I väntan på Frankenstorm

Söndag idag. Och här går de flesta och väntar på den annalkande stormen. Sandy. Som numer i var och varannans mun kallas för Frankenstorm. Detta eftersom som Sandy verkar ha stämt träff med ytterligare ett oväder och därmed ser det ut att bli extra intensivt i dagarna kring Halloween. Alltså namnet Frankenstorm. Vi får se.

Jag är inte överdrivet orolig. Alls. Kanske borde jag vara det. Antagligen. Men jag tror att det har varit för många "Hjälp vargen kommer!" här angående väderfenomen här sedan vi flyttade hit för att jag ska ta det på det stora allvar som media vill. Självklart förstår jag att folk som bor på mer utsatta ställen har mycket att oroa sig över. Nära vatten. Nära skog. Eller öppna landskap där vinden kan få otrolig fart. Områden där el- och telekablarna hänger som fågelbon och spindeltrådar uppe i luften. Där fallna träd och grenar kan skapa kaos och strömlösa bostadsområden, samhällen, städer för dagar eller veckor framöver. Jag har full förståelse för att man oroar sig där. För att man bunkrar. Vatten. Batterier. Sterarinljus. Konserver. Men vi. Vi bor i Upper East Side. Manhattan. Visst har vi East River till öster om oss men hela Queens och sedan Roosevelt Island skyddar rätt bra ändå. För vinden. Den lär inte få den där enorma hastigheten och styrkan som t ex nere på sydspetsen av vår långsmala ö. Att vi dessutom bor i samma stadsdel som stadens borgmästare har jag förstått gör att man ytterligare kan andas lite lugnare vad gäller eventuella strömavbrott. Tydligen är det just Upper East Side som får tillbaka strömmen först de gånger det varit strömavbrott. Enligt hörsägen iallafall. Men hittills har vi aldrig varit med om något strömavbrott här. Inte under de sju år vi bott där vi bor, och då har det ändå varit varningar för olika oväder i stort sett varenda år. Stormar. Snöoväder.

Alltså har vi inte förberett oss nämnvärt. Dagen har istället spenderats med ett antal barnfamiljer på en av Lill-Skruttans dagiskompisars födelsedagskalas. Sedan fick jag själv även mycket snabbt träffa Gulliga Bloggerskan Lena som prickat in sin New York City-semester just nu under Frankenstormdagarna. vi sågs lite snabbt utanför Bloomigdales. Hon hade med sig en hel del från Sverige till mig. Hur gulligt som helst! Nu hoppas jag verkligen att de ska ha fina dagar här trots ovädret. Men trots det annalkande ovädret verkade hon positiv och vi kunde konstatera att de ändå var på ett bra ställe där det finns en hel del att göra även då det är dåligt väder.

Att göra sin egen partyhatt var en av aktiviteterna på födelsedagskalaset (Lill-Skruttans kan ni se i bilden ovan).

På väg för att träffa Lena passerades en hel del Halloweendekorerade hus.

Efter detta tog jag och familjen oss ner till Svenska Kyrkan. För att träffa våra svenska vänner och för att Lill-Skruttan skulle få vara med vid Luciaträningen där. Hon ville egentligen inte, men eftersom hennes kompis Kvicksilver-M var där så verkade hon ändå ganska nöjd. Och hon sjöng faktiskt med i själva Luciasången (som var den enda hon kände igen). "Saaaalta Lucia." Själv njöt jag faktiskt väldigt av de svenska klassiska luciasångerna. Lucia är ju en av mina käraste svenska högtider. Det var dock bara ungefär halva skaran där enligt kantorn. De flesta vågade sig nog inte till kyrkan idag när stormen är på väg. Det blev självklart kanelbullefika också. Och lite lek för småtjejerna. Vi får väl se om det blir någon fortsättning eller ej, men nästa söndag drar vi nog dit igen iallafall.

På väg hem passerade vi Bed Bath and Beyond, en stor affär i våra kvarter. På dörrarna satt dessa  uppe. Frankenstorm är verkligen på väg.