Bilden från www.svenskaturistforeningen.se
måndag, februari 21, 2011
Fröken Friskare och Herr Överlevare
Så går denna dagen mot sitt slut den med. Här har det faktiskt peppar-peppar börjat vända nu. Efter kräkattacken tidigt imorse så har Lill-Skruttan sovit och vilat. När jag kom hem från jobbet vid lunchtid frågade hon självmant efter "Tottini. Och noodles i en annan skål. Med pastasås." Nu åt hon inte de tortellinis jag gjorde till henne, men däremot åt hon flera tuggor spagetti (hon kallar det noodles) med tomatsås. Sedan nästan en hel fruktpuré. Under hela lunchen åt hon mycket sakta och liksom eftertänksamt. Jag frågade hela tiden om hon mådde bra. Inget ont i magen? Men hon verkade okej om än väldigt tyst och liksom lite smått inåtvänd. Antagligen kände hon av sin kropps signaler. Efteråt drack hon vatten och en del av det senare kom upp igen lite senare men maten stannade kvar. Lite mer sömn och vila. Mer TV. Fortfarande väldigt trött. Men nu under kvällen har hon faktiskt börjat piggna till lite igen. Vi börjar återigen känna igen vår lilla tjej! Så skönt! Medan jag tog en dusch åt hon till och med lite mer. Tre plättar. Jag tror att energin från maten nu börjar visa sig. Och nu hoppas jag att det ska vara över för denna gången. Hoppas hoppas hoppas. Hoppas Fröken Friskare är här och att hon snart blir till Fröken Frisk.
En som däremot inte är jättepigg är vår svenske kompis O. Kollega till M som vi haft två glöggfester tillsammans med tidigare. Men för att varit med om det han har så är han ändå i väldigt gott skick. O är en hängiven klättrare. Han har rest runt på alla möjliga och omöjliga ställen i världen för att klättra. Både bergs- och isklättring står på hans lista över mest fantastiska saker man kan göra. I helgen var han tydligen iväg till något ställe med en kompis för att isklättra. Det hela gick dock illa. Isen höll tydligen inte så O föll ca 25 meter rakt ner. När han väl landat fick han dessutom de nedfallande ismassorna över sig. Men han måste haft änglavakt! Vi pratade nyligen med honom i telefon och Herr Överleverare berättade att han kunde resa sig och gå därifrån själv på egna ben! Inget brutet. Men ansiktet rätt sargat. Och blåslagen över hela kroppen. Just nu ligger han på sjukhuset och har sedan han blev inlagd varit beordrad sängläge. Fler tester ska göras på hans ryggrad men han sa i telefon att han kallt räknar med att själv köra tillbaka till NYC imorgon! Jag vet inte, är det dumt eller är jag bara hönsig? Det enda jag vet är att jag är otroligt glad att det gick såpass bra som det gjorde. Fy, så hemskt det kunde gått. O´s största oro just nu var enligt honom dock inte sin fysiska hälsa eftersom han tycker att han känner sig riktigt bra. Det är istället att andra i hans omgivning efter detta kommer att ha svårt att förstå att han kommer vilja fortsätta klättra. Ja, vad säger man? Jag gissar att om man har en verklig passion för något så är det mycket som ska till för att man ska sluta ägna sig åt den.
Bilden från www.svenskaturistforeningen.se
Bilden från www.svenskaturistforeningen.se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
19 kommentarer:
Vilka goda nyheter om lilla E! Det är ju bra att hon själv säger vad hon skulle vilja äta så att hon faktiskt äter nåt efter en sån där runda :)
Och herr överlevare! Jag fattar mig inte på såna människor alls. Hur vågar man och hur kan man vara så "likgiltig" efter ett sånt fall...Kanske kommer chocken senare? Vilken otrolig tur han hade!! Jag ryser nästan!
Trillingnöten,
ja det känns som et har vänt nu. På riktigt. Hon verkade mycket piggare under kvällen även om hon var tröttare än vanligt. och ja vår kompis ja. Vi undrar lite över ifall han kanske fortfarande är lite i ngt slags chock ändå?? Tur hade han i vilket fall. Helt sagolik sådan.
Kram!
Härligt att det vänt!
Oj, det var verkligen änglavakt!
Skönt att lillskruttan är på bättringsvägen. Kram!
Skönt att det äntligen börjar vända för lilla E och att hon känner sig lite piggare och också har börjat få tillbaka lite av matlusten. Hoppas hon blir helt frisk här inom kort.
Usch vad läskigt med eran vän som föll. Det hade ju kunnat sluta riktigt riktigt illa. Jag hoppas att alla tester ser bra ut och att han inte har några skador som dyker upp som han inte är medveten om. Klättar han ensam eller tillsammans med andra. Han borde nog klättra med andra iallfall om något skulle hända igen så att någon kan ringa på hjälp.
Kram!
Usch lilla skruttan sa daligt hon varit :-(. Skont att hon verkar vara pa battringsvagen nu for det ar verkligen inte skoj att se de sma sa sjuka! Hon verkar ju ha varit sa tappar dock och det imponerar. jag blir sjalv ratt gnallig nar jag far just magsjuka for det finns inget varre!!
ja du, vilken tur M's kompis hade! Sa otroligt illa det kunde ha gatt. Och visst ar det valdigt svart att forsta for oss vanliga (;-)) att man skulle vilja upp pa berget igen efter en sadan handelse. Man hor ju trots ratt sa ofta om olyckor av det har slaget som inte alls slutar sa bra! Men som sagt, har man en riktig passion for nagot sa ar det nog svart att sluta!
Kram
Anna of Sweden,
ja det är så skönt. Och det verkar hålla i sig.
:-)
Västmanländskan,
ja det är helt ofattbart att han klarade sig såpass bra.
Och det är skönt att vår lilla tjej mår bättre nu.
Kram!
Desiree,
ja det är så skönt. Idag nu på morgonen verkar hon nästan som vanligt. Men hon får vara hemma idag med för att hämta sig lite.
Och ja fallet var verkligen läskigt men han hade oerhörd tur! Han klättrar alltid med andra. Tror det är med klättring som med dykning att man alltid gör det "i par". Han var där med ngn klätterkompis iallafall.
Kram!
Millan,
ja fy hon var riktigt dålig. Så här dålig har hon aldirg varit förut såpass länge. Men hon åt bra igår efter det att hon började med lite spagetti till lunch och nu på morgonen verkar hon mer eller mindre vara som vanligt igen. Så vi tror det är över för denna gången nu. Men det blir hemmadag idag ändå för att var på säkra sidan samt att hon ska få en extra "vilodag".
Och vår kompis hade en oerhörd tur! Men det kan vara svårt att förstå som sagt hur man kan komma över sådana där saker och vilja fortsätta. Tycker jag också. Samtidigt kan jag till viss del förstå hur de känner eftersom det är ngt de verkligen "lever för".
Kram!
Skönt med Bella BUS. Hoppas hon snart känner sig 100 igen, men det gör hon nog.
Herr Överlevare hade änglavakt, kan man väl säga. OTROLIGT hur vissa kan klara sig ibland, och vilket FALL och dessutom på is från is.
Isklättring har jag aldrig hört talas om. Låter livsfarligt, och är det säkert också.
KRAM!!!
Heja, skönt att det har vänt med lill-loppan.
Läskigt med klättrar-kompisen, och vilken ofattbar tur.
Tänkte på Göran Kropp häromdagen, vet inte om du vet vem han var. En äventyrare av stora mått från min hemstad som inte klarade ett sånt fall lika bra....
Jag beundrar verkligen människor som brinner så mycket för något. Känner mej ganska slätstruken i jämförelse.
//Åsa
Annika,
ja det är så skönt att ha tillbaka sin vanliga dotter! :-) Även fast detta innebär mycket vilja igen och ett rätt grumpy morgonhumör hahaha! ;-)
Och vår vän hade en ofattbar tur! Nu hoppas vi bara att han blir helt och fullt återställd utan några andra sviter av sitt fall.
Kram!
Loppan,
jo visst känner jag till Göran Kropp! Men som du säger så slutade ju hans fall tyvärr tragiskt. Visst är det fascinerand hur vissa personer brinner för saker och att en del dessutom brinner för "farliga" saker. Men jag gissar att det är just det som är drivande också. Att bli hög på adrenalin och att dessutom kunna uppleva fantastisk natur. Allt på en och samma gång.
Ojoj, vilken änglavakt! Måtte han fortsätta om han vill det; men också LÄRA sig något av detta, så att det blir nåt positivt utav att ha varit med om något så otäckt!?
Jag tycker såå synd om E, och er med. Det är hemsk att behöva vara illamående och inte kunna äta och få ny energi =(.
Massor med kramar till hela lilla familjen! Lia
SKÖNT att det har vänt för lilla gumman! Hoppas verkligen att hon snart är sitt pigga, friska och glada jag igen.
Så läskigt med er kompis! Jag har aldrig begripit mig på farliga, eller högrisk, intressen. Så jag tillhör nog den skara som inte fattar att han fortfarande har lust att klättra. Hoppas nu att han inte är svårare skadad, och att han verkligen kan köra hem som han vill.
KRAM!
Lia,
ja det är otroligt vilken tur han haft!!
E är bättre nu iallafall vilket känns väldigt skönt för oss alla! :-)
tack!
kramar!
Marianne,
ja det är så otroligt skönt! Nu börjar hon vara mer sig själv även om hon är mycket tröttare än vanligt idag.
Och ang vår kompis är det erkligen otäckt men han hade fantastisk tur som klarade sig såpasss bra. Vi ahr nyss fått veta att han kommer stanna ytterligare någon dag på jsukhuset där och sedan får vi se hur han ska kommma hem. Eventuellt kanske ngn av Meller hans kollegor att åka och hämta honom men det är en bra bit bort så jag vet inte riktigt hur de ska klura ut det där.
Kram!!
Oj, han hade verkligen änglavakt! Hoppas han ändå tar det lite lugnt och inte kör hem för tidigt. Låter som han fortfarande har adrenalin i kroppen och när det släpper kan han få en liten "chock" när han inser vad som kunde ha hänt.
FY vilken läskig klättringsolycka!! Jag tror det är svårt för alla som inte har den passionen att förstå hur man vågar utsätta sig för en sådan risk gång på gång, men det är uppenbart en äventyrsgen som man antingen har eller inte och om man har den är det svårt att stå emot och ändå känna att man levt livet fullt ut... Alltså måste de nog fortsätta.
Anna Fair and True,
ja jag tror också han var lite "hög" då när vi pratade med honom. Adrenalin samt smärtstillande.
Nu är han i vilket fall hemma igen. Han flög och tog sedan buss och taxi sista biten. M hjälpte honom från taxin och hem för att bära packningen. Men han gick nästan mer eller mindre direkt till jobbet. Han verkar enligt alla vara ok nu.
franziengland,
ja det är svårt att förstå om man inte har den läggningen. Som förälder inser man nu att ma hoppas att ens barn inte ska börja utsätta sig för extrema risker.... Även om det ju kommer att bli deras beslut och deras liv så skulle jag nog vara orolig. En av mina vänner hemifrån hade en bror som dog i en extremsportolycka när vi var yngre. Han var inte ens 25 år fyllda då. Så tragiskt! Ändå kan jag på et vis förstå att vissa personer söker den här spänningen. Vi är ju alla olika och en del behöver nog den här adrenalinkicken samt att få uppleva naturen på detta mycket egna vis.
Usch, vilken otäck upplevelse, men ja, brinner man för det så är det väl lite "upp på hästen igen" över det hela, fast visst förstår man omgivningens eventuella betänkligheter. Har varit igenom det samma med min egna syster, som pga sin hobby spräckte skallbenet, tappade minnet och blev invalidiserad i ett halvår. Det som fick henne att kämpa för att komma upp på benen igen var dock hobbyn; utan den kämparglöd, som den längtan skapade, hade hon nog aldrig kunnat komma sig så snabbt. Och peppar, peppar; inget allvarligt har hänt sedan dess...
Bejla,
oj jag hade ingen aning om att din syster är en sådan äventyrare. Där ser man. Tur att det hela slutade väl ändå för henne också. Och som anhörig förstår jag att man kan bli orolig men det finns ju inget man kan göra. Och som du skriver så kan ju just den här passionen säkert hjälpa dem att klara av att rehabilitera sig också OM de skadas. Men visst, det är alltid kluvet att vara nära någon som älskar att göra saker som medför stora risker.
Skicka en kommentar