fredag, december 09, 2011

Fredagstema - Sankta Lucia

Fredag igen och nytt Fredagstema är Lucia. Annika är värd för temat och ja, hon vet redan att just Lucia är den högtid jag saknar allra mest som utlandssvensk. Det blir inte samma sak här. Inte på långa vägar. Man gör sitt bästa, men stämningen finns inte på det vis som i Sverige. Främst är detta något jag känner sedan vi fick Lill-Skruttan. Jag kan faktiskt sörja lite (ja, jag vet att det låter dramatiskt och kanske lite patetiskt men så känns det verkligen) att hon inte kommer att få strutta runt i för långt Lucialinne och suga på sitt elektriska ljus med glittret på sned i kalufsen. Och jag kan sörja att jag inte kommer att få se henne där i Luciatåget på dagis, i skolan, i kören eller i sportklubben eller vad tusan det nu skulle vara för ställe där man lussar i Sverige. Det är ju i stort sett överallt där man har någon form av barnverksamhet. Att inte få sitta där och gråta lite rört över att det är så mysigt och fint tillsammans med andra stolta och rörda föräldrar.

Lucia för mig tar fram mina egna barndomsminnen från frasiga, nystrukna Lucianattlinnen och pepparkakssmulor under de vita strumporna. Och ja, mina Luciaminnen är så starka. Genom hela barndomen upp till vuxen ålder. Den betydde så mycket för mig. Den VAR julen på något vis. Alla sånger. Stämningen. Doften av stearinljus. Högtidligheten. Så det är nog kanske därför jag känner så starkt inför detta att Lill-Skruttan inte kommer att få denna traditionen med sig. För blir vi kvar här kommer hon inte att få med sig detta. Visst kan man försöka söka upp svenskorganisationer där barnen kan lussa vilket i och för sig kan vara supermysigt. Det tror jag säkert. Men det är ändå inte på samma sätt. Och ja, jag kan sörja detta.

Här i New York har vi dock de år vi varit kvar här runt Lucia gått på Svenska Kyrkans Luciakonsert. Den är helt underbar för alla som vill komma i julstämning. Har man inga små barn skulle jag rekommendera de senare kvällsföreställningarna. En brukar vara klockan 18 och en 20. Nu sedan vi har Lill-Skruttan har vi gått på den lite mer barnvänliga som är redan klockan fyra på eftermiddagen. Inte riktigt lika stämningsfullt, som kvällsföreställningarna men å andra sidan otroligt mycket skönare när man har ett barn som eventuellt kommer att ha lite svårt att sitta still under en hel konsert. Och dessutom vara tyst. Nu på lördag är det dags igen!

Här är mitt inlägg från förra årets konsert. Där finns bilder och en del filmklipp. Bilderna från konserten i detta inlägg är från 2009.

Nästa vecka har jag även frivilligt sagt till Lill-Skruttans huvudlärare på dagis att jag gärna berättar lite om Luciafirandet på barnens Circle Time. Jag har inte riktigt klurat ut än hur jag ska göra detta men får fundera lite till.


*) Bilderna i detta inlägget är från 2009 års Luciakonsert här i NYC som Svenska Kyrkan anordnar, samt den på Lill-Skruttan & W är från förra året då hon fick en Luciakrona. 

25 kommentarer:

Annika sa...

Min bästaste Saltis!
Vi känner lika, och jag visste att jag skulle få en sann frände i dig när jag bestämde temat.
GISSA om jag saknar Lucia!
MEST av alla högtider under året.
Den är finast, och precis som du säger KAN MAN KNAPPT TA DEN UR SVERIGE. DET blir aldrig samma sak här, det GÅR ju inte. Den finns ju inte här.
Jag kommer att missa luciatåget i en av kyrkorna på söndag här i DC.
Precis som du SÖRJER jag att Lucia aldrig blivit en tradition för min K. DET är rätt hårt. Ngra jular har hon o jag åkt hem till sverige precis innan Lucia. Men, hon har ju ändå inte den känsla som JAG har inför detta underbara.
HAHA, OJ...
Jag har minsann berättat på skolan också om Lucia. Vo har klätt ut Karolina till lucia, jag har tom SJUNGIT!! Slutade med allt sånt i trean eller tvåan.
Men du har ditt framför dig.
Jag brukade bjuda på peppisar.
Ngn ggn hade jag med saffransbröd, men det var dumt. Slös.
Lycka till med ditt berättande.
JO; jag hade med en massa bilder också!
OCh du kan kanske visa lite via youtube!!!
Kram på dig, min vän i Lucia!!!

Saltistjejen sa...

Annika,
ja du ich jag har ju pratat om detta förut. Och det är verkligen en högtid och tradition som jag saknar mycket här. Känslan. Och som jag önskar att jag skulle kunna ge min dotter, men inser att om vi inte flyttar tillbaka till Sverige så kommer det inte att bli så. Alls. Jag ska bjuda på pepparkakor också tänkte jag. Och prata men bara väldigt lite eftersom barnen ju är mellan 2,5-3,5 år så de är små och man måste lägga sig på den nivån. Hoppas de kommer fråga lite så vi kan ha en liten pratstund om det hela.
:-)
Jag är iallafall glad över att det är så fint Luciafirande här i New York!
KRAMAR!

Desiree sa...

Vissa högtider är väldigt svårt att få till om man inte är på plats och Lucia är ju en sådan. Men det är ju ändå toppen att du kan få viss Lucia stämning av Lussetåget i Svenska Kyrkan. Jag kan mycket väl förstå att man sörjer vissa traditioner och att ens barn inte kommer att få ta del av dem på samma sätt. Å andra sidan berikas E´s liv med andra amerikanska traditioner. När hon blir lite större kanske hon intresserar sig för svenska traditioner mer och kan vara med i något Luciatåg även om ni bor i NY.
Kram och trevlig helg.

Annika sa...

GRATTIS ANNA!!
DET glömde jag!
OCH det är så passande att man idag skulle lägga lutfisken i blöt. DU gillar ju lutfisk!
SÅ det är verkligen ANNA-dagen idag!!
Kram igen!!!!

Saltistjejen sa...

Desiree,
ja det är verkligen så. Vissa traditioner och högtider kan man ta med sig men inte återuppliva på samma vis. Och visst kommer E att berikas med så många andra saker och traditioner. DET är jag glad för MEN jag kan ändå inte låta bli att sörja vissa svenska som just Lucia. Säkert för att jag själv har sådana starka minnen från just denna traditionen. Att den kändes så speciell. Så rolig och högtidlig på samma gång.
Kramar!!


Annika,
å TACK!!! Haha! Ja när jag var liten fick jag alltid höra att jag skulle lägga lutfisken i blöt. Men det enda jag har lagt i blöt såhär långt i mitt liv är smutsig tvätt och min lilla näsa haha! Lutfisken har jag ju köpt "färdig" så den har inte behövt blötläggas mer än ett par timmar innan tillagning. :-)
KRAM och TACK igen!

Coolaannna sa...

Säger grattis igen! Usch, lite sorgligt att läsa om dina tankar om dottern och Lucia!
Att leva i olika kulturer är både för och nackdel. Du får tänka att ni bildar egna traditioner som blir fina för lillSkrutten!

Jag har nu nästan 2 kullar barn, tre som har flyttat hemifrån och fyra som bor kvar hemma. Tre av dem har inte alls fått lika mycket tradition med sig som mina tre äldsta. Jag har inte orkat fullt ut och tiderna förändras osv osv.. men jag hoppas de inte ska sakna något i alla fall.

Mina tvillingtjejer firar Lucia på tisdag i skolan. De går i femman och det är femmorna som har hand om firandet men för första gången får inte föräldrarna komma på kvällen. Detta för besparningarna i vår Kommun. Sååå himla trist.

Ha en fin kväll,,,,nu ska jag på julbord !!

Kram Anna

Saltistjejen sa...

Colaanna,
tack! Och detsamma! Ja det här med traditioner är inte alltid lätt. Och lever man i olika kulturer blir det såklart ännu lite mer komplicerat. Saker som faller sig helt naturligt i ena kulturen är något som man måste kämpa för i en annan. Och då är ju det här med Lucia egentligen bara en liten grej som inte har något stor betydelse jämfört med hur t ex kvinnans ställning är i vissa kulturer etc. Men för min egen personliga del känns det ändå lite sorgligt och konstigt att man inte på ett naturligt vis kommer att dela en del av de här traditionerna med sitt barn.
Fy så tråkigt att föräldrarna inte får komma till din dotters skola? jag förstår inte riktigt vad besparingarna kommer in där? Att ni föräldrar skulle kunna få komma och titta kostar väl inget? Man kan ju spara in på saker som fika eller glögg etc men att bara få komma och se sitt barn lussa kan ju inte kosta något tycker man. Så himla tråkigt!
Sedan tror jag inte att dina yngre barn känner av att de inte fått med sig lika mycket "tradition" hemifrån med tanke på att man ju i Sverige firar Lucia och andra högtider mycket i skola eller på andra ställen. Så de får det ändå. Och det är väl kanske DET jag känner att jag saknar och inte kan ge min egen dotter här borta.
Tack för din fina kommentar!!!
Kram!

Anonym sa...

Hej!
Går du på Svenska Kyrkan Luciafirande kl 16 får du se min dotter som LUCIA!!! Tyvärr får inte jag det då vi har biljetter till kl 20.
Jag fullkomligt älskar Lucia, har alltid gjort och jag är glad att min dotter känner likadant. Hon har lussat på förskola och låg, mellan och högstadiet och ofta hemma förstås. Sedan blev det en paus under high school och college perioden. Det blir tredje gången hon är med i NYC. I fjol bodde vi i WI, så jag flög hit, i år behöver vi bara ta tåget in.

Njut i morogn, det ska jag göra kl 20!

Kram, Bea i NJ

Nilla sa...

Desiree har ju gjort ett jättefint inlägg som du kan ta hjälp av när du ska berätta om Lucia. Vad bra att vi har detta som tema idag då så du får massor av inspiration!

Saltistjejen sa...

Bea,
vad KUL! Det är alltså din dotter som är Lucia på den föreställningen i år! Skoj!!! :-)
Jag ska se om jag kan ta några bilder. Allt beror ju på var man råkar sitta. Förra året och året innan har vi haft tur och hamnat rätt bra. Så skönt för er att ni nu kan ta tåget in istället! :-)
KRAM!!!


Nilla,
tack! Jag ska kolla Desirees blogg också! Bra med tips!
:-)
Kram och ha nu en fin helg!

SAM sa...

Har var det ocksa lucia tema:) Jag saknar ocksa Lucia mycket. Nar jag bodde i Cincinnati hade de Lucia tag pa universitetet - men det var 6 eller 7 ar sedan nu.

Saltistjejen sa...

SAM,
ja just Lucia är så speciellt och så unikt. Det går liksom knappt att beskriva ens för en som inte har upplevt det. Och särskilt inte som inte är uppvuxen med det. Jag tror det kan vara svårt att förstå hur betydelsefull denna tradition ändå är för många svenskar.
Stor Kram och Lycka till med lussebaket!

finelinan sa...

Kanske tycker barnen och personalen på dagis att det verkar så spännande så de måste göra det nästa år! =)

olgakatt sa...

Du ska så klart vara klädd till Lucia med krona i håret och sjunga Luciasånger på dagisstunden! Ella kan vara tärna. Ett minilussetåg, helt enkelt.

Saltistjejen sa...

finelinan,
ja men jag tror knappast att de kommer att tycka det är såpass engagerande att de fixar ett Luciatåg tror jag. Det finns det nog ingen tid till för de tyvärr.
Kram!


Olgakatt,
ja du det hade varit en idé men den skippar jag. Varken jag eller E har några lucianattlinnen här och jag tror inte att hon hade velat komma som Lucia heller. Men hon har en krona så den tar vi med oss. Får se om hon vill ha den på eller om jag får ta den. Det blir en bok istället. Har knåpat med den i eftermiddag.
Kram!!

Taina sa...

Jag är kanske inte lika frälst i Lucia, men det beror nog på att jag bodde i Finland. Visst firades den på svenska skolan där jag gick men det var ju inte alls så stort i Finland som i Sverige. Liisa har jag sett iklädd i linnet med tygljuskrona på dagis i Sverige innan vi flyttade hit. Men hon har heller ingen speciell relation till Lucia. Det ÄR vackert och stämningsfullt. Såg ju Bella växa upp med detta och hon blev ju inte skolans Lucia då det skulle väljas en ur årskurs 6. Kommer ihåg att det var lite tandagnissel kring urvalet då. Bella kom tvåa.

Ditt inlägg var väldigt fint skrivet och jag önskar att du på något sätt hittar ett sätt att överföra så mycket du orkar av denna tradition till LillSkruttan.

Kramar!!!

Pettas sa...

För in Luciatraditionen i USA. Den behövs överallt!
Underbar bild av din Lucia-Ella i lådan med brandmannen. :)

Karinkram

Lotta sa...

Jag instämmer om Lucia och förstår att vissa traditioner vill man nog mer än andra att de ska upplevas och delas med sina barn.

Det får bli en NY-svensk version! Just Lucia firas ju fint i Svenska Kyrkans regi.

Fint att du ska vara med på dagis och berätta om Lucia!!

Kramar!!

Saltistjejen sa...

Taina,
ja jag tror att detta med Lucia är något man nästan måste få med sig från barnsben för att bli lite "fast i" på något vis. Och jag inser att om vi inte åker tillbaka till Sverige medan Lill-Skruttan fortfarande är rätt liten så lär hon inte känna för Lucia särskilt mycket. Visst ska jag försöka lite här med, men det går liksom inte att pracka på barn en känsla utan det är något som måste komma lite från dem själva också. Så vi får se.
Tack för din fina kommentar!
Kramar!


Pettas,
javisst behövs den men jag tror inte det går att föra den hit faktiskt. Särskilt inte till New York som ju består av så många olika nationaliteter och kulturer och religioner... :-)
Och Lucia-Ella från förra året var inte så stämningsfull kanske utan mer "full fart" i lektagen. :-)
Kram!!


Lotta,
jo det är jättefint att Svenska Kyrkan har sin konsert, men än så länge är det inte något om direkt lockar Lill-Skruttan. Förra året gick det bra, men i år får vi se. Hon tycker inte den är så rolig att sitta igenom egentligen och jag kan förstå det. Hon är än så länge så liten, och utan några som helst "band" till den här musiken eller traditionen. Men imorgon bär det ändå av dit! :-)
Och ja, nästa vecka blir det lite Lucia-prat på dagis.
Kram och ha en finfin helg!!

bettankax sa...

Lill-Skruttan som Lucia i lådan med sin kompis är obetalbar. Snacka om nytänk:)
Luciafirandet är mysigt och stämningsfullt. Förstår din saknad.
KRAM!

Saltistjejen sa...

bettankax,
haha ja det var nog en Lucia i en brandbil på uppdrag om jag minns rätt. ;-)
Och visst saknar man Luciafirandet. Det är så speciellt och fint.
Kram!

Bloggblad sa...

Jag är väldigt förtjust i luciatåg med skönsång. Kommer att sitta klistrad vid tv-n och titta på tisdag kväll (för jag går inte upp för tidigt på morgonen) Blir ofta tårögd av skönsjungande Lucior och tärnor. När min egen dotter var Lucia några gånger, och ytterligare några gånger var tärna i sin superkör, då satt jag förstås och snyftade i publiken.

Men lussetåg i skolan är jag mätt på. Har kört för många genom åren, och letat nya batterier, knutit upp trassliga glitterband...

Saltistjejen sa...

Bloggblad,
haha ja men själv kan jag känna att jag OCKSÅ skulle vilja "tröttna" på att knyta trassliga glitterband och fixa lucialinnen och lyssna på små röster som sjunger lite fel men hjärtligt, eller kanske lite blygt.... ;-)
Men sedan håller jag med att de där rysningarna av välbehag och då jag också kan få tårar i ögonen kommer av vacker luciasång när de sjunger de där gamla "klassikerna" so väcker alla ens barndomsminnen. Och julstämning och ja, allt. Det fick jag en del i eftermiddags på Luciakonserten här och det känns härligt!
:-)

Jenny sa...

Usch ja, Lucia blir aldrig det samma "här" som "där"... Och vi försöker verkligen, här lussas det för glatta livet i Svenska skolan, på IKEA, hemma OCH i skolan :-)... Kan rekommendera en bok som finns på engelska och heter "Lucia morning in Sweden" och handlar om en svensk familj som firar Lucia - Lite krystat hurtig och käck, ja, men funkar jättebra att använda om man vill berätta om Lucia för amerikanska barn! Jag tror att den finns att köpa på några av de amerikanska svensk-nätshopparna, jag har för mig att vi köpte vår från Ingebrektsen, eller hur de nu stavas. Kanske lite för svår för så småbarn som 2.5, men funkar jättebra från Kindergarten och upp, minst. Kram!!

Saltistjejen sa...

Jenny,
ja det är omöjligt här känner jag att få till Lucia. Men ni verkar ju ha flera Luciatåg och firanden hos er. Vad härligt! :-)Tack för tipset om boken också! Ska kolla upp den.
Kram!!