I väntan på våren

Ute yr snön. Ritar virvlar i luften. Små små flingor. Tillräckligt kalla för att fara som vitt skum mellan husen. Men inte tillräckligt kalla för att bygga något täcke på marken. Utan smälter då de landar. Istället för ett vitt fluffigt täcke bildar de en slaskig sörja. Man frågar sig när det ska vända? Just nu känns det som den vanligaste frågan både här och i Europa. På bloggar och på Facebook. Så i väntan på den där våren som visst gått helt vilse tröstar jag mig med den här fina teckningen som Lill-Skruttan kom hem med från dagis idag. "Det är du mamma, pappa och jag själv som plockar blommor. För det är VÅR!" Jag är alltså inte ensam att längta efter våren här hemma heller. Fast i vårt "Hemlighetstält" avslöjade hon idag två saker. Den ena var att hon längtade efter sol och värme så vi kunde åka till stranden. Den önskningen kunde jag förstå till hundra procent och även hålla med om. Men den andra. Den var att det skulle bli mer snö och kyla så vi kunde åka pulka och skridskor. Och den kände jag inte riktigt någon entusiasm över. Inte just nu iallafall. Även om jag älskar snö och pulka och skidor och skridskor. Men då ska det inte vara mars. Så nu får jag värma mig med den här teckningen så länge. Och hoppas att våren hittar hit snart.