En bild
säger mer än tusen ord heter det väl. Denna bild ritade Lill-Skruttan härom dagen.
Hon och hennes älskade vän R. Han som hon redan har bestämt sig att hon ska gifta sig med. Han som ska bli pappa till hennes barn. "
För det är så bra mamma för då blir du mormor och R's mamma blir farmor och ni kommer ju att bo med oss och det är ju så bra för ni är redan kompisar!" Jamen visst älskling, det är ju toppen! "
Fast det viktigaste när man gifter sig med någon och bildar familj tillsammans är att man älskar varandra. Oavsett vad föräldrarna tycker om varandra." Bruna ögon. Mörka. Allvarliga. Möter mina.
Bestämda. "
Men R och jag GÖR det. Vi älskar varandra!" GoseGull!
Såklart ni gör! "
Jag saknar R, mamma.
Jag önskar att han bodde här igen i sitt gamla hus." Ja, såklart du gör. Din Vän. Din Prins. Din Riddare. Din Retsticka. Din Förvarare. Din Gentleman. Din vapendragare. Din Älskade Älskade R.
Såklart att du saknar honom.
På bilden hoppar ni tillsammans i vattenpölarna med era regnstövlar på er. Vattenpölar, strilande regn. Lycka.
Precis så som Kärlek kan vara. Enkel. Rolig. Hoppig. Man är där man är. Med den man valt att vara där med. Inte mycket svårare än så.
Såklart att du saknar honom.
Inlägg
14 kommentarer:
Gulle...blir alldeles rörd. Vilken fin bild!
Kramar, Lisa
Vackert! Barn är klokast och åh vad man önskar att de ska få behålla sina drömmar och tankar, världen skulle se annorlunda ut om deras funderingar och tankar skulle få genomslag i vår värld.
Lisa,
ja det är verkligen lite rörande att höra henne när hon pratar om sin kära vän. :-)
Och vi saknar dem ju också. Hela familjen.
Kram!
Monica,
Tack! Ja du det är fascinerande att få följa hur barn tänker och funderar om sig själva och sin omgivning.
Kram!
Men, snyft vad fint! Och klart att hon både älskar och saknar honom! Tänk vad praktiskt att mormor och farmor redan är kompisar!
JÄTTEFIN teckning
Men åh så fint! Kul att du skriver upp det :)
Åhhh MEN det är ju så kärlek ska vara. Hoppa i vattenpölar;)
Åhhh nu fick du mig att gråta igen. Av glädje.
Min dotter hade en beundrare på tredje våning. Varje morgon när vi vaknade låg det ett hjärta ocj texten JAG älskar dig och vi ska gifta oss när vi blir stora" HAN var så söt.
Minns när han varit på Liseberg och jag hörde ljud i trappan. Så ringde det på dörren och utanför var det en STOooooR nalle och bakom var Mikael. De var tre år och fyra(när nallen gick ner för trappan) och sen fem och vi flyttade när Sandra var sju.
Han hade kånkat ner med den för att visa den "för sin blivande fru" Sen flyttade vi men nu i vuxna år har de tagit kontakt och funkar bra ihop men det blir inte de två.
Åh så fint att lill-skruttan tänkt steget längre med farmor och mormor. Tänk att vara så liten och ha sin livsplan klar. OCH att känna kärlek så klart och tydligt.
Tsss jag har några hjärtan kvar i Sandras bok. Den om henne.
Kram
/Susanne
Emma,
ja hon äslkar och saknar honom verkligen. Kanske kan vi facetima imorgon. Hoppas! :-)
kram!
Evasleva,
ja sådana saker är roliga att ha kvar. :-)
Suzesan,
men vad GULLIGT att din dotter hade en sedan beundrare som liten. Och vad roligt att de faktiskt fått kontakt i vuxen ålder även om det är på kompisplanet. Det är ju faktiskt väldigt sällsynt att barndomskärlekar från åren innan man ens börjat skolan blir till vuxenromanser. ;-)
Men jag tror att man som vuxen bör ta barnkärlek på allvar ändå och inte fnysa åt den eller skratta åt en. Även om man kan le lite men inte så att barnen tror att man gör sig "löjlig" på deras bekostnad. För dem är det allvar.
Kramar!!
Vad säger R? Är han lika förälskad?
Jag tycker mig höra ett eko från Ellas pappas tidiga år;) Någon skrev massor med kärleksbrev som någon annan besvarade högst lakoniskt....
Men självklart är det på allvar och får ICKE skrattas åt. Ifall sådan behandling av barns känslor ännu förekommer borde det vara straffbart. Den sortens kränkning går ALDRIG ur, om man så blir 100 år.
Heja Ella och hälsa R!
Och tacka Ella igen för korsordshjälpen!
olgakatt,
ja du jag vet inte riktigt om han tänker riktigt i samma banor, men han är definitivt väldigt fäst vid E och han har frågat henne om hon vill gifta sig med honom :-) Men som sagt, det "romantiska" i hela konceptet giftermål och så är ju för båda på barnnivå såklart.
Och ja, vi pratar om M och hans barndomskärlek ibland här. Och E tycker att det är tur att inte DE gifte sig utan att M gifte sig med mig istället hahaha!
Kärlek ÄR fantastisk. Och så gör den lite ont också:)
KRAM!!
bettankax,
ja visst är det så. Kärlek är fantastiskt men är inte alltid så lätt.
Kramar!
Ett alldeles underbart inlägg. Vilken ljuvlig och klok Lill-Skrutta du får njuta av.
Kram till er
Han var världens sötaste med. Lilla Mikael. Jag har inte träffat honom men hoppas att det kan bli nån gång.
Ja man måste absolut ta barns kärlek på allvar. Annars tror jag att det kan sätta spår längre fram. Jag jo jag håller med om det som "Olgakatt "skriver.
Åhh Saltis ändå om du kan stoppa dem. LÅT dem inte gifta sig. De kan ångra sig;)
Alltså det kunde nog blivit nåt mellan Mikael och Sandra så de har starka band. Sandra pratade om att de träffats med ett leende. men han klippte ju ut hjärtanen med sax. Lite kantigt och så men sen så ritade han med tusch på insidan om den klippta kanten. Kärlek kan vara så olika och alltid rätt även om man aldrig blir ett par.
Kram
/Susanne
regnnatt,
TACK gulle du!
Vad söt du är. Och ja jag vet att jag är lyckligt lottad. Tänker mycket på dig.
Varm Kram!
Suzesan,
å vad gulligt!! och visst är det så att Kärlek alltid är bra och fint oavsett hur den börjar eller slutar. Men medan den varar är det fantastiskt!
Kram!!
Skicka en kommentar