Jag sörjde honom länge. På många olika plan. Och jag var arg. Men tjugo år är en lång tid. Jag sörjer inte längre. Inte på det viset. Men jag saknar honom. Och ibland kan jag fortfarande blir oändligt sorgsen.
"O det tar tid
innan gråten blir till sten
och ännu längre tid
innan stenen famnas av mossans vila"
(Maria Wine ur "Kärleken den ljusa, den mörka")
Maria Wine beskriver det så bra tycker jag. Detta är från en av mina absoluta favoritdikter ur en av hennes diktsamling som jag nästan läst sönder. Den följde mig genom mina tonår och många av hennes ord fick en ny betydelse för mig efter min pappas död. De liksom talade till mig igen. På ett nytt sätt.
Godnatt lilla pappa.
Jag hoppas du sover riktigt gott.
Inlägg
24 kommentarer:
Jag har turen att ha kvar båda mina föräldrar i livet, så jag vet såklart inte exakt hur det är, men det måste vara fruktansvärt. Särskilt om man själv inte är vuxen än, då behöver man ju den guidning i livet som ens föräldrar är till för! Antar att det, som du säger, blir lättare med tiden och att du bara har fina minnen kvar av din pappa!
Den är så fin den dikten. Den följde mig under lång tid. Kram
Kramar!!! Dikten är jätte fin!
Kramar, kramar i massor!!
Minnet är som en liten fin sten! Den ligger där i fickan! Ibland tänker man inte på att man har den med sig. Sen stoppar man ner handen i fickan och känner stenen och blir påmind! Då är det skönt att bara få krama om den och sedan släppa ner den igen!
Här är det just en sådan vacker höstdag med den blåaste himlen! STOR Varm kram till DIG❤ Anna
Förstår precis vad du menar. Kram!
Stora kramar till dig, Saltis!
Tack alla söta rara ni!!!!
<3
Din pappa hade varit så stolt över dig, den stoltaste av pappor. Så stolt över att hans dotter blev en så klok, fin, varm och underbar vuxen person.
Jag vet inte vad jag tror, och jag vet inte vad du tror/tänker/förhåller dig till alla dessa svåra frågor. Men nånstans vill jag tro han vet, att han följer dig och ler i sin himmel, trygg och stolt över att hans dotter är en så fantastisk person och lever ett så gott liv med en egen dotter nu.
Jag kan bara ana hur tufft det måste ha varit att förlora sin pappa så ung. Det är ju alltid en förlust men är man säg mer "färdigt" vuxen och lite äldre så tror jag det är lite lättare och väntat kanske. Därmed inte sagt det är lätt heller.... Men så ung som du var, det måste ha varit väldigt tufft under lång tid.
Jag har för mig du nån gång skrivit din M inte heller har en pappa i livet. Så ni har säkert en stor förståelse för varann och hur det är att inte ha en pappa i livet.
Massor av kramar till dig!
Kram!
Ah sa fint du skriver. Sorg ar nagot som ter sig olika for manga men dikten beskriver det valdigt fint och det kan nog de flesta halla med om att det ar sa det ar. Ibland kanske denna "mossa" vaxer fortare ibland mer langsamt, men vaxer gor den ju. Vilket inte betyder att stenen forsvinner..
Mycket fin.
Skickar en extra varm kram!
Stor kram!!!
Jättefin dikt. Fina rader som säger mycket. Saknaden tror jag alltid kommer finnas där även om sorgen läkt.
Stor Kram!
Ja, tänk vad sju år går fort. Och vad även då 20 år också går fort. Det är så synd vad våra pappor missar av våra liv tycker jag. Tänk bara på Ella liksom. Nåja, det är ju som det är. Men man hade ju önskat att de kunde få tjuvkika på oss ibland. Vilken fin dikt. Verkligen jättefin. Den ska jag lägga på minnet! Kram!
Vilket starkt inlägg. Jag är så glad att mina föräldrar är i livet och jag är rädd för den dagen då de inte längre är det. Maria Wine! Vilken poet hon är/var! Jag älskar henne.
FIN dikt Saltis! Precis så är det. Du skriver så otroligt vackert om din pappa.
Saknaden försvinner nog aldrig. Ibland sköljer det över en som en jättevåg och det känns i hela kroppen.
STOR kram på dig!
Fint! Starkt. Sorgligt. KRAM
Så fina rader, beskrivet till tröst.
KRAMAR!!
Det är så sorgligt att våra kära lämnar oss. Och visst saknar man dem hela tiden.
Stora kramar till dig!
Det är inte lätt att förlora en förälder eller båda föräldrarna när man inte är särskilt gammal. Min pappa gick bort för 11 år sedan så jag vet hur det känns. KRAMAR!!
Det var verkligen en fin och träffande dikt. Och du skriver sa fint om sorgen efter din pappa.
Jag har en sorg efter min pappa som gick bort för 19 ar sen som kan beskrivas ungefär sa som du skriver. Och sa har jag ju en betydligt färskare sorg efter min "andrapappa" som gick bort för 6 manader sen.
Sa svart att greppa. Ibland flyter allting pa och ibland blir jag liksom du sa oändligt sorgsen.
Stora kramar till dig
Har inte kunnat kommentera här på ett tag, men jag ville ju också säga att jag tänker på dig! Styrkekram!!!!
Skickar manga varma kramar till dig!!!!!!
Mycket vackert! Stor kram!
Skicka en kommentar