Under hela gårdagen låg Lill-Skruttan på sin madrass med oss i vardagsrummet. Hon ömsom sov ömsom tittade på TV, ömsom kräktes ömsom bara vilade. Liten Snorpa.
Under eftermiddagen tyckte vi att vi kunde se en vändning. Hon gick från att vara mer eller mindre "apatisk" och trött till att börja prata och till och med skratta. Hon var piggare helt enkelt. Som förälder pustar man ut och blir glad. Allt i ett. Äntligen över tänker man. Tyvärr var det ett litet falsklarm. För efter ett tag var det plötsligt dags igen. Det kräktes ett par gånger till. Lill-Skruttan kändes dessutom varm så vi misstänkte feber. Den kom och gick lite i vågor under resten av kvällen. Hon var återigen trött. Vi fick dock i henne en del vatten. Sedan småslumrade hon på madrassen resten av kvällen. M och jag läste och plockade här hemma. Sedan tänkte vi att vi ändå skulle kunna prova att se lite på TV. Vi valde "På Spåret" eftersom det kändes tillräckligt lugnt för att inte störa vår lilla slumrande tjej där på madrassen framför soffan. Mitt under programmet vaknade hon till. Låg sedan tyst och tittade på Fredrik Lindström och Kristian Luuk samt de olika destinationerna. När avsnittet var slut sa hon "igen igen!" Haha, lilla mysgumman. Jag och M sa att hon nog verkligen tyckte det var mysigt att ligga där på madrassen och se på "På spåret" med oss! Snacka om lördagsmys....! Men när vi började titta på nästa avsnitt (vi ligger rätt långt efter i serien eftersom vi ser den via SVT Play) så somnade hon efter ett tag.
Inför natten låg M ute i soffan och sov. För att vara nära Lill-Skruttan. Själv fick jag lyxen att sova ensam i vår säng. Oj! Har nog inte sovit så gott på länge! Så mycket utrymme!!! I morse när jag gick upp var Lill-Skruttan vaken. Natten hade gått över förväntan. Hon hade bara vaknat ett par gånger och bett om vatten. Men inget kräks. Dock tyckte jag hon kändes lite varm och hon var rödblommig. Men när jag sa detta blev hon väldigt irriterad och efter en stund sa hon bestämt "Jag är inte blommig!! Inte!!"
Inlägg
14 kommentarer:
Stackars Ella och stackars er!
olgakatt,
ja det är inte riktigt så man skulle önska att spendera sin helg, men jag tycker hon verkar lite piggare igen nu. Även om hon är långt ifrån sitt vanliga jag.
Vilken underbar blogg som du har den här kommer jag besöka fler gånger. Titta gärna på min när du får en tid över. Ha det gott
anitabirgitta,
tack! Vad glad jag blir! Jag ska definitivt titta in hos dig också.
:-)
Skönt att höra att hon mår bättre. Det ser rätt mysigt ut att ligga där på madrassen vid tv:n. Ska man vara sjuk så ska man iallfall ha det så bra och bekvämt som möjligt. Sötis E, ler åt att hon minsann hävdade bestämt att hon inte var blommig!
KRam!
Desiree,
ja det är skönt att hon inte har kräkts mer sedan igårkväll. Men hon har tyvärr fått feber igen. Vi får se hur det går imorgon.
Och ja visst är det lite gulligt att hon sa ifrån att hon minsann inte är blommig! ;-)
Kram!
Vad skönt att höra att det går åt rätt håll! Jag hoppas det är ännu bättre idag! Kram
Trillingnöten,
ja vi hoppas det blir bättre imorgon (idag hos er...). Om hon fortfarande har feber till och från imorgon får vi nog ta och ringa läkaren också. bara för att kolla.
Hoppas ni alla är friska hos er nu.
Kram!
Stackars lilla vännen. hoppas E. mår bättre idag! Det ser rätt mysigt ut att ligga där på golvet och slumra till med Tv:n i bakgrunden.
Katarina,
när jag skriver detta är det måndagmorgon men tyvärr har E kräkts igen nu tidigt. Vi få se vad som händer under dagen. Om det fortsätter så får vi ringa läkaren.
Jag fick uppleva lite kaskadkräkning igår kväll. Isolde satt i halsen när hon ammade. Hon brukar göra det och det brukar inte vara mer med det, lite host bara. Men nu blev hon väl lite extra irriterad så hon kräktes rejält över både mig och henne och så en gång till. Peter var inte hemma men jag hade en kompis över (även hon mamma) som hjälpte till och torka. Sedan fick jag duscha både lilltjejen och mig. Men sedan kom inget mer så det var nog att hon satte i halsen. De hade ju inte varit kul om en bebis på 1½ månad fåt kräksjukan...
Anna Fair and True,
oj men vilken tur att du dels hade folk där som kunde hjälpa dig, och ännu mer att I inte var "riktigt" dålig utan troligen satte i halsen! E var väldigt dålig en gång som bebis. Dock inte så liten som 11/2 månad men hon var fortfarande väldigt liten. Hon kräktes mycket och vi blev jätteoroliga för efter ett tag började hon lukta aceton. Du vet som man gör om kroppen börjar gå på ketokroppar. Vi ringde läkaren då men hennes tips var verkligen att ha stenkoll på blöjorna. Så länge det var lite blött var det ok. Uttorkning är det värsta. Dessutom fick hon oss att börja tänka efter och räkna kräkfrekvensen och vi kunde då se ett mönster i att det nog började gå åt rätt håll. Det gjorde det så ett tag sedan var hon frisk. Men man blir väldigt orolig när de är sådär små.
Kram!
Inte för att det är roligt när de små är sjuka, men man kan ju få några mysiga stunder utav det också. Så inget ont som inte i alla fall har något lite gott med sig. Härlig kommentar med blommigheten också. Ser det riktigt framför mig. ;-)
Bejla,
visst var det sött att hon sa ifrån att hon minsann inte var blommig! :-)
Skicka en kommentar