvantarna på då man knattrar emails på tangentbordet. Diplomat i miniformat får man vara ibland. Ni vet. Lika delar lirk, smicker och mutor. Hahaha!

Jaja, jag ska inte klaga alltför mycket. Jag tycker galet mycket om mitt jobb faktiskt! Stortrivs. Både med arbetsuppgifter och kollegor. Och med min chef som är underbar! Varje dag gläds och förundras jag över att jag faktiskt fått den här möjligheten. Jag tror ändå att saker och ting ibland sker, eller INTE sker, av en anledning. Alla de där jobben jag sökte men aldrig fick. Alla ansökningar jag svettades över. Skickade. Väntade svar på. Svar som aldrig kom. Alla besvikelser som för ett år sedan hopade sig till ett gigantiskt träsk av dåligt självförtroende, ilska, sorg, frustration och stress. Det var överjobbigt då, men såhär i efterhand är jag så glad och tacksam över att jag inte fick något av de andra jobben jag sökte. För jag har svårt att tro att det skulle slagit det jag nu har. På flera plan. Både rent karriärsmässigt men också vad gäller hur mycket jag utvecklas och hur bra jag trivs. Trots den höga arbetsbelastningen som det stundtals är.

Men visst, just nu känner jag att det snurrar lite väl fort. Denna veckan har varit så jobbintensiv att jag verkligen fysiskt nästan känt av att det inte riktigt känns rätt. Långa dagar. Häromdagen var det 11 timmars arbetsdag. Och igår jobbade jag visserligen hemifrån men tog mig inte ens tid för lunchpaus. Konstant jobb i huvudet. Kollade min mailbox igårkväll och insåg att jag faktiskt svarat och skickat mail från 5.30 på morgonen till 23.30 på kvällen. Flera av dagarna denna veckan. Självklart har jag inte arbetat alla timmar däremellan, men det visar ändå på hur pass "påkopplad" man är under hela sin vakna tid.

Så jag har bestämt mig för att idag ska jag sluta jobbet tidigt. Jag känner verkligen att jag behöver det. Det kommer att bli hämtning av Lill-Skruttan redan efter "nap time" på dagis och sedan ska vi tillsammans med en av hennes bästa kompisar gå till någon lekpark och hänga där. Ungarna lär inte hänga så mycket gissar jag utan leka med vattenspridarna. För jo, det är hett hett hett här i staden idag. Redan 31 grader och klockan är bara strax efter 10 på förmiddagen. Så vattenspridarlek blir perfekt. Jag känner att jag behöver bara vara lite. Vara mamma. För den senaste tiden har jag kanske inte varit helt bra på det. Närvaron. Ni. Vet. Den där som det ibland kan vara så svårt med. Särskilt när man har tusen andra saker i huvudet. Och jag tror hon känt av det. Omedvetet på något vis. För hon har varit mer mammig än vanligt den senaste tiden. Lill-Skruttan. Så i eftermiddag tänker jag logga ut och försöka vara i nuet. Försöka lära av min underbara snart-5-åring. Nuet. Ni vet det där som försvinner nästan lika fort som det kommer. Det där magiska ögonblicket. Att vara. Här och nu. En av livets svåraste konster. DEN ska jag träna på i eftermiddag. Och jag ser fram emot det!


6 kommentarer:

Lisa sa...

Vilka langa arbetsdagar men fint att du trivs sa bra pa jobbet! Det är guld värt. Njut nu av nuet & ha en riktigt underbar helg. Här har det regnat 2 dagar i sträck!!!
Kramar, Lisa

eastcoastmom sa...

Här och nu. Njut helgen!

Saltistjejen sa...

Lisa,
ja det är otroligt fint att jag gillar mitt jobb så mycket- Men som sagt periodvis blir det lite mycket... ;-)
Och ja jag ska njuta nu snart. Av nuet. Hoppas ni får en riktigt fin helg!
Kram!


eastcoastmom,
Tack! :-)
Och njut även ni av helgen!
Kramar!

Desiree sa...

Det märks att du trivs väldigt bra på jobbet och tycker att det är kul även om du har superintensivt. Jag hoppas att det blir lite lugnare snart här framöver. Jag tror också att saker och ting många gånger händer av en viss anledning. Ja en riktigt skön helg och hoppas du får njuta och ladda batterierna.
Kram!

ExPIAtriate wife sa...

Visst ar det underbart att ha ett jobb som man ar villig att ge all denna tid, som man kanner engagemang for och som man ar villig att gora det dar lilla extra men ibland maste man satta stopp och ta ett djupt andetag. Barnen ar en klar indikation pa att man varit franvarande for lange, aven om inte rent fysiskt och en bra signal att gora som du sager, att "bara" vara, njuta av nuet, tanka lite energi, umgas med familjen och vanner. For tillater man sig inte det sa gar man snart in i vaggen. Och efter lite energiladdning sa ar man redo igen!
Stor kram!!!!

Saltistjejen sa...

Desiree,
ja det är så himla skönt att tycka om sitt jobb. Det gör massor.Men nu ser jag ändå fram emot att det ska lugna ner sig lite efter juni. :-)
Kram!


ExPIAtriate wife,
ja det är en lyx att känna så inför sitt jobb tycker jag. Att verkligen tycka om det man gör och känna stöd och ha roligt med sina kollegor och sin ledning. Och jag älskar att jag hela tiden får lära mig något nytt och utvecklas!
Men visst är det viktigt att göra annat också. Att även under jobbintenisva perioder ta sig tid till familjen, vänner och ibland även enbart sig själv. Som du säger så märker barn det tidigt och det är verkligen ett tecken på att man bör ändra balansen lite i livet. Ladda batterierna med familj och vänner är ju bland det bästa som finns tycker jag.
Kram!!