Fredagstema - min värsta noja

Lördag men fredagstema ändå. Jag är lite sen men här kommer det ändå. Olgakatt har bestämt att vi ska försöka skriva och visa vår värsta noja. Hm, inte helt lätt. Jag vet inte riktigt vad min värsta noja är. Jag vet inte ens om jag riktigt har någon noja? Jag kan oroa mig för en massa saker från och till. Men det varierar ofta lite och går liksom i perioder. Jag har ingen sådan när supernoja, tror jag, som nästan blir som en tvångstanke. Som att alltid kolla att spisen är avstängd innan man går hemifrån. Eller att känna på ytterdörren tre gånger för att vara säker på att man låste. Inget sådant håller jag på med.

Däremot kan jag som sagt oroa mig för en hel del saker. Som att återigen vara med om en s.k ID-theft vilket jag var för dryga två år sedan. Det var hemskt! Jag hade just kommit hem från sjukhuset efter att Lill-Skruttan kommit ut nästan 2 månader för tidigt, och när jag bara kollade mitt bankkonto online insåg att jag hade fått ett nytt kreditkort på vilket jag tydligen handlat för ca 2000 dollar!!!!! Chock! DET var inte skoj. Dagarna som följde blev det mycket att göra. Och hjärtat hade jag i halsgropen. Men efter många timmars telefonsamtal hit och dit samt fler nya kredikort i mitt namn som kom droppandes med posten, flera promenader till vår närmaste polisstation lyckades jag till slut få rätsida på det hela. Alla kreditkort öppnade i mitt namn kunde avlsutas och jag blev inte tvungen att betala tillbaka något av de skulder som fanns på dessa. Tur för det var åtskilliga tusentals dollar. Men det var ett litet helvete innan allt var uppklarat, och det tog veckor innan jag verkligen kunde anse det hela som avslutat. Just då med vår lilla Skrutta i en kuvös på neonatalavdelningen och sedan hemkommen var det verkligen inte något man ville lägga tid och energi på. Usch!

Så ja, om det är något jag eventuellt skulle vara lite nojig över så är det att detta ska hända igen. Eftersom det är svårt att skydda sig mot sådana här bedrägerier blir det ju ännu jobbigare. Å andra sidan känner jag att nojig över detta går det inte riktigt att vara. Av just nämnda anledning. Det finns i stort sett inget du kan göra för att skydda dig. Jo, du kan vidta en del åtgärder som att be att affärer och andra ställen måste kontakta dig om någon försöker öppna upp ett s.k "store credit card" i ditt namn. En s.k Fraud Alert. Jag har ju själv gjort det i vissa affärer sedan den här identitetsstölden och har då själv blivit uppringd och utfrågad för att de ska ta reda på att jag verkligen är jag. Det har fungerat bra. Men i övrigt är det inte så lätt att förebygga sådana här saker.

Här är alla mina samlade papper angående den här identitetsstölden.

Jag tycker själv att det borde ligga i de olika företagens intresse att inte så lättvindigt kunna "ge" folk nya kreditkort. De måste ju förlora massor på att de själva får stå för de skulder som svindlarna handlar för. Å andra sidan är säkert kreditkortssystemet såpass lönsamt för dem överlag att de här kostnaderna är som ett dammkorn i rymden för dem när de kalkylerar sin budget? Tyvärr får ju de som blir bedragna lida. Det sorgliga är dessutom att detta är oerhört vanligt här i USA. Identitetstölder sker oavbrutet hela tiden. Vilket på ett sätt paradoxalt nog, kändes som en fördel för mig när jag väl råkade ut för det. Detta eftersom alla företag jag kontaktade hade ett väl uppbyggt system för att ta sig an problemet. Jag blev alltid kopplad till företagets specifika avdelning för identiteststölder. Jo, det verkar som om alla större företag har en sådan. Där visste de direkt vad det handlade om och jag behövde sällan förklara något eller "ursäkta mig", vilket jag först varit orolig för. Jag hade trott att jag kanske skulle behövt bevisa att det inte var jag som öppnat samt handlat med de där korten, men det behövdes sällan eller aldrig någon direkt förklaring. Det var bara att avsluta det hela. Alla jag kom i kontakt med var dessutom otroligt trevliga och hjälpsamma och de beklagade alla vad som skett. Vad som sedan tog tid var framförallt uppföljningen samt att få alla papper för att kunna anmäla identitetsstölden. Plus att sitta en del i olika telefonköer innan man kommit så långt som till de här "identitetsstöldsavdelningarna". Dessutom var jag under lång tid efteråt orolig för att nya kredikort skulle börja dyka upp, men som tur var gjorde det aldrig det.

Det blev en ganska tjock "bunt"

Hur gick det med personen som stulit min identitet då? Jo, enligt polisen var den personen redan tagen och dömd när jag började få de här korten i brevlådan. Tydligen hade personen ifråga stulit tusentals identiteter ur sjukhusets dataregister. Problemet var att han (jo det var en man) sedan sålt dessa identiteter till andra. Och det var någon/några av hans "kunder" som sedan börjat använda min identitet för att öppna nya kreditkort och sedan handla med dessa i mitt namn. Jag har faktiskt ingen aning om ifall polisen så småningom fick tag i den eller de personer som använde min identitet. Efter min polisanmälan hörde jag inget mer. Men jag gissar att polisen får in anmälningar om sådana här fall hela tiden och jag skulle tro att många av dem kanske aldrig blir lösta?

Hm, det blev ju inte så mycket noja av det här då...? Men som sagt om det är något jag verkligen hoppas och önskar att få slippa så är det att gå igenom det här igen.