Ris & Ros

Igår var en riktig jädrans dag! Och det om man använder sig av underdrifter. För att göra en lång historia kort så skulle man kunna sammanfatta gårdagen såhär ungefär. Det här med att arbeta i olika tidszoner är lite speciellt. Ibland kan det vara fördelar med att kunna arbeta dygnet runt, men ibland är det banne mig mest jobbigt. Och det lägger en bra grund till att missuppfattningar ska kunna äga rum. Vilket var vad som hände igår. Att utföra något och vara färdig "by the end of today" fick igår en ny innebörd. Slutet av dagen kan ju vara slutet av ens egen arbetsdag, men det kan även vara slutet av arbetsdagen i den andra tidszonen. I vårt fall en skillnad om 6 timmar. Som i detta fallet inte var till min fördel om man säger så... Så note to self: kolla alltid vems arbetsdag man pratar om.

Som ni kanske minns har jag tidigare nämnt att min Storchef är fantastisk på många vis. Och det är hon verkligen. Jag har även nämnt att hon är "direkt", rak och ärlig. Hon säger vad hon tycker. Och det gäller både beröm och kritik. Ros och Ris. Tidigare har jag ju mest fått ros av henne. Bara för ett par dagar sedan fick jag faktiskt just en ros. En riktig. Liten buskros i korg. Skickad med ett "Tack för väl utfört arbete". Det gällde vårt stora projekt som jag ju skrivit om tidigare här på bloggen. Det som pågått under senare delen av hösten, över jul och med en deadline nu i början av januari. Hon visar sin uppskattning. Härligt! Sådant sporrar och känns roligt. Alltför många chefer är dåliga på att visa uppskattning tycker jag. Tyvärr. Men inte min Storchef.

Tillbaka till gårdagen då. Vad var det som hände? Jo, då var vi långt ifrån den där rosen skulle man kunna säga. Väldigt långt. Rak kommunikation. Minst sagt. Ris. Mitt första Ris. Tänker inte gå in på några detaljer, men ni förstår säkert ungefär vad som hände. Efter ett par email och senare även ett telefonsamtal försökte jag samla ihop mig. Försökte inse vad som hänt. Vad det var för orkan som just dragit förbi? Som svensk är det ytterligare lite ovant, ja rent av svårt med sådana här stormar tycker jag. Rent kulturellt är man mer van vid konflikträddhet. Passivitet. Eller i bästa fall (om man har tur) kritik framförd på ett mer diplomatiskt vis. Men orkanbyar som viner in i ens liv är iallafall inte jag så van vid. Och därmed kanske inte så bra på att hantera. Efteråt var tvungen att ringa min närmsta chef. Självklart var jag upprörd. Självklart kom det tårar. Vilket kändes väldigt oproffsigt. Men min Närchef är så otroligt gullig. Så förstående. Och så klok. Stöd och perspektiv. Samt ett par råd. Det var vad jag fick. Just då behövdes det verkligen. Ett par av dessa råd var att så fort som möjligt få ut detta ur huvudet. Ur systemet. Att inte analysera för mycket. Och framförallt att inte ta det personligt. För sådan är hon helt enkelt. Storchefen. Hon skräder inte orden. Det är dock en storm som bedarrar. Och hon är tydligen inte långsint. Men hon har höga krav.  På sig själv. Och därmed också på sin omgivning. Så nu gäller det i veckan som kommer. Att jag lyckas leverera. Min nästa deadline är på onsdag. Och jag känner mig redan lite nervös. Men samtidigt väckte gårdagens händelser även en "jävlaranamma-glöd" i mig. Jag vill verkligen visa att jag kommer att fixa detta. För Storchefen. Men kanske allra mest för mig själv. Min egen skull. För sådana här saker kan verkligen ge självförtroendet en knäck. Eller åtminstone en rejäl buckla. Så nu gäller det att försöka hamra ut den så snabbt som möjligt.

Senare under kvällen hörde Närchefen av sig. Igen. För att höra hur det var med mig. Så gulligt! Hon har verkligen hjärtat på rätta stället. Och ännu ett av gårdagens råd var guld värt. Det där "ursäkts-emailet". Det var bra. Inte för mycket. Inte för lite. I morse hade jag fått svar och det känns som om det nu är dags att ta tag i plåthammaren för att få ordning på den där bucklan. Sådana här upplevelser är inte särskilt trevliga. Men, alltid lär man sig något. Iallafall väljer jag att se på det så. Och idag är det betydligt lättare att faktiskt göra just det. Att se på det som något man ändå kan försöka få ut något positivt av menar jag. När man fått lite distans. Vi får väl se hur det går. Med hammarsvinget.