tisdag, oktober 09, 2012

Tyst

Jag vill börja med att tacka varmt och innerligt för alla era fina, tröstande och gulliga kommentarer till inlägget nedan! Tack snälla söta rara ni!!! Jag blir ofta så förundrad och glad av den respons jag får här på bloggen. Att det finns så många där ute som läser och som bryr sig. Att NI bryr er. Det värmer så gott. Tack igen!

Anledningen till att det varit tyst ett tag här har inte något att göra med vare sig inlägget om min pappa eller något annat sorgligt. Utan det beror helt enkelt på att jag haft fullt upp. Jag har haft att göra. Både i söndags och igårkväll. Dessutom jobbet med tidiga morgnar och pendlingen. Men det är kul att vara tillbaka på jobbet igen efter förra veckan som hemmajobbare. Fikade med en ny jobbarkompis i eftermiddags. Och har småsnattrat en del med chefen. Jag trivs verkligen så himla bra!

Ikväll kommer det bli tidig sänggång känner jag. Klockan är bara lite efter halvnio men det känns som om jag har sandkorn i ögonen och mina ögonlock känns tyngre och tyngre. Det ska bli skönt med en lång natts sömn. Och imorgon är det hemmajobbardag. Plus frukost på dagis. En s.k Curriculum Breakfast då lärarna kommer att gå igenom vad de planerat för "undervisning/pedagogik" under det kommande året (men främst under hösten).

Men först en lång natts sömn. Mmmmm......

6 kommentarer:

Sahra sa...

Man måste få ta sig tid att sörja och sakna och minnas. Särskilt en sådan central person i ens liv som en förälder.
Och ibland har man häcken full och har helt enkelt inte tid. Och det är också ok. Vi finns ju här ändå. Och väntar på dig. Kram

Desiree sa...

Jag förstår dig till fullo att energin snabbt försvinner med långa dagar och dessutom pendling. Toppen att det flyter på och att du känner att du trivs väldigt bra på nya jobbet. Dessutom tror jag att mycket energi också går åt i början då man ska sätta sig in i många nya saker och uppgifter på ny arbetsplats. Ha en trevlig frukost på dagis imorgon. Låter som en spännande dag.
Kram!

Annika sa...

Jo, jag har nog förstått att ditt ringa bloggande beror på att du har så fullt upp.
Jag tycker det är SÅÅÅ underbart att du trivs så ypperligt.
Hurra vilken HÄRLIG känsla!
Blogga när du kan, och orkar. Du vet, vi läser ju allt du skriver när det än publiceras här!
Kram!!

Martina sa...

Förstar att du har fullt upp, men du verkar ju i alla fall trivas bra med ditt nya jobb och ditt "nya" liv. Härligt!

Och visst är det ofta fullt upp i ens liv! Oftast känns det som att vardagen flyter pa i en rasande takt och det är ju bade skönt och jobbigt pa samma gang.

Men ibland kommer det stunder da man dippar lite; nagot gör att man blir pamind om allt skört i livet eller saknaden av en kär person.

Men sa kommer vardagen i fatt än och man skyndar vidare. Bada skönt och jobbigt.
Kramar

Charlie sa ... sa...

I know the feeling! Jag är så mör och trött men vill ju hinna med att läsa alla mina kära bloggar, har ju haft paus under tiden i Sverige. Ibland räcker inte tiden till, hur gärna man än vill.

Underbart att du trivs så bra iallafall!!!!

KRAM!!


Millan sa...

Vad skumt ... min kommentar fran i gar ar borta. Naja, jag borjar om...

Det ar konstigt det dar med sorg. For pa nagot satt sa lar man sig att leva med saknaden och man kanner sig inte sa dar akut ledsen varje dag efter ett tag. Men ibland kommer det over en. Och sarskilt mycket tanker man ju pa dem nar det ar arsdagen. Nu har jag inte forlorat nagon foralder och jag kan bara forsoka forsta hur det maste kannas. Saknaden forsvinner ju aldrig! Och jag kan forsta ilskan ocksa.
Skickar dig en stor kram!!

Vad skont att du trivs sa bra pa jobbet. Jatteskoj att du borjar kanna de andra och att allt verkar bra.

Kram!!