Så är vi då ÄNTLIGEN här!
Resan har gått bra, men det är låååångt. Att resa ensam med en 3-åring först med flyg över Atlanten (ca 7 timmar) och sedan tåg inrikes i dryga 4 timmar är drygt. Dessutom hade vi en lång väntan på T-centralen. Men i efterhand var just detta riktigt bra eftersom tåget som skulle gått innan vårt var försenat p g a signalfel i Göteborg, så jag tror att det tåget nästan avgick efter vårt.
Väntetiden i Stockholm blev dock inte alls så jobbig. Detta eftersom en av mina vänner kom förbi och bjöd oss på fika på ett fik och även tipsade oss om Barnens Rum på Kulturhuset. Otroligt roligt att träffa min kompis och Kulturhuset var fantastiskt!
Men när det blev dags att gå tillbaka till T-centralen började jag känna mig ganska mör. En hjärna som inte riktigt fungerade. Lill-Skruttan hade somnat i vagnen på väg till tåget och jag var tvungen att väcka henne och sedan försöka komma på med en gråtande dotter, och all packning. Måste säga att det förvånade mig att ingen, INGEN enda av alla medpassagerare som stod på perrongen erbjöd sig att hjälpa mig. SKANDAL tycker jag! Nog vet jag att svenskarna är oartiga som få men detta var verkligen helt otroligt dåligt! Till slut sa jag helt enkelt till en ung kille bakom mig att hjälpa mig med min resväska.
Tågresan gick bra och vi sov båda av och till under större delen av resan.
Vilken lycka att sedan få krama om Svägerskan, hennes Loff och Svärmor! Nu har tröttheten hunnit komma och gå i vågor under hela kvällen. Men har ändå lyckats hålla mig uppe. En underbart god middag fick vi trots att Svägerskan berättade om den hemska, fruktansvärda och chockartade Norgenyheten då. Nu närmar sig klockan halv elva och det är dags att gå till sängs. På grund av min avtrubbade hjärna har jag inte ens riktigt kunnat ta in tragedin i Oslo! Så fruktansvärt!!! Men som sagt, min smått bedövade hjärna har inte orkat eller kunnat bearbeta det hela. Troligen kommer det komma imorgon. Men nu ikväll har jag mest haft antingen bomull eller betong i skallen. Men jag är ändå så GLAD över att jag är framme. Och att allt gick bra för oss. Nu ropar hela min kropp efter sängen och sömn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
15 kommentarer:
Välkomna!! Vilken lång resa! Jag förstår att du är mör!!!
Och jag förstår dig på stationen, svenska ÄR VÄRDELÖSA på att hjälpa till. När vi åkte tåg till och från Arlanda för tre år sen med lilla N och massor med väskor som maken fick försöka lassa in så gott det gick på tåget innan det avgick, fick han INGEN hjälp. Jag hade N och nån axelväska. Han hade fem väskor och en vagn liksom...Jag hoppas det går bättre på vägen hem! :) KRAM!
Vad skönt att höra att ni har kommit fram och att allt gick relativt bra. Men det är SKANDAL att folk inte hjälper till i Sverige!!! Kan det verkligen vara pga vår jämställdhet som folk är så stolta över, eller vad är det med människor? Men du gjorde helt rätt som BAD om hjälp och jag hoppas att det gav folk en tankeställare!?
Och ja, så hemskt det som har hänt i Norge, går knappt att ta in för en som inte har bomull i hjärnan och inte är jetlaggad!
Stor kram och hoppas att ni får ett jättefint sommarlov, trots att M inte är med.
Å Saltis, känns nästan overkligt att du är i Sverige nu...först här och så nu där. Jag menar från NYC till T-Centralen. Tänk vad snabbt det går trots allt, att byta kontinent.
Jag tittar just nu live på NRK, det här är fruktansvärt. Svårt att ta in! Jag fick reda på det ganska nyligen så jag kastade mig på datorn när jag kom hem.
Skönt att allt gått bra, roligt att du orkade uppdatera bloggen. Det är 104 F just nu utanför! Som i en bastu.
Stor kram!
Men vilka otrevliga människor! En dag som denna också! När jag var gravid fick jag hjälp med resväskan uppå ett SJ-tåg men nu när man har barn kanske man ska klara sig själv eller?? Dock måste jag säga att jag har fått mycket mer hjälp än jag trodde. Trodde folk skulle mest tycka att barnvagnen var i vägen. T o m tanter med rullatorer har varit trevliga haha, har annars hört en del om dem :)
Min teori dock är inte det om jämlikhet eller jämställdhet som Petra är inne på utan att vi är så blyga och reserverade att vi inte vill "störa". Men det är ju ingen ursäkt men jag tror det är så. Finns en intressant bok av en engelsk antropolog om detta. Den handlar ffa om England (Waiting for the English) men vi är lika på många sätt. Sedan är engelsmännen så artiga att det går före integritetsbehovet.
Välkommen hem till Sverige! Nu är ni här, jättekul! Det är ju en fantatisk bravad att resa själv med lilla E och all denna packning. Du får helt klart guldstjärna för detta. Jag förstår att du är helt mör nu. Första dygnet brukar vara så himla konstigt. Hoppas nu att det går bra med jetlaggen både för dig och kanske framförallt för E.
Javisst är det helt fruktansvärt det som hänt i Norge. Hemskheter som dessa verkar kunna hända precis vart som helst numer. Man är inte tryggare någon annanstans.
Kram och sov riktigt gott nu.
Vad skönt Saltis att ni kommit fram & att resan gick bra! Vad hemskt att ingen hjälpte dig...men det har jag ocksa märkt, att svenskar är jätte daliga pa att hjälpa till. Svart att ta in vad som hänt i Norge!
Hoppas du kunde sova ordentligt!
Kramar, Lisa
Välkomna hit!!
Bra att du sa till om hjälp! Det är galet vad svenskar är hopplösa på sånt... En del blir ju nästan rädda när man erbjuder dem sin hjälp. Hoppas ni får en fin vistelse!! KRAM
Kikade in här för att se om resan hade gått bra. Skönt att du är framme och jag hoppas tiden i Sverige inte enbart blir ett flängande mellan släkt och vänner utan att du även hinner njuta lite (I know the feeling).
Gällande oartiga svenskar så har jag en make som blir helt rosenrasade på detta fenomen. Ingen som hjälper till och han som alltid håller upp dörrar, hälsar, hjälper till när han ser att någon inte orkar bära/lyfta etc. får sällan ett tack som svar. Hur kommer det sig?!
Men som sagt, hoppas du får en superhärlig vistelse här!
Kram,
//Lapinette
Skönt att tågresan gick bra och MKT tråkigt att höra hur otrevliga svenskarna är. Tror dock oxå att det mer beror på att ingen vill "störa". Makalöst iaf! Bra att du sa till om hjälp .
Kul att ni gillade Rum för Barn! Det var helt overkligt att träffa er och fika. I och T blev lite avis över att jag fått träffa E, så jag hoppas att det kan finnas tid att träffas!!
Tragedin i Norge är ofattbar även utan jetlag. Stor sorg i Norge. Mamma o pappa är på hytten och är förstås oxå chockade.
Kramar!!!!!!
Kul att du är i Sverige nu Saltis! Vi åker till Sverige om lite mer än en vecka för lite Skåne semester och jag läängtar nu! Det förvånar mig inte alls om de ohjälpsamma svenskarna - jag förvånas alltid av hur oartiga svenskarna är varje gång vi åker hem!Ha en skön semester! Kram!
Förstår att ni är trötta efter resan! Skönt att ni är framme nu i alla fall, även om det inte är kul med långa väntetider.
Helt otroligt att ingen erbjöd sig att hjälpa men det är vl kanske Sverige i ett nötskal. Det gillar jag med USA att folk oftast erbjuder sig att hålla dörren eller lyfta om man har barnvagn eller tunga väskor, eller både ock!
Hoppas ni får några fina veckor i Sverige nu. Här är det olidligt hett nästan. 35 grader och fuktigt igår kväll men vi satt på balkongennoch åt ändå. Måste njuta innan vi flyttar! Haha..
Kram
Tack alla!!!
Det är bättre idag även om vi fortfarande är lite off vad gäller dygnsrytm och tid. Men det känns ändå härligt att vara här!
Och det som hänt i Norge känns bara värre och värre. mer sorgligt och fruktansvärt ju mer man får veta och ju mer som verkligen "sjunker in".
Kramar till er alla gullisar som läser och kommenterar!
Välkommen! Det gjorde du bra!!
Ja helt otroligt det där när man inte får hjälp. En gång fick jag till och med en kommentar om hur oansvarig jag var som åkte omkring med ett barn när jag inte kunde ta mig upp och ned på tåget själv!! Men flera andra gånger har jag fått hjälp -så det beror nog på. Konstigt Är det!
Välkommen till ´Sverige och du klarade alltihopa.
Ja man får be om hjälp här---
Klart du är trött.
Stor svensk kram från Eva i tyresö
Skicka en kommentar