onsdag, mars 24, 2010

Utveckling på gång?

Tack för alla uppmuntrande och gulliga kommentarer till inlägget nedan! Ni är så SÖTA!!
Gårdagen kändes mycket bättre och jag var inte alls lika slut som i måndags. I morse var det dock lite jobbigt att vakna. Lill-Skruttan hade en ganska "jobbig natt", vilket såklart innebar att jag hade det jag med. Jag vaknade av att hon grät hysteriskt och vred sig i sängen som en fisk på torra land. Mardröm? Jag försökte vyssja men hon vaknade och grät. När hon lugnat sig lite ville hon ha vatten. Gick upp och hämtade vatten i en mugg i köket. Klockan på spisen visade 01.30. Sedan tog det sin lilla tid innan hon somnade om. Det var många omgångar vatten och nappletning i sängen innan hon kunde slappna av och slutligen snusa in igen. Jag har ingen aning om vad klockan blev till slut men skulle gissa på att det tog någon timme eller så från det att hon vaknade.

Rent allmänt sover hon mycket oroligare nu. Mycket drömmar och nattgråt. Sedan en period tillbaka så har hon överhuvudtaget det lite jobbigare med det mesta. Det är mycket gråt och ilska även i vaket tillstånd. Frustration och trots. Mammigheten är dessutom tillbaka igen vilket jag tycker tär på min energi rätt mycket. Återigen kan jag knappt vända mig om i rummet utan att hon blir orolig och undrar vart jag ska ta vägen. Att gå på toa utan att hon ska börja gråta är en lyx. Att gå in i sovrummet bara för att hämta eller lämna något är ofta inte görligt utan att man antingen säger till henne att hon kan följa med eller så får man vara beredd på att stora gråtattacken kommer att sätta igång i vardagsrummet. Och ni som följt min blogg vet ju vid det här laget att det inte är många steg mellan just ovannämnda sov- respektive vardagsrum.

Pappa står just nu inte högst i kurs. Även om hon oftast blir glad att se honom, tycker det är otroligt roligt att leka och busa med honom, ofta frågar efter honom när han inte är med henne, så är det precis som om hon i vissa situationer ser honom som en rival. Om vi t ex sitter i soffan och ska läsa en bok eller ligger i sängen och myser/läser så blir hon nästan alltid väldigt upprörd om M kommer och sätter eller lägger sig hos oss. Då vill hon vifta iväg honom och blir arg och ledsen om han stannar kvar. Jobbigt för mig. Jobbigt för M. Jag har ingen aning om varför hon gör så men det känns som om hon är rädd att jag antingen ska försvinna "bara för att M kommer" eller att han på något vis ska ta min uppmärksamhet ifrån henne. Hon kan även bli väldigt sur om jag och M pratar med varandra och ibland börjar hon då att själv prata, skrika eller sjunga vääääldigt högt. Bara för att överrösta oss.

Som sagt, det är mycket på gång just nu. Jag tror att den senaste tidens förändring i humör och sömn kanske bottnar i en ny utvecklingsfas eller något liknande. Vi inser båda att hon processar språket enormt mycket nu. Hjärnan går på högvarv. Jag tror att hon har börjat inse att svenska och engelska är olika språk. Iallafall såtillvida att varje sak har minst två ord/namn. Den senaste veckan har hon ofta sagt både det svenska och det engelska ordet för samma sak när hon pratat med oss. Hon vill t ex ha både "mer" och "more" mjölk. Och hon vill dricka både "vatten" och "water". Igår när vi var in en sväng till W sa hon både "snake" och "ommar" om hans ormar. Haha, stackars W han trodde nog att Lill-Skruttan döpt hans ormar till Ohmar hahaha! Han började sedan säga "snake Ommar" om ormarna....

Dessutom har hon tänder på gång igen. Hon har periodvis ont i munnen, öronen samt får en rinnig näsa. Det senare inte på grund av någon förkylning utan troligen för att tänderna på något vis skapar ett tryck i bihålorna. Hon biter på det mesta inklusive sina händer. Hon stoppar fingrarna i munnen ofta ofta för att liksom "pilla" eller "känna" på tänderna. Hon producerar saliv som en hel fabrik. Så jo, något är definitivt på gång där.

Vår solskensperiod som vi hade för ett par veckor sedan är definitivt över. Självklart har vi otroligt mysiga, fina och roliga stunder även nu! Och vi njuter och gläds av dem. Vi förundras över vår lilla fantastiska dotter. Varje dag. Men dessa solskensstunder är numer ofta blandade med rejäla humördippar. Och svängningarna går snabbt! Totala lyckan kan övergå till miserabelt läge på 2 sekunder. Saker och ting är inte längre så "enkelt".

Så kanske är även detta en av orsakerna till mitt lite "trötta läge" härom dagen. Iallafall är det säkert en bidragande faktor. Livet som småbarnsförälder blir lätt lite väl intensivt på vissa fronter och stillastående på andra. Det är inte alltid lätt att hitta en bra balans.
Men idag är det onsdag. Snart kan man räkna ner till helgen igen. Otroligt. Solen skiner återigen utanför fönstret och magnoliaträdet utanför jobbet är på väg att slå ut. Efter regn kommer sol. Så sant så sant...

14 kommentarer:

olgakatt sa...

Ormen Omar, den var bra!

Saltis, kära du! Småbarnstrött, vårtrött, överansträngningstrött, det blir en HÖG summa trött! Den första vårsolen är INTE den vitamininjektion man gärna vill tro. Tvärtom går immunförsvaret ner och man kan känna sig ganska matt efter en överdos. Kan meddela att Karls ömma moder blir SÅ uppmuntrad av att Ella också beter som ett helt normalt barn, dvs krånglar och har sig, precis som Karl.

Desiree sa...

Jag förstår att det är både jobbigt och krävande. Inte konstigt att du känner dig extra trött. Men jag tror precis som du tar upp att det är en kombination av någon utveckligsfas och att hon håller på att få nya tänder. Man får bara hoppas på att den inte varar så länge och att eran goa solskenstjej kommer tillbak inom kort. Märker du även humörsväningar och mindr tålamod från hennes sida då hon leker med sina kompisar? Om hon sedan också har mardrömmar under natten och vaknar flera gånger kan det ju också vara så att hon är trött för att hon inte får tillräckligt med sömn under natten av dessa abrupta uppvaknanden som också säkert tär på hennes energi också. Du får njuta av den vackra solen och magnoliaträdet så länge iallfall.

Kram

Saltistjejen sa...

Olgakatt,
ja nog kan man känna av att vårsolen kan vara lite tröttande också... ;-)
Och du kan lugnt berätta för karls ömma moder att vår lilla tjej verkligen inte är ett barn utan vilja eller energi. MEN det är trots att man blir matt ibland, något jag tycker om! Att hon har en egen perosnlighet, en egen vilja och mycket mycket energi. Detta är ngt som jag tycker är kul hos barn. Men visst, ibland önskar man ju att just energin hos dem kunde sina lite i periode hahaha! ;-)
Kram!


Desiree,
ja vi får se hur länge den här fasen ska pågå. Jag hoppas också att hon snart ska komma ur den igen. Inte enbart för min egen del utan främst för henne. Man känner sig så maktlös när man ser att ens barn inte mår riktigt bra men utan att egentligen kunna göra så mycket. Visst kan även hennes jobbiga nätter påverka hennes egen sömn också såklart! Hon får säkert inte lika mycket vila nu på nätterna som när hon sover bra. Tyvärr.
Tack för din omtanke! :-)
Kram!

helen(USA) sa...

It must be very confusing for a little kid to hear two languages spoken. Even her buddy W gets confused. But of cause she has to be bilingual. It is so entertaining to read about was she says and does.

Saltistjejen sa...

Helen (USA),
yes of course she is probably a little confused about all these different words. And I am sure that her languae processing is a little more complex than for kids that only has to learn one language. On the other hand it is also very fascinating that they learn so easily compared to adults.

Marianne sa...

Kan det vara tänder i kombination med tidigt tvåårstrots? Enda trösten är väl att det är helt normalt, som Olgakatt skriver, och att det kommer sol efter regn, som du skriver.

Och jag tror inte att det är förvirrande med två språk, som Helen skriver här ovanför. Jag tror hon har stenhård koll, hon kan ju båda orden, och använder dem. Att W blir förvirrad är en helt annan sak, han är inte tvåspråkig. I alla fall inte med svenska som ena språket.

Fast det var himla gulligt med Snake Omar : D

KRAMAR!

Saltistjejen sa...

Marianne,
jag tror det är tänder och utvecklingsfas och ja kanske "The terrible Twos" också hm... Hoppas dock att just det senare inte är ngt som stannar alltför länge...
Ang språket är hon nog inte förvirrad i den meningen att hon inte förstår orden eller att hon blandar ihop dem. MEN jag tror att det kan kräva lite tankeverksamhet och analys för hennes del detta med att sortera och få det rätt sorterat. Samt att tänka över varför HON har fler ord för samma saker jmfrt med flera av hennes kamrater. Plus att försöka komma på VILKA som förstår det ena men inte det andra ordet...
Kram!

Jemayá sa...

Det är intressant att läsa om Ellas utveckling - jag ser ju likheter till vad vi har bakom oss - och som jag redan glömt (men kanske har bevarat i blogginlägg!). Jag blev rätt skrämd av att Daniel en period vaknade på natten och var totalt onåbar - grät helt hysteriskt och lät mig inte ens trösta. Det var hemskt! Intressant att höra hur Ellas språkutveckling sker...och förstås också hur ett barn kan reagera med båda föräldrarna på plats...kämpa vidare, nu just kanske ni är inne i den jobbigaste perioden (tyckte jag i varje fall, just före tre vände det och blev jättekul igen!). Styrkekram!!!

Jess sa...

Låter absolut som att det är någon utvecklingsfas kombinerat med teething.
Hoppas att det snart går över så både Ella och ni får bra sömn.

Inte tror jag alls att Ella är förvirrad av två olika språk. Då borde ju Leon vara mega förvirrad som ständigt hör två olika språk beroende på vem som pratar med honom.
Och jag pratar ju på engelska också ibland med honom.
Och i slutändan...vad gör lite förrviring vid 2års åldern när du sen har två språk i baggaget flytande för livet (förhoppningsvis)?!

Hon är så duktig med alla ord. Jag blir lika häpen varje gång jag läser om hur mycket hon kan.

Hoppas att ni får en fin helg!

KRAM!

Annika sa...

Nej, det är inte förvirrande med två språk, Saltis. TRO aldrig det!!
LOVAR dig. BEEN there!!
Men, jag vet hur det är att ha en liten. När K var i Ellas ålder hade honb ofta nattskräck. Hon kunde vakna och vara förtvivlad, darrig, det gick inte att trösta henne. Ibland var det som om hon gick i sömnen. Märkligt. Det slutade typ då hon var fyra år. Konsgigt var det.
Tror att utveckligen o spårket går så fort att den lila hjärnan liksom överhettas :-)
Sen är det tänder och annat...
Det går över, Saltis. Snart är ni inne i en skön period igen. LOVAR!!
Tyckte inte tvåårsåldern var jobbig. Treårsåldern var kämpigare.
Stora bamsekramar!!!

Saltistjejen sa...

Jemayá,
ja du har ju allt i ganska färskt minne gissar jag. Olika faser och perioder. Det verkar som om just detta med mardrömmar och dålig nattsömn är något som alla barn går igenom under en viss ålder?
Tack för uppmuntran!
Kram!


Jess,
nej förvirrad tror jag itne att hon är på det vis vi ofta definierar ordet. Men visst har hon mer att försöka reda ut i huvudet. Och få ordning på. Precis som Leon också. :-) Och alla andra som växer upp i flerspråkiga miljöer. Men som en familj vi träffade här från Indien sa "de växte upp med dels engelskan, dels hinu och dels varsit lokalt språk! Alltså 3 språk samtidigt i den region de kom från. och det gick ju bra! :-)
Kram!


Annika.
Ja vi får se hur länge det ska vara såhär med mardrömmar och annat på nätterna. Men det är nog något alla barn går igenom periodvis. Jag hoppas dock det ska sluta snart. Iallafall för denna gången. Och nog kan det bli "överhettning" alltid. Så mycket som ska in i de där små huvudena! :-)
Kramar!!!

YraTyra sa...

Karls ömma moder instämmer helt i att barnens egergi och starka vilja är egenskaper som jag är mycket tacksam över, men att i bland gör det mig matt. Och då kan vara skönt att höra att andra har det likadant. Kris är utveckling!brukar jag säga till Karl (men kanske mest till mig själv) när det är en "såndär" period. Kindtänder är definitivt kris. Kram!

Saltistjejen sa...

YraTyra,
aha!!! Så det är DU som är Karls ömmma moder! Skoj!! :-)
Haha, jag förtår dig verkligen till fullo! Det ÄR ibland såååå jobbigt med vissa perioder då man känner att man har svårt att både räcka till och hänga med. ibland kan just sådana perioder dessutom kännas som om de aldrig kommer ta slut även om man ju vet innerst inne att de gör det. Och som du säger är det skönt att veta att man inte är ensam.
Kram!!

Anna, Fair and True sa...

Ligger lite efter med läsandet... Hoppas fasen har gått över!