onsdag, februari 09, 2011

På begäran

Flera av er som så fint kommenterat hos mig har frågat mig om mitt arbete. Särskilt efter en del av mina inlägg vid årsskiftet som handlade om just jobbet och den artikel jag har höll på att skriva. Eftersom detta i första hand har varit en "privatblogg" alltså med fokus på mitt vardagsliv så har jag inte skrivit så mycket om mitt arbete här och vad jag gör. Jag startade ju bloggen för att familj och vänner där hemma i Sverige skulle kunna följa oss och vårt liv efter att vi flyttat hit, och därför har ju fokus legat på det mer privata. Men nu har såpass många frågat så jag tänkte att jag skulle berätta lite mer om mitt arbete, i stora drag.

Min bakgrund ligger som sagt inom biologi med fokus på cell- och molekylärbiologi framförallt med biomedicinsk inriktning. Efter att ha bott och studerat i Umeå ett antal år så flyttade jag neråt och började som doktorand på Karolinska Institutet. Under min doktorandtid studerade jag tumörbiologi men ville efter de åren utvidga mina perspektiv lite och sökte därför andra forskningslabb med utvecklingsbiologi som intresse. Detta för att göra min post-doc (post doktorala utbildning). Både M och jag var väldigt sugna på att resa utomlands för att arbeta ett tag och eftersom USA är ett land med mycket bra biomedicinsk forskning var det västerut vi sökte oss. Efter att ha besökt flera olika forskningsgrupper på lite olika ställen så blev det till slut två olika universitet här i New York City.

På min första arbetsplats här arbetade jag i ett labb där man studerade s.k. birth defects, framförallt ett visst syndrom som uppstår av en deletion (man saknar en viss del) på kromosom 22. Syndromet har flera olika namn men kallas bl a DiGeorges syndrome (DGS), catch 22, VCF (velo-cardio-facial syndrome) samt 22q11 deletion syndrome (22q DS). Detta är en genetisk defekt som drabbar ca 1 barn av 4000 födda under ett år. Själv arbetade jag dock inte med detta syndrom utan med ett annat som kallas 1p36 deletion syndrome eller 1p36 DS. Här handlar det om att en region längst ut på kromosom 1 (korta armen; p) försvinner och detta medför att personen föds med olika skador främst olika former av neurologiska nedsättningar. Denna kromosomskada är ovanligare än 22qDS men ger betydligt allvarligare konsekvenser. Mitt projekt var inte kliniskt även om den gruppen även hade en del klinsika eller s.k translationella projekt, utan jag skulle helt enkelt försöka generera en musmodell där just den här stora deletionen av musens motsvarighet till kromosom 1p skulle deleteras. Detta för att man senare ska kunna se dels till vilka olika gener "down the line" som påverkas och hur de påverkas. Syftet är naturligtvis att man vill kunna studera samband mellan olika genuttryck och på så vis i framtiden kunna hjälpa de personer som drabbas av detta syndrom.

På mitt nuvarande jobb arbetar jag med mycket tidigare embryonalutveckling. Det stadium som kallas för "preimplantation stadium" vilket betyder den tid som embryot utvecklas innan det fäster i livmoderväggen. Mitt projekt handlar om olika transkriptionsfaktorer (proteiner som styr genuttryck) vilka uttrycks mycket tidigt efter befruktningen. Det är viktigt att försöka ta reda på hur dessa gener regleras och hur de påverkar varandra eftersom man dels vill se var, när och hur specialiseringen av de tidigaste celltyperna går till. Man är intresserad av detta eftersom de olika sorters celler som utvecklas på det här tidiga stadiet påverkar embryots utveckling fram till inplantering i livmodern. Mycket är okänt här och man tror bl a att mer kunskap inom det här fältet ska kunna ge svar på en del frågor man har kring bl a ofrivillig barnlöshet där man har problem innan eller vid inplanteringen. Till viss del kan mer kunskap kring den här tidiga fasen av embryonalutvecklingen hjälpa till för att förbättra utgången vid IVF:er eftersom man ju med modern IVF-teknik ofta kan "långtidsodla" embryon till just det s.k blastocyststadiet vilket är det stadium då embryots alla ursprungliga cellinjer utvecklas. Det är inte förrän i sent blastocyststadium som embryot fäster i livmoderväggen, så med den här metoden sätts inte embryot tillbaka till kvinnan förrän det uppnått det stadium då det ska fästa i livmodern. Jag fick veta av min f d chef att man här på sjukhuset där jag arbetar enbart gör långtidsodlingar, men jag vet att man i Sverige endast gör detta på vissa kliniker. På grund av kopplingen till just infertilitet så arbetar jag under "Center for Reproductive Medicine och Infertility"men absolut inte på kliniken utan på forskningssidan. Lite lustigt är det ändå eftersom det var just här vi själva sökte hjälp när vi försökte få barn. Så Lill-Skruttan har ju faktiskt blivit till här, även om vi aldrig behövde gå hela vägen till en IVF.

I det mycket tidiga embryot kan ju alla de icke-specialiserade cellerna ge upphov till en helt ny individ och de kallas då totipotenta. Detta gäller hos mus och människa endast fram till 8-cells stadiet (alltså tre celldelningar efter befruktningen). Redan efter detta stadiet börjar den första celltypen att utvecklas och det är de s.k trofoblasterna. Det är de celler som så småningom kommer att bilda fostrets del av moderkakan (placentan). Efter att trofoblasterna har utvecklats börjar nästa specialisering vilket resulterar i två nya celltyper. Den ena sorten utgör grunden till själva fostret, medan den andra sorten kommer att bilda olika extra-embryonala vävnader som t ex gulesäcken. Mitt nuvarande projekt fokuserar mycket på just de extra-embryonala vävnaderna. Det kan tyckas konstigt att man vill studera de delar av ett embryo som inte kommer att bidra till själva fostret, men en av orsakerna till intresset av dessa vävnader är att man upptäckt att de utgör en slags "karta, ritning och/eller kompass" för hur fostret sedan ska utvecklas. Alltså, har man inte rätt extra-embryonala vävnader på rätt ställe kommer inte fostret att utvecklas som det ska. Framförallt vad gäller riktningen. Det är nämligen så att många av de extra-embryonala cellerna "byts ut" mot andra sorters celler som bygger upp själva fostret lite senare i embryonalutvecklingen. Ungefär som att först bygga en mall och sedan göra färdigt slutprodukten efter denna. De extra-embryonala cellerna/vävnaderna krävs alltså för att fostret ska utvecklas med huvudet i rätt ända samt rygg respektive mage på rätt sida.

Den review artikel jag arbetade med i jul- och nyårshelgen handlade om just de här sakerna. Det finns nämligen nya rön och nya teorier om hur de extra-embryonala vävnaderna uppkommer och utvecklas. Det hela är självklart lite komplicerat när man gräver ner sig men det var verkligen väldigt roligt och intressant att sätta sig in i detta mer ordentligt tyckte jag.

En annan sida till intresset av den här tidiga utvecklingen och vad som styr den är kopplad till den omtalade stamcellsforskning som pågår för fullt. Där man hoppas att man ska kunna använda sig av just stamceller för att utveckla olika celltyper i terapeutiskt syfte. Ett framtida drömscenario är alltså att man ska kunna odla t ex olika sorts nervceller som ska kunna ges till personer som lider av allvarliga neurologiska sjukdomar som Parkinson. Än är det en bra bit kvar innan vi kommer till det många drömmer om, nämligen att man ska kunna bota flertalet sjukdomar med hjälp av olika sorters stamceller. För att kunna komma närmare det målet är det dock av stor vikt att man får reda på mer om de signaler som får de här tidigaste stamcellerna att gå från sitt pluri- eller totipotenta stadium till ett mer specialiserat. Detta för att man ska förstå mekanismerna bakom det som gör att en cell har möjligheterna att bilda flera olika celltyper.

Så, det var lite om mitt arbete det. Inget djupgående men eftersom en antal av er läsare har frågat så kanske detta inlägg kunnat ge en liten översikt.



Alla bilder i detta inlägg är från internet:
Den översta föreställer två blastocyster där en av dem är på väg att "hatch", vilket sker just innan det tidiga embryot fäster i livmodern.
Den andra bilden är ett mycket tidigt embryo på 8-cell stadiet, innan det bildat en blastocyst.
Nedersta bilden föreställer nervceller som man fått att växa ut från "neurologiska stamceller".

41 kommentarer:

Livet enligt Jenny sa...

Spännande! Å då jobbar vi inom samma bransch... :) Dock har jag inte din utbildning och hårt ihoparbetade titlar. :)
Kramen

Trillingnöten sa...

Vad kul att höra lite mer om ditt arbete! Jag visste ju lite grann redan, men nu vet jag mer :) Det är spännande att höra om olika sorters jobb. Och så mycket som jag själv inte skulle jobba med. Ditt jobb verkar svårt. Kanske för att jag inte är så insatt :) Det verkar spännande i alla fall!

franziengland sa...

Vilket spännande, intressant och VIKTIGT jobb du har. Det måste kännas kul och väldigt motiverande! Arbetar M inom samma område?

Musikanta sa...

Det är underbart att läsa ditt inlägg eftersom det vittnar om en person som verkligen BRINNER för det han/hon gör! Jag ska vidarebefordra länken till Mirren - hon förstår säkert mer av din beskrivning än vad jag gör. Hon har ju en viss erfarenhet av de här sakerna, som jag berätta för dig!
Många kramar från Ingrid

olgakatt sa...

Jättekul, Saltis! Det här vill jag höra mer om!När artikeln kommer vill jag läsa den!

Katarina sa...

Mycket intressant!!!!!

Taina sa...

Kul läsning! Inte för att jag hänger med i detaljerna med nu fattar jag liiiite mer av vad du gör. Imponerande och det måste ju vara SÅ intressant med denna typ av forskning. Om livet vill säga. Själv har jag svårt att fatta vem som vill sitta och forska i en massa matematiska modeller så som "Hur många ggr man måste spotta på en sten innan den är blir blöt" typ.

Hoppas E måsr bättre nu.

KRAMEN!!

Saltistjejen sa...

Jenny,
vad skoj!! Vad är det du gör?
Kram!


Trillingnöten,
ja du kände till en del sedan vi sågs men nu vet du lite mer. Jobbet är inte svårare än andra skulle jag tro man måste bara ha de "rätta" förkunskaperna som vid de flesta jobb. Mycket handlar sedan såklart om intresse. Jag tycker att du verkar ha att svårare jobb på många vis! ;-)
Kram!


franziengland,
tack! ja det är motiverande men jag jobbar ändå ganska långt från patienter och klinik så man ser inte alltid länken lika bra som t ex läkare som forskar med patientmaterial. M jobbar med fetmaforskning (inom neuro) så det är lite annorlunda.
Kram!


Musikanta,
tack vad roligt! Ja Mirren har ju liksom vi erfarenhet av den ena sidan av vad jag forskar om. Hon kommer säkert känna igen det mesta jag beskrivit här.
Kram!!


olgakatt,
haha trodde att du skulle tycka det var intressant även om du visste lite innan vad jag jobbade med. Men mest i stora drag då. Det lär dröja innan artikeln kommer tror jag för än har vi itne ens fått tillbaka den från vår samarbetsgrupp. De var visst inte lika snabba som jag....?! ;-)
Kram!!


Katarina,
tack!


Taina,
hahaha nej vi har alla olika intressen men en hel del forskning som kan verkar "konstig" eller inte leda ngnstans isar sig ju senare att den verkligen bidragit. ;-) De som forskade om laserljuset för många år sedan t ex. Den forskningen höll på att bli nerlagd p g a folk tyckte att det var så konstigt och heeeeelt "i det blå" att fysikerna forskade om ngt så knasigt. Men idag, säg vad man inte använder lasern till???? ;-)
Men visst, själv har jag ingen matematisk läggning alls, så det var inget för mig. :-)
E är bra nu och ska till dagis. :-)
Kraam!

Malin sa...

Verkligen spännande! Kromosomavvikelserna ni studerade på din första arbetsplats var helt okända för mig fram tills jag började läsa om den fina killen Abbe, på Heja Abbe-bloggen.
Det du gör nu låter också jättespännande!

Annika sa...

Nog för att jag hade ett hum om vad du gör, men nu fick jag veta mkt mer, även om jag inte hängde med i allt.
Men Saltis, du brinner för vad du gör, och det är så underbart!
Och att forska om LIVET bara måste ju vara givande och spännande.
KRAMAR!!

Saltistjejen sa...

Malin,
ja det är inte de vanligaste kromosomavvikelserna vilket gör att många inte känner till dem. Men det är såklart viktigt att man försöker ta reda på mer om hur de här avvikelserna påverkar de barn som ändå föds med dem.


Annika,
ja du kände ju till lite grand sedan tidigare. Och även detta är i ganska "stora drag" eftersom jag ville berätta på ett såpass enkelt sätt om möjligt så att det kulle vara hyfsat lätt att förstå. Annars är det ju så mycket facktermer och så liksom i alla branscher. Att forskning behövs och att den är intressant när den kopplas till saker i livet som man själv tycker känns viktiga är självklart en drivkraft. Och livet ÄR spännande! Men kanske framförallt att LEVA! :-)
KRAM!!!

Anonym sa...

Jätte spännande att läsa om ditt jobb!!! Verkar mycket givande! Själv hoppas jag kunna jobba som "Neuropsychologist" inom närmaste framtiden! Brinner för allt vad som händer i hjärnan ;-)
Hoppas att du är frisk nu! Min hosta har blivit mycket bättre!
Kramar, Lisa

Saltistjejen sa...

Lisa,
oj dina framtidsplaner låter jättespännande!!! Haha då har du ju egentligen mer "gemensamt" med M än med mig rent jobbmässigt eftersom han forskar inom neuorscience. :-)
Bra att din hota blivit bättre. Min känns också som den går åt rätt håll om än lite långsamt.
Kram!

Mrs Clapper sa...

Gud vad spännande! Jag är så imponerad och ödmjuk inför människor som arbetar med dels så komplicerade saker och saker som verkligen är en hjälp för människor och mänskligheten. Stor applåd här ifrån!
Och roligt att få höra lite närmare om vad det är du gör!
Kram!

Unknown sa...

Näe, nu snurrar det =(. hahahahaha, det är ju TUR att DU i alla fall vet vad du sysslar med, för då kan man andas lugnt och överlämna den forskningen till dig! Jag tycker att det är så festligt att du är så intelligent och ändå så "normal", så man aldrig känner sig underlägsen (hoppas du förstår hur jag menar här, inom universitetsvärlden är det inte alltid Givet) och det var ett intressant inlägg! Kram

Lia sa...

hmmm...varför blev det så!? ovanstående kommentar är från mig, Lia...men det blev Maria!

Saltistjejen sa...

Mrs Clapper,
tack! Men du behöver inte applådera så mycket. Att jobba med de här sakerna är viktiga såklart, men inte viktigare än många andra yrken. Bra olika kategorier där man hjälper människor i olika situationer.
Och jag kan ju skriva lite om mitt jobb eftersom det inte är riktigt lika hemligt som ditt! ;-)
Kram!!


Maria,
hahahahaaaa du är dör underbar!!!!!!! Att jag är så "normal" var en härlig komplimang! :-D :-D :-D
Haha, det handlar inte om intelligens så mycket tror jag. Till viss del såklart men det handlar även om intresse. Sedan finns ju olika typer av IQ dessutom men det är en annan historia. Men visst jag förstår hur du menar. Vissa personligheter är tyvärr gärna dryga och vill vara märkvärdigare än de egentligen är. Kanske extra tydligt inom just akademiska världen, men tyvärr tror jag det är så även i andra branscher fast på olika vis.
Jag blir i allafall glad att du inte uppfattar mig sådan! :-)
Kram!!

Saltistjejen sa...

Lia,
jag förstod det! :-)
Men du var nog inloggad på annat vis kanske? Eller inte alls????
Kraaam!

Stef sa...

Herregud så intressant! Det är verkligen fantastiskt vad forskning idag kan komma fram till! Kommer man att kunna hitta din artikel någonstanns i framtiden där man kan läsa den?
kramar

Saltistjejen sa...

Stef,
ja det är otroligt vad mycket kunskap vi ändå har och ändå är det som om ju mer vi vet desto fler blir våra frågor...
Förhoppningsvis kommer artikeln att bli publicerad ja. Jag kan skriva om detta senare när jag vet. Ibland tar det dock lång tid.... Jag är dock endast andranamn på denna eftersom det är ett samarbete med en annan grupp.
Kram!!

Desiree sa...

Vad kul att få höra lite mer om den forskning som du håller på med. Det är ett väldigt spännande fält. Det är också något som de flesta även om de inte håller på med forskning har hört talas om eller läst om och därför har det ju även ett stort allmänintresse vilket är roligt. Även om det rör sig om grundforskning så är det ändå något som kan appliceras ganska direkt och som därför ligger i fokus för många.

Jobbade du alltså med möss en hel del innan? Gör du det fortfarande eller är det mest celler nu? Jag jobbade med möss innan men jag måste säga att jag inte gillade det något vidare. Dels var jag alltid lite rädd för att bli biten och dels tyckte jag att det var obehagligt att behöva avliva dem. Känns som du har fått ihop rätt många artiklar under din post doc tid och det är ju toppen. Skulle du vilja fortsätta inom akademin eller är du sugen på något annat framöver?

Kramis

Lia sa...

Hahahaha, jag gillar inte termen Normal egentligen, men jag älskar ju DIG och tycker precis som jag skrev att det alltid är så härligt med både ditt IQ och EQ! Puss!

Solstrålen sa...

Musmodell var ett fint ord. Kanske man kan söka lite extraknäck som en sån modell?

Saltistjejen sa...

Desiree,
ja det är alltid lättare att förklara vad man jobbar med om man forskar inom något som lätt kan länkas till mer allmänintressanta saker såklart. M forskar ju med fetma och aptitreglering och det är ngt de flesta brukar tycka verkar spännande också. Plus att de kan förstå vad det kan vara för nytta också i slutändan. :-)
Jag har alltid jobbat mer eller mindre med möss. Just nu inte i så stor utsträckning. Det har självklart sina för- resp nackdelar att forska med olika djurmodeller men i vårt fall på mitt nuvarande labb skulle det inte gå att bedriva forskning utan mössen.
Jag har tyvärr inte alls många artiklar från min tid som post-doc vilket är ngt som KAN ligga mig i fatet när jag ska söka jobb. Därför är jag väldigt glad att jag fick tillfället att skriva de två reviewartiklarna som jag dels har gjort den ena och dels håller på med den andra nu. Jag vill helst ut från akademin så småningom eftersom jag inte alls är intresserad av att bedriva den här sortens forskning i framtiden. D v s jag är inte sugen på den enda karriärväg som akademin kan erbjuda vilket är att ha en egen grupp. Jag vill söka mig mot industrin.
Kram!


Lia,
nej normal är en klurig term.... ;-)
Huvudsaken är väl att man är en bra person och medmänniska tycker jag. Sedan kan det ju innebära olika personligheter och intressen såklart.
Tack för att DU är så go!
KRAM!

Saltistjejen sa...

Solstrålen,
hahaha det beror ju lite på såklart... ;-)
Vill du vis musen så...
;-)

Anonym sa...

Jag bugar mig djupt!

:-)
Och håller med Lia – både IQ och EQ, vilken fullträff du är, vännen!

kram nenne

bettankax sa...

Så intressant, spännande och roligt att läsa!
Du är makalöst duktig och bra på att förklara och uttrycka dig. En fröjd att läsa.
KRAM!!

Saltistjejen sa...

Nenne,
Gulledu!
:-)
Kram!


bettankax,
tack vad roligt att du tyckte det!
Jag blir jätteglad och rörd och lite generad också... ;-)
Kram!

Anne-Marie sa...

Så spännande och intressant att läsa mer om vad du jobbar med. Du verkar ha hittat "ditt" område. Tack för intressant läsning. Kram!

Eva Henriksson sa...

Tack för att du ville berätta. Jag är mycket imponerad och förstår att dettta är VIKTIGA grejor.
Mycket intressant jobb som kan betyda mycket för många i slutändan.
Ja det är viktigt att städa eller köra varor eller vara lärare men detta är kanske ändå viktigare?

Tack en gång till. Min fulla beundran.

Saltistjejen sa...

Anne-Marie,
tack och ja på många vis har jag nog hittat det område som intresserar mig mest. Jag tycker det är väldigt intressant.
Kram!


Eva,
tack igen! Men jag vidhåller nog ändå att det är väldigt viktigt att vara t ex lärare också. Då jobbar man ju med de som "är vår framtid". :-)
Kram!!

Syster i söder sa...

Oj oj oj. Jag har sparat och sparat och sparat detta inlägg för att jag skulle läsa det ordentligt i lugn och ro för att en gång för alla försöka förstå vad det är du gör om dagarna.
1. jag är vääääldigt tacksam över att du har skrivit ner detta eftersom jag då kan återgå och läsa om det. det lär behövas!
2. jag hade stort självförtroende i de första styckena och någonstans vid totipotenta tappade jag fullständigt tråden.
3. jag är både ditt och Bros största fan. ni är ju grymt smarta som förstår det här.
4. kan du i ditt nästa projekt komma fram till hur man själv kan bygga ut sin egen hjärnkapacitet så hade jag varit tacksam. tro mig, det finns plats i mitt huvud - jag har ju trots allt storlek 60 i hjälm haha!
5. du e bäst! när man är hemma och är sjuk behöver man faktiskt lite hjärngympa också.
kram!!

Saltistjejen sa...

syster i söder,
hahaha vad SÖT du är!! :-)
Och det är egentligen inte så märkvärdigt att förstå sådant här. Man måste ha intresse nog att orka läsa om det. Men det gäller ju det mesta man ska lära sig. :-)
Jag är imponerad av att du lyckas få ihop en hel tidning! VARJE dag!!!! :-D
Bamsekram!!

Unknown sa...

Mycket intressant och kul att få veta lite mer om vad du jobbar med. Hängde dock inte med i allt:).

Härligt att du verkar brinna så för ditt arbete. Att trivas med det man gör är ju allt. Och grattis till artikeln som du har skrivit.

Saltistjejen sa...

Lele,
tack!!!

Petchie75 sa...

Wow, jätteintressant även om jag inte hängde med helt och hållet, trots att jag känner att jag BORDE fatta mer eftersom det är ett ämne som ligger mig nära om hjärtat också... Får göra som din svägerska, ta fram och läsa på ditt inlägg med jämna mellanrum så kanske allt sjunker in till slut.
Stor kram!!
PS Jätteledsen att jag missade dig på skype i veckan men jag hade lååånga jobbdagar och är trött. Imorgon eftermiddag ska jag in och jobba igen, för den tyska intern revisorn som är lite av en perfektionist (men mycket trevlig).

Saltistjejen sa...

Petra,
du det är väl inte så konstigt om du inte hängde med helt. Vore nästan konstigt OM du förstått allt helt och fullt. Även om man tycker ett ämne är intressant så är det stor skillnad från att "jobba" med det och att läsa det som "vanlig dödlig" ;-) Själv fattar jag lååångt ifrån allt....
Och var inte ledsen för Skype. Det finns många fler tillfällen. jag har full förståelse för att du var helt slut.
Stor kram!!!

Bejla sa...

Kul att läsa lite mer om det du pysslar med (och det samtidigt som jag slötittar på danska filmen "Den eneste ene" som just handlar om olika par som försöker bli gravida alternativt få till en adoption ;-) ). Jättespännande, och kan inte låta bli att slås av tanken att det faktiskt nästan hade kunnat varit jag. Drömde ju också en gång om att forska, och nästan alla mina bästisar har fortsatt på doktorsbanan, inom medicin, miljö, livsmedel-, energi- och skogsindustrin. Min väg blev ju dock en helt annan efter avslutad utbildning. ;-) Alltid lika underbart att höra din entusiasm, och vi andra får ju vara ytterst tacksamma för sådana eldssjälar som dig! :-)

Saltistjejen sa...

Bejla,
å jag tyckte mycket om den filmen!
Att forska är kanske inte riktigt mitt kall, men jag måste säga att just detta ämnet som studeras i gruppen nu är väldigt intressant!
Kram!!

Anna, Fair and True sa...

Intressant! Du kan förklara det för en lekman också, det är inte alla som kan det!

Saltistjejen sa...

Anna Fair and True,
tack! men just detta ämne är ju enklare att förklara för lekmän eftersom många vet lite om det iallafall. Svårare med vissa andra saker.