fredag, mars 12, 2010

Fredagstema - tid

Nu är det fredag igen och dagens tema är Tid. Detta har jag insett är något alldeles speciellt. Människan försöker ju på alla vis att mäta tiden; sekunder, timmar, dagar, månader och år. Dessutom vill vi även försöka att portionera ut den på ett sätt vi tycker passar. Vi delar därför in livet väldigt mycket efter tiden. Det handlar om allt från att vi ska arbeta en viss mängd timmar och dagar per år till att vi ska försöka "spara" tid. Men tid kan ju egentligen inte sparas. Eller hur skulle man kunna spara tid? Tiden går ju oförtrutet vidare hela tiden i samma takt hur mycket vi än skulle vilja stanna eller skynda på den. Visst kan man säga att "om jag gör detta nu så slipper jag göra det sedan" och detta hävdar många är att "spara" tid. Men det enda vi gör är ju egentligen att omfördela tiden genom att och omprioritera det vi vill eller måste göra.

Jag tror att det absolut allra viktigaste för oss som individer ändå inte handlar om tidsenheterna i sig. Vare sig det är sekunder, minuter, timmar, dagar, månader eller år. Inte heller sekler eller större tidsbegrepp. Nej, för varje enskild individ handlar det i stort sett ändå enbart om "hur vi själva upplever tiden". Ibland kan vi tycka att tiden rusar iväg. Att vi inte hinner det vi skulle vilja under en förutbestämd tid. Ibland tycker vi tiden står i stort sett stilla. Det känns enformigt och långtråkigt. Inget händer.

En sak jag fascineras av vad gäller tidsuppfattning, iallafall hos mig själv, är att jag ofta upplever tiden som "parallell". Alltså att jag under en och samma tidsepok kan tycka att vissa saker känns "som igår" medan andra som ligger inom exakt samma tidsrymd känns som om de hände för en hel evighet sedan. Det tycker jag är märkligt. Just denna tudelade känsla. Denna kluvenhet inför tiden och vad den gör med oss. Kanske är det framförallt stora händelser i livet vi kan känna just såhär inför. Förändringar. Att börja någon ny utbildning. Att flytta. Att träffa sin blivande partner. Att förlora någon nästående. Att få sitt första jobb. Att bli förälder. Att lära känna nya personer som sedan visar sig bli s.k "vänner för livet". Att gå igenom någon form av livskris. Att göra den där efterlängtade resan. Att skaffa det första hemmet. Just den sortens händelser är iallafall för mig något som nästan alltid skapar en känsla av parallell tid. Å ena sidan minns man det som om det hände härom dagen, å andra sidan känns det som om det ligger ett helt liv mellan nutid och dåtid. På exakt samma gång!

För min del är väl det absolut största "problemet" med tiden rent generellt att jag ofta tycker att jag inte har tillräckligt med tid. Eller så har jag alldeles för mycket jag måste och vill göra. För många saker som ska hinnas med. Dagarna flyger fram och det man på måndagen tänkte att man skulle göra under veckan har man inte ens varit i närheten av när söndagen kommer. Tidigare under vintern kände jag ett tag nästan som om allt snurrade alldeles för fort omkring mig för att jag skulle må riktigt bra. Att ständigt gå runt med en känsla av att man simmar och simmar bara för att försöka hålla näsan över vattenytan. Men knappt klara av det. Än mindre ta sig framåt. Det är en väldigt stressframkallande känsla. Tyvärr verkar det vara allt vanligare hos alltför många. Stress och otillräcklighet känns som den moderna tidens nya folksjukdom. Inte endast beträffande själva vardagen utan även i livet som sådant. Man ska hinna med en bra utbildning, sedan göra karriär samtidigt som man självklart ska självförverkliga sig själv på diverse vis som att resa och/eller vara väldigt kreativ. Under samma tid ska man så småningom även börja bilda familj. Träffa en partner, kanske få barn. Man ska vara en utomordentlig förälder och äkta man/hustru och samtidigt vara eftertraktad på arbetsmarknaden. Sedan får man inte glömma att man måste fortsätta ha kontakt med sina vänner och vara social. Inte konstigt att man ibland kan känna sig fångad både i och av tiden. Ekorrhjul eller kvarnhjul är ju ganska välkända symboler för hur alltför många upplever tiden och livet åtminstone periodvis.

Under de senaste veckorna tycker jag dock att den här känslan av att tiden rusar ifrån mig har börjat mildras. Jag tycker att jag återigen börjar kunna njuta av de små ögonblicken. De där små guldkornen som verkligen ÄR ens vardag. De som tillsammans träs på en lång tråd och som man då och då inser faktiskt är själva livet. Rent allmänt tycker jag att jag är ganska bra på att ta tillvara på just de här stunderna. Men självklart kommer man in i perioder när det är svårt för att inte säga omöjligt. Och nu känns det som om jag är på väg ut ur just en sådan period. Fråga mig inte varför det sker just här och nu för det kan jag inte svara på. Kanske är det "bara" våren som är på väg. Ljuset och den högre temperaturen som signalerar till min reptilhjärna att producera mer "må-bra-hormoner"? Oavsett vad orsaken är så är det en oerhört skön känsla när man känner att man börjar få mer kontroll över sin tid. Att slippa känna sig jagad. Fast egentligen kanske det inte alls handlar om att man får bättre tidskontroll, utan att man helt enkelt tillåter sig att släppa kontrollen. Att man kan "flyta med" lite mer.

För tillfället känner jag verkligen en stor lycka i tillvaron och när jag tänker på tiden som sådan är det mest i termerna "Snälla snälla kan ingen stanna tiden NU?!?!?!" För just nu är det mesta runtomkring mig så otroligt! Självklart finns det både små och större problem som dyker upp här och där, men det gör det väl alltid? Sådant måste man nog bara lära sig leva med helt enkelt. Nej, vad jag menar är att jag just nu känner mig så tillfreds med det mesta trots alla de här små och större problemen. En stor del av den här glädjen är självfallet Lill-Skruttan som just nu är inne i en oerhört rolig period. Det känns helt fantastiskt att få följa med henne nu. Hon utvecklas otroligt snabbt och jag tycker mig se förändringar från vecka till vecka. Det är knappt man hinner med i svängarna. Därav min känsla av att jag så gärna hade velat stanna tiden en stund. Pausa och sedan spela den i något långsammare tempo. Men eftersom detta är omöjligt försöker jag nu att göra mitt bästa för att ändå på mitt eget vis "sakta ned tiden" lite. Nämligen att försöka vara närvarande i nuet. Sådär riktigt "kvalitetsnärvarande" salltså. Det lyckas såklart inte alltid, men hittills måste jag säga att jag känner mig rätt nöjd ändå. Att lyckas leva ordentligt i nuet är nog det enda sätt jag faktiskt känner till som gör att tidsupplevelsen blir sådär lite "kristalliserad". man karvar in minnen i tiden som sedan finns kvar länge länge. Men det är självklart inte enkelt. Ofta är det just det där ekorrhjulet som lätt kan ta över och snurra iväg med en så att man knappt minns vad man gjorde i förrgår.

För att visa just hur mycket som hänt med Lill-Skruttan det gångna året tänker jag avsluta det här inlägget med några bilder och ett videoklipp. Dessa är tagna med i stort sett exakt ett år emellan. Just i det här fallet slås jag av just den där parallella tidsupplevelsen. Det känns som om det var igår, men samtidigt en hel evighet sedan.


Från liten knodd i mars 2009















Till betydligt större tjej som testar mammas skor och funderar över varför mamma ställer så knasiga frågor.

27 kommentarer:

Fritt ur hjärtat sa...

Ett väldigt fint inlägg Saltis! viktiga funderingar tycker jag. Varför går tiden så fort, Går vi med den? Springer vi med den eller går den förbi oss. Det där med den paralella tidsupplevelsen har jag alltid tolkat som att dett har jag gjort förr, kanske i ett annat liv, därför kan jag leva med en lite avlägsen känsla för vissa saker so sker just nu. troligen finns det miljoner förklaringar och känslor. Jag tycker ditt inlägg är en viktig fråga i det stressade samhället.
Mitt handlar om hur vi gjort istället om man kan säga så..
Trevlig helg!

Musikanta sa...

Underbart inlägg och mycket fina reflektioner över tiden och dess flykt. Framför allt fäste jag mig vid att du kände det som om du ville stanna tiden ibland.

Jag hade ständigt den känslan när Mirren växte upp eftersom jag hade två barn tidigare som redan var mer eller mindre vuxna. Och jag visste att det inte skulle dröja så länge innan denna lilla varma och gosiga flicka också skulle bli stor...

Så njut allt vad du kan av henne nu! Innan du vet ordet av är hon tonåring :-).

Grattis till födelsedagen i efterhand. Så duktig hon är - kan ju redan ett par ord!

Du har möjligen inte länklistan till andra fredagsbloggare? Jag brukade alltid länka förr, men det fungerar inte numera.
Varma kramar/M

Nilla sa...

Jättebra du skriver!
Lagom är bäst, även när det gäller tid. Man vill inte ha för lite tid och för stressigt men man vill inte heller ha för mycket tid, i alla fall inte om man är ensam eller har för långtråkigt eller bara står om stampar typ. Det är ju inte själva tiden som är bekymret utan att planera in den. Måsten och nöjen :-) Ha en fin helg!

Annika sa...

Ja, man märker främst på barnen att tiden går och visst är det som du säger; en del saker kändes som de hände igår medan andra minns man knappt...

olgakatt sa...

PRECIS så är det - det stora, viktiga sker i en kolumn för sig, resten i en annan. Jag brukar tänka på Tom Sawyer och Huckleberry Finn. Dom försökte minnas en händelse och och funderade på om den hände före eller efter året då den ene fick en viss vacker glaskula...
Och hur i fridens dar har Ella kunnat växa så utan att det knakat hörbart hela tiden! Men det är kanske det det gjort.
Njut av helgen!
Kram

Annika sa...

Vad klok du är!
Vilket jättebra inlägg med insikt och funderingar (till skillnad mot mitt ego idag).
Och vackra, vackra bilder har du också som visar tidens tand på ett vackert sätt. Nästan lite sorgligt sätt, men så vackert.
Ofta, ofta ofta känner jag att jag vill hänga ett ankare på tiden, stoppa den. Att tiden går ser man genom sina barn ja...
Jag tycker jag fick Karolna igår, och nu ska hon börja High school...
SÅ, SEIZE the day!! Carpe diem. Så svårt, en konst.
Tiden kan man inte spara, tänk om man kunde det? Lägga den i en burk...
I wish!
KLOKT, så genomklokt inlägg, käraste Saltis!!!
KRAMAR!!!

Saltistjejen sa...

Fritt ur hjärtat,
tack vad roligt att du tyckte om texten. Och visst är det viktigt att ibland fundera över vad vi gör med vår tid här Den är ju ändå begränsad. Intressant att du tänker att parallella tiden beror på att man levt ett annat liv!
Kram!


Musikanta,
ja visst jag kan tänka mig att man blir ännu mer "varsam" med tiden och det som sker i NUET när man verkligen inser hur fort det går. Just detta med barn gör ju att man ser att så mycket händer hela tiden och det är lätt att man tycker det går alldeles för snabbt. Födelsedagsgrattiset var snällt men det var inte Lill-Skruttans egen födelsedag utan en kompis på dagis som just fyllt år. Tack ändå!
Tyvärrhar jag ingen egen länklista, men Annika (Life in the Suburb) har en vet jag. Kanske kan du tittta in på hennes blogg och kolla listan. Haha det brukar jg göra! Hon och Erica vet jag har listor.
Kramar!


Nilla,
tack!! Visst är det så. Man vill känna attt man kan njuta av tiden men man vill inte känna att tiden står helt still heller.Och visst är det så att det är hur vi planerar och prioriterar VAD vi vill hinna med vår tid som är viktigt.
Kram!


Annika,
ja på barn märks tiden så oerhört tydligt. Nästan skrämmande ibland hur snabbt man tycker den passerar.


Olgakatt,
ja du hon växer såååå mycket nu. Både utvändigt och invändigt om man säger så. Otroligt skoj är det! Men man hinner knappt med även om man försöker njuta av varje stund.
Kramar!!


Annika,
haha jag har inte läst ditt inlägg än men ska göra det senare under dagen! Tack för att du tykte att mitt kändes bra. Sådant är alltid roligt att höra. Jag ser fram emot att läsa eera andra fredagsbloggares tolkningar av just tid eftersom jag tycker att i stort sett alla verkar ha någon personlig åsikt om just tiden. :-)
Stor kram!!

Desiree sa...

Nej spara tid går ju tyvärr inte även om man önskar det. Men man kan passa på att utnyttja sin tid så effektivt som möjligt och passa på att göra saker och förberedelser inför en tidsperiod då man har betydligt mer att göra och på så sätt spara in eller det man egentligen gör är att undvika en del stress. Just det där med stress och otillräcklighet är inte bra. Jag tror att det beror både på alla krav som samhället ställer på oss och sedan inte minst alla krav man ställer på sig själv. Men det är bra att du kommit in i en lugnare period där du faktiskt tar dig tid att njuta av de små stunderna här i livet. Det tror jag som sagt har att göra med att man känner lycka och harmoni med sitt liv. Jag tror också att det kan finnas både positiv stress och negativ stress. Även om du har fullt upp många gånger så märker man i din blogg att det ändå ofta handlar om en typ av positiv stress.Ha en underbar helg och detta var ett jätteinteressant tema att både skriva och läsa om.

Kraam.

Saltistjejen sa...

Desiree,
tack! ja det där med positiv stress och negativ sådan är ju väldigt olika former av stress. Jag tror inte att det egentligen handlar om "stress" bara för att man har mycket som ska hinnas med, utan jag tror att just stressen sätter in när man känner att man har noll kontroll över sin tid och allt man vill/ska hinna med. Så länge man tycker att man ändå själv kan reglera och kontrollera sin tid hyfsat (även då man har intesniva perioder där man gör mycket) så tror jag att det handlar om s k positiv stress vilket inte alls behöver vara jobbigt. Iallafall inte en tid. Men pågår det för länge så kan även roliga saker bli "måsten" som känns som krav. Just som du beskriver i ditt eget inlägg också så handlar det mycket om negativ stress då man itne själv har ngn som helst kontroll. Hoppas att ni får en fin helg! vi har fått ert "gamla" regnväder tyvärr så det blir nog en helg mest inomhus.
Kram!!!!

KARLAVAGNEN sa...

Jättesnyga bilder! Bedårande bilder och som alltid väldigt bra skrivet!!!
Trevlig helg!

Saltistjejen sa...

Karlavagnen,
tack vad gullig du är! Kul också att du tykcte om att läsa min tematolkning!
Hopps du får en fin helg!
kram!

Grekland nu sa...

Kloka funderingar kring ett svårt ämne! Och jag minns att jag kände som du när mina barn var små, att "nu vill jag stoppa tiden", för jag kände på mej att det nog skulle vara en av de bästa perioderna i livet. Numera känner jag ganska tydligt att tiden tyärr inte är obegränsad - och då är det ju extra viktigt att göra det bästa av den tid man har, medan man har den! Trevlig helg till både dej och lilla gull-tjejen!

Saltistjejen sa...

Grekland nu,
tack! Ja det är svårt att försöka njuta av nuet. En konst. Att ta vara på livet är dock något jag tror att man endast kan göra genom att försöka att leva i nuet. tack för din fina kommentar!!
Hoppas du får en skön helg!
kramar!

maisoui sa...

Vilka fina bilder och bra funderingar. Visst är det så att det är just prioriteringarna som spelar roll och att man skall uppskatta det lilla i tillvaron. När jag och svägerskan var på champagneprovning häromveckan så sa han att den bästa tiden för champagne kanske är på en tisdagseftermiddag, och visst är det så?

kram kram

Saltistjejen sa...

Mais oui,
tack!! :-)
Javisst är det så. Den bästa tiden för champagen är absolut en vanlig tisdag! :-)
kram!!

Fröken Anki sa...

Jättebra tema! Kul att läsa allas olika tolkningar. Ditt är jätteintressant att läsa och bilderna är så härliga. Fina bildtolkningar också. Gillar speciellt den med kvarnhuset.

Och så de avslutande bilderna på E. Gud vad hon har vuxit! En stor liten tjej.

Önskar er en skön helg med härliga vårvindar och ledig tid tillsammans.
kram

Saltistjejen sa...

Fröken Anki,
tack vad roligt att du tycker det! Och jag tycker själv det är jätteskoj att läsa allas olika tolkningar! Hoppas ni får en bra helg ni med. Måste kännas lite extra nu när du varit gräsänka en liten tid.
Kramar!

HeLena sa...

Åh så bra och SANT du skriver!! Jag håller med dig! Och mot tidstress finns det endast ett bot, Coola ner! Du hinner, om inte så går inte världen under för det! Stresspöken sitter i våra hjärnor vi måste lära oss att inte lyssna. Lillskruttan är jättesöt! Jag förstår att du känner att du vill stanna tiden.
Hoppas ni får en underbar helg, med myspauser i tiden!
Kram!

Saltistjejen sa...

HeLena,
åtack! Och du har rätt. Nästan all stress vi har är sådan vi skapar. Ibland måste man försöka att ta ett steg tillbaks och inte känna att man måste "hinna allt". Som du säger så går inte världen under för det.
Kramar!!!

Christel sa...

Underbart inlägg med både humor och allvar som vanligt.`Vad fin hon är lilla E när hon sjunger Happy Tojo. Hon gjorde förresten min dag häromdagen också, efter ditt inlägg om den nya lampan i sovrummet. Ingen kommenterade det men alla vi som kan vår Ronny och Ragge låg dubbelvikta när E sa Gonatt pöklampan... Det var länge sedan Ronny och Ragge förresten på tal om tid, men det känns inte länge sedan. Är du för ung för detta eller vet du vad jag skriver om? Hälsar till er alla tre, kram!

Saltistjejen sa...

Christel,
å tack! Vad glad jag blir! Hahaha! Jodå jag minns pöket jag! När jag plugggade på universitet kallades t o m en kopp te för "ett pök" i prislistan på vårt eget lilla café! ;-)
Lill-Skruttan säger ju även "firefuck" så ja helt rumsrent är inte alla hennes uttal än haha! :-)
Stor kram!!

Martina sa...

Sa himla bra skrivet! Kan bara tillägga att jag fullständigt haller med. Det är precis sa med tiden, stressen och livet.

Och än en gang, Lill-Skruttan är för gullig!

Kramar

Saltistjejen sa...

Martina,
vad roligt att du tycker det! Jag tror verkligen att det är så att detta med vår s.k tidsbrist samt detta att vi upplever tid så olika beroende på vad det gäller, är ngt de flesta av oss kan skriva under på. Tack för din fina kommentar!
kram!

Petra H sa...

Vad fint skrivet och så klokt. Jag tycker också att "parallel tid" (bra uttryck!) är fascinerande. Det är så mycket som BÅDE känns som det var igår och samtidigt så länge sedan. Jag kan inte fatta att det snart är 5 år sedan jag träffade O, samtidigt som det känns som det alltid har varit vi två.
Just nu tycker jag att tiden går så långsamt - flytt, framtidsplaner etc. Jag vet att det är SNART men ändå känns det så långt borta i framtiden och trots att jag har en massa att göra så hittar jag inte motivationen.
Jättesöta bilder och film på lill-skruttan.
Kram

Saltistjejen sa...

Petra,
tack!! Ja visst är det så konstigt detta med att samma tidsperiod kan uppfattas BÅDE som lång och som kort! Av en och samma person. Ja tänk vad ni har mycket nytt framför er. En ny epok! Snart kommer ni säga "oj det känns jäääättelänge sedan vi bodde i PR. Samtidigt alldeles nyligen!" :-)
Hoppas du snart hittar motivationen inför flytten.
KRAM!!

Anna, Fair and True sa...

Många intressanta tankar. Särskilt:
- parallell tid
- att det snarare handlar om att omfördela och omprioritera än att spara tid (iofs bara olika ord men ändå intressant)
- att ibland vill man att tiden går fortare och ibland att det går att stanna den
- känna sig fångad i och/eller av tiden

Kram!

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
tack! Kul att du gillade inlägget och fick några saker att fundera över.
Kram!