onsdag, mars 27, 2013

Veckobrev med kycklingar och musik

Varje fredag får vi ett veckobrev från lärarna i The Blue Room på Lill-Skruttans dagis. Där berättar de vad de gjort under veckan. Jag tycker det är väldigt roligt att få det här veckobrevet. Särskilt nu i år då jag inte alls är lika involverad i dagisaktiviteterna som jag var då hon gick i Orange och Green Room. De här veckobreven är ett väldigt bra komplement till samtalen man har med lärarna vid lämning och hämtning. Nedan är veckobrevet från förföra fredagen. Den veckan visade sig vara fylld av riktigt spännande saker. Jag har även lagt in bilder från de här olika aktiviteterna i brevtexten. Bildkvaliteten är dock inte den bästa eftersom jag helt enkelt fotat av lärarnas foton med min mobilkamera. Från vår dataskärm. Detta för att bilderna som lärarna tas läggs ut på en särskild sida på nätet men man kan inte ladda ner bilderna därifrån utan enbart titta. 

Hello Blue Room parents! 

We started the week with two exciting things happening. When the children came to school on Monday the chicks began to hatch.  

Some children had a chance to watch as the chicks came out of their shells. They  also saw some of the chicks that had already come out of the shell and heard their tiny chirps as they all huddled together in their box. 


Här pratas det om föräldrarna - hönan och tuppen

Sedan fick de själva observera och rita/notera. Längs fram i bild syns inkubatorn där äggen förvarades fram till kläckning

Another exciting event to start the week off was that Bari's friend, Yosi, came to visit during music class. He brought with him various instruments from all over the world.

A few instruments are a Bul Bul Tarang from India, a Dumbak from Egypt and a Pan Flute from Peru. The children had a chance to play some of the instruments as well as listen to the  different sounds the instruments make. The children sang along with Bari as Yosi played the instrument. 






On Wednesday, the children had a chance to hold and pet the chicks. Teresa from the Gold Room visited us with the chicks.

She showed us the different body parts of the chicks: the wings, feet, and beak. Each child had a chance to hold one chick and pet it.

We continued to work on sewing on the large piece of burlap, with each child adding beads, flowers and buttons, creating their own unique design.

On Friday, the children made fruit kabob's; they used blueberries, bananas, strawberries and grapes. Each child cut up the fruit they wanted and then slid them onto the wooden skewers. After they finished adding the fruits they wanted they ate it up during snack time. It was a yummy snack the children enjoyed. 

Some reminders: 

Please bring in utensils for your child's lunch so we can cut back on the amount of plastic ware that is used in effort to be more conscious of our environment. 

Please bring in your family photos for our family tree, as well as a portrait photo for your child cubby. Thank you 

Have a lovely weekend
Blue Room Teachers 

Alla de här aktiviteterna är typiska saker som organiseras (och finansieras) av Föräldraorganisationen på dagis (The Parent Association Board). Som jag redan skrivit om tidigare organiseras ju regelbundet olika insamlingar (fundraising) som t ex vår Bake Sale eller konserten med Bari. Allt för att få in pengar till extra aktiviteter och även till material som lärarna kan köpa in för sin undervisning. Här i USA är detta stort och mer regel än undantag för att barnen ska kunna få det där lilla extra på dagis och i skolorna. Som förälder hjälper man till och stöttar skolorna. Antingen genom att donera pengar eller sin tid. Om man kan. Det är väldigt vanligt med frivillighetsarbete i just skolorna. Föräldrar som ställer upp och hjälper till med olika saker. Både under själva skoldagarna och vid speciella tillfällen som just olika fundraisers. Innan jag började mitt nya jobb var jag väldigt engagerad i just Föräldraföreningen (The PA Board) på dagis. Det var faktiskt roligt och gjorde att man fick en lite djupare inblick i hur dagiset sköttes, samt framförallt att man verkligen direkt kunde vara med och påverka många saker. En bonus var att man lärde känna fler föräldrar också, och att "Communitykänslan" därmed förstärktes. Jag inser att man inte kan överföra sådana här saker rakt av till de svenska skolorna, men jag måste säga att en DEL av detta är något jag verkligen tror att alla skolor (barn, lärare, familjer) skulle gynnas av. 


*) För er som undrar kan jag berätta att äggen med kycklingarna är något som många skolor gör. Det organiseras av en organisation som samarbetar med lokala bönder. Äggen fraktas från bondgården till skolan/dagiset och efter att kycklingarna kläckts transporteras de tillbaka till bondgården igen. I vårt fall var det samma organisation "Quiver farm" som vi använde oss av förra sommaren vid den speciella aktiviteten då vi tog hit flera olika djur till dagiset.

5 kommentarer:

Martina sa...

Gud sa bra att fa ett veckobrev sa där! Sa att man vet vad barnen gör och upprätthalla en kommunikation mellan personal och föräldrar!
Ja det finns nog mycket att lära fran amerikanska skolor/dagis speciellt vad gäller engagemang fran bade elever/föräldrar/personal!
Kramar

Steel City Anna sa...

Vad kul det verkar!

Jess McK sa...

Alltså Ellas dagis är ju helt suveränt!
Leons skola vad gäller information är under all kritik tycker jag personlligen. (De hade delat upp hans klass och några fått en ny lärare men barnens föräldrar hade inte ens blivit informerade innan!!)

Inte undra på att Ella kommer att ha de bästa förutsättningarna när hon blir äldre med en sådan grund.
Önskar att alla skolor&dagis etc vore lika suveräna.

Kram!

Liz sa...

Harligt med sa innehallsrikt brev till foraldrarna. Speciellt da dom tar mycket foton! Det ger ju alltid lite, att fa se sitt barn in action sa att saga.

Jag tyckte nog att Cassandra's dagis i Sverige hade bra koll och gjorde alltid en parm dar berattelser, foton, utflykter, foton fran knytte, kompisar och teckningar sattes in och den var otroligt utforlig. Det var jatteroligt att se!

Sen jobbade jag ju pa forskola ett tag och det ar ett otroligt jobb att fa ihop detta till alla barn i gruppen, och det lamnades ofta till overtid som inte alltid fanns. Lite grann, men inte alls sa utforligt som jag hade turen att fa till Cassie, sa det ar nog valdigt individuellt hur froknarna ar och vilka avdelningar etc.

Just PTA/PTO etc ar ju jattebra, dock efter nagra ar i skolan och massa engagemang, sa ar det ibland sa att man tycker att ibland kommer det hem lappar var och varannan vecka med saker som man ska kopa, bidra med, salja doftljus, kakor etc etc for skolans/klassens profit. Det ar ibland jobbigt, da det blir for mycket och vissa bryr sig och andra inte. Det kanns inte bra tex att man sjalv engagerar sig och ens barn saljer for sa och sa mycket omsattning och sen gar vinsten till skolresan, som andra barn kanske inte alls har engagerat sig for att salja, men alla far aka...Jag ar mycket for att det ska vara rattvist, men ibland ar det jobbigt att hela tiden stotta inte bara sitt eget barn, men hela klassen. Likasa med alla supplies som hela tiden efterfragas/kravs till klassrummet. Alltid samma foraldrar som bidrar..efter ett tag trottnar man och och man vill helst att alla ska ta med sig det som dom behover - inte till hela klassen.

Men visst ar det absolut bra med engagemang och innan tvillingarna var jag otroligt mycket i skolan och var med pa utflykter etc etc och det ar jatteroligt om man har mojligheten. Nu blir det ju svarare..

Framforallt ar det ju bra att ni ar nojda med forskolan och att Ella trivs, och det ser hon ju verkligen ut att gora! Hoppas att ni far samma erfaranheter pa skolan i host, men efter intrycket som du skrev och visade har pa bloggen tror jag det absolut! Far halla tummarna for det!

Stor kram!

Saltistjejen sa...

Martina,
ja det är jätteroligt faktiskt. Att få veta lite mer om vad de gör om dagarna. Kommunikation mellan familjerna och lärarna tycker jag känns väldigt viktig.
Kram!



Steel City Anna,
haha jamen eller hur?!?


Jess,
ja det är verkligen ett toppendagis!!! På alla sätt och vis. Vi är oerhört glada och tacksamma över att hon har gått där de här åren. Vad gäller Leons dagis tycker jag att du ska prata med ledningen. Eller kanske se om det finns fler föräldrar som känner som du. Isäfall kanske ni kan få till ett möte och sedan gemensamt försöka få till en ändring. Att man inte ens informeras om lärarbyten etc är jättedåligt tycker jag.
Och vissst önskar man att alla skolor och dagis vore riktigt bra. men det är ju även så att det kostar en hel del. Jag kan jämföra med Sverige där största delen av kostnaden för daghem går via skatten vilket gör att många dagis står inför ide nedskärningar hela tiden. Att man inte har någon kultur av "fundraising" eller liknande som här gör ju att det blir ännu tydligare med nedskärningarnas konsekvenser gissar jag.
Hur är det på Irland? Betalar man det mesta själv eller är det subventionerat?
Kram!!


Liz,
ja jag håller med dig om att det kan bli alldeles för mycket också. Att allt går ut på att försöka samla in pengar till skolan. Jag har förstått att det blir mer och mer sådant ju högre upp i klasserna barnen kommer. Vi får se hur det blir till hösten då hon börjar skolan. Kanske kommer man då att tycka det känns jobbigt. Å andra sidan gillar jag verkligen att mycket av de gemensamma krafterna går till att förbättra barnens undervisning. OCH att det också skapar en känsla av samhörighet på något vis inom skolan. Att familjer kan känna sig delaktiga och på så vis känna att man kan förändra, påverka eller på annat vis ta del av skolan och undervisningen.
Kram!!