Valdag

Imorgon (eller idag egentligen för det är ju faktiskt söndag) är det val hemma i Sverige. Själv har jag redan röstat. Promenerade förbi svenska konsulatet för en dryg vecka sedan. På min väg tillbaka från tandläkaren. Enkelt och smidigt. För vår del lär det knappast bli någon valvaka eller så tror jag. Tidsskillnad samt en dag med ett födelsedagskalas inbokat på eftermiddagen här gör att jag gissar att det inte kommer bli så mycket koll på de röd-gröna samt blå blockens ställningar. Visst lär man kunna surfa in då och då för en uppdatering men mer än så tror jag knappast det blir. Det känns definitivt väldigt annorlunda att vara utlandsboende vid just val. Dels har man mindre koll på vad som händer och sker inrikespolitiskt där hemma. Dels blir ju inte valdagen den där lite speciella som man minns från det man var liten och som man sedan själv fick vara en del av som vuxen.

För min del känner jag ändå att mitt allra största intresse inför det här valet är Sverigedemokraterna. Jag hoppas innerligt att de inte får tillräckligt med röster. Oavsett hur mycket de försökt tvätta av sig stämpeln som främlingsfientligt parti så är det ju just detta de fortfarande är. Om än i kostym och slips istället för svarta Doc Martens och rakade skallar. I ärlighetens namn kan jag verkligen inte förstå hur någon vettig normal person ens kan tänka sig att lägga sin röst på detta parti? Eller något annat med liknande värderingar. Vilken människosyn har man då? Hur tänker man? Hur resonerar man? Att det finns problem med både invandring och immigrationspolitiken är väl snarare regel än undantag. I alla länder mer eller mindre. Men problem är väl ändå till för att lösas. På ett konstruktivt sätt.

Jag säger inte att det inte är svårt. Att leva sida vid sida är komplicerat. Det har det varit i alla tider och kommer nog alltid att vara. Men det handlar på något vis om viljan att försöka. På många plan. Det handlar om dialog. Försök till förståelse. Svårt svårt svårt. Men att åtminstone våga försöka. För mig står Sverigedemokraternas synsätt därför inte för något annat än feghet och enkelspårighet. Så i år röstade jag kanske inte så mycket med något parti utan snarare mot.