Ånej!

Mår rätt dåligt idag. Förkylningen börjar definitivt växa till sig. Ordentligt. Och efter ett nyligt möte med Chefen är det återigen nya bud. Chefen jobbar med texten nu. Ändringar. Igen. Sedan ska jag ta över. Troligen om någon timme eller så. Trodde Chefen. Läsa. Igen. Ändra. Igen. Och så ut på en ny runda till alla medförfattare för kommentarer. Igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte längre. Jag har tappat räkningen.

Det är jättebra att texten blir så välgenomarbetad. Jag vet att det är det bästa i slutänden. Men just nu känns det som om vi aldrig någonsin kommer att bli färdiga. Som om vi aldrig kommer kunna skicka iväg den. Jag hade hoppats på att få det hela gjort idag eller senast imorgon. Nu verkar det som om det kommer bli ytterligare en vecka av filande.

Jag känner mig trött ända in i märgen.
Förkylningen gör såklart sitt till. Med ett huvud som känns som om det var fyllt med luddig bomull, öron som piper och kliar (och som det slår lock för hela tiden), näsa som växlar mellan att rinna och att vara heltäppt, samt med en hosta som gör att det ibland känns som om jag ska få upp lungorna, så är jag inte på topp. Alls.

Men men, det ska väl gå det här med. Jag har iallafall ingen feber. Och jag kräks inte. Det är ju alltid en tröst.