NU har väl kommit att bli ett sådant där magiskt ord på något vis. Vi NUtidsmänniskor verkar ju ha lite svårt att leva i just NUet. Det är många som har sina kalendrar i huvudet och hela tiden planerar framåt framåt framåt. Vissa lever även lite i dåtiden. Det är ibland lätt att hamna i situationer när man tittar på gamla foton och liksom "lever om" upplevelserna igen, och inser att man kanske inte gjorde allt man kunde för att ta vara på dem just då när de hände. Men framförallt så tror jag att iallafall jag lätt hamnar i "allt-jag-ska-göra-imorgon-eller-nästa-vecka-eller-nästa-månad-träsket". Inte så bra.
Jag önskar att man var mer som Lill-Skruttan. Hon lever verkligen totalt i NUet! Så som alla barn verkar göra. Och jag hoppas verkligen att hon kan fortsätta med det ett bra tag till. Tycker annars att det verkar som om barn blir "vuxna" allt tidigare idag. Men jag vill gärna att hon ska få ha kvar sin känsla för NUet länge. Själv tycker jag även att jag blivit bättre på att leva i NUet med åren. Jag var ännu mer planerande förut. Men tycker att sedan vi flyttade hit så har jag på något vis börjat uppskatta NUet så mycket mer. Kanske för att vi aldrig vetat (och fortfarande inte vet) hur länge vi kommer att kunna stanna här i denna fantastiska stad? Sedan tycker jag det hjälper otroligt mycket att ha små barn. Eftersom de som sagt lever just i NUet så "tvingas" man själv att göra det också. Och detta är en oerhört skön känsla. Även om man som stressad vuxen ibland självklart kan finna det enormt irriterande också. Särskilt när man (som vanligt) har bråttom och ska någonstans. På morgnarna till exempel. Våra rätt flexibla arbeten samt att vi slipper pendla gör dock att morgnarna oftast inte blir alltför stressiga.
Just NU i våra liv så hänger vi som sagt i limbo. Något som känns väldigt jobbigt. Det är väldigt stressande att inte veta vad som ska hända framöver och dessutom inte själv kunna påverka det särskilt mycket. Vår Green Card ansökan kommer förhoppningsvis att kunna skickas in i början av april. Sedan får vi vänta på svar från den. Min arbetssituation är ju sådan att jag kommer att bli arbetslös om mindre än en månad. Detta är på sätt och vis en större stressfaktor än själva Green Cardansökan, just NU.
Ytterligare en sak som känns akut just NU är att ringa katternas veterinär. De senaste två dagarna har nämligen både jag och M uppmärksammat att Tazo inte riktigt vill använda sitt högra bakben. Han haltar från och till. Eftersom han inte verkar känna någon smärta eller vara dålig på annat vis så blev M extra orolig över att det skulle kunna vara något neurologiskt. Självklart gjorde vi det man inte alltid ska göra; vi googlade..... Så mycket hemska saker som alltid poppar upp när man googlar sjukdomar. Usch! Så igårkväll hade jag svårt att somna. Fy vad man oroar sig för kissen!
NU tar jag och slutar dagens temainlägg. Måste som sagt ringa veterinären.
Vem som tar över har jag just NU ingen koll på faktiskt.
Eftersom mitt inlägg ovan kanske blev lite väl negativt (inser jag när jag läser det) så vill jag avsluta med ett email jag fick igår. Det var från Lill-Skruttans lärare på dagis som berättade att de om inte NU så åtminstone SNART, kommer de ha finfint besök på dagiset (se nedan). Och med det önskar jag att ni alla får en fin helg!
Hello!
We hope you are all having a great day!
We just want to remind you that tomorrow we will have a special visitor from Nature of Things, who will bring in different animals for the children to see. The animal educator's name is April, and she will bring a boa constrictor, a duck, a chinchilla, a box turtle and a tree frog. This will be an interactive experience for them because they will be able to observe the animals and touch them as well! We will be sharing the experience with the red room in the big common room at 10:30. We look forward to lots of great pictures!
If you have any questions please let us know. Thanks!
Have a good night!!
***D, J, A and C***
Inlägg
14 kommentarer:
NU hoppas jag att allt blir bra med katten, med Green card, med jobb, med allting för er del. Att "hänga" någonstans mitt i och inte veta är jobbigt. NU håller jag tummarna:D
Ha en finfin helg!
Kram!
Jag säger som Pettas här ovan, att "hänga" mitt i något är jobbigt! Jag håller tummar & tår för att allt löser sig till det bästa. Ja, barn lever verkligen i nuet, kanske därför jag inspireras så mycket av att jobba med dem?
En så spännande dag din lillskrutta ska få med alla djur besök! Härligt!
Stor kram!
Pettas,
tack! Ja vi hoppas på det bästa och kanske kan vi få några svar hyfsat snart.
kram!
Ewa,
ja det är verkligen fantastiskt med barn på det viset att de lever i nuet. Jag förstår att du tycker om ditt jobb!
:-)
Tack för dina fina teman i mars! Det har varit roligt att skriva och läsa dem tycker jag.
KRAM
Äsch, så himla negativt var det ju inte söta Du! Det är ju stressande att vänta på besked om uppehållstillstånd, vara osäker om man hittar nytt jobb och dessutom har en familjemedlem som inte riktigt mår bra. Jag hoppas att alltihop går bra och att det inte är något allvarligt med Tazos bakben!!!
Kram!
Karlavagnen,
tack!! ja jag ska till veterinären nu på eftermiddagen. och just NU är det väl detta jag är mest orolig för. Att det ska vara ngt allvarligt....
Känner mig som en riktig hönsmorsa...;-)
Kram!
Du har så rätt i att det är otroligt lätt att fastna i planneringsträsket och leva i framtiden vare sig det är imorgon eller om en vecka eller flera månader. Jag känner igen det där. Man borde leva mer i nuet. Det är på något vis som man alltid jagar den där bästa stunden som ligger precis runt hörnet. Man borde vara mer som barn som lever i nuet. Det är ju härligt att Lilla E får er båda att leva mer i nuet. Jag förstår att det är mycket nu och den där stora osäkerhetsfaktorn med både jobb och green card gör att allt känns väldigt stressigt och pressat. Jag håller verkligen både tummar och tår för att det ordnar sig med båda. Hur känns jobbmarknade? Vad är du mest sugen på för typ av job? Ville du lämna akardemin bakom dig och få ett jobb på företag eller vad för jobb söker du just nu?
Hoppas som sagt att det ordnar sig inom snar framtid för det är väldigt tärande att ha de där stora osäkerhetes momenten att tvingas leva med.
Nu tycker jag du ska njuta av glädejen av att artikeln är inne och att det är helg.
Kraaam!
Desiree,
ja att ta vara på nuet tror jag är en av de svåraste sakerna för oss sk "moderna västerlänningar". Det är ofta mycket som hela tiden ska planeras in och man ligger ett, två eller till och med fem steg före hela tiden för att försöka vara så effektiv som möjligt. Vad som nu menas med det?
Gällande jobb vet jag inte riktigt VAD jag egentligen vill göra, och det är väl lite det som är problemet. Jag vet däremot att jag inte vill bli en PI och starta en egen grupp. Nej nej nej! Det är inget för mig. Just nu känns det lite som om jag håller på och försöker ta reda på vad som egentligen finns "där ute".
Kram!!
Det är ju bra att du iallfall har kommit på vad du inte vill göra. Det är ett bra steg på vägen.
Kram!
Barn och riktigt gamla människor har verkligen förmågan att få oss att stanna upp och leva i den stund som är just nu. Jag har känt så både när mina barn var små och när mina föräldrar var gamla och lite "borta". Då var det tålamod och närvaro som gällde. Men jag förstår verkligen att det är svårt att inte veta vart ni ska ta vägen! Hoppas det löser sig snart. Trevlig söndag!
Desiree,
jo det är ett steg på väg men ändå lååångt ifrån vad jag önskar att jag vore just nu. Att veta vad man vill skulle underlätta hela processen så mycket mer.
Men jag hoppas att jag ska komma på mer framöver.
Kram!
Grekland nu,
javisst är det så! Ibland är det nog viktigt för oss "andra" att försöka ta efter detta. Dels genom att ungås mer med, och spendera mer tid med just barn och äldre. Men även annars att ibland sätta sig ner och bara "finnas".
Och vår framtid ja. vi hoppas att det inte ska dröja alltför många måndader innan vi vet lite mer om den.
Tack!
Kramar!!
Ibland känns det som om vi som varit ute och rest lite och bott i andra länder är bättre på att i alla fall var spontana och inte planera allt. Många har som sagt alltid den där kalendern. Och allt ska vara så avancerat o dyl, annars kan det vara. T ex man kan inte ha inflyttningsfest förrän huset är tiptop. Men tänk om det aldrig blir det eller någon blir sjuk? Då hade man aldrig den där festen med vännerna. Sånt tycker jag är trist.
Anna Fair and True,
ja det kankanske stämma. Jag tycker även man lever mer i "nuet" med barn. Man tvingas liksom till det.
Sedan måste jag säga att jag personligen ALLTID tyckt att kvantitet går före kvalitet i fråga om hur det ska vara när man umgås. Alltså på det viset att jag hellre träffar vänner ofta och äter typ falukorv och makaroner, än att ses 1 gång per år och bjuder på 4-rätters finmiddag. Eller som du beskriver exemplet med en inflyttningsfest. Hellre träffas och ha roligt i nya hemmet tillsammans bland några bredspacklar och lite målarfärg än att ha allt tipp topp vilket ofta aldrig riktigt blir...
Vilket bra temainlägg! Ja, det har varit mycket för er nu ett tag. Och barn och deras sätt att leva i nuet, visst är det härligt - det är något många av oss borde bli bättre på.
Bejla,
tack!! Japp det var ganska hektiskt där ett tag men nu ahr det ju lugnat ner sig lite i och med att jag inte jobbar längre. Just NU är det väldigt skönt faktiskt! :-)
Kram!
Skicka en kommentar