Felbedömning

Igår trodde vi att Lill-Skruttan var på väg att bli lite bättre. Hon var fortfarande hängig och trött. Mesta tiden tillbringades på madrassen på golvet. Hade lite feber till och från under sen eftermiddag/tidig kväll. Men hon kräktes inte på hela dagen eller kvällen. Alltså tänkte vi att det hela var långsamt övergående. Ingen aptit alls. Hon åt en sked fruktpuré men där var det stopp. Däremot dracks det vatten och äppeljuice lite då och då. Under kvällen fick hon även en bit choklad samt en klubba som hon åt lite på. Det blev återigen en kväll med "På Spåret" men den här gången kunde hon ligga med oss i soffan eftersom hon var kräkfri. Först ville hon bara "vara hos pappa". Senare somnade hon i mitt knä. 

Natten tillbringade jag och Lill-Skruttan i vår säng medan M sov på soffan så att vi skulle få lite mer utrymme där inne. Allt gick bra. Men tidigt i morse vaknade jag av att Lill-Skruttan väckte mig. Bad om täcket men hostade sedan och jag kunde höra att det var annat på gång just där hostattacken slutade. Det gjorde även hon och hon sa med liten röst "Hinken, mamma hinken!" Det fanns ingen tid för att springa ut i vardagsrummet där hinken stod utan jag tog henne helt enkelt under armarna och bar henne till badrummet. Där stod hon sedan lutad med händerna mot toastolen. Men inget kräk kom. Då säger hon något som gör att jag mitt i alltihop känner att "Himmel, hon är ju hur stor och klok som helst lilla tjejen!". Hon vänder sig nämligen mot mig och säger "Mamma, apple juice. Jag vill dricka apple juice så jag kan kräka." Under gårdagen hade M och jag pratat om detta att hon vid förra magsjukan kräkts mycket och ganska frekvent men att det hela avtagit efter endast ett antal timmar. Allt som allt var det ungefär 12 timmar från första till sista attacken. Denna gång har förloppet sett helt annorlunda ut. Och när vi diskuterade det igår så minns jag att vi pratade just om att hon drack mer förra gången. Just mellan varje attack och att detta gjorde att hon ganska snart kräktes igen. Och vi diskuterade hur detta eventuellt varit bra för att det hjälpt henne att "rensa systemet" då? Självklart är detta inget vi vet eller så utan detta var mest ett samtal mellan mig och M där vi funderade på varför det skilde så mycket mellan den gången och nuvarande. Men detta måste hon ju ha hört Lill-Skruttan. Och det måste ha fastnat. Eftersom hon nu i morse hävdade att hon ville "dricka för att kunna kräkas mer." Så liten och ändå så stor. 

Ytterligare en bild från gårdagskvällen. Ett "sjukbord" med diverse attiraljer till en liten sjukling: termometer, en gul Dora-mugg med äppeljuice, en rosa dito med vatten, några hårspännen samt ett diadem att ta bort håret med när det är dags att kräkas, en ny Musse-&-Mimmi-tallrik där hon lagt sin klubba som jag gav henne för hon var så duktig. Även en halväten liten chokladkaka. 

Under morgontimmarna har hon druckit vatten och apple juice. Däremellan har hon kräkts upp detsamma ett par gånger. Lill-Skruttan har varit otroligt duktig med hinken. Och återigen känns hon så tapper. Inget knot inget gnäll. Bitvis har jag kunnat se att hon egentligen vill gråta men hon har samlat sig och hållit igen. På det mest hjärtknipande vis. Madrassen är återigen utflyttad till vardagsrumsgolvet och för närvarande sover både hon och M. Själv har jag kört igång en tvättmaskin eftersom det genererats en del ny tvätt här. Hoppas hinna köra den och även tumla innan det är dags för mig att gå till dagens morgonmöte på jobbet klockan nio.

Nu får vi se hur dagen utvecklar sig. M stannar hemma med Lill-Skruttan nu på förmiddagen medan jag går till jobbet. Egentligen är det en "holiday" här idag, men det är en sådan där trixig sort som inte alla har. Presidents Day. Ingen i mitt labb  är ledig denna helgdag och därmed har vi vårt veckomöte som vanligt. Dagis är stängt så vi hade redan innan helgens sjukdom inträdde planerat att arbeta halvdag. Så beträffande jobbet blev ingen förändring. Lill-Skruttans tillstånd kommer naturligtvis att styra hur denna dag kommer att se ut. Tidigare i morse ringde M sin mamma (hon är sjuksköterska) för att be om lite råd. När M lagt på pratade vi återigen lite om det här med att om Lill-Skruttans tillstånd inte förbättras under dagen ringer vi hennes läkare och hör vad hon säger om detta. Eventuellt får vi gå dit. Eller om de har stängt på grund av President´s Day så får det bli akuten. Detta enbart om det hela skulle förvärras. När Lill-Skruttan hörde det sa hon "Jag vill inte gå till doktorn!" Stackars liten. Vi förklarade att vi bara skulle ringa först för att höra om doktorn kunde hjälpa oss så Lill-Skruttan skulle må bättre. Men det gillade hon inte heller. Usch, jag hoppas verkligen att vi slipper.

Nu får vi som sagt se vad som händer.
Ute snöar det idag så våren känns som bortblåst.
Jag ska ner till tvättstugan igen om ett par minuter och sedan till jobbet.
Just nu ska jag erkänna att måndagen känns lite tung.