På begäran

Flera av er som så fint kommenterat hos mig har frågat mig om mitt arbete. Särskilt efter en del av mina inlägg vid årsskiftet som handlade om just jobbet och den artikel jag har höll på att skriva. Eftersom detta i första hand har varit en "privatblogg" alltså med fokus på mitt vardagsliv så har jag inte skrivit så mycket om mitt arbete här och vad jag gör. Jag startade ju bloggen för att familj och vänner där hemma i Sverige skulle kunna följa oss och vårt liv efter att vi flyttat hit, och därför har ju fokus legat på det mer privata. Men nu har såpass många frågat så jag tänkte att jag skulle berätta lite mer om mitt arbete, i stora drag.

Min bakgrund ligger som sagt inom biologi med fokus på cell- och molekylärbiologi framförallt med biomedicinsk inriktning. Efter att ha bott och studerat i Umeå ett antal år så flyttade jag neråt och började som doktorand på Karolinska Institutet. Under min doktorandtid studerade jag tumörbiologi men ville efter de åren utvidga mina perspektiv lite och sökte därför andra forskningslabb med utvecklingsbiologi som intresse. Detta för att göra min post-doc (post doktorala utbildning). Både M och jag var väldigt sugna på att resa utomlands för att arbeta ett tag och eftersom USA är ett land med mycket bra biomedicinsk forskning var det västerut vi sökte oss. Efter att ha besökt flera olika forskningsgrupper på lite olika ställen så blev det till slut två olika universitet här i New York City.

På min första arbetsplats här arbetade jag i ett labb där man studerade s.k. birth defects, framförallt ett visst syndrom som uppstår av en deletion (man saknar en viss del) på kromosom 22. Syndromet har flera olika namn men kallas bl a DiGeorges syndrome (DGS), catch 22, VCF (velo-cardio-facial syndrome) samt 22q11 deletion syndrome (22q DS). Detta är en genetisk defekt som drabbar ca 1 barn av 4000 födda under ett år. Själv arbetade jag dock inte med detta syndrom utan med ett annat som kallas 1p36 deletion syndrome eller 1p36 DS. Här handlar det om att en region längst ut på kromosom 1 (korta armen; p) försvinner och detta medför att personen föds med olika skador främst olika former av neurologiska nedsättningar. Denna kromosomskada är ovanligare än 22qDS men ger betydligt allvarligare konsekvenser. Mitt projekt var inte kliniskt även om den gruppen även hade en del klinsika eller s.k translationella projekt, utan jag skulle helt enkelt försöka generera en musmodell där just den här stora deletionen av musens motsvarighet till kromosom 1p skulle deleteras. Detta för att man senare ska kunna se dels till vilka olika gener "down the line" som påverkas och hur de påverkas. Syftet är naturligtvis att man vill kunna studera samband mellan olika genuttryck och på så vis i framtiden kunna hjälpa de personer som drabbas av detta syndrom.

På mitt nuvarande jobb arbetar jag med mycket tidigare embryonalutveckling. Det stadium som kallas för "preimplantation stadium" vilket betyder den tid som embryot utvecklas innan det fäster i livmoderväggen. Mitt projekt handlar om olika transkriptionsfaktorer (proteiner som styr genuttryck) vilka uttrycks mycket tidigt efter befruktningen. Det är viktigt att försöka ta reda på hur dessa gener regleras och hur de påverkar varandra eftersom man dels vill se var, när och hur specialiseringen av de tidigaste celltyperna går till. Man är intresserad av detta eftersom de olika sorters celler som utvecklas på det här tidiga stadiet påverkar embryots utveckling fram till inplantering i livmodern. Mycket är okänt här och man tror bl a att mer kunskap inom det här fältet ska kunna ge svar på en del frågor man har kring bl a ofrivillig barnlöshet där man har problem innan eller vid inplanteringen. Till viss del kan mer kunskap kring den här tidiga fasen av embryonalutvecklingen hjälpa till för att förbättra utgången vid IVF:er eftersom man ju med modern IVF-teknik ofta kan "långtidsodla" embryon till just det s.k blastocyststadiet vilket är det stadium då embryots alla ursprungliga cellinjer utvecklas. Det är inte förrän i sent blastocyststadium som embryot fäster i livmoderväggen, så med den här metoden sätts inte embryot tillbaka till kvinnan förrän det uppnått det stadium då det ska fästa i livmodern. Jag fick veta av min f d chef att man här på sjukhuset där jag arbetar enbart gör långtidsodlingar, men jag vet att man i Sverige endast gör detta på vissa kliniker. På grund av kopplingen till just infertilitet så arbetar jag under "Center for Reproductive Medicine och Infertility"men absolut inte på kliniken utan på forskningssidan. Lite lustigt är det ändå eftersom det var just här vi själva sökte hjälp när vi försökte få barn. Så Lill-Skruttan har ju faktiskt blivit till här, även om vi aldrig behövde gå hela vägen till en IVF.

I det mycket tidiga embryot kan ju alla de icke-specialiserade cellerna ge upphov till en helt ny individ och de kallas då totipotenta. Detta gäller hos mus och människa endast fram till 8-cells stadiet (alltså tre celldelningar efter befruktningen). Redan efter detta stadiet börjar den första celltypen att utvecklas och det är de s.k trofoblasterna. Det är de celler som så småningom kommer att bilda fostrets del av moderkakan (placentan). Efter att trofoblasterna har utvecklats börjar nästa specialisering vilket resulterar i två nya celltyper. Den ena sorten utgör grunden till själva fostret, medan den andra sorten kommer att bilda olika extra-embryonala vävnader som t ex gulesäcken. Mitt nuvarande projekt fokuserar mycket på just de extra-embryonala vävnaderna. Det kan tyckas konstigt att man vill studera de delar av ett embryo som inte kommer att bidra till själva fostret, men en av orsakerna till intresset av dessa vävnader är att man upptäckt att de utgör en slags "karta, ritning och/eller kompass" för hur fostret sedan ska utvecklas. Alltså, har man inte rätt extra-embryonala vävnader på rätt ställe kommer inte fostret att utvecklas som det ska. Framförallt vad gäller riktningen. Det är nämligen så att många av de extra-embryonala cellerna "byts ut" mot andra sorters celler som bygger upp själva fostret lite senare i embryonalutvecklingen. Ungefär som att först bygga en mall och sedan göra färdigt slutprodukten efter denna. De extra-embryonala cellerna/vävnaderna krävs alltså för att fostret ska utvecklas med huvudet i rätt ända samt rygg respektive mage på rätt sida.

Den review artikel jag arbetade med i jul- och nyårshelgen handlade om just de här sakerna. Det finns nämligen nya rön och nya teorier om hur de extra-embryonala vävnaderna uppkommer och utvecklas. Det hela är självklart lite komplicerat när man gräver ner sig men det var verkligen väldigt roligt och intressant att sätta sig in i detta mer ordentligt tyckte jag.

En annan sida till intresset av den här tidiga utvecklingen och vad som styr den är kopplad till den omtalade stamcellsforskning som pågår för fullt. Där man hoppas att man ska kunna använda sig av just stamceller för att utveckla olika celltyper i terapeutiskt syfte. Ett framtida drömscenario är alltså att man ska kunna odla t ex olika sorts nervceller som ska kunna ges till personer som lider av allvarliga neurologiska sjukdomar som Parkinson. Än är det en bra bit kvar innan vi kommer till det många drömmer om, nämligen att man ska kunna bota flertalet sjukdomar med hjälp av olika sorters stamceller. För att kunna komma närmare det målet är det dock av stor vikt att man får reda på mer om de signaler som får de här tidigaste stamcellerna att gå från sitt pluri- eller totipotenta stadium till ett mer specialiserat. Detta för att man ska förstå mekanismerna bakom det som gör att en cell har möjligheterna att bilda flera olika celltyper.

Så, det var lite om mitt arbete det. Inget djupgående men eftersom en antal av er läsare har frågat så kanske detta inlägg kunnat ge en liten översikt.



Alla bilder i detta inlägg är från internet:
Den översta föreställer två blastocyster där en av dem är på väg att "hatch", vilket sker just innan det tidiga embryot fäster i livmodern.
Den andra bilden är ett mycket tidigt embryo på 8-cell stadiet, innan det bildat en blastocyst.
Nedersta bilden föreställer nervceller som man fått att växa ut från "neurologiska stamceller".