torsdag, februari 10, 2011

Alfabetet och språken

Lill-Skruttan har börjat intressera sig mycket för bokstäver nu. Tidigare har det mest varit siffror men nu är det mycket bokstäver. Hon vet att "E" är hennes bokstav. Hon frågar också ofta om sina vänners bokstäver. I höstas fick hon små stickers (klistermärken) i form av bokstäver i olika färger på ett av de kalas vi var på. Häromdagen ville hon klistra upp dem på ett av våra skoskåp. Medan vi gjorde detta så frågade hon om varje bokstav "Vad är det här f´nåt?"och vid varje bokstav hon klistrade fast sa jag vad den hette och ett ord eller namn som börjar på just den bokstaven. Jag började med egennamn men när de började tryta gick jag över till vanliga ord.

För att vara pedagogisk bör man ju här hålla sig till ett och samma språk. Det inser även jag. Men detta var en fredagkväll och jag var lite trött. Det ska även nämnas att varje bokstav fanns i 4 exemplar.  När vi kom till I för tredje gången sa jag "I som i ice-cream". Det gillade hon eftersom hon tycker om "ice-cream". När vi ett antal bokstäver senare kom till bokstaven G, även detta efter att redan klistrat upp ett par sådana nyligen sa jag alltså vad som först kom farande i mitt huvud "G som i glass." Lill-Skruttan tittar på mig och upprepar "G som i glass." medan hon pekar på G:t som sitter klistrat lite snett på det svarta skoskåpet av plast. Sedan är hon tyst en liten stund. Står framför skoskåpet och ser ut att begrunda något. Tittar sedan på mig igen och pekar återigen på den nyss ditsatta bokstaven "G". Upprepar "G som i glass." och pekar sedan på ett av de "I:n" vi klistrat fast och säger med en triumferande röst "I som i annan glass!"


Hm, såklart! I hennes värld, liksom i min, så betyder ju glass och ice-cream samma sak. Men skillnaden är att det för henne nog är två olika ord för samma sak mer än två olika språk?! Och detta medför att bokstaven "I" står för glass den med. Lite fascinerande ändå. Just detta med hur hon tar in och sorterar engelskan och svenskan tycker jag är klart intressant. Jag har svårt att riktigt inse hur mycket hon faktiskt förstår tror jag. Och samtidigt hur mycket som går helt automatiskt. Det mesta. Hon hoppar med lätthet mellan språken. Allt beroende på person och situation. Med mig och M pratar hon alltid svenska så länge vi är ensamma, men så fort vi är bland folk som inte pratar svenska växlar hon till engelska hon med. Även när hon pratar med oss. Så sent som för någon vecka sedan när jag hämtade henne på dagis sa hon på väg hem "Nu ska vi till hissen." Strax efter det upprepade hon "Elevator" och sedan sa hon liksom för sig själv "Hissen är elevator på engelska.". Detta är första gången jag hört att hon nämnt svenska och engelska som två olika språk. Jag har ingen aning om ifall hon verkligen förstår konceptet "två olika språk" men det var roligt att höra henne särskilja de båda språken på det viset för det har jag inte hört tidigare.

Ja, detta med flerspråkighet fascinerar mig oerhört. Just detta att barn som lär sig flera språk samtidigt verkligen helt automatiskt sorterar allt i "rätt fack". Utan att ens fundera över det hela. Fantastiskt!

Den senaste tiden har hon även börjat säga några av de mest underbara ord man kan tänka sig. Nämligen "Jag älskar dig". Hittills har det varit väldigt sparsamt med just de orden från hennes sida. Jag säger dem dock i stort sett varje dag. Ofta flera gånger. Alltid när jag nattar. Och nu de senaste dagarna har hon även själv  börjat säga dem till mig. Igårkväll när jag nattade böjde jag mig över hennes lilla ansikte och sa jag "Jag älskar dig mest i hela världen." och hon svarade genast med att titta mig stint i ögonen och säga "Älskar dig mamma hela väääden." Följt av en napp-puss. Då fick jag en tår i ögat. Lilla Gosegumman.

30 kommentarer:

Anna sa...

Vilken smart tjej! Jag önskar man kunde ha en såndär avslappnad inställning till språkinlärning när man blir vuxen också :)

Saltistjejen sa...

Anna,
eller hur?!? Jag önskar detsamma! :-)
Nu handlar det om tragglande och att nöta in saker och ting. Uttalet ska vi inte tala om. jag tror man måste vara extremt språkbegåvad för att ha ett mer "perfekt uttal" som vuxen om man pratar ett språk man iten lört sig från början....

SAM sa...

Verkligen smart. Min lilla flicka och jag brakar om vad bilen here varje dag. Jag sage "mammas bil" hon sager "mammas car" och sa haller vi pa tills vi kommit in genom dorren (hon kan saga bil, men hon vill saga car). Fast det ar ju kanske lite svarare for henne eftersom min man ar amerikan.

Jag skrattade hogt pa jobb at icecream och glass i alla fall. Sa roligt det kan bli.

Saltistjejen sa...

SAM,
haha självklart balandar även vår tjej ibland. Men numera är hon rätt duktig på att skilja språken åt. Och vet du vad, jag tror att er lilla tjej kanske ibland VILL säga emot för det är kul? ;-)
Även om hon vet att det heter både bil och car.
Kram!

anna från Sydney sa...

Visst är det spännande med barnens språkutveckling. Det fascinerar mig dagligen.
Våra är ju så stora, 8 och 10 år och de har ju båda fått 3 respektive 6 år i Sverige.
Trots det så blandas det hej vilt och de verkar ha svårt att skilja språken åt hemma. Minstingen kan bli arg på sin bror då han blandar språken eller bara pratar engelska. Hon kan ryta åt honom, stop mixing swedish and engelska. Hon tycker själv då att hon är en stjärna som fostrar honom men har ingen koll att hon själv blandar språken.
Vad våra barn gör mest är att prata svenska med en engelsk ordföljd och direktöversättning från engelska. Det blir otroligt gulligt, typ: Jag gjorde en ny vän idag.

Jag tycker det är otroligt viktigt att ge barnen en bra grund i båda språken och brinner verkligen för det. Vi läser mycket på svenska och ser många svenska tv-program. Det som oroar mig nämligen är ju att de bara hör svenska från oss och jag tror man mest svänger sig med samma ord hela tiden tyvärr.

Det lilla jag har hört från era videosnuttar jag sett är ju att er dotter är så verbal trots att hon är tvåspråkig och faktiskt inte så gammal. Det är nog väldigt ovanligt och något ni ska vara väldigt stolta över.

Saltistjejen sa...

Anna från Sydney,
heeej! Tror inte jag sett dig kommentera här tidigare. Välkommen vill jag iallafall säga även om du verkar ha läst här ett tag. :-)
Ja det är nog som du säger det svåraste med att bo i ett land där man talar ett språk och att försöka hålla det andra språket levande hemma. Vi är tyvärr itne alltid så bra på att inte "blanda språken själva" men försöker numera att tänka mer aktivt på att prata hyfsat bra svenska hemma. Att barnen gör just så som dina barn tror även jag är det vanligaste. Direktöversättningar samt engelsk ordföljd etc.
Och ja vår tjej är nog ganska tidig med sitt språk har jag förstått. Kanske särskilt med tanke på att hon faktiskt hanterar två språk. Jag tror det kan bero dels på att hon har haft ganska lätt för detta med att lära sig prata, och även kanske för att vi pratar mycket med henne. Vissa med flera barn än ett säger att det märks skillnad på första barnet och de efterföljande vad gäller detta. Man har lite mindre tid för prat. OCh om man bor i annat land så kommer så småningom barnen sinsemellan att använda landets språk mer än "familjens" eftersom barnen faktiskt hör det språket mer än det man pratar hemma. Naturligt såklart.
Tack för din fina kommentar!
kram!

Anne-Marie sa...

Fascinerande med språk och hur man lär sig. Att växa upp med två språk måste vara fantastiskt och att lära sig båda språken helt naturligt. Vi var ju rätt gamla när vi började lära oss engelska i skolan i Sverige. Jag kommer på mig mest hela tiden nuförtiden att tänka på engelska och troligen drömmer jag ofta på engelska. Härligt med E's kärleksförklaring. Tänker på din kommentar också på min blogg om just uttrycket "Jag älskar dig". Kram!

Saltistjejen sa...

Anne-Marie,
ja det måste vara väldigt annorlunda att få lära sig ett språk medan man är liten. Det faller sig ju naturligt på ett helt annat sätt. Jag tänker faktiskt ganska ofta på engelska har jag kommit på. Trots att vi ju pratar svenska här hemma. Ibland tycker jag även att engelska ord eller uttryck kommer snabbare "till mig" när jag pratar än vad motsvarande svenska gör. Och ja, det är fantastiskt med kärleksförklaringar och som jag skrev på din blogg tidigare så tycker jag att det känns viktigt att man verkligen ger dem! :-)
Kram!

ExPIAtriate wife sa...

Det är fascinerande med språk! Det jag hört är att det kan ta längre tid med språket om man är tvåspråkig så er Lillskrutta är verkligen tidig och väldigt verbal! Min son sade knappt pannkaka tills han var runt fyra (pappa är ju från Norrland...där pratar man inte så mycket hahahha) medan dottern pratade väldigt tidigt. Hon förstår svenska och med mormor förstår hon att det är svenska som gäller men med kompisar och lärare så är det engelska. Det roliga är att ungarna alltid pratar engelska sinsemellan oavsett om de är här eller i Sverige! Det har de alltid gjort. Elias översätter också engelska i huvudet till svenska så det låter lite roligt, ex. I am (coming) blir helt enkelt "jag är" istället för "jag kommer" eller "vad har vi till äta"... men det är väl inte så konstigt. Jag brukar prata svenska med Joli men hon svarar på engelska.
Jag tycker att den är en fantastisk tillgång med fler språk, jämfört med flera nationer där man har flera språk med sig från födseln, mina indiska kollegor talar oftast sin delstats språk samt officiella språket hindi och så engelska på det!
Underbar kärleksförklaring! De är ju för goa de där små!
Trevlig helg! Kram!

Trillingnöten sa...

Underbart! Och du, använd båda språken vid alfabetet :) Det gör inget och det mest pedagogiska ÄR att använda de två språk hon använder :) Jag läser ju den där kursen nu och de säger att vissa bestämmer sig för ett språk att tala med barnen, men sanning är att alla växlar hela tiden. I vissa familjer finns fem språk som blandas hela tiden och kompletterar varandra. Barnen kan särskilja, som du vet med E :)
N har också börjat med bokstäverna och gillar att se sitt namn och vill att jag ska skriva olika saker. Det är så spännande!! Kram!

Saltistjejen sa...

ExPIAtriate wife,
ja det är verkligen otroligt fascinerande tycker jag! Haha skrattar åt att du tycker sonen brås på sin Norrländska pappa!! ;-) Jag tror också att syskon ofta pratar det språk som de pratar i skolan även med varandra hemma. Just för att för barn som växer upp i ett annat land där de till större delen pratar ett annat språk än det hemma faktiskt har detta språk som sitt första språk. En av de familjer som bodde här tidigare och som vi känner via M´s jobb var spansktalande och de var ganska strikta vad gällde språkbruket hemma. De berättade att de sagt till sina söner att "hemma pratar vi spanska" och när de hörde bröderna prata engelska med varanra sa de ifrån. Det kan låta hårt men jag tror att de verkligen värnade om att pojkarna skulle öva sin spanska hemma eftersom de ville att de skulle prata bra spanska. Och då är ju ändå spanska det språk här som är mest gångbart efter engelskan. Många skyltar etc här är ju på spanska eftersom det är så många spansktalande i NYC/USA.
Och ang många språk så är just indier de som oftast har med sig flera språk från barnsben. Som du säger har de ofta minst 3 ibland även 4 språk som de har med sig sedan barndomen. Otroligt!
Kram!!


Trillingnöten,
aha! Jo det enda vi har funderat över är att prata så mycket svenska som möjligt med henne hemma mest för att hon inte får höra ngn svenska annars medan engelskan får hon ju överallt annars. Så alfabetet etc hör hon hela tiden på engelska men inte svenska. Men visst, vi är inte benhårda på det där, men försöker i största möjliga utsträckning prata mest svenska med henne hemma. Dock växlar vi självklart så fort vi är tillsammans med andra icke-svensktalande vilket är i stort sett jämnt när vi är fler än bara vi tre... :-)
Kul att N också tycker det är roligt med bokstäver!! För det ÄR ju kul! :-)
Kram!!

Katarina sa...

Så fascinerande det är med språk! Jag inser att det är inte helt enkelt att vara pedagogisk hela tiden, dygnet runt, när man växlas mellan två språk.

E. är en smart tjej! Hon fixar nog det där med ice cream och glass, jag tyckte var både intressant och smart.. Man får sig verkligen en eftertanke nu.

Ha de gott!

Kram

Livet enligt Jenny sa...

Oj vad man smälter i sådana ögonblick!! Tänk vad bra att hon får lära sig engelska så naturligt, det kommer hon ha nytta av hela livet, även om ni väljer att flytta hem till Sverige. I min ungdom passade jag barn i Portugal och de lärde sig från början svenska, engelska(i skolan) och portugisiska. Dessa barn är nu stora och bägge bor och pluggar/jobbar utomlands, fast deras föräldrar nu har flyttat hem till Sverige.
URSÖTA kort på lillan... Som en liten docka!
Kramen

Millan sa...

Ja men visst ar det coolt med tvasprakighet!! Jag blir lite avis pa att Ella pratar svenska med er eftersom bada vara barn mest pratar engelska. Aven om jag pratar svenska med dom. Men jag gissar att det beror pa att vart familjesprak ar engelska, i och med Ben.
Jag har insett att det ar lite lurigt nu nar Nils gar i skolan och lar sig lasa o skriva. Det ar ju en sak att kunna forsta bada spraken men att lara dom att stava pa svenska ocksa .... nar gor man det? Vad jag menar ar, han ar ju bara 5 ar och jag tycker han har nog med att lara sig de engelska ljuden och fa ihop dem till ord pa pappret. Att borja blanda in svensk stavning verkar nastan grymt. Kanske battre att vanta tills han har engelskan under kontroll och sedan borja lite?!

Vad duktig hon ar lillskruttan for ovrigt. Sofia pratar nu mest hela tiden om allt och inget men hon har inte alls nagot intresse for bokstaver eller sa annu. Rakna ar daremot kul!

Ha en fin helg!! Kram

Syster i söder sa...

Åååååå vad hon är söt. Och smart! Men med de hjärnorna som ligger bakom så är ju inte det så konstigt. :)
Jag kan nog inte fatta hur mycket hon pratar! Hoppas hon pratar mycket med oss när vi kommer. Jag längtar så!! kram!

Anonym sa...

Det är verkligen fascinerande med sprak! E är sa smart och jätte söt! Underbart att hon kallade ice-cream för annan glass!!!
Kramar, Lisa

franziengland sa...

Jag gillar detta inlägget så mycket! Alla vi med barn i utlandet tänker säkert mycket på det här med tvåspråkighet och hur olika det påverkar barnen beroende på vilka åldrar de befinner sig i. Dessutom är bilderna på E här SÅ fina och jag tänker på att barn i den åldern nästan alltid är VÄLDIGT söta (jag lovar, jag brukar inte vara ytligt utseendefixerad, det vet alla som ser bilder hos oss :) ), men de har då kommit förbi bebisutseendet, men är fortfarande små barn med väldigt uttrycksfulla oförställda ansikten och kroppsspråk. Dessutom har de barn som tidigare (liksom våra) hade rätt lite hår, då oftast fått lite hår som gör så mycket för att förändra deras utseenden.

Saltistjejen sa...

Katarina,
ja visst var det roligt med hennes syn på glass och ice-cream! :-)
Kram!


Jenny,
ja det är verkligen en gåva att få med sig flera språk såhär naturligt. ibland önskar man bara att man gett henne ett mer användbart språk än svenska också haha! ;-)
Kram!!


Millan,
det är klart att det är stor skillnad på barn som växer upp med en förälder som talar ett annat språk och de som växer upp med två. Det blir stor skillnad då. Men det är jättebra att du pratar svenska med dem ändå. Det där med läsa och skriva har även jag funderat lite över inför framtiden. mest för att en familj vi kände här som är spansktalande hemma diskuterade tvåspråkighet en del. Den mamman var väldigt ambitiös och hade "sommarskola" med sina barn under sommmarlovet. Då gav hon dem en trave böcker på spanska som de skulle läsa under sommaren och hon gjorde även en del skrivövningar. Men jag har ingen aning om när hon började med detta. Alltså hur gamla barnen var. För deras söner var "stora" redan när vi lärde känna dem- Typ 7 och 10 eller så. och när vi pratade om detta var de säkert närmare 10 och 13 eller så.
Roligt att Sofia gillar att räkna. Det gör vår tjej också och räkneintresset kom först. Det lustiga är att jag tror inte hon har förstått riktigt VAD det är hon gör än men hon tycker om att räkna till 10. För henne är det nog nästan mest som en "ramsa". :-)
Kram!!


Syster i soder,
å det har verkligen hänt hur mycket som helst sedan i somras när vi sågs! För bara ett tag sedan kollade jag en av de små "filmer" vi tog i stugan och insåg då hur mycket engelska hon pratade. Men nu är det nästan uteslutande svenska. Med oss alltså. Plus att hon verkligen pratar mer nu.
Vi längtar också och det känns sååå roligt att ni kommer så snart!!!
:-)
Kraaaam!!


Lisa,
japp ice-cream är "annan glass"! :-)
Kramar!!


franziengland,
tack! ja det är såklart olika med tvåspråkighet beroende på barnens ålder. Men oavsett så lär sig barn ett nytt språk så fort!
Tack för kommentaren om bilderna också. De är lite "gamla nu" eftersom de togs i augusti, men nu på vintern är det lite svårare att få bra bilder tycker jag eftersom det oftast är så mörkt när man fotar ;-)
Och jo jag håller med. De är otroligt uttrycksfulla i den här åldern både med ansiktet och kroppen. Kul! Vår tjej hade också väldigt lite hår fram till hon var runt 1 år. Då började det komma lite mer. Sedan har det växt på. :-)
Kram!!

Desiree sa...

Jag kan tänka mig att det är extra interessant och spännande att följa henne i hennes utveckling nu med allt nytt hon lär sig och med tanke på att hon har två språk som hon bollar och håller isär. Jag tycker hon är super duktig som redan börjat interessera sig för bokstäverna och faktiskt uppfattar att det är skillnad på i som ice-cream och g som i glass. Hon är både en supergo tjej och en smart liten tjej.
Kraaam!

Saltistjejen sa...

Desiree,
vad gullig du är!
Och jo det är jätteroligt att följa henne nu. Så otroligt mycket som händer när de är såhär små. Just med språkutvecklingen är det så tydligt. :-)
Kramar!!!

Taina sa...

Vilken gåva vi ger våra barn med två språk "gratis". Jag skulle aldrig vilja vara utan den här tiden i USA. Att E har snappat upp det är jag inte alls förvånad över. Hon har ju utvecklat talet så tidigt så det är inte undra på att hon nu börjar göra skillnad. Att ni sedan tar det så naturligt också gör det hela naturligt även för henne det här med att växla mellan språken beroende på miljö. Jag har ju vuxit upp i ett tvåspråkigt hem, svenska och finska, och det har varit naturligt hemma att prata finska, men så fort vi gick till skolan (svenska skolan i Pori) så blev det svenska.

Liisa tittade på nedersta bilden på E och utbrast " Oh she is SO adorable!"

KRAM KRAM!!!

Emmama sa...

Åh vad det var kul att hinna hit igen och läsa ifatt alla missade inlägg. Vet inte varför riktigt men har inte alls hunnit med blogglivet på sistone.. Idag är jag dock "bara hemma" och hinner med såna här trevligheter.. :) Kul att läsa om detta med språket och även om ditt jobb, jag trooor jag fattade även om det låter väldigt komplicerat! :) Kram och TREVLIG HELG!

Annika sa...

Saltis!
Oj, vad jag gillar sådana här inlägg! Jag som stolt fostrat ett totalt tvåspråkigt barn! POWER! DU gör ALLA rätt i min bok. Jag minns detsamma då K var liten och var sååå intresserad av alfabetet. Resonemanget gick på precis samma sätt som lilla Ellans. Ungar är fantastiska och de kan verkligen sortera språk i sin hjärna. När K började läsa på engelska i KG så undrade jag hur det skulel gå med svenskan och läsningen där? Men tror du inte att hon fixade det också! Jag är iaf väldigt konsekvent vad gäller svenskan. OM det bara är K och jag har vi alltid, alltid, alltid pratat svenska. Om det är vi tre så pratar vi eng. OCH det funkar! jag är ärligt talat sjukt stolt över att ha gett K två språk. Hon klarar sig som vilken annan svensk 14 åring som helst så vi är hemma, tar sig in till stan, beställer mat, handlar etc. Nu ska hon EV få tenta i svenska på HS och få final credits på det. MEN, det måste finnas ngn mer svensktalande elev i Fairfax county som vill göra detsamma i HS, isf kan det bli aktuellt. K är den enda på sin HS som talar svenska.
So, anyway...
Jag som ju träffat dig och er och Bella Bus ngra ggr kan ju intyga att den lilla har språket för sig!! HOn är verkligen verbal på två språk!
Power till dig och M!!!
Fortsätt som ni gjort hittills!!
KRAM!!!

Saltistjejen sa...

Taina,
ja jag håller fullkomligt med. Att kunna "ge" sitt barn ett till språk är otroligt bra! Jag tycker det är så roligt att följa Liisa också och se hur bra engelska hon pratar även fast hon inte kunde ett ord innan ni flyttade hit! En av mina vännr från doktorandtiden hde en 6-årig son när hon kom till Sverige och han pratade svenska efter ungefär 6-8 månader! Otroligt!
Haha, Liisa är för söt! Hon är själv otroligt Adorable! :- ) Hoppas bara hon blir frisk snart!
KRAM!


Emmama,
heeej! Ja det känns som om det var länge sedan. Kul att du tittar in igen och vad härligt ni verkar haft det i Sverige!
Stor kram!!!


Annika,
haha du är så gullig! Ja, K pratar ju som n infödd svensk!!!! Otroligt! Både M och jag var väldigt imponerade efter att ah träffat henne och hört henne kasta sig mellan svenska och engelska som om det vore ett och samma språk! Häftigt! :-)
Sedan har säkert era långa somrar i Sverige ytterligare stärkt hennes svenska. Jag kände att bara den korta tid vi var i Sverige i somras gjorde under för vår lilla tjej. Innan dess pratade hon mest engelska när hon pratade, men när vi kom hem från Sverige andände hon svenska uttryck nästan hela tiden. och efter det har hon verkligen mer eller mindre konstant pratat svenska med mig och M här hemma när vi inte har andra icke-svensktalande hos oss! :-)
Även efter vår korta tur hos er så pratade hon faktiskt mer svenska ett tag. Så jag tror det är bra om man kan se andra svenskar också. Så hon hör att inte bara mamma och pappa använder språket utan att det faktiskt är gångbart på "fler ställen" ;-)
Ha en toppenhelg nu!
Kramar!!!

Petra H sa...

Åh, så underbart! Jag berättade för O om Lill-Skruttans resonemang runt glass och ice cream, så sött! Jag umgicks ju med halvsvenska och helsvenska barn (som alla är boendes i Bryssel) i Alperna i 10 dagar och det var så intressant! T.ex märkte jag att halvspanske Lill-O (japp, exakt samma för- och efternamn som min O, kan du tänka dig hur imponerad han (Lill-O) blev när han hörde det, vi fick en speciell connection tack vare att min man är spanjor) lät helt svensk när han talade men när han läste högt lät han lite spansk. Fascinerande! Två- och flerspråkighet är sååå intressant och kul!
Kram

Saltistjejen sa...

Petra,
hahaha vad roligt med Lill-O!!! :-)
Och ja du vet ju att Lill-Skruttans första ord var varken svenska eller engelska utan just spanska!!! ;-)
Kraaam!

Bejla sa...

Verkligen underbara kommentarer och reflexioner från lillans sida! Visst är det otroligt spännande med barn och språk. Sonen jonglerar ju helt obehindrat mellan sina tre språk, och kan komma med de mest fantastiska aha-upplevelser ibland, liksom han är otroligt pedagogisk när han försöker lära mig grönländska. Det var verkligen något som överraskade mig första gången. :-)

Saltistjejen sa...

Bejla,
ja det är oerhört spännande med språkutveckling tycker jag. Och ännu mer fascinerande är det med flerspråkighet. Haha vad gulligt att din son är så pedagogisk när han försöker lära dig grönländska! :-)
Kram!!

Anna, Fair and True sa...

Vad kul att det går så bra för hennes språkutveckling! Hon är nog på väg att verkligen förstå att det är två språk även om hon fortfarande uppfattar det som olika ord bara. Hon har ju förstått antar jag att vissa inte förstår svenska. Jag tänker på när hon berättade handlingen i Pettson för era vänner och hur hon skiftar mellan språken.

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
ja det är så himla kul att följa just språkutvecklingen!!! Och nu tror jag hon till viss del har greppat att det handlar om två olika språk. Hon har defintivt insett för länge sedan att alla inte förstår svenska. Redan isomras då hon just fyllt 2 översatte hon ju en svensk barnfilm helt automatiskt till en av våra amerikanska vänner som kom på besök!
Kramar!!