Nine eleven

Idag är det den elfte september. Nine eleven. 9/11. I en stad som New York kommer den här dagen alltid att uppmärksammas. I år är det 9 år sedan båda tornen kollapsade. Det var långt innan vi flyttade hit. Jag minns ändå exakt vad jag gjorde när jag fick reda på vad som hänt. Hur vi alla på mitt dåvarande labb samt de labb på samma våningsplan samlades i lunchrummet där vi hade en TV. Hur ingen kunde tro det var sant. Senare samma kväll kom en av mina bästa vänner över till M´s och min lägenhet och vi tittade på CNN´s sändningar. Chockade javisst. Men ändå, ändå känner jag att jag då inte till fullo förstod riktigt vad som hänt. Och på något vis var det inte förrän jag flyttade hit flera år senare, som jag började inse och ta det till mig på ett mer personligt plan. Det kanske låter både konstigt och känslokallt, men för mig var Word Trade Center tornen här i NYC så abstrakta. 2001 hade jag aldrig någonsin besökt New York. Jag kände till mycket mycket lite om staden. Inte mer än det man kan se på film eller på TV.

Visst, insåg jag rent logiskt vilken tragedi det var den där vackra klara septemberdagen. Jag kunde på ett medmänskligt plan känna med alla de som förlorade någon nära då tornen föll. Jag kunde känna ilska över att något sådant skulle kunna få hända. Jag kunde känna oro över vad som skulle ske efter detta. Men på ett personligt plan - nej. Nu sedan jag bott här i denna stad i nära 5 år känns det så annorlunda. Att se filmklipp på TV från den där ödesdigra dagen får mig idag att känna så mycket mer än vad jag gjorde när det verkligen skedde. Nu när jag känner igen de platser man ser skymta fram i klippen. Känner igen miljöerna. Det är platser jag besökt både en och flera gånger. Det är miljöer som jag lever i dagligen. Nu är ju New York City min stad. Mitt hem.

Idag var en lika vacker septemberdag som då. Blå himmel. Klar luft. Vi bestämde vid lunchtid att åka ner till området runt Ground Zero. Inte alls för att det var 9/11 utan mer för att vi tänkte se om vi kunde luncha i hamnen som ligger ett par block västerut vid Hudson River. Sedan ville vi promenera längs Hudson ner till Battery park eftersom det är ett så fint promenadstråk längs vattnet där. Sagt och gjort. Vi tog tunnelbanan ner och insåg så snart vi kommit upp på gatan att det ju var ett stort pådrag där nere. Såklart! Elfte september uppmärksammas som sagt mycket här. Många gator var avstängda och det var poliser nästan i varje gathörn. Men vi kunde ändå ta oss över till västra sidan utan problem. När vi passerade Ground Zero slog det mig återigen med kraft att det var här det skedde. Då för nio år sedan.

Här kan man skymta de stora kranarna på byggarbetsplatsen Ground Zero till vänster i bilden.

Längs med Hudson River är här ett väldigt fint promenadstråk.

På andra sidan syns New Jersey.

Vi gick till den lilla hamnen som ligger ungefär i höjd med Ground Zero.

De flesta båtar som ligger här är stora.

Men de här små röda båtarna är lite mindre. De hör till en seglarskola som man kan anmälsa sig till om man vill lära sig segla.

Här är baksidan av The World Financial Center som ligger i stort sett mellan Ground Zero och Hudson River. Det är en vacker byggnad med mycket fönster vilket gör att det släpper in otroligt mycket ljus. Här inne finns även en liten mall (galleria) med affärer och en del restauranger.

En av de restauranger som ligger i The World Financial Center har en fin uteservering vid hamnen. Det var hit vi ville gå för att äta lunch.

Perfekt temperatur och sittande i skuggan under platanerna var det härligt att äta och samtidigt se de båtar som kom och gick i hamnen.

Efter lunchen promenerade vi söderut mot Battery Park längs Hudson River. Floden hade en mycket underlig färg idag. Den var alldeles roströd. Jag har ingen aning om varför? Kanske strömmar och vindar drog upp mycket slam eller så från botten? Det såg ut så som vissa svenska järnhaltiga insjöar kan göra.

Som sagt en underbar promenad under fina dagar. I horisonten skymtar man Frihetsgudinnan.

Här är vi nästan framme vid Battery Park på sydspetsen av Manhattan. Fortfarande skymtar man Frihetsgudinnan i horisonten, och lite till höger om henne kan man även se Ellis Island - inkörsporten till Amerikat för si sådär en 100 år sedan.

Gatuvy nere vid Battery Park

Som sagt eftersom det var 9/11 idag så var alla dessa flaggor uppställda kring den här skulpturen. Själva skulpturen står alltid här nere i parken som ett minnesmärke över de som omkom då men flaggorna brukar inte vara här normalt.

En liten rolig detalj i allt det sorgliga och "högtravande" tycker jag är mannen med cykeln efter vilken en enorm cupcake var fäst som en liten vagn. New York i ett litet nötskal - högtidliga memorials och lite roliga inslag i stadsbilden på en och samma gång.

Skulpturen stod ursprungligen vid World Trade Center och var en symbol för världsfreden. Den blev förstörd under attacken men inte fullständig, och flyttades hit till Battery Park för ett antal år sedan då man även tände en eld vilken brunnit här sedan dess till minne av de som omkom under attacken.

På dessa flaggor stod bl a orden "For our Heroes" samt namnen på personer som omkommit då tornen rasade. Jag minns inte nu riktigt men jag tror det stod att det var brandmän samt eventuellt andra från någon form av "räddningstjänst".

Väl hemma igen kom en av Lill-Skruttans vänner, lilla E över. Det lektes både länge och väl. Tea parties med dockor verkade vara en av de lekar de höll på längst med. Vi vuxna (M, jag samt E´s pappa) fick också en trevlig kväll. Det känns otroligt kul när barnen nu börjar kunna roa sig ganska långa stunder själva. Senare på kvällen hamnade M och jag framför en dokumentär på History Channel om just 9/11. Där visades filmer som flera privatpersoner tagit under hela händelsen från det att första planet kraschade i ena tornet tills dess att båda tornen rasat. Återigen greps jag av en känsla av overklighet. Särskilt som flera av filmerna visade just de ställen där vi varit och promenerat på så sent som idag. Bl a hamnen där vi suttit och ätit vår lunch. Men istället för den idyll det var idag kunde man där se öde stenbeläggning som var alldeles täckt av så mycket gråvitt damm att det såg ut som vinter. Ja, 9/11 kommer för min del alltid att kännas mer personligt nu efter att vi bott här i staden. Trots att det hände flera år innan vi flyttade hit. Men det är ju en del av stadens moderna historia och eftersom jag helt och fullt tagit den här staden till mitt hjärta så känns det annorlunda för mig nu. New York. Min stad.

Om ni vill läsa en av mina bloggvänners upplevelse av just 9/11 så kan ni läsa här. Hon bor och bodde i DC, där man ju verkligen fick sin beskärda del av tragedin och dramatiken.