lördag, januari 18, 2014

Ris & Ros

Igår var en riktig jädrans dag! Och det om man använder sig av underdrifter. För att göra en lång historia kort så skulle man kunna sammanfatta gårdagen såhär ungefär. Det här med att arbeta i olika tidszoner är lite speciellt. Ibland kan det vara fördelar med att kunna arbeta dygnet runt, men ibland är det banne mig mest jobbigt. Och det lägger en bra grund till att missuppfattningar ska kunna äga rum. Vilket var vad som hände igår. Att utföra något och vara färdig "by the end of today" fick igår en ny innebörd. Slutet av dagen kan ju vara slutet av ens egen arbetsdag, men det kan även vara slutet av arbetsdagen i den andra tidszonen. I vårt fall en skillnad om 6 timmar. Som i detta fallet inte var till min fördel om man säger så... Så note to self: kolla alltid vems arbetsdag man pratar om.

Som ni kanske minns har jag tidigare nämnt att min Storchef är fantastisk på många vis. Och det är hon verkligen. Jag har även nämnt att hon är "direkt", rak och ärlig. Hon säger vad hon tycker. Och det gäller både beröm och kritik. Ros och Ris. Tidigare har jag ju mest fått ros av henne. Bara för ett par dagar sedan fick jag faktiskt just en ros. En riktig. Liten buskros i korg. Skickad med ett "Tack för väl utfört arbete". Det gällde vårt stora projekt som jag ju skrivit om tidigare här på bloggen. Det som pågått under senare delen av hösten, över jul och med en deadline nu i början av januari. Hon visar sin uppskattning. Härligt! Sådant sporrar och känns roligt. Alltför många chefer är dåliga på att visa uppskattning tycker jag. Tyvärr. Men inte min Storchef.

Tillbaka till gårdagen då. Vad var det som hände? Jo, då var vi långt ifrån den där rosen skulle man kunna säga. Väldigt långt. Rak kommunikation. Minst sagt. Ris. Mitt första Ris. Tänker inte gå in på några detaljer, men ni förstår säkert ungefär vad som hände. Efter ett par email och senare även ett telefonsamtal försökte jag samla ihop mig. Försökte inse vad som hänt. Vad det var för orkan som just dragit förbi? Som svensk är det ytterligare lite ovant, ja rent av svårt med sådana här stormar tycker jag. Rent kulturellt är man mer van vid konflikträddhet. Passivitet. Eller i bästa fall (om man har tur) kritik framförd på ett mer diplomatiskt vis. Men orkanbyar som viner in i ens liv är iallafall inte jag så van vid. Och därmed kanske inte så bra på att hantera. Efteråt var tvungen att ringa min närmsta chef. Självklart var jag upprörd. Självklart kom det tårar. Vilket kändes väldigt oproffsigt. Men min Närchef är så otroligt gullig. Så förstående. Och så klok. Stöd och perspektiv. Samt ett par råd. Det var vad jag fick. Just då behövdes det verkligen. Ett par av dessa råd var att så fort som möjligt få ut detta ur huvudet. Ur systemet. Att inte analysera för mycket. Och framförallt att inte ta det personligt. För sådan är hon helt enkelt. Storchefen. Hon skräder inte orden. Det är dock en storm som bedarrar. Och hon är tydligen inte långsint. Men hon har höga krav.  På sig själv. Och därmed också på sin omgivning. Så nu gäller det i veckan som kommer. Att jag lyckas leverera. Min nästa deadline är på onsdag. Och jag känner mig redan lite nervös. Men samtidigt väckte gårdagens händelser även en "jävlaranamma-glöd" i mig. Jag vill verkligen visa att jag kommer att fixa detta. För Storchefen. Men kanske allra mest för mig själv. Min egen skull. För sådana här saker kan verkligen ge självförtroendet en knäck. Eller åtminstone en rejäl buckla. Så nu gäller det att försöka hamra ut den så snabbt som möjligt.

Senare under kvällen hörde Närchefen av sig. Igen. För att höra hur det var med mig. Så gulligt! Hon har verkligen hjärtat på rätta stället. Och ännu ett av gårdagens råd var guld värt. Det där "ursäkts-emailet". Det var bra. Inte för mycket. Inte för lite. I morse hade jag fått svar och det känns som om det nu är dags att ta tag i plåthammaren för att få ordning på den där bucklan. Sådana här upplevelser är inte särskilt trevliga. Men, alltid lär man sig något. Iallafall väljer jag att se på det så. Och idag är det betydligt lättare att faktiskt göra just det. Att se på det som något man ändå kan försöka få ut något positivt av menar jag. När man fått lite distans. Vi får väl se hur det går. Med hammarsvinget.


22 kommentarer:

Melting Pot sa...

Fint att ha en närchef som kan ge goda råd som faktiskt hjälper. Hon har säkert varit där också.......
Du är en erfarenhet rikare (även om det var en mindre trevlig sådan) och om det skulle hända igen - hoppas såklart inte - så är du bättre rustad. Kram

Sahra sa...

Vad jobbigt. Men jag gillar din inställning. Man lär sig något av sånt här och förhoppningsvis går man ut starkare, mer medveten. Jag har jättesvårt att ta kritik. Blir otroligt sårad. Deppar ihop. Men sedan händer ngt. Jag ska fan visa vad jag går för. Och det kommer du också göra. Stor kram

olgakatt sa...

Framför allt är det bra att få kritiken genast när den är aktuell och inte när den legat och jäst och surnat som är rätt vanligt i Sverige. Det är värre.
Du kan säkert kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och ta nya tag utan att gräma dig i onödan.

Saltistjejen sa...

Melting Pot,
Ja min närmaste chef är helt fantastisk! På alla vis. Och jodå, hon har varit med om detta från Storchefen många många gånger. Därav erfarenheten, förståelsen och råden. :-) Och jag känner att jag nu har bättre koll på vad som kan hända. Hur man ska tackla det. Och jag tror verkligen man lär sig saker av allt som händer en.
Tack!!
Kramar!


Sahra,
Ja jag tror man måste använda sådant här till att förstå (inte just varför vissa reagerar så som de gör för det handlar om både personlighet, kultur och situation) men förstå mer ens egen "orsak" till händelsen. Och sedan lära utifrån kritiken man får. Och visst är det så att det också tänder en "jag-vill-visa-gnista". Vilket ibland är just det som gör att man lyfter sig själv ngn nivå eller två. :-) Jag hoppas nu jag ska kunna göra just det.
Kram!!


olgakatt,
Absolut! Jag håller med helt. Det var en av de saker jag sa till min närmsta chef då vi pratade. Att trots att jag då kände mig ledsen, arg och missförstådd så uppskattar jag någonstans ändå denna form av kommunikation. Den öppna, raka. Jag har (tyvärr...) jobbat med den andra typen av chef också. Som är oerhört "passiv-aggresiv" och DET är värre. Mycket värre! Så på så vis är denna form av kommunikation helt klart att föredra. OCH jag vet även att Storchefen verkligen håller på oss i sitt team. Att hon vill att vi ska göra inte bara bra utan utmärkt ifrån oss. Vilket säkert är ytterligare en orsak till hennes höga krav och därmed också uttalade kritik. Hon har dessutom en otrolig press på sig själv, både pga egna krav men också uppifrån. Och stress kan utlösa sådana här reaktioner. Nu blir det till att ta tag i min uppgift, och jag ser faktiskt fram emot det också. :-) För egentligen är den väldigt intressant! Men visst, jag kan ibland känna att just klimatet "allt ska göras NU även då det inte finns tid" kan vara lite stressande. Nu har jag dock ett par dagar på mig. Så vi får hoppas det ska gå vägen.
:-)

Ann sa...

Jag har haft chefer som är likadana som du beskriver i ett av dina svar. Jag vet faktiskt inte vilket jag föredrar.
Den där passive aggressive typen känns dock som att man måste vara ännu mer försiktig med, man vet liksom inte riktigt var man står. Den andra typen har jag precis slutat jobba för (pga flytt) och jag kom bra överens med henne trots att hon kunde gapa och skrika sedan vara helt lugn en minut senare och fråga om vi skulle gå på lunch. Det var liksom över för henne då men jag gick och tänkte på det där i flera dagar senare.
Ärligt talat tycker jag att man som chef borde vara lite mer "mellow" - men jag antar att det är därför de är stora chefer istället för mig ha ha
Hoppas du känner dig bättre!

Therese sa...

Jag är helt säker på att det kommer att gå galant med hammarsvinget!
Massa kramar

Therese sa...

Jag vet inte vad jag gör för fel, lyckas alltid få iväg dubbla kommentarer...
Sorry.
Kram igen

Saltistjejen sa...

Ann,
nej det är svårt med båda dessa ytterligheter helt klart. Men jag tycker ändå (just nu) att passive aggressive är jobbigare eftersom det är ännu svårare att på något vis "besvara". Det finns ju likosm inget uttalat att diskutera då. Men visst, att arbeta med (och kanske särskilt för) någon som har en extremt rak kommunikation på det här viset som jag råkade ut för i fredags kan såklart också vara jobbigt att handskas me om man inte har samma personlighet eller inte är van vi det. Men man får helt enkelt försöka att acceptera att det är så kommunikationen sker tror jag och lära sig hur man bäst ska hantera det och sedan göra bästa möjliga jobb ändå. :-)
Men självklart kan båda situationerna skapa stress. Och det allra bästa tycker jag är en rak och öppen kommunikation men på ett mer "lugnt" vis. :-)
Tack för din kommentar och tack för att du delade med dig av dina erfarenheter!


Therese,
Tack!! Och du ingen fara. Jag lycka också ibland skicka dubbelt utan att förstå hur eller varför. :-)
Kram!

Katta sa...

Vad svårt och jobbigt. Det är inte helt enkelt med konstruktiv kritik.Jag har haft många chefer med helt olika personliga karaktärsdrag, man har fått förhålla sig som en kameljont. Likaså har jag arbetat som både chef och projektledare och det är inte enkelt alla gånger. Usch! Ha de gott vännen Kram

Steel City Anna sa...

Kritik är ok så länge den är saklig och leder nån vart tycker jag. Att skrika och vara arg eller gå till personangrepp tycker jag inte är ok vare sej det gäller chefer eller annan personal. Så jag hoppas att det var konstruktivt ris du fick :) stress och press tar ju ofta fram det värsta ur folk. Dust yourself off and try again :)

Liz sa...

Usch, vad jobbigt, skickar en stor kram! Jag kan tanka mig hur ovant det maste ha kannts att fa se denna sidan av storchefen, kankse ocksa pga att du har fatt mycket ros tidigare. Bade i form av blommor och komplimanger! Aven till din man nyligen.

Sa det ar klart, att nar hon dessutom reagerar som ett askvader, da maste du ju ha blivit helt stum och lite skakad kan jag ana.

Dessutom nar som jag forstar det, handlade om en stor kommunikationsfraga och tiden. Verkligen svart det dar med slutet av arbetsdagen..nasta gang kommer du sakert dubbelkolla och garna med klockslag :) Det var ju inte sa att du levererade daligt i tid utan att du inte var klar antar jag..

Ar sa glad for att du anda kanner att det var bra att det var en rak kommunikation, aven om det givetvis satter press pa dig nu med nasta uppgift. Hoppas att ni dock har rensat luften nu, men det verkar det ju som enligt din narchefs erfarenhet att hon inte ar langsint, vilket hade kunnat framkalla stress infor din kommande resa och annat..

Dessutom kanske du sjalv ocksa kande dig lite extra omtalig, och darav blev lite extra berord och tarar. Det ar mycket stress hos dig den senaste tiden, jobbmassigt under hela hosten, men aven privat med din mans operation etc. Vardagens alla krav, och sen att du ar ju faktiskt gravid! Manga hormoner i din kropp som gor att du kanske kanner att du tar at dig lite mer an du kanske annars skulle ha gjort. Kritik ar alltid svart att hantera, speciellt nar det ar mycket kanslor och annat involverade och dessutom fran nagon som inte ar narvarande och man inte kan fora en konversation oga mot oga..Mycket kan laggas i tonen och det ar svart att hora nyanser som man kanske hade last av i ett personligt mote.

Du later dock positiv i tonen och jag tror att det kommer ga alldeles galant att svinga den dar hammaren och bucklan kommer snart fixas, det ar jag saker pa!!

En liten repa kanske kommer vara synlig pa bucklan, men den kommer inte paminna dig om hur "daligt du presterade" utan om hur bra du var som tog igen och tog dig igenom detta!

Extra stor kram!!

Fröken L sa...

Det är alltid jobbigt med kritik och särskilt när det framförs på det sättet. Vi svenskar är nog inte så vana med den kommunikationen. Men det är bra att få reda på vad man gör för fel även om det är lika viktigt att få tips på hur man kan göra istället. Skönt med din peppande chef. Jag håller tummarna för att det går bra med deadlinen i veckan och du kommer med all säkerhet gå stärkt ur det här, med flera erfarenheter rikare och mer skinn på näsan.

Kram Linda

Charlie sa ... sa...

Vi måste prata amerikanske affärsliv och ledarskap nästa gång vi ses! Förstår så väl vad du beskriver. Ibland behöver man bolla med någon som är mitt i det här. Skönt att din närmaste chef verkar så bra. Viktigt! Självförtroendet kan åka berg och dalbana - been there too!

Du levererar säkert 100 procent Saltis! Var inte för hård mot dig själv. Ibland snurrar det och allt kan man inte heller kontrollera. Jävlaranamma glöd är bra - mycket bra! Du kommer fixa det vännen!

KRAM!

Desiree sa...

Usch sådant där är väldigt jobbigt när det händer. Jag har varit med om det också och även om man gör sitt yttersta för att hålla tårarna tillbaka så funkar inte alltid detta. Jag är glad att du har en så gullig och snäll storchef som både kunde ge dig råd och som kunde stötta. Hoppas att allt ordnat sig nu så att ni alla kan gå vidare. Jättetrist när det blir sådana här missförstånd. Visst lär man sig alltid något men samtidigt ändå så himla jobbigt när detta händer.
Stor kram

Saltistjejen sa...

Katta,
Ja visst kan det bli komplicerat när sådana här saker händer. Jag tror att man ofta måste försöka lära sig hur olika personer reagerar i olika situationer. Det gäller ju både kollegor, chefer och de man umgås med rent privat. Men en öppen dialog tror jag alltid är det bästa. Då kan man åtminstone diskutera vad som hänt. Och förhoppningsvis göra ngt mer konstruktivt av det problem som uppstått.
Kramar!


Steel City Anna,
Jag håller med dig om att konstruktiv och kreativ kritik är bra. Det är så man lär sig. Och visst är det så att stress ofta kan göra att alla (inklusive jag själv) inte alltid tänker och agerar på bästa vis. Så är det bara. Men jag tror att vi kommer kunna prata igenom detta när vi ses om en dryg vecka vilket känns bra.


Liz,
Tack vännen! Jo självklart är det ovant. Dock kände jag till just detta om min Storchef och blev därför inte helt tagen på sängen. Men själv har jag inte arbetat så mycket direkt med henne tidigare utan det mesta har ju gått via andra kollegor och via min Närchef som ju arbetar här i USA. Det jag tyckte kändes mest "orättvist" i kritiken var nog att det hela handlade om ett missförstånd ang tiden. Men visst, nu vet jag och kommer alltid inför kommande uppdrag fråga efter exakta tidpunkter etc. Helt enkelt vara mer detaljerad när jag samlar information om deadlines etc. Det är så lätt at sådana här saker uppstår men det är något man måste lära från så att man kan försöka att inte upprepa dem igen. Sedan är det väl som du säger så att jag inte var helt i "balans" i fredags heller då detta skedde. En av anledningarna var helt enkelt att jag gått upp "mitt i natten" för att försöka göra klart första versionen av detta. Jag väntade nämligen på att en kollega i Europa skulle skicka mig en sak jag behövde och därför var jag tvungen att stiga upp redan runt 03.30 på morgonen/natten. Alltså var jag rätt trött då när vi hade detta samtal i fredagseftermiddag. Och det hjälpte såklart inte. ;-)
Ja försöker dock se detta från en positiv sida. Man måste ju försöka att göra det tycker jag. Att ta lärdom är viktigt.
Kram och Tack igen för dina fina ord!


Fröken L,
Visst är det så att kritik kan vara jobbigt. Särskilt om den framförs på ett sätt man inte själv är van vid. Men håller med dig om att det är otroligt bra att få veta saker direkt istället för att folk bara ler mot en men sedan pratar skit bakom ryggen, eller samlar på sig en massa negativa saker som sedan kanske kommer ett år senare.... Hellre då att man får veta direkt vad de tyckte var fel eller inte så bra, så att man kan försöka förbättra och förändra till nästa gång. Det är ju så man utvecklas och lär sig.
Tack för din pepp!
Kram!

Saltistjejen sa...


Lotta,
vännen, tack för dina ord! Och ja, i detta fallet handlar det faktiskt inte om amerikansk företagskultur utan snarare fransk.... ;-) Det är rätt stor skillnad på de chefer vi har i Paris och de vi har här i USA om jag ska vara ärlig. Alltså då menar jag i hur management sköter just kommunikationen. Här är de flesta väldigt amerikanska på så vis att kritik ofta lindas in i många ord.... Men franska cheferna är otroligt direkta. De säger exakt vad de tänker och tycker (både vad gäller beröm och kritik) och jag tror inte de funderar så mycket på hur det tas emot, mer än att de väl vill att man ska göra bättre nästa gång. :-)
Jag är inte hård mot mig själv tror jag, men detta var verkligen en förstagångsupplevelse på denna arbetsplats och det gjorde att det kändes lite jobbigt minst sagt. Men jag tror alldeles säkert att det kommer reda ut sig. Särskilt som kommunikationen är just rak och direkt. Vi lär prata om detta när jag åker till paris om en dryg vecka.
Kram!!!


Desiree,
Ja visst är det svårt eftersom man ofta inte riktigt vet hur man själv ska reagera. Vad som är bäst. Att försöka förklara eller att bara vara tyst och låta det hela blåsa över tills den andra personen lugnat sig lite och då ha en mer konstruktiv diskussion. Min USA-chef är dock GULD värd och jag är otroligt glad över hennes stöd. Nu tror jag docka tt detta inte kommer vara något som hänger kvar länge just för att den här typen av personlighet och temperament ofta är så att de brusar upp men sedan "glömmer och går vidare" så det känns ok. Bara jag lyckas med min nya arbetsuppgift. :-)
Kram och tack!!

Anne-Marie sa...

Jag tror på din inställning att skaka av sig detta - även om det tog på ditt självförtroende - och se vad du kan lära dig, göra det du skall så bra som möjligt och gå vidare. Så brukar jag försöka göra i olika situationer - både på och utanför jobbet. Eftersom vi svenskar ofta är otroligt konflikträdda är sådana här orkaner givetvis obehagliga. Jag har lärt mig mycket under mina år i USA att inte vara fullt så konflikträdd - man överlever faktiskt. :)
Bra att du fick stöd på hemmaplan av din USA-chef och jag tror att du kommer att imponera storchefen igen med din proffsighet. :)
Stor kram!

Trillingnöten sa...

Åh vad jobbigt vännen! SÅnt där som kommer så plötsligt och bara blir så hemskt och fel och man tar åt sig och blir alldeles ledsen. Det händer då och då, men som du sa, ta det inte personligt. Det händer alla och det kan vara ganska skönt att någon är rättfram, så att man vet hur landet ligger. Jag kan känna att i Sverige får man inte samma feedback, trots att man kan faktiskt gjort ett sämre jobb (nu pratar jag inte om din insats!), men så får man inte inte riktigt höra det. Kritiken blir liksom inlindad så personen som får kritiken inte riktigt förstår att det var ett dåigt jobb. Förstår du vad jag menar? Samtidigt måste man som din chef också måna om sina anställda och still att man mår bra, att det inte var personligt. Du tog det bra ändå tycker jag! Och bra att du blir sporrad. HELT RÄTT!! Du är fantastisk på det du gör och du ska inte förringa det arbete som du hittills utfört på grund av detta!!

Saltistjejen sa...

Anne-Marie,
Ja man kan inte fortsätta fundera alltför mycket på sådana här saker. Och visst är det så att svenskar ofta är rätt konflikträdda och/eller iallafall konfliktovana och därmed kan det vara lite svårare för oss att hantera sådana här situationer.
Tack också för dina fina ord!
Kram!


Trillingnöten,
Ja det är lätt att bli lite "chockad" när sådant här händer. Särskilt då man inte riktigt är beredd. Sedan kan jag hålla med dig om att det i Sverige eller med svenskar ibland kan vara svårare att faktiskt veta var man har varandra i sådana här saker vad gäller jobb etc just för att man där är mer rädd för att ta konflikter. Feedback är bra, men visst ska det vara någon form av konstruktiv sådan också. Så att det handlar om att lära sig inför framtida uppgifter. Nu tycker jag ju att min Storchef verkligen ÄR bra. Det var mest det att man blir lite stressad när sådant här händer och man känner att man verkligen MÅSTE fixa det hela så att man inte ska hamna i samma situation igen. Åtminstone inte alltför nära inpå. ;-)
Tack också för din fina kommentar och din pepp!

Annika sa...

Jobbigt, saltis.
Jag förstår att du reagerade som du gjorde, det hade jag också gjort. Lätt. OCH jag hade tänkt på det länge efteråt, för sådan är jag (inte bra).
Men det ska du inte göra. Du har en så fin chef, jättegullig.
OCH du ska se att detta passerar snabbt. Att det redan blåst över.
Men ja, lite mer diplomati hade varit att önska.
Hoppas det känns bättre idag.
Stora, stora kramar!!!

Saltistjejen sa...

Annika,
Tack! Och ja det är klart att man reagerar på sådan kritik. Men det känns verkligen bra nu. Jag jobbar på med min nya uppgift och hoppas att min chef ska bli nöjd. Sedan får vi prata igenom det som hände när jag är i Paris. Det känns skönt att hon inte verkar långsint utan att det handlar om "raka rör" men att det sedan blåser över. Men visst, lite mer diplomati är aldrig fel haha! Å andra sidan har jag lärt mig nu och vet vad som kan komma.... ;-)
Kram!!

Suzesan sa...

Försök skaka av dig det. Ta på dig ditt självförtroende igen. Antar att det var Fransk temperament du råkade ut för. Hujedamej.

Rak kommunikation är bra ändå tycker jag. Så går man vidare sen. Nu vet du var du har henne.

OJ så bra du analyserat händelsen. Lärorikt. Jag är också väldigt rak.

Kämpa Saltis. Tänk på att du är extra känslig nu när du ÄR MED baby i magen.

Stor Kram
/Susanne