lördag, september 18, 2010

Fredagstema - min värsta noja

Lördag men fredagstema ändå. Jag är lite sen men här kommer det ändå. Olgakatt har bestämt att vi ska försöka skriva och visa vår värsta noja. Hm, inte helt lätt. Jag vet inte riktigt vad min värsta noja är. Jag vet inte ens om jag riktigt har någon noja? Jag kan oroa mig för en massa saker från och till. Men det varierar ofta lite och går liksom i perioder. Jag har ingen sådan när supernoja, tror jag, som nästan blir som en tvångstanke. Som att alltid kolla att spisen är avstängd innan man går hemifrån. Eller att känna på ytterdörren tre gånger för att vara säker på att man låste. Inget sådant håller jag på med.



Däremot kan jag som sagt oroa mig för en hel del saker. Som att återigen vara med om en s.k ID-theft vilket jag var för dryga två år sedan. Det var hemskt! Jag hade just kommit hem från sjukhuset efter att Lill-Skruttan kommit ut nästan 2 månader för tidigt, och när jag bara kollade mitt bankkonto online insåg att jag hade fått ett nytt kreditkort på vilket jag tydligen handlat för ca 2000 dollar!!!!! Chock! DET var inte skoj. Dagarna som följde blev det mycket att göra. Och hjärtat hade jag i halsgropen. Men efter många timmars telefonsamtal hit och dit samt fler nya kredikort i mitt namn som kom droppandes med posten, flera promenader till vår närmaste polisstation lyckades jag till slut få rätsida på det hela. Alla kreditkort öppnade i mitt namn kunde avlsutas och jag blev inte tvungen att betala tillbaka något av de skulder som fanns på dessa. Tur för det var åtskilliga tusentals dollar. Men det var ett litet helvete innan allt var uppklarat, och det tog veckor innan jag verkligen kunde anse det hela som avslutat. Just då med vår lilla Skrutta i en kuvös på neonatalavdelningen och sedan hemkommen var det verkligen inte något man ville lägga tid och energi på. Usch!


Så ja, om det är något jag eventuellt skulle vara lite nojig över så är det att detta ska hända igen. Eftersom det är svårt att skydda sig mot sådana här bedrägerier blir det ju ännu jobbigare. Å andra sidan känner jag att nojig över detta går det inte riktigt att vara. Av just nämnda anledning. Det finns i stort sett inget du kan göra för att skydda dig. Jo, du kan vidta en del åtgärder som att be att affärer och andra ställen måste kontakta dig om någon försöker öppna upp ett s.k "store credit card" i ditt namn. En s.k Fraud Alert. Jag har ju själv gjort det i vissa affärer sedan den här identitetsstölden och har då själv blivit uppringd och utfrågad för att de ska ta reda på att jag verkligen är jag. Det har fungerat bra. Men i övrigt är det inte så lätt att förebygga sådana här saker.


Här är alla mina samlade papper angående den här identitetsstölden.


Jag tycker själv att det borde ligga i de olika företagens intresse att inte så lättvindigt kunna "ge" folk nya kreditkort. De måste ju förlora massor på att de själva får stå för de skulder som svindlarna handlar för. Å andra sidan är säkert kreditkortssystemet såpass lönsamt för dem överlag att de här kostnaderna är som ett dammkorn i rymden för dem när de kalkylerar sin budget? Tyvärr får ju de som blir bedragna lida. Det sorgliga är dessutom att detta är oerhört vanligt här i USA. Identitetstölder sker oavbrutet hela tiden. Vilket på ett sätt paradoxalt nog, kändes som en fördel för mig när jag väl råkade ut för det. Detta eftersom alla företag jag kontaktade hade ett väl uppbyggt system för att ta sig an problemet. Jag blev alltid kopplad till företagets specifika avdelning för identiteststölder. Jo, det verkar som om alla större företag har en sådan. Där visste de direkt vad det handlade om och jag behövde sällan förklara något eller "ursäkta mig", vilket jag först varit orolig för. Jag hade trott att jag kanske skulle behövt bevisa att det inte var jag som öppnat samt handlat med de där korten, men det behövdes sällan eller aldrig någon direkt förklaring. Det var bara att avsluta det hela. Alla jag kom i kontakt med var dessutom otroligt trevliga och hjälpsamma och de beklagade alla vad som skett. Vad som sedan tog tid var framförallt uppföljningen samt att få alla papper för att kunna anmäla identitetsstölden. Plus att sitta en del i olika telefonköer innan man kommit så långt som till de här "identitetsstöldsavdelningarna". Dessutom var jag under lång tid efteråt orolig för att nya kredikort skulle börja dyka upp, men som tur var gjorde det aldrig det.


Det blev en ganska tjock "bunt"


Hur gick det med personen som stulit min identitet då? Jo, enligt polisen var den personen redan tagen och dömd när jag började få de här korten i brevlådan. Tydligen hade personen ifråga stulit tusentals identiteter ur sjukhusets dataregister. Problemet var att han (jo det var en man) sedan sålt dessa identiteter till andra. Och det var någon/några av hans "kunder" som sedan börjat använda min identitet för att öppna nya kreditkort och sedan handla med dessa i mitt namn. Jag har faktiskt ingen aning om ifall polisen så småningom fick tag i den eller de personer som använde min identitet. Efter min polisanmälan hörde jag inget mer. Men jag gissar att polisen får in anmälningar om sådana här fall hela tiden och jag skulle tro att många av dem kanske aldrig blir lösta?

Hm, det blev ju inte så mycket noja av det här då...? Men som sagt om det är något jag verkligen hoppas och önskar att få slippa så är det att gå igenom det här igen.

10 kommentarer:

Mrs Clapper sa...

Men hjälp! Inte nog med allt problem det orsakade som du var tvungen att ordna upp, rädslan att behöva betala men själva känslan att någon har makt att göra saker i ens namn. Otroligt obehagligt! Det kom ju verkligen extremt olägligt också... Det finns så gott om onda människor i världen att man blir mörkrädd.

Marianne sa...

Ja fy! Jag kommer ihåg när du skrev om det när det hände. Så hemskt det var. Men menar du att affärer har ringt därför att någon har försökt öppna fler kort i ditt namn? Att det ständigt pågår? Ta i trä, jag har inte råkat ut för någonting. Det var någon som kapade Klas kort, förresten, men det var själva kortnumret, och handlade för en massa pengar i Spanien. Men det ordnade sig ganska lätt, för han kunde bevisa att han befann sig i Älmhult just då. Och just det, stölden skedde i Älmhult, inte i utlandet!

Hoppas du klarar dig från det här i framtiden!
KRAM!

olgakatt sa...

Ja, fy, det där minns jag! Men jag minns också att du blev väl omhändertagen när du anmälde det, det är ju en tröst i bedrövelsen.
Karls ömma moder fick nyligen sitt bankkort skimmat och ett uttag på ca 5000 pix gjordes.
Det visade sig att det hänt på ett kafé i Malmö (den dan hon gjorde nup/kubtestet där) där personalen skimmade massor med kort innan det blev upptäckt. Banken betalade tillbaka hennes pengar, i alla fall.

Saltistjejen sa...

Mrs Clapper,
ja det är en väldigt obehaglig känsla faktiskt. Att någon gör saker i mitt namn.
Kram!


Marianne,
ja det var itne kul alls. Men nej vad jag menar är att OM jag SJÄLV nu vill skaffa ett kreditkort i ngn affär ( t ex GAP eller MACY´s) så måste affären först ringa ett samtal till något ställe och där är ngn person som sedan vill prata med mig. De ställer sedan ett antal frågor för att "bevisa" att jag är jag och ingen annan. Detta så att inte vem som helst ska kunna öppna ett kreditkort i mitt namn. Självklart är detta inte vattentätt på något vis, men en klar förbättring mot när affären kunde godkänna det hela på en gång utn ngn "säkerhet" mer än mitt social security number och mitt telefonnummer o address. Info som en som gjort en ID theft självklart har. Den här "spärren" är det jag kunde göra för att försöka skydda mig. Som sagt itne jättebra, men bättre än inget.
Kram!!


Olgakatt,
visst är det hemskt att det blivit såpass vnaligt ändå detta. Men just ID thefts känns ännu värre på ngt vis eftersom det då handlar om så många typer av bedrägerier man kan göra. Inte enbart handla på ngns kreditkort. Men visst det är ändå inte kul att inse att ngn handlat i ens namn för en stor summa pengar. 5000 kr är ju inte lite heller!! I mitt fall rörde det sig säkert om ca 3000 dollar!!!!!! Jag minns inte exakt men minns att skulden på endast ett av korten (det de handlat mest på) var på ca 2000 dollar och sedan var det så många andra kort med några hundra hit och dit så jag gissar att det blev runt 3000 totalt.
Skönt at Karls mamma fick tillbaka pengarna iallafall.
Kram!!

ExPIAtriate sa...

Fy va otackt, ocksa en av mina nojjor och forsoker vara restriktiv i mitt kortanvandande, men det verkar som att man anda inte kan helgardera sig. En av fordelarna att det ar ganska vanligt ar val att banker verkar visa stor forstaelse men det ar onekligen skrammande. Flera kort fran banker har i UAE sparras sa fort de anvands utomlands vilket ar en bra sakerhet men aven lite frustrerande da sjalva poangen med vissa kort ar att man vill anvanda dem utomlands...jaja... Hoppas ni far en harlig helg!
Kram
Pia

Desiree sa...

Usch ja identity theft är verklien ett allvarligt och stort problem i USA. Jag är glad att det ordnade sig för dig till slut men hemskt att behöva vara med om och dessutom så JOBBIGT med allt som behövde utredas och alla papper. Det var ingen liten pappershög du fick ihop där över detta ärende. Detta är ju en helt legitim nojja speciellt då du varit med om det och vet hur mycket jobb och oro det medför.
Kram!

Anna, Fair and True sa...

Förstår att du oroar dig för att det ska hända igen men som sagt, ingen idé att tänka på det för mycket för det finns ju inget man kan göra (utöver det du redan gjort). Skönt att det ordnade upp sig den där gången även om det var oerhört olägligt. Kram!

Saltistjejen sa...

ExPIAtriate wife,
ja det är obehagligt och det medför en massa jobb och besvär!!! Nu var det ju itne så att de "tog" mitt kreditkortsnummer, utan de ÖPNNADE NYA i mitt namn!! S.k Store credit cards, vilket är väldigt vanligt här. Tyvärr tycker jag att affärskedjor här lite vl lättvindigt gör detta. :-(
Hoppas dock det aldrig händer dig!
kram!


Desiree,
nej det blev en hel del papper. Jag sparade allt faktiskt. Både anmälningar och svar från alla ställen. Information om telefonnummer etc också. Så det blev rätt mycket.



Anna Fair and True,
nej man kan inte gå runt och oroa sig för det finns inte så mycket man kan göra för att skydda sig. I detta fallet var det ju så att någon som arbetat på sjukhuset hade tagit sig in i sjukhusets dataregister och stulit tusentals identiteter som personen sedan sålt vidare. Sådant går ju inte att skydda sig emot.

Bejla sa...

Minns det från när det hände. Usch, och speciellt då, när du hade så mycket annat som kändes viktigare att koncentrera dig på dessutom. Men skönt att det löste sig så lätt trots allt, om man nu kan kalla det lätt. Något jag reagerade på var hur flitig du varit på att arkivera dina papper. Sortera papper stod nämligen på min egna attgöra-lista för helgen, men inte har många papper blivit flyttade på inte, fast jag har ju fortfarande en halv söndag kvar... ;-)

Saltistjejen sa...

Bejla,
ja det var verkligen helt fel timing. Ang arkiveringen så gjorde jg deta mest för att jag skulle ha allt på samma ställe utifall att det skulle bli trubbel med detta senare.
kram!