lördag, juli 02, 2011

Istället för gymmet

Vilken dag! Igår hade planerat att gå till Trader Joe´s som ligger på West Side, närmare bestämt 72:a och Broadway. Med mig hade jag en kylväska på hjul som jag nyligen inhandlat. För just de här inköpspromenaderna. Den var hittills oanvänd.

För att göra en lång historia hyfsat kort så kan jag meddela att jag handlade rätt mycket. Betydligt mer än vad jag först tänkt. Men jag hade ju även en ryggsäck med mig. Så som jag brukar. Vid kassan packade jag kylvarorna i kylväskan. Hurra! De tyngre varorna i ryggsäcken. På ryggen kan man bära nästan hur tungt som helst utan att det känns.... Och resten tog jag i två papperspåsar i händerna. Den tyngre av dem lät jag vila på kylväskan som jag ju ändå drog på hjulen. Bra planerat! Glad i hågen började jag gå tillbaka genom staden. Allt gick finemang. Ända tills jag var en bit in i Central Park. En v gångvägarna var lite grusig och där någonstans måste jag ha tappat ena hjulet. Till kylväskan. Märkte det inte först mer än att det lät lite konstigt. Och kändes som den drog lite snett. Trodde ett litet gruskorn fastnat. Men som sagt, vid närmare inspektion såg jag att hjulet var borta. Puts väck! Kaputt!
Skit också!!!!! 

Men jag knatade vidare. Envis som synden kan jag vara ibland. Eller kanske mer dum som en padda...? Efter ytterligare ett tag insåg jag att det var jädrigt tungt att dra väskan nu när den bara hade ett hjul. Jag packade om lite så att lasten i väskan blev något lättare. Smart. MEN nackdelen var ju såklart att jag därmed fick lite tyngre påsar att bära istället. Någonstans vid Madison Avenue var jag trött. Rejält trött. Tanken på buss hade redan dykt upp men eftersom jag glömt ta med något busskort avslog jag den tanken. Här kan man endast betala med MTA-kort eller med exakt summa i quarters på bussarna. Irriterande! Särskilt för mig som väldigt sällan har en massa mynt i plånboken. När jag var korsade Park Avenue for tanken på att ta en taxi genom huvudet. Men på något vis kändes det som ett nederlag. Plus att jag ju då nästan var framme vid Lex och därmed nästan kände mig som hemma. Envis som synden och dum som en padda. Eller hur det nu var?

Haha förresten - nästan hemma. Ja, på sätt och vis. Men inte med min takt. För just där och just då var jag verkligen trött. Och väskan började ge ifrån sig mer och mer illavarslande skrapljud. Nu hade plastanordningen där hjulet suttit monterat blivit helt nedslitet och själva väskan släpade i marken. Inte bra! Med värkande kropp gick jag ungefär en tredjedels kvarter i taget. Stannade och pausade. Mina allt tyngre påsar bytte hand. Flera gånger mellan varje paus. Men till slut kände jag att det inte gick längre. Så vid Lexington Avenue kontaktade jag M. Bad honom komma och möta mig för att hjälpa mig med allt. Som den ängel han är kom han! Jag hade då lyckats släpa både mig själv och mina kassar till 3:e avenyn och 67:e gatan. Men där tog det stopp. Tvärstopp.

Sällan känns det så fantastiskt att komma hem! Genomsvettig. Med begynnande blåsor under fötterna. Värkande armar och ömma axlar. Och evigt tacksam till min Älskling. Nu är frysen och kylen fylld. Och jag fick ett ordentligt träningspass. Snart lär det kännas ännu mer. Stelheten har redan börjat sätta in.

Kunde inte låta bli att väga allt jag släpat på och insåg att jag gått dryga 2 km med ca 14.5 kg på ryggen och totalt 11.6 kg i händerna. Plus släpandet av den icke-rullande kylväskan som vägde ca 11 kg den med. Den sista knappa km fick jag ju hjälp. M sa att han inte för sitt liv kunde fatta hur jag lyckats komma så långt med allt detta. Han tyckte det var jättetungt även när vi var två och bara gick den lilla biten som var kvar. Som sagt. Det är väl det där med synden igen. Eller om det nu är paddan....?

19 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Hahahaha! Sån där är jag med så jag kan verkligen förstå vad du pratar om. Det är ju inte så långt kvar, varför taxi? Bara lite till. Nästan hemma nu :) Jag är grymt imponerad att du orkade så mycket packning så långt!! Wow! Starkt jobbat!Vilken lättnad att komma hem!

Desiree sa...

Aj då inte kul om hjulet inte höll. Men visst är man envis som en padda många gånger. Jag hade nog gjort precis som du. Tråkigt som sagt att väskan på hjul inte höll kvalitén. Ni får skaffa en ny. Kanske funkar de inte att dra på grus. Detta var ett riktigt styrkepass du gjorde kan man lungt säga.
Kram!

Äventyret framtiden sa...

:D, tror nog de flesta kvinnor känner igen sig. Ibland är vi envisa som bara den och visar att vi KAN, helt i onödan. Jag kände gott igen hur kassarna blev tyngre och tyngre, byta hand och så vidare...men nu har du allt hemma

Kram!

Anonym sa...

Men Saltis...vad envis du är ;-) Ga & släpa sa där tungt! Stackars dig! Synd att väskan inte höll. Hur gick det förresten med artikeln?
Kramar, Lisa

Charlie sa ... sa...

Vilken prestation!
Jag håller med alla här...nog typiskt oss kvinnor att inte ge upp, köra på :)
Kudos till dig iallafall och nu har ni massor av gottisar hemma!

Kramar!

Taina sa...

Grymt pass!!! Hahaha, kan se det hela framför mig. Paddan eller vad det nu var, men ENVIS måste du vara!! Heja Saltis! Undrar om det var några turister som såg det hela och fotade???
Kramar!!

Fröken fräken sa...

Men gud vilket träningspass, jag kan rekomendera en dramaten eller vad dom heter, en sån där som man ser gamla damer dra på i Sverige, har dockaldrig sett någon med en sån här. Jag ägde en sådag när jag bodde i Göteborg och finkade hur bra som helst. Hoppas du fick nåt kallt att dricka när du kom hem.

Kram!

Saltistjejen sa...

Trillingnöten,
japp så är det. Man är envis som en gammal get haha!
Och idag kan jag meddela att jag hr rätt ont i armmusklerna...
KRAM


Desiree,
nej det var dåligt tycker jag. Eftersom det var första gången jag använde den så tänker jag gå tillbaka till affären och klaga! Hoppas få pengarna tillbaka eller en ny vagn. Eventuellt fick jag just ett "måndagsex"... ;-)
Kram!


Pettas,
ja jag tror ibland att vi vill alldeles för mycket och är envisa som bara den. Och idag känner jag att de är superömma mina armar. :-)
Kram!


Lisa,
ja jag är ju det ibland. Så envis att det inte är nyttigt utan enbart dumt!!! ;-)
Arrtikeln har jag äntligen skickat in. Gjorde det torsdagen innan Midsommar och har ännu inte hört något så jag gissar att reviewerna läser den igen just nu. Jag hoppas verkligen att den ska godtas för publicering nu!
KRAM!!


Lotta,
tack hahaha! Fast det var nog mer en prestation i envishet.... ;-)
och ja, nu är kyl och frys fulla igen.
Kramar!!!


Taina,
tack! Ja det blev både styrka och jag vet inte vad. Paddan haha OCH en envis get. Kan man korsa dem så är det nog jag...
Hoppas verkligen inte man dyker upp på YouTube eller så som ett exempel på hypersvettandes hemmafru som försöker dra och släpa med sig halva mataffären genom Central Park...
;-)
KRAAAM och njut av semestern nu!!!

Saltistjejen sa...

Fröken Fräken,
tack för tipset! Jag köpte dock den här kylväskan på hjul just för att den skulle fungera ungefär som en Dramaten. Men så pajade ju hjulet. Om det hade fungerat så hade det varit ok att ta hem maten men nu blev det ju väldigt mycket att bära på hahaha! ;-)
Ska dock klaga i affären där jag köpte kylväskan. Tycker den borde hållit för detta!
KRAM!

olgakatt sa...

Vilken tur att du inte visste hur många kila det var du släpade på medan du gjorde det! Då hade du aldrig orkat så långt som du gjorde!
Jag köpte en gång kalk till trädgården i säckar på Lantmännen och killen la ut säckarna i tur och ordning på lastbryggan. Jag tog dem efter hand och lastade in i bilen. När han kom med den fjärde och sista tittade han sig omkring och undrade vart de andra tre tagit vägen. Dom har jag lagt i bilen, sa jag. VA! 50 kilossäckar? Oj, sa jag, jag trodde det var 25 kilos. Den sista kunde jag inte rubba... Då visste jag ju att den var för tung. Mental kraft ska man inte underskatta!

Emma sa...

Haha, som synden, som en gammal get, som en padda -skitsamma du fick ett bra inlägg och M fick visa sina heroiska sidor. Dessutom kanske han undrar om du inte har övernaturliga krafter egentligen. En misstanke du kan vinna på i förhandlingssituationer ;-)

Bra k¨mpat!

Petchie75 sa...

Wow, starkt jobbat, verkligen STARKT jobbet!! Men nästa gång du kanske ska handla lite lite mindre tunga grejor eller be M följa med till affären? ;-) Dum som en padda har jag aldrig hört som intryck, hi hi.
Kram!

Pratglad sa...

jag hade kunnat göra EXAKT samma sak!!! jag lovar! EXAKT samma! Suck... är sjukt envis och rätt stark när det kommer till att bära.. har ju släpat en och annan scoutpackning genom åren. Och min kära make är fullständigt oförstående för mina projekt att släpa ASTUNGT vid ett tillfälle istället för att dela upp det... men näee.. supertungt en gång är min melodi....

beklagar att du är med i samma klubb.. hm... och är själv lycklig bilägare...

Loppan flyttar västerut... sa...

Hihi, ensvis och målmedveten va? Mm, visst gör man ofta så, bär hellre ihjäl sig än går två gånger. Det sa alltid min mamma till mej när jag släpade o drog på tusen saker samtidigt. Gissar att du kommer känna av ditt "pass" i både händer, rygg o ben. Gullig M var som hämtade dej.
Ha en skön 4 julihelg.

Kram

anna's kitchen sa...

Ajaj, vilket ofrivilligt träningspass. Jag provade också de där korgarna man drar efter sig. Den höll två gånger, sen lossnade hjulet när jag drog den ner för en trottoarkant. Jag hade nära hem som tur var men det var riktigt jobbigt ändå. Ditt äventyr lät ju tokjobbigt.
Skönt att ha frys och kyl full iallafall.
Vi handlar sedan dess hem all mat online, otroligt smidigt och skönt.

Trevlig långhelg!
Kram

Mrs Clapper sa...

Haha! Herrejösses vilken viljestyrka!! Jag är mäkta imponerad! Ibland tar det verkligen stopp sådär, då kan man inte gå en meter till, och med all rätt med tanke på allt du släpade på! Kram!!

Saltistjejen sa...

olgakatt,
haha ja det var nog tur. ibland kan kunskap göra saker och ting tyngre. ;-)
Visst är mental kraft enorm!
Kram!


Emma,
japp han fick vara min hjälte. Igen! :-) Och han vet ju att jag är både envis, stark och ibland dum så det borde inte varit ngn överraskning haha! ;-)
Kram!


Petra,
ja nästa gång ska jag nog handla mindre. Och framförallt inte FÖRLITA mig på att väskor på hjul har sina hjul kvar hela vägen hem...! :-)
kramar!


Pratglad,
oj himmel så du är som jag då! Där ser man. ja ibland är den egenskapen jättebra men ibland är den rätt dålig... Allt beror liksom på svårighetsgraden i projektet. ;-)
Kram!!


Loppan,
ja det är så lätt att tänka att "äsch det här klarar ju jag galant!". Men men, jag lär minnas den här gången jag gick och handlade iallafall!
:-)
Ha en riktigt fin helg ni med!
Kram!


Anna´s kitchen,
japp det var inte riktigt planerat. Men såhär idag känns det faktiskt ändå rätt bra i kroppen trots träningsvärk. Vi handlade nästan allt online förr men nu i och med att jag är arbetslös och vi ska försöka leva på en lön så har vi försökt att börja handla mer på billigare ställen. Jag ahr ju tiden nu men inte riktigt pengarna. ;-)
Men visst är det smidigt att köpa saker på nätet! Jag gillar det jättemycket!
Kram!


Mrs Clapper,
ja viljan och orken räckte rätt bra, men inte hela vägen. Nästan framme så var "bensinen" slut.
Kram!

Västmanländskan sa...

Oj, vad du fick jobba!!!

Saltistjejen sa...

Västmanländskan,
haha japp!
:-)