måndag, februari 28, 2011

Låg

Idag har jag känt mig lite låg. Vet inte om det är vädret, vissa kvinnliga "magbesvär" eller trötthet som legat bakom dagens lite låga profil. Kanske en kombination? Ihop med en något mer växande stress över framtiden. Den ligger och lurar där hela tiden och då och då poppar den liksom upp och kan få en lite ur balans. Stressen alltså. Inte framtiden. Fast den är ju visserligen orsaken till att jag har de här återkommande stresstankarna såklart. För tillfället tycker jag att jag pendlar mycket mellan hopp och oro. Lite beroende på dagsformen helt enkelt. Idag var en inte-så-bra-dag. Men vem vet, imorgon kanske det kommer kännas bättre? Jag hoppas det. Vädret ska iallfall bli bättre imorgon har jag sett. Dagens regn ska försvinna och det ska klarna upp. Skönt! Sol ute sol inne, sol i sinne heter det väl?

Trots återkommande funderingar och stigande stressnivåer så är jag dagligen otroligt tacksam över allt jag har. Och känner att jag verkligen inte borde klaga. Jag är frisk och jag har en underbar familj som jag älskar över allt annat. Vad mer behöver man egentligen? Tanken och frågan kan kanske låta väl klichéartard, men eftersom vi har en nära vän som just nu genomgår en mycket svår period där man verkligen har fog för oro över hur framtiden ska komma att te sig, så ÄR jag verkligen oerhört medveten om vad jag faktiskt har. Och jag uppskattar det enormt.

32 kommentarer:

anna of sweden sa...

Men fast man har allt och är lyckligt lottad är det okej att få må lite dåligt ibland. Det är nog till och med nödvändigt.

Stor kram och hoppas på en solig dag i morgon. Både ute och inne! :)

Malin sa...

Hoppas du kan få de besked om framtiden du vill ha så snart som möjligt, det är så jobbigt när man får sådana jobbiga känslor som liksom hänger sig kvar och inte vill lämna en ifred. Jag vet inte riktigt vad det är som är ovisst med framtiden, men har för mig att jag läst någonstans att ni har kontakt med en immigration lawyer och att det kanske är sådan frågor som "spökar"?
Själv kan jag också få sådana "attacker", jag väntar på ett besked från USCIS och vet inte om det kommer imorgon eller om tre månader...jag försöker att tvinga mig själv att inte fundera så mycket, men det funkar väldigt dåligt! Om jag är trött eller nedstämd av andra anledningar kommer alltid tankarna oftare. Kanske är det så för dig också? Jag hoppas i alla fall att när du vaknar imorgon är känslan som bortblåst och du har härliga vårkänslor i kroppen istället!!
Kramar

Livet enligt Jenny sa...

Det ligger nog i människans natur att oroa sig lite hela tiden... Viktigt är dock att sortera och inte låta det sluka upp en helt. Skriv ner på papper och se det på pränt, det brukar göra skillnad för mig. Man får lite distans till det då. Att man har lite låga perioder är inte heller så konstigt, utan dalar kan man inte känna toppar..... Så håll dig kvar och låt känslan försvinna. Skickar massa god energi till dig vännen, jag har massor över!
Kramen

Saltistjejen sa...

Anna of Sweden,
ja det är ju en del av livet faktiskt. Upp och ner.
Tack för stödet!!
Kram!


Malin,
tack vad söt du är!! jo framtiden för oss är rätt osäker just nu. En stor del är såklart vår green cardansökan. Men även att jag kommer att bli arbetslös i slutet av april. och detta känns självklart väldigt stressigt. Att söka nytt jobb kan dessutom bli lite komplicerat just p g a vår immigration status. Så ja det är många tankar som snurrar i huvudet såklart.
Tack igen!!
Hoppas du snart får besked!
Kram!


Jenny,
tack vad gullig du är! Ja det är ofta så att det kan hjälpa att försöka ta lite kontroll över de situationer som skapar oron. I detta fallet är det nog det som gör det så jobbigt. Att jag känner att vi har så lite "kontroll". Det hänger på så många yttre faktorer. Men som jag skrev så går det upp och det går ner. Vissa dagar oroar jag mig mer medan jag andra dagar känner att det hela kommer att lösa sig på något bra vis framöver.
Tack för energin!!
Kramar!

Trillingnöten sa...

Det är klart att du är orolig just nu med allt som ligger framför er, vad ska hända, hur ska det gå till? Det är inget konstigt!
Vad man kan tänka på är att det allra oftast faktiskt löser sig till det bättre på nåt konstigt sätt. Det förundrar mig alltid. Hur går det till?
Och så klart kan man inte alltid vara på topp här i världen Hur skulle det se ut? Jag hoppas att idag blir mycket bättre än igår! Kramar!

Emmama sa...

Hoppas snart det löser sig med jobb och green card, jag håller alla tummar! Stor kram!

franziengland sa...

Det är inte bara de som har det värst som har ensamrätt på lidandet. Även om det självklart är bra att vara tacksam över det man har och se det, så kan man inte gå igenom livet och se allt rosenrött utan down-perioder ger oss också handlingskraft och perspektiv. Hur vi mår har dessutom sällan något samband med vår verkliga situation. Om jag hårddrar det och är klichéartad, se så många som är glada i fattiga länder samt hur många olyckliga miljonärer och framgångsrika personer det finns...
Jag tror man ska vara glad för om man i grunden har en positiv läggning och det verkar du ha. Det skyddar inte mot deppiga dagar, men det gör dem färre och kortare, tror jag :) .
Kan du inte få förlängt på det jobb där du är nu? Hur är det för M, hur länge har han jobb?
Jag tänker på er och hoppas att det klarnar snart, det måste vara jobbigt att leva med osäkerhet så länge som ni gjort nu. Kram.

Katarina sa...

Usch, visst är ovisshten jobbig. Den liksom kan ibland knaga på en, när man allra misnt vill bli påmind om den.

Jag hoppas det ordnar sig bra och snabbt med GC kortet.. Men min erfarnhet är att det är en rätt seg process. Inte den enklaste och snabbaste direkt.

Jag själv lusläser en massor om GC eftersom jag lutar åt att överge mitt GC.. det verkar enkalre och billigare att söka DCF för mig sneare när det är aktuellt, man gör det via ambassden.

Hoppas du har en ljusare dag idag och livet är ju upp och ner.

Stor kram

Desiree sa...

Jag förstår din oro och visst är den befogad. Det är stressigt när så mycket står på spel. Jag hoppas innerligt att det ordnar sig med era gröna kort så att ni kan få välja er framtid själva och kunna plannera. Det är jättejobbigt att inte veta, inte kunna plannera och att ens framtid ligger i händerna på andra. Det tär på en psykiskt. Jag inser också att jag borde vara mer tacksam över allt jag har men ändå kan jag också pendlar en hel del hur jag känner över våran framtid. Känner mig fortfarande vissa dagar så vilsen i vart jag hör hemma och vart jag vill leva. Förvirrad mycket, över känslor och framtiden och vad jag vill. Förlåt nu börjar jag ju babbla på här. Men jag hoppas du får en bättre dag idag och njut av solen. Här är grått kanske därför jag ofta känner mig grå i sinnet också många gånger.
Stor kram!

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
tack för ditt stöd! Och ja det är mycket just nu som snurrar. Sedan tycker jag som du att det mesta brukar lösa sig till slut på något underligt vis ändå!
Kram!


Emmama,
tack vad gullig du är!
:-)
Kramar!


franziengland,
visst är det så att glädje och lyckainte alls alltid återspeglar ens livssituation "direkt". Det håller jag med om. Min tjänst jag har nu går tyvärr inte att förlänga. Till det finns inte pengar. Mitt forskningsanslag tar slut i slutet av april och då finns inga andra i nuläget. Tyvärr. M har som tur var jobb tillsvidare. Annars hade vi varit otroligt mycket mer stressade!
Tack för omtanken och stödet!
Kram!


Katarina,
ja ofta är det just ovissheten som är värst kan jag tycka.Och ja detta med GC är som det är och tar den tid det tar. Det känns ändå skönt att vi kommit igång med den processen.
Lycka till med dina funderingar om detta! Och tack för ditt stöd!
Kram!!!


Desiree,
å du det ÄR ju inte lätt det hr med hur och var man vill och kan leva sitt liv. Kanske för vissa men jag känner att det nog ständigt kommer att vara mer eller mindre en sak jag kommer att fundera över. Det jobbiga just nu är självklart som du säger detta att vi inte själva vet och inte helt och fullt kan påverka situationen. men å andra sidan det gäller många, fast på olika vis.
Att du också kan känna dig osäker och vilsen är inte konstigt. Efter er tillbakaflytt förstår jag att det är många känslor och tankar som snurrar även i era huvuden. Jag tror du kommer känna dig lite bättre när våren kommer med sol, ljus och värme ändå. Men visst, jag tror att du och C kanske alltid kommer att ha en längtan uromlands igen också Och flyttar man från Sverige kommer alltid finnas en viss längtan tillbak. Knepigt...! ;-)
Stor KRAM!!

Desiree sa...

Sag just att du namde att du kommer bli arbetslos. Ar det projektet och finanseringen som tar slut? Kan du soka egna pengar for att kunna vara kvar? Kan du paborja en ny post doc sa lange pa ett annat lab i vantan pa ert green card? Ah vad jobbigt att ocksa ha denna oro om jobb ocksa forutom eran green card ansokan.
Ja jag hoppas att allt kommer att kannas betydligt battre da det blir mer sol och var. Jag tar en dag i sander och haller allt oppet, allt for att inte fa panik emellanat.
En stor trostkram till dig.

Annika sa...

Klart att du oroar dig, Saltis. Det vore konstigt om du inte gjorde det. Jag förstår att det är lite väl mkt med jobb, ansökan och så green card och allt vad det innebär som "grädde på moset". Jag håller ALLA tummar, som du vet!
VILL att det ska läsa sig till det allra bästa för er, och tror att det blir så också.
Jag är själv grubblerska ibland, och det sliter.
Stora kramar!!!

Saltistjejen sa...

Desiree,
ja just nu är det väl egentligen just detta som är orsaken till min största oro. Att jag blir arbetslös. Tyvärr går det inte att förlänga min nuvarande tjänst så jag håller på och försöker ta kontakt med folk jag känner om ev andra tjänster. Det svåra är att jag allra helst skulle vilja söka jobb i industrin snarare än akademin men då krävs GC. Så jag kommer hänga lite i limbo tills vi får veta hur det går med GC-ansökan, och då måste jag försöka hitta en arbetsplats som tycker det är ok att ta mig med ett visum och därtill ett visum som går ut i höst! Så det är lite knepigt...
Kram!


Annika,
ja det är svårt att inte fundera på sker och ting när det är många faktorer man inte styr över. Själva osäkerheten är nästan värst tycker jag. Och att jag itne riktigt "kan" söka jobb på det vis jag vill p g a vår immigration status.... Det suger. Men jag försöker samtidigt att inte oroa mig för mycket för det hjälper ju tyvärr inte alls... ;-) Men nu när det närmar sig så är det klart att jag tänker mer och mer på allt.
Kram och TACK!!

Loppan flyttar västerut... sa...

Å här kommer en styrkekram!
Det kommer alltid något gott ur allt ont, det vet vi ju, tricket är att hitta en behaglig väg upp ur svackan o det är uppenbart inga enkla saker du har framför dej. Du kommer att fixa det, en sak i taget!

//Åsa

Saltistjejen sa...

Loppan,
TACK!!! Vad go du är! Jo jag tror att det kan bli bra i slutändan men det är just när man hänger "i luften" som det känns som jobbigast tror jag. Iallafall för mig. Men jag hoppas självklart att det ska lösa sig på något bra sätt framöver.
Kramar!!

Taina sa...

Fina du, allt löser sig! Ovissheten ÄR jobbig! Oftast vill vi ha kontroll på allt. Känner igen det där. Det är helt naturligt att vara låg emellanåt. Det är mänskligt och det tyder ju på att du reflekterar och inte bara rusar på. Sedan är du så klok och inser hur bra ni har det med hälsan och kärleken. Och DET är det viktigaste och finaste vi har!!!

KRAMAR i MÄNGDER från en SegBert idag...

Saltistjejen sa...

Taina,
gulle dig! ja visst är det ovissheten som kan vara enormt jobbig. Den liksom gnager på en eftersom man inte riktigt vet hur man ska rätts sig efter saker och ting. Och då är det svårt att liksom "gå vidare". Du vet ju lika bra som jag. Ni svävar ju också i stor ovisshet inför er kommande framtid just nu.
Men visst har man vid det här laget lärt sig uppskatta och värdera det viktigaste man har i livet. :-) Och med en god hälsa och med kärlek kan man komma långt oavsett andra omständigheter. :-)
KRAM!

Charlotte sa...

Du skriver så fint och delar med dig av dina tankar! Logistiken är verkligen inte alltid den lättaste här i the US. När man är "between situations" är det kännbart att man hänger lite i luften och att administrationen o regelverket gör det trixit.

Det kommer ordna sig så allt faller på plats till slut, känner det på mig. Hang in there.

Kram!

Mrs Clapper sa...

Vilka många fina kommentarer du fått på det här inlägget, det finns så mycket underbara medmänniskor där ute. Och vet du vad, det reflekterar tillbaka på dig! För alla vi är här och kommenterar på din blogg för att vi tycker att Saltis är en himla go tjej!
Hur svårt det än är att ta till sig ibland så är det ju så att allting ordnar sig alltid. Det här som är ett problem nu är ju positivt i den bemärkelsen att det öppnar för nya synsätt, nya vägar och möjligheter.

Och GC lär inte vara några problem, klart inte USA vill bli av med en sån tillgång! Nemas problemas!

Kram!

Saltistjejen sa...

Charlotte,
tack!! Vad söt du är som peppar! :-)
Ja att hamna lite i ett limbo är inte helt enkelt. Kanske just för att man då inte ens KAN göra vissa av de saker man skulle vilja ta tag i. I mitt fall försöker jag nu kolla alternativ till arbeten men helt klart är detta med min visumstatus (snart går mitt H1B-visum ut) en knepig situation när vi ännu inte har ngt GC eller "work permit". Man får dock försöka att inte ge upp hoppet.
Tack igen för dina gulliga ord!
Kram!

Saltistjejen sa...

Mrs Clapper,
hahaha tack vännen! Oj jag blir ju alldeles generad...!
;-)
Vad gäller GC så har vi gott hopp men man vågar ju inte tro FÖR mycket ändå. För man vet aldrig.... Det som just nu gör det lite knepigt för mig är att jag iten KAN söka vissa jobb så länge jag inte har detta emd GC eller "arbetstillstånd" färdigt. Inte det bästa av situationer när man snart blir av med jobbet. Timingen är därför rätt dålig.... Men men som sagt, man måste försöka göra det bästa av det hela, hålla modet och hoppet uppe och vara aktiv.
Tack igen för goa ord!
Kramar!!

Stef sa...

Jag förstår hur du känner till viss del, det är jobbigt när ens "öde" ligger i andras händer. Jag kände likadant när vi väntade på besked om R's uppehållstillstånd här, och jag måste säga att jag redan nu känner oro ibland när jag tänker på framtiden och eventuell flytt till usa, då vi ska ansöka om tillstånd för mig, och det är inte det lättaste alltid när det gäller just usa också. Hoppas det fixar sig snart! :)
kram

Marianne sa...

Jag förstår att du oroar dig. Men det kommer att lösa sig, för du är full av resurser och kvaliteter. Det gäller mest bara att hitta rätt väg, men det är jobbigt att behöva gå och vänta på sånt som att GC ska bli färdigt så att du kan börja göra någonting. Väntan är oftast värst.

STORA LYCKA TILL OCH STYRKEKRAMAR!

Saltistjejen sa...

Stef,
tack! Ja det är inte lätt det här med uppehållstillstånd och sådant. Så komplicerat och det är jobbigt att man själv inte kan styra det minsta. Hoppas det kommer gå bra för er i framtiden om ni bestämmer er för att flytta till USA igen.
Kram!!


Marianne,
å vad gullig du är! Hm full av "resurser och kvaliteter" kan man skriva det i sin Cv tro??!?! ;-)
Ja, en ytterligare komplicerande faktor är ju faktiskt att jag i nuläget inte riktigt vet VAD det är jag vill göra heller. Känner mig lite som en kyckling som just börjar picka hål på äggskalet. Vad finns där ute i stora vida världen egentligen...?
Och visst är väntan nästan det värsta. Nästan....
Kraam!

Desiree sa...

Ja jag förstår att det är verkligen en knepig sits med en hel del tidspress ovanpå allt som också förvärrar oro. Jag hoppas innerligt att alla pusselbitarna faller på plats. jag ska hålla både tummar och tår. När får ni besked om GC? Blir det innan sommaren eller till sommaren eller är det något som man inte vet riktigt när det blir? Jag hoppas som sagt att det löser sig på ett bra sätt inom kort.

Stor tröstkram

Saltistjejen sa...

Desiree,
tyvärr kan man aldrig veta hur lång tid det kommer att ta med Green Card processen. Vi har tänkt att betala extra för s.k "premium processing" så att första steget går snabbt. men det andra steget har man som sagt ingen aning om hur lång tid det kan ta. Allt från ett par veckor till 6-7 månader är väl vad man säger nu.
Tack igen för att du tröstar och peppar!!
KRAM!

Lotta sa...

Ja, livet är sannerligen en berg-och-dalbana. Ena dagen upp, ena dagen ned. Och idag ska man ju också vara så himla perfekt; en bra mamma, fru, älskarinna, kollega, osv osv. Jag tror också att man ofta glömmer bort sig själv i sin iver att glädja och behaga andra. Inget fel i det, men jag tror att man behöver ta-hand-om-sig-själv-dagar. Och sen får man försöka ett inte vara så hård mot sig själv. Det är helt OK att vara låg en dag eller flera.

Kramar till dig och hoppas du mår bättre idag :-)

Saltistjejen sa...

Lotta,
tack! Vad fint du skriver. och visst är det så att det är lätt att glömma bort att man ibland måste få "bara vara" också. Det är lätt att man försöker för mycket och detta kan också orsaka stress i sig själv.
Idag är en bättre dag. :-)
Kram!!

Bejla sa...

Känner så mycket igen det där. Inget roligt med sådana dagar och sådana perioder då sånt dyker upp mer än mycket. Har sett på överskriften på nästa inlägg att det är bättre nu, men sånt svänger ju lite upp och ner. Härligt ändå att du har allt det du hatr och har fokus på det! Kram!

Saltistjejen sa...

Bejla,
ja de kommer och går. Just nu är det såklart lite extra osäkert och därför stressigt på flera plan. Men även nu så är det vissa dagar som är bättre och visa som är sämre beträffande detta. Du känner ju till detta väldigt väl och på ytterligare ett helt annat plan än jag själv. Tyvärr. Jag hoppas ju att det kommer bli bra även för er i "slutänden".
Tack för stödet!!!!
Kram!

Anna, Fair and True sa...

Såklart man får må dåligt och oroa sig trots att man har det väldigt bra jämfört med andra. Allt är ju relativt och man har sin egen verklighet! Hoppas det ordnar sig! Får ni besked om GC innan du blir arbetslös? Kram!

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
tack! Och nej vi lär inte hinna få besked om GC innan jag jobbat klart. Tyvärr.