Jag minns ännu Stormen Gudrun i Sverige. Den drog fram och skördade både liv och egendom. Jämfört med den tornadon som svept över Oklahoma City var Gudrun endast en vindpust. Stormen Gudrun som nådde 42 sekundmeter i vissa av byarna. Detta kan jämföras med 200 miles per timme vilket motsvarar ungefär 90 sekundmeter, eller dryga 320 km/h!! Vi såg ju även Sandy på nära håll här i höstas. Hur mycket förödelse som följde i dess spår. Och även detta var inget i jämförelse.
Så idag går mina tankar till Oklahoma och alla andra som drabbats av ännu en naturkatastrof.
Inlägg
8 kommentarer:
Stackars människor. Vad ska man säga?! Obeskrivligt att ha förlorat nära och kära och allt man ägde. Visst gar tankarna till Oklahoma.
Och samtidigt kan jag inte lata bli att tänka tanken att det händer för mycket elände hela tiden; dödsskjutningar, naturkatastrofer, försvinnanden av barn... Ibland känns det som att man bara skulle vilja stänga av alla medier ett tag.
Kramar
Obeskrivligt sorgligt. Hoppas verkligen dessa människor får bättre hjälp än det blivit efter Katrinaovädret. Hörde på nyheterna att av många hus finns bara bottenplattan kvar.
Martina,
Javisst är det så att det händer mycket tragiska saker i världen. Och ibland orkar man inte ta in allt. Och egentligen drabbas ju än fler människor i andra delar av världen där man inte nyhetsbevakar lika mycket. Dagar som dessa är man än mer tacksam över att man har det bra och att ens familj mår bra.
Kram!
Olgakatt,
Ja vi får se hur snabbt och hur bra katastrofhjälpen till alla drabbade kan komma. Vad gäller byggnader så är viss verkligen helt jämnade längs marken. Fruktansvärt!
Ja, gode tid. JAG kunde knappt ta in de bilder som visades igår. Förorten är ju som bortsopad.
OCH vilken skräck. Det går inte ens att föreställa sig.
Många som nu kanske förlorat allt i sina hem, och även sina barn.
Ja, jag orkar knappt tänka tanken ut...
När naturens krafter vrålar så har man inget alls att sätta emot.
Kram till dig denna mulna tisdag!
Ja, herrejosses, det ar svart att ta in vilka enorma krafter det ar fragan om! Far verkligen hoppas att de flesta har klarat sig bra...
Det ar sa hemskt. Var vaken tidigt imorse och det forsta jag gjorde var att sla pa nyheterna for att forhoppningsvis fa hora positiva nyheter om att dom hittat nagra vid liv under natten, men inga solskenshistorier visas..
Som foralder skar det i hjartat och som jag skrev om pa min blogg, har man bott i ett omrade dar man ofta fick ta skydd, blir man lite extra berord, och framforallt tacksam over att vi klarade oss och att man har det viktigaste i livet hos sig och oskadda.
Stor kram
Usch vad hemskt och trist. Tornados är verkligen något ruskigt. Vi hade tur som slapp vara med om någon allvarlig medan vi bodde i Alabama. Minns 2011 då det drog igenom en jättestor tornado i Södra USA och många många dog. Vi hade precis varit där och rest tillbaka till Sverige bara tre dagar innan den kom. Läskigt med dessa naturkrafter.
Kram!
Annika,
nej det är fruktansvärt! Som du säger går det inte att förstå. Alls. Så hemskt. Men jag hörde att de åtminstone inte är så många döda som man trodde i morse vilket är otrolig skönt att höra.
Kram!!
Miss Marie,
ja naturkrafter är verkligen inte att leka med, Fy!
Bilderna man sett på TV idag visar ju ett område som totalförstört. Alt i spillror. Jämnat med marken. Fruktansvärt!
Liz,
ja jag förstår verkligen att det känns ännu starkare för alla som har levt i sådana områden där man varit tvungen att söka skydd ibland. Och visst är man tacksam över att ha sina kära hos sig.
Kram!
Desiree,
ja ni hade väl en del tornadovarningar och så i Alabama. Minns att du berättade om att ni förberedde er för det någongång. Det är så hemskt med naturkatastrofer av denna kaliber.
Kram!!
Skicka en kommentar